Tillsammans mot framgångar

Samhörighet viktig

Individualiseringen i vårt samhälle har många fördelar. Går den för långt går det ifrån att vara en styrka till ett problem. Samhällen kan bara bli framgångsrika om en stark ”vi känsla” skapas. Det är inte svårt att förstå men vi i Sverige har tappat den tidigare svenska ”vi känslan” och denne viktig att återskapa. Det går trots att vi på kort tid blandats upp med människor från mycket annorlunda kulturer och trots att omvärldsbilden inte i huvudskap skapas genom en TV kanal och en dagstidning. 

Nedan en läsvärd artikel skriven av Karin Pihl, Expressen. Jag delar hennes kritik av många politikers idéer för att försöka laga det politiken förstört genom en på kort tid för stor invandring från mycket annorlunda kulturer och av många med mycket låg utbildning. I UPs politiska program från 2021 står det bland annat att barn till människor som lever på försörjningsstöd ska gå i förskolan som ett av motkraven för försörjningsstödet. Det är en rimlig ordning och UP drev den frågan demonstrativt även som en motion i kommunfullmäktige för att starkare påverka partier som finns i riksdagen. Liknande villkor ska endast gälla människor med försörjningsstöd med barn. En stor andel av dem är invandrare och vi måste lyckas integrera i vårt fall barnen framgångsrikt. 

”Alla barn ska enligt lag tvingas gå på förskolan så att de lär sig svenska.

– Vi har kommit till vägs ände med frivilligheten, sa hon till Ekot när förslaget presenterades i slutet av april.

Invändningarna, att det är statligt tvång och att 95 procent av alla treåringar redan går på förskolan, ger hon inte mycket för. I en intervju med GP försvarar hon sin uppfattning med att tvånget behövs för att nå dem som inte går i förskolan i dag. Dessutom menar hon att ”ingenting”, inga progressiva politiska reformer, har kommit frivilligt.”

”Det som förenar dessa förslag och reformer är just idén att frivilligheten har nått vägs ände. ”Fel” människor väljer ”fel” skolor och bor i ”fel” områden. Därför måste staten ingripa. Tvångsförespråkarna har dock missat en sak. Sammanhållning går inte att tvinga fram. En känsla av gemenskap är inte som materiella resurser som kan omfördelas. utan är snarare något som uppstår organiskt. Politiken kan givetvis skapa förutsättningar. Säkerligen utvecklades nya kamratskaper när Trollhättan genomförde bussningen. Men det är inte alltid säkert att förskoletvång och flyttning av människor från område A till B skapar rätt förutsättningar. Det kan lika gärna bli tvärtom.”

https://www.expressen.se/ledare/karin-pihl/politikerna-kan-inte--tvinga-fram-gemenskap/

Långt ifrån alla i Sverige följer idag VM i ishockey. Få gör idag militärtjänst med invånare från alla sociala klasser som tränas att lösa problem tillsammans. Långt ifrån alla i dagens Sverige känner lojalitet mot konceptet Sverige. Trots det behöver vi hitta nya metoder för att bygga en ”vi känsla” år 2025! Det brådskar! Det enande ledarskapet som krävs lyser med sin frånvaro. När jaget får för stort utrymme över laget byggs inga starka lag. Så enkelt är det. 

Dyrt pris för ensamhet

Ensam bland över 8 miljarder människor

Ensamhet, och känslan av ensamhet, dödar oss onödigt snabbt. I en allt mer tätbefolkad och digital värld med massor av ”arenor” för möten, med mer eller mindre likasinnade, eller helt annorlunda, plågar ändå ensamheten och dess känslor väldigt många. Sannolikt har det historiskt alltid varit så för delar av befolkningen. 

Ensamheten finns överallt. Ibland hos mobbade människor. Ibland hos människor som känner att de inte ”är i rätt sammanhang”. Ibland hos människor som saknar vänner eller andra människor som bryr sig om just deras välbefinnande. 

Det är viktigt att försöka bidra till att bryta människors ofrivilliga ensamhet. Det är dock inte lätt att hitta ”lösningarna” då vi alla är unika. Det är dock ett mänskligt att de allra flesta av oss vill bli sedda och få bekräftelser. Hur vi vill få dem varierar stort.

