Bråttom, bråttom, bråttom

Inkludering i samhällsbygget
Sverige leds inte mot en ljus framtid. Sveriges regering är vilse och har inga reformförslag som rimligt snabbt kan inkludera nya invånare in i ett gemensamt samhällsbygge där vi respekterar varandra som jämlika. Det är särskilt viktigt att nya invånare känner att de förväntas och kan bli fullvärdiga medlemmar av det svenska välståndsbygget. Oavsett om de lever här en kort tid eller under resten av sina liv. Tacksamhet över att svenskarna givit dem en fristat och väldigt generöst stöd i form av boende, mat, utbildning, vård, kläder och så vidare räcker inte för många. De vill inkluderas bättre genom arbetsmarknaden eller ser sig endast som tillfälligt här för att så snabbt som möjligt återvända hem. Oavsett dessa individers perspektiv på sin tillvaro i Sverige måste det svenska samhället stötta men också mycket tydligare kräva insatser i utbyte mot allt stöd. Ingen annan stans på jorden ges människor ett så generöst stöd som i Sverige. Ingen annan stans får man stöd utan ordentliga motkrav. Motkrav som i detta fall ska syfta till att de inkluderas bättre och snabbare in i det svenska samhället. Att det blir självklart att de känner sig som chilensk-svensk, iransk-svensk, Irak-svensk, palestinier-svensk, rysk-svensk, japansk-svensk, thai-svensk, afghan-svensk, somalia-svensk och så vidare. Den kulturella bakgrunden från annan plats men en acceptans för de svenska basvärderingarna och en vilja att bidra till våra närsamhällens positiva utveckling. Det borde vara självklarheter och att vi svenskar kan och tydligt måste förvänta oss den utvecklingen hos nya invånare. Tydligheten om vad vår värdegrund är och inkludering där alla som kan bidrar. Möjligheten att långvarigt leva i bidragsträsk måste avvecklas. De enda som ska tillåtas leva på bidrag är människor som saknar arbetsförmåga eller som pensionär inte tidigare jobbat in en pension som täcker baskostnader. Inkluderingsjobb är helt nödvändigt att införa. Socialtjänstlagen måste ändras för att göra det möjligt. Svensk socialtjänst måste bli tuffare och dramatiskt ha rätt att sluta stötta personer som inte försöker studera med framgång eller som tar någon form av inkluderingsjobb inom verksamheter som finansieras av skatter. Tro mig, situationen i våra utanförskapsområden blir fort allt sämre. Mesandet måste upphöra och rättigheter tydligt matchas mot skyldigheter annars möter många delar av Sverige snart våldsamma effekter av en urusel migrations och integrationspolitik.
http://www.gp.se/ledare/svenska-förorter-hålls-gisslan-1.881970
https://polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/Övriga%20rapporter/Kriminella%20natverk%20med%20stor%20paverkan%20i%20lokalsamhallet%20Sekretesspr%2014.pdf
http://fof.se/tidning/2015/5/artikel/darfor-okar-de-kriminella-gangens-makt
http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/55-no-go-zoner
http://www.svd.se/55-no-go-zoner-i-sverige

Ensamkommande
På förra kommunfullmäktige var det planerat för en debatt om hur Uppsala klarar av att inkludera ensamkommande barn på bästa sätt. Jag har begärt debatten men den uteblev tyvärr då andra ärenden tog all tid. Jag har mycket konkret att säga, inte minst kopplat till att många andra kommuner placerat många ensamkommande i vår kommun. Jag har dessutom skrivit en debattartikel om hur urdåliga vissa av de "familjer" är där flera av dessa personer placerats. I Uppsala är det tyvärr kommunisterna som leder Socialnämnden. Det gör att jag tyvärr är helt säker på att vi inte kommer att reda ut ett allt större problem kopplat till dessa väldigt många ensamkommande. Mesandet är återigen ett problem. I min värld är det vi svenskar som måste göra mycket mer rätt för att inte den sociala oron kraftigt ska öka. Det är vårt fel att vi har så stora problem som vi har, ingen annans. Allt för många svenskar förstår inte att de kulturella skillnaderna är mycket stora och att det kräver ett respektfullt men tydligt integrationsarbete. Det finns inte idag och det som särskilt behövs är inkluderingsjobb. Det brådskar allt mer att få till en betydligt bättre integrationspolitik! Snart kommer nästa lågkonjunktur och då blir en mycket besvärande situation än mer besvärande. Om det stämmer att en terrorcell i Örebro väntade på en stor vapenleverans kan vi vara säkra på att det redan finns livsfarliga extremister i vårt land. Säkert bidragsfinansierade av oss andra....
http://www.unt.se/uppland/uppsala/vi-kan-inte-vara-passiva-4229365.aspx

P.S kommunisterna i Uppsala, V och Fi, vill på toppen av alla sociala utmaningar vi har nu även erbjuda tiggande EU-medborgare starkt subventionerade uppställningsplatser. Det är helt galet, av många skäl, och strider kraftigt mot vad regeringens utredare Valfridsson rekommenderar. Nyval!

Regelanpassningar och feststopp

Digitalisering
Jag har tidigare bloggat om att den så kallade digitaliseringen inte är något nytt. Allt som kan digitaliseras och automatiseras kommer att bli det. Om arbetskraften är dyr kommer utvecklingen att gå snabbare än annars. I den nya digitala världen ser vi också regelbundet hur nya affärsmodeller som fullt ut utnyttjar den digitala och globala logiken helt förändrar gamla branscher. UBER är sannolikt det senaste stora exempel på det.
http://www.businessdictionary.com/definition/digitalization.html


Det som är anmärkningsvärt är hur sakta lagstiftningen inom till exempel Sverige och EU går kopplat till den nya teknologins möjligheter och faktumet att många tjänster idag erbjuds enkelt globalt. Är skälen för denna seghet återigen avsaknad av praktisk arbetslivserfarenhet hos många politiker? Visst måste det offentliga Sverige moderniseras kraftigt med hjälp av möjlig IT teknologi. Samtidigt är det just lagstiftningen kopplat till digitaliseringen som är viktigast. Hur säkerställs till exempel att Google betalar tillräcklig lokal skatt på sina annonstjänster? Hur säkerställs att olika globala innehållsleverantörer betalar det de ska i skatt? Vilka tjänster är lämpliga att erbjuda i privat och offentlig regi? Hur lämpligt är det att vadslagning och penningsspel är lagligt i privat regi? Vilken är samhällsnyttan med det?
http://www.lu.se/lubas/i-uoh-lu-ABMA18


Tydligen är en positiv förändring på gång enligt Economist. Runt om i världen börjar folket kraftigt ifrågasätta varför privatpersoner har tillåtits bli extremt rika på tjänster som helt styrs av politiker. Inte minst många rikligt ersatta uppdrag där de som får uppdragen inte är kvalificerade för dem. Meritokrati tillämpas inte utan lojalitetsband är viktigast och belönas. Tror du att Sverige är något undantag? Det är det självklart inte. Läs gärna vad "cronyism" är så är jag säker på att du inser att det finns gott om det även i vårt land. Det är inte svårt att inbilla sig att det finns mycket korruption inblandat när det rör sig om så massivt med pengar inom t ex vadslagning och annat penningspel, byggindustrin och energiförsörjningen. Är det möjligt att den spelhysteri om pengar som blivit en följd av digitaliseringen, i privat regi, börjar närma sig ett slut? Blir intressant kursutveckling på börsen för till exempel UNIBET och Betsson i så fall.... Jag tycker att det är lite konstigt att inte Sverige finns med på listan av länder med många miljardärer. Min uppfattning är att vi har många miljardärer per capita som är skrivna i Sverige??
http://www.economist.com/news/international/21698239-across-world-politically-connected-tycoons-are-feeling-squeeze-party-winds
https://en.wikipedia.org/wiki/Cronyism


Lyckoindex
Visst är det intressant att en väldigt kapitalistisk tidning som The Economist börjar tala om att BNP är ett dåligt välståndsmått och att lyckoindex etc är en klokare väg framåt! Jag tycker det är väldigt intressant att de allt mer börjar ge uttryck för det. Jag antar att de nu när USAs ekonomi bromsar in börjar inse att världen allt mer riskerar att hamna i en global recession. Då behövs nytänkande för att försöka ta oss ur den så snabbt som möjligt. Ekonomi är trots allt ett system som är skapat av oss människor, det är ingen naturvetenskap. Hur tror du det går med BNP, kommer det att ersättas med till exempel HDI inom kort?
http://www.economist.com/news/leaders/21697834-gdp-bad-gauge-material-well-being-time-fresh-approach-how-measure-prosperity
http://www.globalis.se/Statistik/Lyckoindexet
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Svenskar-nojda-med-livet/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Human_Development_Index

Livets upp och ner

Visst kan livet beskrivas som en resa med känsloväxlingar
Idag är en känslomässigt guppig dag. Morgonen startar med mina härliga morgonrutiner att väcka dottern, gosa igång henne, bära ner henne, fixa hennes och min frukost. Därefter blir det ofta lite värmeutveckling då klockan helt plötsligt blir 07:50 och vi har bråttom... Därefter tränade jag. Jag möttes därefter utanför gymet av en företagare som visade mig sitt perspektiv på P-möjligheterna i stan. Nu bloggar jag. Snart äter jag lunch med en vän som har en härlig förmåga att ställa ledande frågor som om hon vet vad jag klurar på och ger mig vägledning. Efter lunchen ska jag hämta dottern och morfar och sedan åka till Gamla Uppsala kyrka. Pappas aska ska jordfästas. Den närmaste familjen samlas. Bara min son Fredrik som saknas. Det blir nog som tidigare. Tårar och skratt.

Efter jordfästningen hinner jag bara vara med på efterträffen en liten stund då Företagargalan "knackar på dörren". Ett tag kändes det konstigt, men nu känns det rätt. Jag hinner inte byta om så smokingen får både vara på för att hedra pappa men också för att sedan hedra många fantastiska företagare.  Det gäller att ha koll på vad som är hönan och vad som är egget inom vårt samhällsbygge. Tack pappa för en barndom som kändes trygg! Tack alla hårt slitande företagare för att ni lägger basen för vårt välfärdssamhälle!
http://mobil.unt.se/asikt/debatt/foretag-ger-valstand-4223978.aspx
http://www.synonymer.se/mobil/?query=gala

Det blir en känslomässigt svängig dag. Men kärleken är störst. Och i huvudsak är idag en kärleksdag. Den värdefulla stunden med min dotter, farvälet av pappa och tacksamheten över det lugn och den trygghet han bidragit till i mitt liv och slutligen kärleksdansen med företagsamheten som är så viktig. Samhällsbärande och spännande.
http://www.umo.se/karlek--vanskap/foralskelse-och-karlek/

Kärleken är störst, den beskrivs vackert i första Korinthierbrevet 13, Nya Levande Bibeln.

13 Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.

2 Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd.

3 Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.

4 Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt,

5 och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.

6 Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar.

7 Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.

8 Alla de andliga gåvor som Gud ger kommer en dag att ta slut, men kärleken lever vidare i evighet. En dag kommer gåvan att profetera att upphöra, de många språken att tystna och kunskapen att ta slut.

9 All vår kunskap och allt vårt profeterande är bara detaljer i en underbar helhet och har därför sin begränsning.

10 När vi en gång ser den fullkomliga verkligheten, behöver vi inte längre dessa gåvor, som trots att de är underbara ändå är otillräckliga.

11 När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen sträcker sig mina tankar mycket längre och jag har lagt av det som är barnsligt.

12 På samma sätt kan vi bara se och förstå en del av Guds storhet nu. Det är som spegelbilden i en orolig vattenyta. Men en dag ska vi se honom i hans fullhet, ansikte mot ansikte. Allt det som jag nu vet är ofullkomligt, men då ska jag veta allt precis som Gud vet allt om mig nu.

13 När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - tron, hoppet och kärleken - men störst av dem är kärleken.

Klok tillväxt och svikna löften

Riktigt engagemang 

Hur mycket påverkas Uppsalas utveckling negativt av att många nyckelroller inom kommunen innehas av människor som inte bor i Uppsala och som saknar annan stark anknytning till kommunen? Personligen tror jag det har stor negativ betydelse. Hjärta och hjärna ska vara med vid beslutsfattande för att ställningstaganden ska bli kloka. Både hjärta och hjärna kommer med automatik med i beslutsfattandet om man har ett riktigt engagemang för de frågor man har på sitt bord. Om du börjar jobba för Nigerianska staten, tror du att ditt hjärta är med för den Nigerianska staten om du bor kvar i Sverige och enbart jobbar där på grund av dina kunskaper om vattenförsörjning? Jag betvivlar inte dina kunskaper om vattenförsörjning men jag är säker på att bristen på lokalt engagemang kommer att göra att du missar viktiga perspektiv i dina ställningstaganden. Du kan tro att det lätt kompenseras av lokalbefolkningen, så är det absolut inte alltid.  Initialt har du inga vänner och bekanta där heller. Ytligt kan du få det efter ett tag om du är social och "offrar" egen tid under kvällar och helger i Nigerias delar istället för att sitta på ditt hotellrum och så fort som möjligt åka hem till Sverige...

http://www.synonymer.se/?query=engagemang

 

Exploatering

Centerpartiet är för en klok exploatering av Uppsala kommun. Nu är mängden bostäder i fokus, det är viktigast. Det har vi varit med om tidigare då miljonprogrammet byggdes. Det blev inte bra. Ett samhälle gör klokt i att växa smart och då är ett allt för högt tempo garanterat att få ett dåligt slut. Mycket tyder på att Uppsala är inne på det spåret. Det byggs bostäder så det knakar och nya bostadsplaner trycks fram i ett högt tempo. Jag är imponerad av tjänstemännens insatser. Samtidigt är det politiken som trycker på avseende tempot. Och de flesta partier vill bygga väldigt mycket mer och tätt i staden. Samtidigt driver S, MP och V en ohållbar politik kopplat till Uppsalas transportsystem. Det går inte ihop. Nu vill de också ta rådigheten över Stabbyfälten för att kraftigt exploatera området med bostäder framöver. Ett område som varit avsett för invånarnas rekreation. Trots att det redan finns bostadsplaner på drygt 45.000 nya bostäder måste detta prioriteras idag. Jag förstår inte varför inte fler partier väljer att istället ställa sig bakom en liknande större satsning i våra utvalda kransorter! Det skulle alla Uppsalabor tjäna på samtidigt som vi skapar fler efterfrågade bostäder. Suck. 

http://www.unt.se/uppland/uppsala/tv-forening-i-stabby-upprorda-over-kommunens-planer-4225373.aspx

https://www.youtube.com/watch?v=PeSfSBRMoyc

 

Svikna löften

Vem kan man lita på? Vilken respekt visar en kommun civilsamhället, föreningslivet, om man ger dem förslag och tecknar intentionsavtal som man sedan bara bryter utan något förslag till alternativ utifrån det föreningen kämpat för? Efter att en förening lagt ner massor av ideell tid för att försöka skapa bättre förutsättningar för till exempel ungdomars tillgänglighet till träning. Jag tycker att det är skamligt hur kommunen hanterar Kåbo GK efter alla tidigare turer som varit i den frågan och efter alla olika löften de fått. Återigen är det ett exempel på oacceptabelt klumpig eller arrogant hantering av ärenden inom kommunen. Precis som i Leos Lekland exemplet. Innan kommunen bryter en liknande inriktningsöverenskommelse ska man självklart ha resonerat om några former av alternativ! Urdåligt! Inte godkänt och ett slag i ansiktet på människor som gör fantastiska insatser gratis för samhället genom föreningslivet.

http://www.unt.se/uppland/uppsala/som-att-halla-vatten-pa-en-gas-4225339.aspx

Kvinnofientliga

Värdegrundens prövningar
Livet är fullt av frestelser och prövningar som både utsätter den egna personen och andra runt omkring i svåra situationer. Så är det och det är väl en del av kryddan i livet för många. Mängder av berättelser om dessa frestelser och olika prövningar finns väl beskrivna i massvis av böcker. Inte minst i religiösa berättelser. När vi ställs inför både frestelser i livet och olika prövningar så testas vår värdegrund. Det är då den bas på vilken du medvetet eller omedvetet valt att göra ställningstaganden utifrån prövas. Ser du alla människor som jämlika? Tycker du att alla människor har rätt att leva sina egna varianter av liv så länge de inte skadar andra? Innebär delat ansvar fullt ut också delat ansvarstagande? Är det sekulära samhället viktigt att kämpa för?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Frestelse
http://www.brobyggarna.org/586.jesufrestelser.html


Cirkus Miljöpartiet
Cirkus MP fortsätter att dominera nyhetsflödet. Tänk att MP äntligen blir ordentligt granskat av media. Inte av alla medier men av många. Det är verkligen inte en dag för sent. Ett ständigt återkommande tema är att det är ett parti som inte är lämpligt att ha i en regering. Det har jag sagt länge och det är skönt att många fler nu äntligen börjat inse det. De har varken en ryggrad kopplat till viktiga miljöfrågor, ledarskapsförmåga eller koll på sin värdegrund. Vad är alla deras fina ställningstaganden genom åren kopplat till miljöfrågor värda? När de sitter GEMENSAMT i regering och fattar miljöovänliga beslut på löpande band. Hur ser de på jämställdhetsfrågor när de haft och kanske har flera ledande medlemmar som ser kvinnor som underställda män? Och vad menar MP med delat ledarskap? Om man har delat ledarskap ska man väl också utkräva delat ansvar? Ja, ja. Cirkus MP lär fortsätta. Fridolin har haft långt fler än 100 dagar på sig att fixa den svenska skolan som han lovade. På många sätt har den försämrats under hans ledning. Vad jag vet har inte det nya föreslagna språkröret heller operativa ledarerfarenheter. Vi får se hur det går... MP är ett ok oppositionsparti. I den rollen kan de göra mycket större nytta än någonsin i en regering. Jag tycker att det är skamligt av Fridolin att inte ta ett delat ansvar och avgå tillsammans med Romson. Det visar tydligt att han inte tycker att det delade ledarskapet är en bra modell, hur kan man tolka det på något annat sätt?
http://www.di.se/artiklar/2016/5/9/fridolin-det-ar-inte-min-sak/
http://www.di.se/artiklar/2016/5/9/bolund-raddade-fridolin/
http://www.di.se/artiklar/2016/5/9/ledare-krisen-i-mp-ar-inte-over/
http://www.expressen.se/ledare/lage-att-moblera-om-i-regeringen-lofven/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article22784547.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article22784025.ab
http://www.dn.se/nyheter/politik/ny-matning-majoritet-vill-ombilda-hela-regeringen/
http://www.dn.se/nyheter/politik/statsvetare-jag-tror-inte-att-krisen-i-miljopartiet-ar-over/


Olika måttstockar
I ljuset av att Romson fått sparken men inte Fridolin talas det mycket på sociala medier om att kvinnor alltid behandlas hårdare och sämre än män i maktpositioner. Det tycker jag inte stämmer. Det är ett typiskt påstående från personer som vill beskriva kvinnor som offer och att de hela tiden är utsatta för olika former av glastak och särskilt motstånd. Vilka belägg finns för det? Romson, Sahlin och andra kvinnor som hamnat i skottgluggen har inga andra måttstockar än män. Män som gjort det som Romson och Sahlin gjort genom åren hade sannolikt behandlats ännu tuffare. Eftersom det hittills varit många färre ledande kvinnor i förhållande till män blir de färre kvinnorna synligare. Men i verkligheten tror jag inte alls att kvinnor behandlas sämre eller har det utifrån ett arbetsplatsperspektiv sämre än män.


Svenska kvinnors fortsatt stora särskilda utmaning är att de fortfarande tar mycket större ansvar för hemmets frågor och aktiviteter än vad männen gör. Men det är en annan fråga. Den frågan påverkar givetvis många kvinnors arbetsförmåga i förhållande till en man som inte tar sitt fulla delade ansvar i hemmets sysslor. Men, men kvinnorna är på väg att ta över allt mer i vårt svenska samhälle. Om måttstocken är den samma så är det helt rätt enligt mig eftersom den bästa möjliga alltid ska få uppdraget, oavsett kön. De som gnäller över olika måttstockar kan med fördel läsa på om några av våra mest framgångsrika kvinnor. Jag kan nästan bara hitta positiva saker skrivna om dem. Kan det ha att göra med att de är skickliga på det de gör och att de levererar bra resultat, år efter år? Kan det ha att göra med att de inte gör så många större misstag? Sannolikt. Några exempel är Annika Sörenstam, Annika Falkengren, Mia Brunell Livfors, Ingrid Bonde, Rima Qureshi, Gunnel Duveblad, Gunilla Fransson och Maud Olofsson. Listan är lång på mycket duktiga kvinnor som hela tiden levererar på topp. Med all rätt fick Olofsson en hel del kritik kopplat till Vattenfalls enorma förluster men främst var det självklart styrelsens inkompetens som stöttat okloka förvärv. I övrigt tycker jag att hon fick väldigt mångas respekt även om hennes politiska motståndare givitvis attackerade den politik hon företrädde. Om partierna blir bättre på att rekrytera chefserfarna personer kanske ledarskapen inom partierna utvecklas lite bättre...
http://www.svd.se/sebs-falkengren-i-overlagsen-lonetopp
https://sv.wikipedia.org/wiki/Annika_S%C3%B6renstam
http://www.va.se/nyheter/2016/03/07/naringslivets-maktigaste-kvinna-mia-brunell-livfors/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Maud_Olofsson
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ingrid_Bonde

Europadagen

Upp som en sol och ner som en pannkaka
Idag är det Europadagen. Tycker du att det märks? Flaggas det överallt med den vackra blågula Europaflaggan? Nej. Hur många Européer identifierar sig självklart som Européer? Jag tror att det är mycket få. Självklart förstår de flesta Européer att de lever på en kontinent som kallas Europa. Många gillar den fantastiska olikhet som finns runt om på denna kontinent. Olikheterna är självklart också våra konkurrensfördelar om vi samtidigt som vi bejakar olikheterna kan sammarbeta inom vissa övergripande viktiga frågor som miljöfrågor, handelsavtal, försvar, polisarbete och en så öppen arbetsmarknad som möjligt. Och om vi på riktigt ska stärkas i en gemensam Europeisk identitet måste den flaggan synas mer, ett gemensamt andra språk stadfästas och varför inte tydligare lyfta fram EU-ländernas samlade framgångar när världens delar tävlar inom idrotten?
http://www.synonymer.se/?query=identifikation
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/identitet


Det sägs att Nästan 70% av Sveriges riksdags ärenden handlar om anpassningar till EU regler. Är det en rimlig ordning? Hur demokratiska är egentligen EU och dess institutioner? Därom tvistar många lärde. Mycket tyder dock på att mycket inom EU drivs av lobbyister och tjänstemän. Folkets röst är inte så stark som vissa försöker få det att framstå som. Med ett EU utan Storbritannien kommer vi sannolikt se ett EU som utvecklas mot ännu mer överstatlighet och byråkrati. Det är inte en smart väg framåt. EU bör fokusera på färre saker och göra det betydligt bättre än idag. Inte ständigt gapa efter mer makt över enskilda delar av unionen.
https://ig.ft.com/sites/brexit-polling/
http://www.economist.com/brexit


Grunden till EU är strävan efter långvarig fred i vårt närområde. Det får vi aldrig glömma. Vi kan alla tyvärr följa de fruktansvärda konsekvenser som krig för med sig för massor av människor i det som till exempel händer i Syrien. Det är dumt att tro att inte Europa åter kan hamna i blodiga konflikter mellan folkgrupper som tar till våld för att försöka få som de vill. Det var inte länge sedan som olika folkgrupper på Balkan, i Europa, massdödade varandra för att få egna fördelar. Det är ett dumt sätt att försöka lösa konflikter på. Riskerna för nya blodiga konflikter även i Europa ökar i takt med att auktoritära partier får allt mer stöd runt om i Europa, i takt med att "vanligt" folk tycker att de får det allt svårare, i takt med att stora grupper i socialt utsatta områden växer och när makter utanför Europa gör vad de kan för att splittra oss. Ett gemensamt försvarsperspektiv och starkt samarbete mellan våra ordningsmakter borde vara mycket viktigare än allt "småttigt" som EU lägger sig i. Jag tror att det fortsatt är viktigt att vi samarbetar nära inom Europa. Varje land inom Europa, inklusive Tyskland, är enskilt för svaga i förhandlingar med USA och Kina. Det är viktigt att förstå. De stora och mäktiga makterna ser till sitt bästa, inget annat. Det är det uppdrag de har för sitt folk. USA och Kinas makt måste vi balansera med våra intressen och då krävs ett starkt samarbete i någon form. Tror du att vi kan klara oss själva? Vi kanske ska försöka bli en ny stat inom USA om Storbritannien lämnar EU?....
http://www.gp.se/ledare/en-union-i-kris-1.487921
http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/fruktansvarda-logner-om-eu-har-fatt-sta-oemotsagda/
http://europa.eu/about-eu/basic-information/symbols/europe-day/index_sv.htm
http://www.eu-upplysningen.se/faq/Fragor-och-svar/EUs-framvaxt-medlemslander/Varfor-firas-Europadagen-den-9-maj/

Åldersdiskriminering

Gråa hårstrån
Europas befolkning åldras kraftigt de kommande decennierna. Mängden människor i Europas olika delar med omfattande erfarenhet ökar med andra ord. Till stor del är det en konsekvens av att vi i genomsnitt lever allt längre. Livsvillkoren har kraftigt förbättrats och sjukvård och omsorg är väldigt duktiga på att hålla oss i liv länge. Det är i stort en mycket positiv utveckling för många enskilda människor. Ett mänskligt liv är i genomsnitt rätt kort, max 75 år om hela jordens befolkning räknas in. Och orättvisan är stor mellan könen då män generellt får många färre levnadsår än kvinnor. Den högre genomsnittliga inkomstnivån bland män jämfört med kvinnor kanske kompenserar lite för den orättvisan ; ). Vad är ett friskt extra år i livet värt för dig?
http://varldskoll.se/global-utveckling

För en rimligt frisk och livsglad person är sannolikt varje ytterligare levnadsår en ovärderlig skatt. Ett till år att fylla med mentala utmaningar, egna prioriterade projekt, kärleksfulla träffar med vänner och familj, nya syn intryck, goda mat och dryckesupplevelser. Resor som man inte tidigare unnat sig. Eller, som min morfar brukar säga, "tråkigt att inte få vara en del av en värld som ständigt förändras så mycket". Han är innan sin död besviken över att nyfikenheten om vad som ska hända för mänskligheten efter hans död inte kan tillfredsställas. Inte minst att missa upplevelserna av hur barnbarnbarnsbarnen tar sig framåt i livets djungelliknande smörgåsbord. När vi talat om döden är jag helt säker på att han inte fruktar den, trots sin underbara livslust. Han är väldigt skarp och klok. Dessutom en mycket god medmänniska. Han behöver vila allt mer under dygnets 24-timmar. Bortsett från det är jag säker på att hans klokhet som ledare för en "flock" skulle leda dem tryggt och framgångsrikt.

Ekonomiskt finns stora utmaningar med att vi blir allt äldre. I synnerhet om vi blir allt äldre men inte jobbar längre och håller oss friskare. Stora delar av vårt samhällssystem är uppbyggda kring logiker som bygger på att vi i genomsnitt dör vid en viss ålder, att vi bidrar på arbetsmarknaden minst ett visst antal år av våra liv och så vidare. När politiken inte klarar att nutidsanpassa systemen blir de givetvis ohållbara. Den så kallade försörjningskvoten blir ohållbar när för få jobbar i förhållande till för många som ska bäras upp av just de som jobbar. Varför har vi då inte fått en högre pensionsålder? Varför haglar det inte med politiska idéer om hur vi utvecklar en arbetsmarknad där allt fler gamla jobbar men där samtidigt yngre och hungriga ges möjlighet att kliva fram och ta ledande uppdrag. I många kulturer har de hittat lösningar på detta. I de flesta kulturer ses äldre som de mest värdefulla då de har mest livserfarenhet. I det annorlunda Sverige är det någon annan logik som gäller. Yngre anses ofta som mer nytänkande och kraftfulla. Läste precis att Ebba Busch-Thor inte än fyllt 30 år. Alldeles oavsett hennes individuella förmåga är det intressant att ett partiledaruppdrag som sannolikt bärs upp bäst av livserfarna, förhandlingserfarna, kompromisserfarna och mediavana personer anförtros ett ungt stjärnskott. Är våra politiska partier så medlemsfattiga idag att de inte i vart fall har en handfull dugliga ledarkandidater runt säg 40 år? I min värld där en partiledare inte ska sitta längre än tio år på rollen är det intressant att partierna gör som de gör. Ja, ja... Vi får se hur det går.
http://www.dn.se/debatt/aldersdiskrimineringen-i-arbetslivet-maste-brytas/
http://www.do.se/om-diskriminering/publikationer/aldersdiskriminering-svenskt-arbetsliv/
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/forlikning-gav-aldersdiskriminerad-ersattning
http://www.regeringen.se/rattsdokument/proposition/2012/06/prop.-201112159/

