Trygghets- och ordningsuppdraget
Det är viktigt att vi får en fungerande Polis med mycket självförtroende. Självförtroendet att de vet att de jobbar smart och framgångsrikt med sitt uppdrag. Att förebygga och bekämpa brottslighet. Självförtroendet att titta varje invånare i ögonen och säga ”vi behandlar alla jämlikt” och vi är till för att säkra att våra lagar gäller alla jämlikt utan undantag. Självförtroendet att säga att vi har systematisera för att de kommande fem åren knäcka den grova och stora organiserade brottsligheten som allt för länge har fått växa sig stor i Sverige. Där är vi inte nu. Och vad hände efter att en högre polischef dog? Varför dog hela debatten om ansvarsfrågan ut? Vad säger Leif GE Persson…
Ett otyg av många är att Polisen idag inte klarar sitt trygghetsuppdrag bättre än att allt för många kommuner känner sig tvingade att betala för ordningsvakter. Ordningsvakter är inte en kommunal uppgift, ändå bär många kommuner nu sådana kostnader. Poliser behövs i fält i större utsträckning än idag. Och utan tvekan måste Polisen ha ansvaret för trygghetsfrågorna i det offentliga rummet. Det får aldrig råda någon tvekan om var det politiska huvudansvaret för tryggheten ligger, hos Sveriges riksdag som styr över de två delar av staten som enligt lag har våldsmonopol, Polisen och Försvaret. Expressens ledare har rätt, Polisen måste åter decentraliseras! Centraliseringen av Polisen har misslyckats! Som nästan jämt är centralisering fel.
”Polisens ständiga brandkårsuttryckningar mot gängbrottsligheten gör mer skada än nytta. Sverige måste få en mer lokalt förankrad poliskår.”
https://www.expressen.se/ledare/flygande-poliser-ar--oftast-en-idiotisk-ide/
I ett land som fyllts med människor utan laglig rätt att befinna sig här har Polisen en mycket svår situation. Särskilt i en verklighet där lagliga utanförskapssamhällen bara växt och växt parallellt med hög tillväxt kopplat till organiserad brottslighet. Naivister som är för fri invandring bryr sig uppenbarligen inte om att många av oss vill leva i ett väl fungerande generellt välfärdssamhälle. Det kräver en reglerad invandring som upprätthålls.
Sofia Löwenmark, Expressen, skriver mycket läsvärt om ett allvarligt sakläge i Sverige. Den som inte vill fortsätta att förneka att Sverige på kort tid hamnat riktigt snett gör klokt i att uppskatta att Carola Häggkvist vågat säga sanningar. Alex Schulman är en av de personer som bär stor skuld till att Sverige spårade ur ordentligt. Att säga sanningar är inte rasistiskt. Om Sverige mycket fortare vågar ta i växande samhällsproblem kan vi inom en generation åter bli ett generellt välfärdssamhälle för dem med rätten att leva här.
”När jag ställde mig utanför byggnaden en sista gång öppnades dörren plötsligt och bakom mannen som gick ut kunde jag se långa rader av sängar. Under ett ögonblick skymtade jag det svenska skuggsamhället.”
”Falska folkbokföringar, extrem trångboddhet och de problem som följer av detta är något som boende i utsatta områden är väl medvetna om. Mängder av handskrivna namnlappar över postfacken vittnar om ett folkbokföringssystem som inte längre är tillförlitligt.
”När jag nyligen fick tips om att 112 personer står skrivna i en mindre tvårumslägenhet blev jag därför inte förvånad. Eftersom personerna har samordningsnummer syns de inte vid sökningar i öppna adresskällor. Falsk och felaktig folkbokföring utnyttjas ofta för olika typer av bidragsbrott. En folkbokföringsadress har därmed blivit en handelsvara som folk betalar dyrt för. Det bidrar till att myndigheterna inte har en aning om hur många som faktiskt bor i Sverige.”
”En form av fusk är ”skenseparationer”. Genom att separera på papperet kan makarna bli berättigade till såväl högre bidrag som förtur i lägenhetsköer. Olovlig andrahandsuthyrning kan därmed förbättra kalkylen ytterligare. Mängder av ärenden som av olika skäl når domstolarna vittnar om att fenomenet är utbrett. För socialtjänstens handläggare av bidragsansökningar har det blivit ett detektivarbete att försöka reda ut hur par och enskilda egentligen bor. Överklaganden visar hur personer söker bidrag för hjälp med hyra för bostäder där mängder av människor står skrivna.”
”Behovet av mer kontroll är uppenbart. Men vidden av fusket avslöjar också en attitydfråga som det inte går att blunda för. I diskussionsgrupper på sociala medier är det inte ovanligt att se tips om hur systemen kan rundas för att öka möjligheterna till bidrag. Hur bidragssystemen – som till stor del bygger på tillit – ska utformas för att försvåra och motverka fusk måste politikerna också fundera över. Om Sverige vill vara ett modernt välfärdsland har vi inte råd med ett havererat folkbokföringssystem.”
https://www.dn.se/sverige/alex-schulman-nu-later-carola-som-jimmie-akesson/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar