söndag 23 april 2023

Klaner och brottssyndikat styr

Motkraften tog för lång tid

Hade inte Reinfeldts (M) och Löfvens (S) såsat med att göra svensk migrationspolitik hållbar, och lanserat en integrationspolitik värd namnet, då hade mjukisvägen varit möjlig. Nu är det allt för sent. Miljöpartiets vågmästarroller fick ett mycket högt pris. Nu krävs både ”hårdare tag” och kloka förebyggande insatser. I de förebyggande insatserna ingår ordentliga ”välkommen hit-träning” för dem med rätt att vara i landet Sverige. Och staten måste bättre säkerställa att de utan rätt att leva i Sverige inte blir kvar i en ”svart” värld som ofta är dålig för den enskilde och mycket dålig för samhällsutvecklingen. I sin oförmåga att hantera SD klokt gick mycket fel i svensk politik. 

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/sorry-fler-fritidsgardar-loser-inte-kriminaliteten-/

Ett tydligt misslyckat integrationsexempel är det svenska samhällets långa oförmåga att integrera många med romsk bakgrund. Det exemplet vittnar tydligt om integrationspolitikens utmaningar i Sverige. Är det feghet i förhållande till det okända och annorlunda som leder till impotensen att stå upp för likheten inför lagarna? Man kan tycka vad man vill om svenska lagar men om man är demokrat, och för ett offentligt rättssamhälle, ska det inkludera alla utan undantag. 

Håkan Boström, GP, skriver nedan om romer och hur det svenska samhället mycket länge misslyckats att integrera dem. Många romer har länge levt i parallella rättssamhällen än det svenska i Sverige. Svensk oförmåga med att lyckas med viktig integration gör den länge förda migrationspolitiken än mer oroande. Hur många parallella varianter av rättssystem tål vårt land? Noll anser jag. Och ja, Boström efterlyser mod för att integrationsarbetet på allvar ska komma igång. Det är en bristvara bland fegisar och invandrarrädda. I en verklighet där Sverige nu har en mängd minoriteter med skilda kulturella bakgrunder måste det svenska rättssystemet gälla. Inom det rättssystemet ryms gott om rättigheter att bevara många av de sedvänjor man bär på från andra kulturer, men inte alla. 

Grundproblemet är att den svenska offentligheten haft en beröringsskräck inför problematiska inslag i minoritetskulturer.” 

Inofficiellt har man hållit sig med dubbla måttstockar, där olika krav ställs majoritetsbefolkningen och vissa minoriteter. Politiken har tilldelat dessa minoriteter en kollektiv offerroll. Det är en perverterad form av tolerans.”

Stat och kommun cementerar i praktiken ett kollektivt utanförskap och underläge när man på konstgjord väg bevarar dysfunktionella kulturella inslag som inte passar in i ett modernt samhälle. Det är motsatsen till likabehandling. Priset betalas främst av de mest utsatta i minoritetsgruppen medan de som kortsiktigt tjänar på de kulturella hierarkierna ger sitt bifall.”

Det krävs både mod och respekt för att tänka om.”

https://www.gp.se/ledare/att-blunda-för-problemen-är-att-göra-romerna-en-björntjänst-1.94591301

Den viktigaste reformen för att integrera på allvar är att villkora långvariga bidrag med mätbara arbetsinsatser. Också att inom civilförsvaret kräva av alla vuxna invånare att träna på ett gemensamt civilförsvar i eventuella kamper mot anfallande främmande makt. Kommunerna måste ha både skyldigheten att kräva det och att erbjuda det. Nu! Social- och ekonomisk hållbarhet kommer inte att uppnås om vi misslyckas! Vi kan lyckas! Det kräver nytänkande och mod! Rösta på modiga politiker som inte slösar med våra skattepengar.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar