Attraktiva för de attraktiva

Elitserien eller korpen

Sverige ska konkurrera med länder som till exempel Schweiz, Singapore, England, Kanada, Australien och USA om att attrahera många av världens smartaste och ambitiösaste människor. Det är inte enkelt, men det går. Och det krävs om du vill att Sverige ska fortsätta att vara ett rikt och välmående samhällsbygge. För att lyckas måste ansvariga politiker inse vad våra konkurrensfördelar är och hur vi kan skapa fler konkurrensfördelar för att attrahera och behålla de spetskompetenser som hela den fria världen konkurrerar om. De spetskompetenser som avgör vår konkurrensförmåga. 

Lärarundantaget är inom forskningen en stor konkurrensfördel som kraftigt borde marknadsföras bättre för att attrahera fler av jordens skarpaste forskare och som inte lockas av kortsiktigt väldigt höga löner. Och fler specialister behöver attraheras av att bli en del av det svenska samhällsbygget. Det är inget romantiskt om vad som varit, det måste byggas utifrån vad vi är och vad vi vill vara om 30 år. För att lyckas fungerar inte en inskränkt syn på människor från andra kulturer. Samtidigt uppskattar de flesta budskapet om frihet inom jämlika lagar. Om svenskt generellt välstånd ska konkurrera i ”elitserien” och inte i ”korpen” krävs skärpning!

Nedan debattartikel i Di är mycket läsvärd och viktig. Sverige måste bli mycket bättre på att säkra mer omfattande kvalificerad invandring. Det är nödvändigt för vår konkurrenskraft. Det är inte ”elitistiskt” utan krass klokhet för att säkra och utveckla ett av världens mest framgångsrika generella välståndsbyggen. Huvudfrågan för våra ledande politiker är: Vad krävs för att många högkvalificerade ska attraheras av att till exempel flytta med sin familj till Uppsala och bli en del av vårt unika samhällsbygge?

”Om Sverige ska vara ett innovationsledande land och ett nav för spetskompetens i flera branscher, behöver vi ta konkreta steg för att aktivt attrahera och behålla internationella topptalanger.”

”Debatten har under lång tid haft ett ensidigt fokus på asyl. Vi vill bredda den bilden och skiftar fokus från låg- till högkvalificerad arbetskraft. För invandring handlar också om Sveriges konkurrenskraft. Det handlar om människor som vill arbeta, investera och bygga en framtid i vårt land.”

https://www.di.se/debatt/sverige-kan-inte-vanta-pa-talangerna/

Nedan artikel i Expressen belyser också behovet av att kraftigt minska antalet riksdagsledamöter i Sveriges riksdag. Från 349 till 149. Det är också lämpligt att ställa både höga kompetenskrav och prestationskrav på de 149 som väljs av sina partier. Om Sverige ska försvara och förstärka sin konkurrenskraft måste även våra politiska företrädare på nyckelroller hålla hög kompetens! Det krävs nytag. 

Inte minst i ljuset av att ett gäng ministrar säger sig ha börjat använda AI talar för att det är hög tid att reformera Sveriges demokratiska system. Avveckla 200 av dagens riksdagsplatser! Inför, som i de flesta demokratier, separata valår för kommun- samt regionval.

https://www.expressen.se/ledare/linda-jerneck/--ebbas-falska-citat-ar-inte--ens-det-mest-pinsamma/

Sverige behöver ett samlat inkluderings- och kompetenslyft. Det måste inkludera de politiker som ska företräda oss. Annars blir det ändå en dålig samhällsutveckling för de flesta av oss.

Låga löner för akademiker

Platsinflation och fackmakt

Den här helgen är jag på äventyr med ett gäng studiekamrater från Uppsala universitet. Varje år i över 30 år har alla medlemmar i "klubben" Ceteris träffats och talat om jobb och livsutmaningar. Hur mycket var och en tjänat, och hur lyckosamt var och en förvaltat sin balansräkning, varierar stort i gruppen. Hög utbildning är ingen garanti för framtida höga inkomster. Studietider är inte bara viktiga för  kunskapsinlärning, det är tider där man också ofta bygger livslånga vänskapsrelationer. Min studietid på Uppsala universitet var både kunskapsmässigt och socialt mycket givande.

Under flera år har Uppsala universitets ledning i möten med ledande politiker lyft behovet av att satsa mer på våra bästa högre lärosäten, inte sänka inträdeskraven till universitetsstudier och sluta att starta nya universitet. Jag delar helt dessa ledningars (nyligen en ny ledning) analys då jag anser att deras önskemål är bäst för svenskarnas utveckling av Sverige. Istället för idiotisk regionalpolitik borde istället de bästa universiteten få i uppdrag att starta ”campus” så som Uppsala universitet och Gotland gjort. Den förda högskolepolitiken försämrar svensk konkurrenskraft. Det får genomslag om tio och tjugo år. Inte så förvånande att det blir så när vi drabbas av statsministrar och högskoleministrar som är långt ifrån relevant utbildade. Sluta smeta ut utbildningsanslag på fler lärosäten. Använd uppdragsmakten till krav på geografiskt spridd utbildningsnärvaro (exklusive digitalt) kopplat till våra mest meriterade och respekterade lärosäten. Istället för att inflatera högskoleutbildningar brådskar det att istället kraftigt stärka de praktiskt inriktade utbildningsprogrammen på gymnasienivå och där över.

Jag har inget emot att enskilda människor organiserar sig för att ha en chans mot en annars övermäktig arbetsgivare. Tvärtom, jag anser att det är klokt eftersom en ensam arbetare i kamp mot till exempel Uppsala kommun eller Hennes & Mauritz är chanslös. Samtidigt är jag mycket besviken på facken över att de länge bromsat och bromsar effektivare integrationspolitik i Sverige. 

Att facken är framgångsrika med att företräda sina medlemmar är svårt att vara kritisk mot. Frågan är hur vi ska värdera Svenskt Näringslivs förmåga att värna svensk konkurrenskraft. De tillhör en av landets organisationer som företräder många företags samlade intressen. För mig är det obegripligt att inte Svenskt Näringsliv högljutt blåst till strid om det oacceptabla i att försvaga svenska spetsutbildningar på våra internationellt respekterade lärosäten. Nedan reportage på TV4 om dålig utdelning på akademiska studier är sevärt. Inte minst inom läraryrket har ersättningarna till de bäst utbildade kraftigt minskat jämfört med förr. 

”Dåligt betalt för högskoleutbildade i Sverige”

https://www.tv4.se/artikel/37A5KsMQg70XiZmCYcEQO5/daligt-betalt-foer-hoegskoleutbildade-i-sverige

I den budget som nu regeringen presenterat för AB Sverige ökar de kostnaderna för skattebetalarna, och planeringsröran för arbetsgivare, genom att göra den redan världsgenerösa föräldraförsäkringen ännu generösare. Det är en galen prioritering. För den som bryr sig om att Sverige ska ha en chans att även i framtiden vara ett generellt rikt land borde dessa pengar läggas på att förstärka kraften i våra bästa universitet istället. Inte en enda extra satsning görs på att stärka vår spetskompetens. Det säger mycket om hur dåligt Sverige idag politiskt leds.

https://www.regeringen.se/sveriges-regering/finansdepartementet/statens-budget/

Med fördel kan också alla anslag till icke påtagligt samhällsvärdefulla utbildningar läggas ner. Det är galet att det finns så många kurser i ämnen som jag anser inte ska vara skattesubventionerade. Det får finnas hur mycket utbildningsutbud som möjligt men inte som skattefinansieras. Nedan artikel i tidningen näringslivet är mycket läsvärd! Jag tillhör politikerna som säger att det ska vara svårare att komma in på högre utbildningar än nu och att våra praktiska utbildningsprogram kraftigt behöver stärkas. Allt slöseri med våra skattepengar måste få ett slut!

"Före gymnasiereformen 2011 sökte 50 procent av landets skolelever till ett yrkesprogram. I samband med reformen togs högskolebehörigheten på yrkesprogrammen bort. Åtta år senare gick bara 29 procent av alla elever på gymnasiet en yrkesutbildning medan 59 procent läste ett högskoleförberedande program. Trots att efterfrågan på personer inom praktiska yrken, exempelvis byggnad, hantverk, polis och vård- och omsorg, hela tiden ökar så är det allt färre som väljer en praktisk yrkesutbildning. Samtidigt fortsätter antalet som utbildar sig på högskola att öka."

– Det kanske låter bra att allt fler utbildar sig på högskolan men det skapar en obalans, säger Mats Alvesson, organisationsforskare vid Lunds universitet.

Fortsätter trenden blir kompetensbristen ännu större. För företagen innebär det att lönerna skjuter i höjden, att de inte kan expandera och måste förlita sig mycket på utländsk arbetskraft, konstaterar han.

– De flesta håller med om att det inte blir bra. Men vilken politiker vill säga att vi ska ha färre högskoleutbildningar? I stället fortsätter de att tala för kunskapssamhället och att alla har rätt att gå på högskolan, och utbildningsplatserna på högskolan byggs ut."

https://www.tn.se/arbetsmarknad/professor-for-manga-pluggar-till-latsasjobb/?fbclid=IwAR2vnTm_UJ8eZNmQzwCK4c-8hUgLCtxUZH4uck5bYEAVdf5V12TMOOsFE_c

Utan vetenskaplig spets inget högt välstånd

Utan stjärnor inget elitseriespel

När människan metodiskt började utveckla sina förmågor började vår arts stora vandring mot världsherravälde. Särskilt stora steg började tas i samband med att vetenskapen fick större betydelse än trosuppfattningar i länder som steg för steg slutade tillåta religiösa trosuppfattningar begränsa vår utvecklingsresa. Vetenskapen är som allt annat uppdelat i olika områden och inom alla områden finns aktiva med olika kompetenser och begåvningar. Som till exempel inom idrotten kan de stora framstegen och framgångarna nästan bara ske i spetskompetensmiljöer. Inom vetenskapen är det i forskningsmiljöer som attraherar stjärnor och som tillämpar arbetsmetodiker som främjar nytänkande och flit. 

I dagens vetenskapliga framkant har metoder för tvärvetenskap stor betydelse för framgångar. I ljuset av detta faktum är ett av många misstag som görs i dagens Sverige att forskningsanslagen smetas ut för brett och på för många lärosäten. Vetenskaplig spets kan inte skapas genom att driva en forskningspolitik som förväntas vara en viktig del av en regional fördelningspolitik. Tänk att inte det är självklart för de politiker som ska värna och utveckla förutsättningarna för svensk spetskompetens inom värdefulla forskningsområden.

https://www.vr.se/aktuellt/nyheter/nyhetsarkiv/2019-10-31-oka-anslagen-till-fri-forskning-och-forskningsinfrastruktur.html

Sverige kan tveklöst fortsätta att vara ett framgångsrikt land inom viktig forskning. Inte minst tack vare Wallenbergsstiftelserna. Och även bland svenska forskare finns som inom fotbollen ”Emil Forsbergare” och ”Janne Anderssonare”.

Expressens ledare skriver läsvärt om hur illa Sveriges regering agerar i dessa frågor. Gång efter gång lyfter Uppsala universitets ledning på möten med länets politiska ledare detta problem. Det tycks tyvärr vara för döva öron.

”Men under de rödgröna har den högre utbildningen misshandlats på ett skrämmande sätt. Regeringen verkar se ett egenvärde i att trycka in så många studenter som möjligt på lärosätena, blind för att stora kvantiteter hotar utbildningarnas kvalitet.”

”Under Löfven fortsätter också S-traditionen att förläna universitetsstatus till högskolor med tveksam - eller i fallet med Mälardalens högskola, undermålig – akademisk standard.”

” Stefan Löfven talar också gärna andäktigt om ”forskning” och ”innovation”. Men även här pågår misshandel. . Forskningsanslagen höjdes i vårändringsbudgeten – men mest pengar går till högskolor som bedriver minst forskning, konstaterar två ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) på Svenska Dagbladets debattsida.”

”Formkurvan är blek, men det finns fortfarande respekterade, forskningstunga svenska universitet som kvalar in på världsrankningslistor, som Karolinska institutet och universiteten i Stockholm, Uppsala, Göteborg och Lund. Hur gick det för dem? Illa. De får en genomsnittlig höjning av forskningsanslagen på 2,4 procent! Ingen höjning alls, när sådant som inflation och lönekostnader har gjort sitt.”

” Så regeringen lär ta Kungliga Vetenskapsakademiens varningar med ro. Debattörerna skriver att Sverige behöver ”stora forskningsuniversitet där internationellt ledande forskare kan arbeta i nätverk och med tillgång till hög­specialiserad utrustning.” 

”Javisst, det tycker väl regeringen också. Fast de ska finnas överallt i hela landet. Så enkelt är det när man inte ser konflikten mellan kvalitet och kvantitet. Så länge de rödgröna har makten lever den svenska akademien farligt. Det går inte att ha ett Oxford i varje buske.”

https://www.expressen.se/ledare/det-gar-inte-att-ha-ett-oxford-i-varje-buske/

Matilda Ernkrans har den svenska regeringens uppdrag att arbeta med forskningsfrågor. Hon bär med andra ord ett stort ansvar för att forskningsanslagen fördelas korkat. Hon tillhör ändå den skaran i regeringen som har en akademisk utbildning. Som ofta handlar det då om statskunskap och sociologi. Tacka vet jag naturvetare och ekonomer. De senare lär sig att räkna och dessutom fostras många av dem i konsten att se mönster. Det är oroande att forskningen inte sköts betydligt klokare i Sverige. Till att börja med bör modellen som Uppsala universitet och campus Gotland ha bli modellen för hela landets högre utbildning. Topp 8 universiteten ska ha övriga lärosäten knutna till sig. Om basfinansieringen finns för den formen av regionalpolitik kan ändå spetsen och grundkvaliteten säkras. Gör om! gör rätt!

https://www.naturvetarna.se/nyheter/2019/har-ar-den-nya-forskningsministern/

https://www.tillvaxtanalys.se/download/18.62dd45451715a00666f27381/1586367592597/forskning-och-ekonomisk-tillv%C3%A4xt-%20en-%C3%B6versikt-06.pdf

Det saknas inte vetenskapligt stöd för ett starkt  samband mellan hög generell utbildningsnivå i ett samhälle och en god ekonomisk utveckling.

https://www.regeringen.se/49bb33/contentassets/6070de731ecd41b186b5afce54381530/utbildning-och-ekonomisk-utveckling---vad-visar-den-empiriska-forskningen-om-orsakssambanden

Aldrig individens fel när systemen falerar

Politik och lagstiftning i en ny tid
Vet du hur den snabbrörliga mjukvaruutvecklingsvärlden har förändrats de senaste 30 åren? Från omfattande kravspecar som styrde utvecklingsarbetet till att istället utveckla utifrån funktionskrav och agil metodik. I en snabbrörlig tid som nu måste till exempel organiserad brottslighet bättre bekämpas genom snabbare förändringar. Rättssamhället ligger ofta efter brottslingarna som är experter på att utnyttja dagens rättsstats trögrörlighet. Rättssamhället är ett avancerat system som är uppbyggt under många, många år. Mycket mer agilt tänkande och agerande behövs även kopplat till rättssystemets utveckling. Politiken måste ta ansvar för att detta blir verklighet. I vissa fall innebär det mer generell lagstiftning som ger domare ett bredare handlingsutrymme. Många gånger har jag lyft fram hur dåligt jag tycker att rikspolitikerna förhåller sig till SMS-lån. Det är ett exempel på problem som lagstiftningen mycket agilare måste kunna agera utifrån och bättre skydda redan utsatta människor från ockrare. Precis som inom migrationsproblem kommer jag aldrig att lasta enskilda människor för att de utnyttjar möjligheter som finns. Om möjligheterna skapar en massa problem måste de agilt stoppas. Hur kan vi till exempel lösa problemet med att de allra flesta anger asylskäl för att få stanna i Sverige, eftersom alternativa skäl snabbt kan handläggas av Migrationsverket. En handläggning som ofta innebär avslag. Det är till exempel inte ett hållbart asylskäl att fly från fattigdom.
https://onbird.se/arbeta-agilt-vad-innebar-det/

Årets svensk, Hamid Zafar, är så värdefullt tydlig i sin massiva kritik över svensk misslyckad integrationspolitik. För att ha någon chans att vända många års misslyckanden måste fler erfarna och positivt inriktade ställa upp som politiker. Nya politiker som har ordentlig ”markkännedom”.

”Den som reser runt i Sveriges storstäder och besöker några av de utsatta förorterna upptäcker något intressant. Vare sig du befinner dig i Vivalla i Örebro eller Lövgärdet i Göteborg så framgår med all tydlighet att de negativa effekterna av segregationen tar sig uttryck på snarlika vis. Sämre förutsättningar för eleverna att klara skolan, lägre genomsnittlig livslängd, högre koncentration av kriminella och svårare för polisen att utföra sitt uppdrag. Det krävs inte någon djupare analys eller femtioelva integrationssamordnare för att konstatera att det svenska samhället är dåligt rustat för att motverka utanförskap. Ändå har det under lång tid saknats forskning på segregationens mekanismer. Vad är det i den svenska samhällsmodellen som skapar tröghet för att motverka segregation och utanförskap? En förklaring till avsaknaden av forskning är att det inom akademin länge funnits en föreställning om att sådan forskning stigmatiserar förorterna och de människor som bor där. Istället har forskningen koncentrerat sig till att lyfta fram positiva aspekter av att bo i segregerade områden.”

”För trettio år sedan publicerades en studie av en forskartrio (Berg, Andreasson, Zintentcho) vid Göteborgs Universitet. I studien intervjuade de tre forskarna ett tjugotal ungdomar med turkisk bakgrund om deras uppväxtvillkor i Biskopsgården. Slutsatsen var bland annat att ”Det bästa med den turkiska koncentrationen till just Biskopsgården är att man i stadsdelen kunnat återskapa den egna turkiska landsändans förutsättningar för släktsammanhållning och kulturell tradition.””

”Trettio år senare kan vi konstatera att företrädarna för turkiska föreningen i Biskopsgården fick rätt i sina farhågor. Politikerna har alltför länge inte tagit det sociala förfallet av förorterna på allvar och idag ser vi också tydliga tecken på att barn ärver sina föräldrars utanförskap. Staten har dessvärre ett sorgligt facit för att bryta trenden genom sina tidigare misslyckade satsningar som Blommansatsningen (1995-1998) och Storstadssatsningen (1999-2004). Dessa har varit kontraproduktiva och varit baserades på bidragstillförsel och därmed cementerat problemen. Att bryta den dystra trenden kräver politiskt mod och vilja. Regeringens nya myndighet mot segregation, Delmos, verkar dock inte ha lärt sig av tidigare misslyckanden då den till stor del utgår ifrån statliga bidrag och cementerandet av utanförskapet kan fortsätta.”
https://www.gp.se/ledare/staten-står-handfallen-inför-utanförskapet-1.14622626

Dagens besvikelse
Stefan Löfvén, S, MP, C och L som inte tydligt håller sina okunniga ”fingrar” borta ifrån Sveriges högre utbildning. Och om politiken ska bidra till att svensk konkurrenskraft stärks måste vi kraftsamla den högre utbildningen, inte sprida ut lärosätena på ett korkat sätt. Spetssatsningar är viktiga. Sverige behöver högre lärosäten som kvalar in bland världens bästa. Det har mycket stor betydelse för vårt svenska välståndsbygge. Men vad kan man förvänta sig av en regering fullt av ministrar som inte imponerar.

”Antalet högre lärosäten ökar och mängden studenter har fördubblats på 25 år. Men anslagen till lärosätena har urholkats. Sverige ligger på europeisk jumboplats i grenen lärarledd undervisning. Snittet ligger på elva timmar i veckan - runt hälften av vad danska studenter får. Måttet säger inte allt om en utbildnings kvalitet, men blir timmarna alltför få kan följden bli att studenterna lägger mindre tid och ansträngning på självstudier, enligt UKÄ. Det är nog ingen slump att studenter på utbildningar där lärarna är som mest osynliga, klagar oftast över ”låga krav”.”

”Medan anslagen tryter, ökar kraven på lärarna när en växande andel av befolkningen pluggar vidare. Fler studenter har skrala förkunskaper och färdigheter. Stödet till studenter med adhd, autism och andra svårigheter har sjufaldigats på tio år.  Att en ständigt större andel går högre utbildning är dessutom inte självklart lönsamt i längden, påpekade The Economist i en stor genomgång härom året. Ju fler som har en akademisk examen, desto mindre värd blir den.”

”Något totalt jämlikhetsunder inträffar inte heller. De med lägre betyg går sämre utbildningar och kan inte matcha de mer framgångsrika; deras avkastning på studieinsatsen blir liten, om någon. Samtidigt vrider arbetsgivarna upp sina krav in absurdum - för att de kan. I USA har numera 16 procent av servitriserna en fil. kand.  Under tiden stärks bilden av lågutbildade som Stora Problem, trots att de i praktiken skulle klara många av de jobb som har akademiserats.” 

”Svenska universitet faller på internationella rankningslistor. Det är djupt oroande. Sverige behöver ett knippe resursstarka toppuniversitet - inte en miljon svenskar med en urvattnad kandidatexamen.”

https://www.expressen.se/ledare/lofven-du-far-inte-misshandla-akademin/

Dagens stjärna
Hamid Zafar. Trams och mes-Sverige leder oss inte mot ett framtida generellt välståndssamhälle. Uppsala och Sverige kan mycket bättre än nu. Det krävs politiskt ledarskap med politiska företrädare som har kompetenserna och modet att leda våra lokala samhällen och Sverige mot välståndsframgångar. Många fler måste våga tala i klartext och tydligt kräva balans mellan rättigheter och skyldigheter.