Inte minst många av våra äldsta invånare känner sig ensamma. Särskilt lätt att förstå att människor som haft ett stort socialt sammanhang efter avslutat arbetsliv, och kompisar som dör runt en, känner sig ensamma. Finns nya metoder som kan hjälpa fler ifrån ofrivillig ensamhet. Självklart finns nya sätt att bryta känslan av ensamhet på.

"Enligt SCB är omkring 300 000 svenskar socialt isolerade: ”Ensammast är de äldre. Minst var tionde över 75 år träffar inte anhöriga, vänner eller bekanta mer än ett par gånger i månaden.”

"Vad kan man göra åt detta? I fjol krävde medlemmar av den så kallade Ensamhetskommissionen – bland dem Amelia Adamo och S-politikern Lars Stjernkvist – ”krafttag” mot äldres ensamhet. Bland annat efterlystes en ny socialtjänstlag där personalens kamp mot ensamhet skulle upphöjas till ”kärnverksamhet” inom den kommunala äldreomsorgen. Det var utmärkt att de lyfte frågan. Men tyvärr räcker det inte med formuleringar i socialtjänstlagen, så länge äldreomsorgen är underbemannad och stressad. Det praktiska – tvätt och dusch, påklädning, måltider, mediciner – kan inte förbigås. Ingen mår bättre av oreda, och pandemin lärde oss på ett tragiskt vis att hygienrutiner är livsviktiga även på äldreboenden."

"Vi behöver veta mer, men det är inget skäl att förbli passiva. Ofrivillig ensamhet är farligt, lika farligt som alkoholism eller att röka 15 cigaretter om dagen. Risken att dö i förtid är 50 procent högre för ensamma än för dem som har ett socialt nätverk runt sig." 

Otyget med riktade statsbidrag fortsätter. Det är dyra politiska reklampengar.

"Därför är det bra att Sverige har fått en socialminister, Jakob Forssmed (KD), som sedan många år är engagerad i denna fråga. Han har utlovat 300 miljoner kronor årligen som ska gå till en ”gemenskapssatsning” för att motverka ofrivillig ensamhet. Det är inte mycket pengar, men ändå en början." 

https://www.expressen.se/ledare/ofrivillig-ensamhet-ar-lika-farligt-som-rokning-och-alkoholism/

Bättre integration

Inkludera mera för samhällsframgång

Länge, länge har det svenska samhällssystemet varit dåligt på att integrera och inkludera invandrare in i det svenska samhället. Det är dåligt både för enskilda invandrare och för samhället i stort eftersom det är en exkludering som leder till onödigt utanförskap och ökad segregation. Särskilt bedrövligt är detta misslyckande då vi vet att väldigt många av de människor som invandrar till Sverige, och deras barn, långvarigt blir en del av de svenska lokalsamhällena. En viktig utgångspunkt för att lyckas med framgångsrik integration är att direkt tydligt matcha rättigheter med rimliga skyldigheter. I ett land fyllt med rättigheter och bidrag blir det viktigare än i länder som saknar sådana generella och i jämförelse med andra länder generösa rättighetssystem. Det svenska språket är centralt för inkludering och möjligheter på den svenska arbetsmarknaden. Därför ska självklart alla som inte är självförsörjande som kommer till Sverige lära sig svenska och även ha ekonomiska morötter för att utifrån egen utgångsförmåga lära sig rimlig svenska. Som regel måste också alla direkt aktiveras i mätbar utbildning och/eller mätbara arbetsinsatser som så snabbt som möjligt kan resultera i jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. 

Att lära sig svenska språket rimligt snabbt är viktigt och blir belyst i nedan SVT reportage.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/svenska-fran-dag-ett-ska-ge-battre-integration

Även om det är sjukt sent är det ändå bra att regeringen börjar försöka bidra till att vi i kommunerna förbättrar integrationsarbetet. Det som fortfarande inte förstås av dem som försöker hitta på bättre integrationsmetoder är att inkluderingsprogrammen mycket bättre måste anpassas så att en kulturmappning av skillnaderna mellan det invandrare generellt kommer ifrån matchas mot hur det fungerar i Sverige. Och att vi tydligt lyfter fram vad vi inte accepterar i vårt samhälle men som vi vet råder i landet och kulturen de kommer ifrån. Självklart ska detta göras ödmjukt eftersom syftet är att de ska bli inkluderade värdeskapande krafter i vårt gemensamma samhälle.

"Fler nyanlända behöver ta del av utbildning för att möta arbetsmarknadens krav. I en lagrådsremiss föreslår regeringen att kommunerna ska bli skyldiga att tillhandahålla en sammanhållen kommunal vuxenutbildning för de nyanlända som tar del av etableringsprogrammet och på grund av kort utbildning inte bedöms kunna matchas mot arbete under tiden i programmet."

https://www.regeringen.se/regeringens-politik/nyanlandas-etablering/

Idag publicerade UNT en debattartikel från utvecklingspartiet demokraterna som handlar om några viktiga förbättringar som krävs för bättre inkludering in i det svenska samhället. Som sagt, rättigheter och rimliga skyldigheter fungerar för de flesta och måste bättre tillämpas. Några citat från artikeln nedan. 

”En stark lokal vi-känsla måste skapas som bidrar till att vi bättre hjälps åt att inkludera människor i behov av aktivt stöd och jobbmöjligheter, skriver Bassam El-Harbiti, Gunilla Gustafsson och Stefan Hanna.”

”Uppsala blir inte bättre än vad vi som lever och verkar i kommunen gör den till. Inga andra sköter utvecklingen av vår egen närmiljö åt oss. Oavsett vilket skede av livet man befinner sig i, och oavsett varifrån man kommer, vill vi att alla Uppsalabor ska känna ett starkt eget ansvar för att vår kommun och vår region ska utvecklas positivt. För att bryta utanförskap och en växande segregation måste integrationspolitiken kraftigt förbättras. Att vi lyckas mycket bättre med att inkludera invandrare och socioekonomiskt svaga till att bli en del av ”Uppsalakontraktet” – det ser vi som en ödesfråga.”

”Passiviseringen av långtidsarbetslösa är förödande både för enskilda och för samhället i stort. Förmågan till självförsörjning är inom vissa grupper allvarligt låg. Vi måste matcha alla rättigheter mot ett krav på arbetsföra långtidsarbetslösa att fem dagar per vecka utföra minst fyra timmars arbetsinsatser i utbyte mot försörjningsstöd. Det svenska språket är centralt för att aktivt kunna delta i skolundervisning, för att ha en rimlig chans på arbetsmarknaden och för att väl kunna integreras i det svenska samhället. Därför måste också krav på dokumenterade framsteg i svenska knytas till försörjningsstödet. Samtidigt måste vi mycket bättre ta vara på de positiva krafter som finns bland våra invandrare och i större utsträckning snabbt bereda högt kompetenta tillträde till arbetsmarknaden.”

”Möjligheter till praktiska utbildningsprogram redan från högstadiet måste bli verklighet. Arbetsinsatser för alla långtidsarbetslösa, där mätbar arbetsplikt gäller för att få ta del av försörjningsstöd och hyresbidrag, måste bättre organiseras. Alla rättigheter ska tydligt matchas mot rimliga och mätbara krav på arbetsföra långtidsarbetslösa i utbyte mot försörjningsstöd. Bidragsfinansierade arbetsinsatser ska alltid kompletteras med parallella utbildningar i till exempel svenska.”

”Förmågan att snabbt utbilda människor med låga baskunskaper i grundläggande svenska måste stärkas. Bidragsnivåerna till familjer som inte låter sina barn gå i förskolor där de får en bättre chans att tidigt lära sig svenska måste minska.”

”Det långsiktiga utbildningsstödet till elever med invandrarbakgrund i grundskola och gymnasium måste stärkas. Stärk särskilt de praktiska utbildningsprogrammen och utbildningar i samhällskunskap. Introduktionskurser om det svenska samhället ska genomföras av svenskar med stöd av tolk. Kurserna ska också innehålla prov.”

”Nolltolerans mot hedersförtryck och hedersvåld måste tillämpas. Vid misstankar om hederskultur ska familjerna direkt få tillgång till terapi och möjligheten att diskutera sin syn på problemen samt utbildning som syftar till att klargöra vår värdegrund.”

”En stark lokal vi-känsla måste skapas som gör hela Uppsala trevligare och som bidrar till att vi bättre hjälps åt att inkludera människor i behov av aktivt stöd och jobbmöjligheter. Vi kallar det ”Uppsalakontraktet”.”

”För att kraftigt förstärka Uppsalas integrationsarbete behöver vi lära oss av andra, till exempel Australien och Kanada, hur de lyckats skapa en gemensam vi-känsla bland människor med mycket olika bakgrunder. Sverige är i dag en nation uppbyggd av människor med bakgrund i många länder och det är viktigt att våra invandrare vill bli en del av ”oss svenskar” och att övriga samhället aktivt bjuder in dem att bli en välkomnad del av oss.”

https://unt.se/nyheter/artikel/r19oz43j

Identitetspolitik är livsfarlig

Ett skrämmande exempel

Vid flera tillfällen har jag sedan 11 år, ur olika perspektiv, beskrivit vilket katastrofalt misstag det var när USA och Storbritannien mot övriga världens råd valde att genom krig slå ut Saddam Hussein och hans regim i Irak. Saddam Hussein var ingen jag på något sätt uppskattade. Därifrån till att fabricera berättelser om ”vapen för massförstörelse” och att mot världssamfundets (FNs) enorma majoritet mot ett anfall ändå välja anfall är det mycket långt. De som tror att västerländska beteenden som detta gjort annat än stor skada för västvärldens trovärdighet som en god demokratisk kraft tror fel. Inte minst lade denna invasion grunden för Daesh/IS och den instabilitet som bland annat skapat de stora flyktingströmmarna i närtid till Europa. 

Idag vill jag genom Irak exemplet göra farorna med identitetspolitikens farliga kraft mycket enkel att förstå. Den som tittar på nedan dokumentärer om Irakinvasionen borde inse att vänsterns och de amerikanska Demokraternas  identitetspolitik är både söndrande och farlig. I allra högsta grad bidrar den till den så kallade polariseringen i samhällsdebatten. Många kan förstå att det ligger en livsfara i militant nationalistisk identitetspolitik. Hur många förstår livsfarorna med all oklok identitetspolitik? Allt för få. Framgångsrika samhällen byggs utifrån ett rättvist rättssamhälle, en självklar jämlikhetsideologi, meritokrati (den mest kvalificerade får uppdraget), höga ambitioner och hårt arbete. Allt annat blir fel. Se och lär av nedan delar av SVTs Dokument utifrån.

https://www.svtplay.se/video/29787730/dokument-utifran-det-var-en-gang-ett-irak/dokument-utifran-det-var-en-gang-ett-irak-sasong-1-kriget

https://www.svtplay.se/video/29787714/dokument-utifran-det-var-en-gang-ett-irak/dokument-utifran-det-var-en-gang-ett-irak-sasong-1-saddam

Kenan Malik skriver i GP mycket klokt och läsvärt om identitetspolitikens historia och om varför den är destruktiv. Idag är det mest vänsterkrafter som sysslar med farlig identitetspolitik. Ursprungligen bars den av högerkrafter med starka rasistiska åsikter. Ett framgångsrikt land byggs utifrån gemenskap kopplad till en geografi och en grundläggande värderingsgrund. På toppen av det uppträder vi människor i en massa unika ”former” som om värdegrunden upprätthålls kan skapa framgångar tillsammans. 

”Identitetspolitik. Det har blivit en av de frågor som präglar vår tid allra mest och en avgörande skiljelinje i nutida politik. Vissa ser identitetspolitiken som ett omistligt inslag i kampen för kvinnors eller minoritetsgruppers rättigheter. Andra menar att det är ett synsätt som leder till söndring, att det har skapat ett mer uppdelat samhälle och bidragit till att underblåsa populismens framväxt.”

” Identitetspolitiken bygger på tanken att människors åsikter och intressen bestäms av vilka biologiska, kulturella eller religiösa identitetsgrupper de ingår i. Våra identiteter har naturligtvis väldigt stor betydelse. De ger oss en föreställning om oss själva, om vår plats i världen och om vår relation till andra människor. Men förhållandet mellan identitet och politik är inte så okomplicerat. Politik är ett verktyg, eller borde åtminstone vara det, för att ta oss bortom den snäva känsla av identitet som vi alla får genom de specifika omständigheterna för våra liv och just våra personliga erfarenheter. När jag var tonåring drogs jag till politiken på grund av mina upplevelser av rasism. Men samtidigt som det var rasismen som lockade mig till politiken, så var det politiken som hjälpte mig att se längre än till rasismens snäva gränser. Så småningom lärde jag mig att ett rättvist samhälle inte bara handlade om att protestera mot de orättvisor som drabbade just mig, och att en människas hudfärg, etnicitet och kultur inte säger något om giltigheten i hans eller hennes politiska uppfattning. Genom politiken kom jag i kontakt med upplysningens idéer och föreställningarna om en enda mänsklighet och universella rättigheter. Framför allt upptäckte jag att jag ofta kände mer solidaritet och hade mer gemensamt med personer som hade en annan etnicitet eller kultur än jag men som delade mina politiska värderingar, än med personer som hade samma etnicitet och kultur som jag men inte samma politiska visioner.”

”På sextiotalet var identitetspolitiken ett sätt att stå upp mot förtryck, och den hängde ihop med arbete för samhällsförändring. Men en viktig utveckling under de senaste årtiondena är att allt fler har tappat tron på själva idén om att förändra samhället. Den gamla skiljelinjen mellan ”vänster” och ”höger” har blivit mindre meningsfull. Arbetarklassen och de radikala samhällsrörelserna har förlorat mycket av sin ekonomiska och politiska makt. Begreppet ”klass” har mist sin centrala ställning i den europeiska politiken, både som politisk kategori och som markör för social identitet. I stället har ”kultur” fått en allt viktigare roll som det raster genom vilket människor uppfattar sociala skillnader.”

” Identitetspolitikens kritiker har rätt i att den bidrar till att skapa ett mer splittrat samhälle, ett samhälle präglat av grupptillhörighet. Däremot har många fel när de menar att det enda sättet att stoppa Trump, Le Pen, AfD och SD och deras gelikar är att strama åt invandringen och strunta i att minoriteter blir diskriminerade eller till och med underblåsa sådan diskriminering. Den strategin bekräftar bara föreställningen om att populisterna hade rätt hela tiden och späder på föraktet för konventionella politiker. Och eftersom den typen av politik inte förbättrar arbetarklassväljarnas liv kommer det missnöje som många känner i stället att fördjupas. Identitetspolitiken är en följd av att de bredare rörelserna för samhällsförändring har brutit samman. Den verkliga utmaning vi står inför är att bygga upp de rörelserna igen, mot identitetspolitikens förespråkare på både höger- och vänsterkanten.”

https://www.gp.se/kultur/kultur/identitetspolitiken-möjliggör-rasistiska-rörelser-1.5243389