Stängda dörrar
Det talas mycket om diskriminering i vår samhällsdebatt. Den finns tyvärr på många sätt inom vårt samhälle. Ofta starkt förknippad med människors uppväxtmiljö och kulturella bakgrund. Under alla mina träffar med pensionärsorganisationer har de lyft fram problem kopplade till åldersdiskriminering. Det är inte osannolikt att den värsta diskrimineringen vi har i dagens Sverige är åldersdiskrimineringen. Annan oacceptabel diskriminering är individuellt betingad det vill säga en person som generellt ogillar armenier gör det sannolikt på grund av intryck som den matats med under uppväxten. Den personen gör nog vad den kan för att motarbeta och diskriminera armenier som kommer i hens väg. Men det beteendet har inget strukturellt stöd i vårt samhälle. Men det har åldersdiskriminering eftersom en människa som vill göra rätt för sig och gärna jobbar tills hjärna och hjärta säger ifrån, hen får inte det. Det är strukturell diskriminering om något! Alla som vill och som klarar av att ta till sig ny teknik, levererar minst lika bra som yngre och som kan acceptera nya uppdrags och ersättningsformer måste få rätten att jobba tills man stupar! Politiken borde jobba med att få fram dessa nya uppdrags och ersättningsformer. Till exempel tror jag det mer ska handla om rådgivande och utredningsliknande uppdrag. I de rollerna och liknande uppdrag är sannolika livserfarna och "fria" människor oändligt mycket lämpligare än unga och livsoerfarna.


Modersmål
I dagens UNT kan man läsa en artikel om en strid kopplat till ett förslag om nedläggningen av en modersmålsenhet inom Uppsala kommun. I den artikeln kan man läsa att skälet till förändringen är ett föreläggande (krav) från Skolinspektionen 2013. Det kravet sägs lyda "kommunen måste se till så att alla barn i kommunens förskolor som har ett annat modersmål än svenska ska ges möjlighet att utveckla det och sin kulturella identitet i förskolans kontinuerliga verksamhet". Mamma mia...

När min son gick i skolan i Malaysia och i Japan fick han den hårda vägen lära sig engelska och skolan erbjöd ingen hemspråksundervisning eller möjlighet att utveckla sin svenska kulturella identitet. Hemspråksundervisningen och skolningen i "svenskhet" gjordes i hemmen, av frivilligorganisationer och arbetsgivare samlat. I svenska skolan borde allt fokus vara på den gemensamma värdegrunden och det svenska språket. En del av den svenska värdegrunden är respekt för olikheter. I olika ämnen kan därför olika elevers olika bakgrunder med fördel lyftas in i pedagogiken. De flesta kulturer bär på traditioner och en utvecklingshistorik som borde fostra respekt mellan människor med olika bakgrundsberättelser. Sluta tramsa! Integrera på riktigt i svenska skolor! Fokus på det och inget annat. Därutöver kan samhället, om vi har råd, ge bidrag till civilsamhället som kan ta ansvar för till exempel hemspråksundervisning.

Jag är absolut positiv till hemspråksundervisning MEN med den hittills misslyckade integrationspolitiken måste hela skolans fokus vara på den gemensamma värdegrunden och det gemensamma språket. Det språket är svenska. Det språket är viktigt för att nysvenskar ska få en jämlik chans på den svenska arbetsmarknaden.
http://www.unt.se/uppland/uppsala/strid-om-uppsalas-modersmalsenhet-4219221.aspx