Från bidrag till bidragande

Mot bidragarsamhället
Sverige måste ställa om från ett bidragssamhälle till ett bidragarsamhälle. Från ett samhälle där det alltid är "någon annans fel" till "jag tar eget företagsamt ansvar för att bidra till en bättre framtid". Vi måste sluta tala om rättigheter utan att också tala om samhällskontraktets skyldigheter. Med det tydliga paradigmskiftet kan Sverige vända nuvarande utmaningar och säkra en plats bland världens mest framgångsrika länder. Ett land där vi klarar av att ge varje individ en jämlik chans att få den utbildningsbas som kan förverkliga varje enskild människas drömmar. Sverige behöver attrahera kompetent arbetskraft men också fortsätta ta ett humanitärt ansvar. Det kräver att dagens bidragssamhälle kraftigt reformeras. Att det krävs förstår de flesta. Det måste alltid löna sig att jobba före att på olika sätt leva på bidrag. Bidragssystemet kan med fördel också förenklas kraftigt. Jag anser fortsatt att vi som civiliserat samhälle ska klara av att ge våra svagaste, de som inte kan eller efter hårda ansträngningar inte får ett jobb, en anständig lägsta levnadsnivå. För att klara det måste vi bli betydligt mer bidragarorienterade än bidragsorienterade! Det brådskar!
https://www.centerpartiet.se/2016/10/18/sa-minskar-vi-kostnaderna-for-mottagandet/ 
https://detgodasamhallet.com/2015/07/01/gastskribent-hans-jensevik-nar-tas-de-tva-nodvandiga-stegen-mot-integration/



Sverige måste klara den globala konkurrensen
De ställningstagande vi gör varje dag påverkar vår framtid. Den verkligheten gäller dig och mig individuellt och oss i grupp. Spetskompetens inom alla områden i samhällsbygget är av avgörande betydelse för att vi ska klara av att försvara och utveckla vårt välstånd. Inte minst kräver det konkurrenskraftiga möjligheter för att attrahera spetskompetens från andra  länder till Sverige. Tro inte att Sverige har hög attraktionskraft bland de mest meriterade i världen. Det är klokt att fundera över vad som krävs för att många fler av dessa personer gärna skulle se någon del av Sverige som ett seriöst alternativt nytt hemland bland många alternativ. Många länder konkurrerar redan idag om dessa personer. Inte minst viktigt är det att i denna konkurrenssituation fundera över vad som krävs för att vi ska behålla de lättrörliga och attraktiva specialister vi idag har inom Sveriges rikes gränser.
http://www.expressen.se/ledare/sverige-gar-i-baklas-utan-spetskompetens/

Federation
Kommer Sverige delas upp i en federation av 6-8 regioner som får mycket av statens ansvar och befogenheter delegerade till sig? Knappast! Riksdagen kommer inte på allvar delegera en massa befogenheter, eller vad tror du...? Du som är en klok person, tycker inte du att en liknande reform som utgångspunkt borde veta om och vilka rättigheter staten avser att överlåta på nya regioner innan de bildas? Om det var dax för en federationsbildning tycker jag det skulle vara demokratiskt och dynamiskt intressant, men det är det inte. Inom en federation skulle varje region i bästa fall själva få styra reglerna kopplat till exempel arbetsinvandring av specialister. Som så ofta handlar detta mest om bristande ledarförmåga. Stockholm anses för starkt, Västra Götaland och Skåne har byggt hyfsat lyckade pakter som gör dem till starka förhandlingsparter mot staten. Övriga delar av Sverige, och regeringar, lyckas tydligen inte matcha dessa tre krafter och då "måste" Sveriges regionala gränser ritas om...för att lösa denna maktobalans anser vissa. Om nyttan finns att samarbeta, varför samarbetar inte dessa kommuner bättre redan idag? Komplexa frågor och det är väl därför det inte varit så lätt att hitta vägar framåt som upplevs som tillräckligt bra av tillräckligt många. Men visst finns stora utmaningar på våra bord runt om i Sverige. Läsvärd ledare i dagens UNT.
http://www.unt.se/asikt/debatt/darfor-ar-storregioner-en-usel-id-4410756.aspx
http://www.folkbladet.se/opinion/farligt-flum-om-invandring-om4344056.aspx