Bråttom, bråttom, bråttom

Inkludering i samhällsbygget
Sverige leds inte mot en ljus framtid. Sveriges regering är vilse och har inga reformförslag som rimligt snabbt kan inkludera nya invånare in i ett gemensamt samhällsbygge där vi respekterar varandra som jämlika. Det är särskilt viktigt att nya invånare känner att de förväntas och kan bli fullvärdiga medlemmar av det svenska välståndsbygget. Oavsett om de lever här en kort tid eller under resten av sina liv. Tacksamhet över att svenskarna givit dem en fristat och väldigt generöst stöd i form av boende, mat, utbildning, vård, kläder och så vidare räcker inte för många. De vill inkluderas bättre genom arbetsmarknaden eller ser sig endast som tillfälligt här för att så snabbt som möjligt återvända hem. Oavsett dessa individers perspektiv på sin tillvaro i Sverige måste det svenska samhället stötta men också mycket tydligare kräva insatser i utbyte mot allt stöd. Ingen annan stans på jorden ges människor ett så generöst stöd som i Sverige. Ingen annan stans får man stöd utan ordentliga motkrav. Motkrav som i detta fall ska syfta till att de inkluderas bättre och snabbare in i det svenska samhället. Att det blir självklart att de känner sig som chilensk-svensk, iransk-svensk, Irak-svensk, palestinier-svensk, rysk-svensk, japansk-svensk, thai-svensk, afghan-svensk, somalia-svensk och så vidare. Den kulturella bakgrunden från annan plats men en acceptans för de svenska basvärderingarna och en vilja att bidra till våra närsamhällens positiva utveckling. Det borde vara självklarheter och att vi svenskar kan och tydligt måste förvänta oss den utvecklingen hos nya invånare. Tydligheten om vad vår värdegrund är och inkludering där alla som kan bidrar. Möjligheten att långvarigt leva i bidragsträsk måste avvecklas. De enda som ska tillåtas leva på bidrag är människor som saknar arbetsförmåga eller som pensionär inte tidigare jobbat in en pension som täcker baskostnader. Inkluderingsjobb är helt nödvändigt att införa. Socialtjänstlagen måste ändras för att göra det möjligt. Svensk socialtjänst måste bli tuffare och dramatiskt ha rätt att sluta stötta personer som inte försöker studera med framgång eller som tar någon form av inkluderingsjobb inom verksamheter som finansieras av skatter. Tro mig, situationen i våra utanförskapsområden blir fort allt sämre. Mesandet måste upphöra och rättigheter tydligt matchas mot skyldigheter annars möter många delar av Sverige snart våldsamma effekter av en urusel migrations och integrationspolitik.
http://www.gp.se/ledare/svenska-förorter-hålls-gisslan-1.881970
https://polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/Övriga%20rapporter/Kriminella%20natverk%20med%20stor%20paverkan%20i%20lokalsamhallet%20Sekretesspr%2014.pdf
http://fof.se/tidning/2015/5/artikel/darfor-okar-de-kriminella-gangens-makt
http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/55-no-go-zoner
http://www.svd.se/55-no-go-zoner-i-sverige

Ensamkommande
På förra kommunfullmäktige var det planerat för en debatt om hur Uppsala klarar av att inkludera ensamkommande barn på bästa sätt. Jag har begärt debatten men den uteblev tyvärr då andra ärenden tog all tid. Jag har mycket konkret att säga, inte minst kopplat till att många andra kommuner placerat många ensamkommande i vår kommun. Jag har dessutom skrivit en debattartikel om hur urdåliga vissa av de "familjer" är där flera av dessa personer placerats. I Uppsala är det tyvärr kommunisterna som leder Socialnämnden. Det gör att jag tyvärr är helt säker på att vi inte kommer att reda ut ett allt större problem kopplat till dessa väldigt många ensamkommande. Mesandet är återigen ett problem. I min värld är det vi svenskar som måste göra mycket mer rätt för att inte den sociala oron kraftigt ska öka. Det är vårt fel att vi har så stora problem som vi har, ingen annans. Allt för många svenskar förstår inte att de kulturella skillnaderna är mycket stora och att det kräver ett respektfullt men tydligt integrationsarbete. Det finns inte idag och det som särskilt behövs är inkluderingsjobb. Det brådskar allt mer att få till en betydligt bättre integrationspolitik! Snart kommer nästa lågkonjunktur och då blir en mycket besvärande situation än mer besvärande. Om det stämmer att en terrorcell i Örebro väntade på en stor vapenleverans kan vi vara säkra på att det redan finns livsfarliga extremister i vårt land. Säkert bidragsfinansierade av oss andra....
http://www.unt.se/uppland/uppsala/vi-kan-inte-vara-passiva-4229365.aspx

P.S kommunisterna i Uppsala, V och Fi, vill på toppen av alla sociala utmaningar vi har nu även erbjuda tiggande EU-medborgare starkt subventionerade uppställningsplatser. Det är helt galet, av många skäl, och strider kraftigt mot vad regeringens utredare Valfridsson rekommenderar. Nyval!