Prioriterad administration

Avlasta kärnverksamheten från icke prioriterad administration

Det är på tok för mycket administrationsuppgifter i dagens offentligt styrda verksamheter. Det innebär oacceptabla administrativa uppgifter för till exempel lärare och sjukvårdspersonal. Det är hög tid att lägga fokuset på att stötta t ex lärare och sjukvårdspersonal att bättre klara sina huvuduppdrag. En del av att stötta dessa viktiga yrkesgrupper är att tillsammans med dem investera i nya arbetssätt för att skapa både bättre måluppfyllelse och arbetsmiljöer. Att tro att mer pengar är lösningen när kompetensbrist är huvudproblemet är feltänkt. Det är nu nödvändigt att flytta resurser från administration av gamla ramverk till innovation mot smartare arbetssätt i verksamheterna närmast invånarna som ska tjänas. 

Docent Tom S Karlsson skriver läsvärt, i Dagens Samhälle, att det är nödvändigt att mäta våra verksamheter för att förstå att de klarar av sina uppdrag på ett framgångsrikt sätt. Det inkluderar inom givna ekonomiska ramar. Även om det är viktigt att mäta måste även vad som ska mätas prioriteras. Tyvärr fortsätter utvecklingen mot allt mer krav på rapporteringar som gör en redan administrationstyngd kärnverksamhet ännu mer administrationstyngd. Det är dags att prioritera bort mycket av dagens administrationskrav på kärnverksamheterna. Karlsson kallar den fortsatta administrationshysterin för New Public Management, NPM, för NPM 2.0. Inte minst lyfter han fram att det går till total överdrift när "minuter jagas inom hemtjänsten". 

https://www.dagenssamhalle.se/chef-och-arbetsgivare/ledarskap/forskare-tilliten-har-inte-tagit-over-vi-gar-mot-npm-2-0/

Uppsala kommun har sannolikt Sveriges största kommunledningskontor. Det är oacceptabelt och måste skyndsamt ändras. Kraften måste viktas om från administrativ personal på ett kommunledningskontor till förstärkt förmåga inom skolan, vården och äldreomsorgen. Utvecklingspartiet demokraterna kommer bara stötta ett nytt lokalt styre som bland annat accepterar att den administrativa överbyggnaden kraftigt måste minskas. Jag bifogar än en gång Sakine Madons ledare i UNT om slöseriet av våra skattepengar. En av politikernas viktigaste uppgifter är att minska slöseriet inom offentlig sektor. Inte att driva på slöseri eller stötta felaktiga och kostnadsdrivande prioriteringar.

"Samma diskussion har förts i kommunerna. Såväl oppositionspolitiker som denna ledarsida har ifrågasatt om Uppsala kommun verkligen behöver en kommunikationsstab på runt 90 anställda. Stabens budget för 2020 var 83,8 miljoner kronor. Kostnaden kan, har UNT rapporterat, jämföras med ”exempelvis de 59,3 miljoner som 2020 budgeterades för färdtjänst, med 74,7 miljoner som budgeterades för vinterväghållning 2020 eller med 56,7 miljoner för gymnasiesärskola samma år" (23/9 2021). Erik Pelling (S) har ändå gång på gång försvarat kommunikationsstaben och slagit ifrån sig kritiken."

https://unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/det-ar-latt-att-vara-generos-med-andras-pengar/jo9qpz8j

Prioritera kärnverksamheten

Laga det trasiga först och fokusera på livkvalité

I väl fungerande välståndssamhällen håller rättssystemet,ä skolan, vården, omsorgen och basinfrastrukturen hög kvalité. Så enkelt är det. I de mest framgångsrika samhällen lever dess invånare i  stor utsträckning jämställt. I det samhället kan också människor som klarar sig från att gå ner i olika drogträsk, eller som fötts med allvarliga stor psykisk ohälsa, fylla sina liv med mycket livskvalité. Vad livskvalité innebär varierar självklart beroende av vem man är och vad man gillar. En sak är dock säker och det är att det man vill uppnå ska man också mäta. Med det sagt ska man inte mäta mer än det viktigaste för att inte dränka kärnverksamheter i administration. 

Det är populärt att idag kritisera New Public Management, NPM, som mäter det mesta inom offentlig sektors verksamheter. Det är bra, det är på tok för mycket som mäts och mätandet i sig slukar resurser som behövs för kärnverksamheten. Med det sagt är det fortfarande viktigt att mäta det viktigaste för att en offentlig kärnverksamhet som skola, vård och omsorg ska ge bästa möjliga kvalité och högsta möjliga nytta per investerad skattekrona. Precis som vi ska kritisera NPM är det hög tid att kritisera måttet BNP och istället tillämpa nya metoder för att mäta välståndsutveckling. Ett bättre mått än Human Development Index, HDI, tror jag skulle göra stor samhällsnytta för oss människor. Det vi väljer att mäta har alltid stor betydelse. Vad och vilka vi väljer att jämföra det vi mäter med har också stor betydelse. Alla framgångsrika jämför sig med de som anses vara bäst. Det är en klok måttstock i en värld full av konkurrens.

https://www.ekonomifakta.se/fakta/ekonomi/tillvaxt/bnp---sverige/

https://hdr.undp.org/data-center/human-development-index?utm_source=EN&utm_medium=GSR&utm_content=US_UNDP_PaidSearch_Brand_English&utm_campaign=CENTRAL&c_src=CENTRAL&c_src2=GSR&gclid=CjwKCAjwt7SWBhAnEiwAx8ZLanJQ9fbzsQGQAIWn5h-lEpaU600s5Ks7eNrmKbLKHUR1il4xadYKZhoC66AQAvD_BwE#/indicies/HDI

I Dagens Samhälle skriver ett antal forskare en mycket läsvärd debattartikel om vikten av att mäta rätt saker och med fokus på det som gör stor positiv nytta för oss människor. Inte minst inom Uppsala kommun och Region Uppsala måste vi bli mycket bättre på att begränsa antalet mätetal men samtidigt välja ut de viktigaste. Genom att göra så kan vi frigöra mycket tid som idag går till energislukande administration utan att ge bästa värde för varje satsad skattekrona.

"På senare år har värdet av ekonomisk analys av offentliga insatser blivit uppenbart. Hälso- och sjukvården såg behovet redan under 1990-talet, och i många utvärderingar används numera måttet ”kvalitetsjusterade vunna levnadsår”. Det är ett mått som kombinerar livslängd och hälsorelaterad livskvalitet, och det är oumbärligt vid prioriteringar." 

"Kommunerna har vaknat senare, men sedan några år växer intresset för ekonomisk analys snabbt även i denna sektor. Genomgående används dock fortfarande rudimentära metoder för att värdera effekter i kommunal verksamhet. Principen är enkel: Om en insats kostar något, men antas leda till kostnadssänkningar som är större än kostnaden för insatsen, så betraktas den som ”lönsam”. Men vi måste inse att också interventioner som inte leder till kostnadssänkningar kan ha stor betydelse för medborgarnas välfärd. Insatser som ger mest livskvalitet per satsad krona borde därför prioriteras."

"Vi är övertygade om att ”goda år” är ett bra mått vid ekonomisk utvärdering av insatser som syftar till ökad välfärd. Vad har en reform eller intervention kostat och vad avkastar den i ökad livskvalitet mätt i ”goda år”? Exempel på interventioner som kan utvärderas med vår metod är insatser som förebygger avhopp från gymnasiet, insatser mot hemlöshet eller insatser för att förebygga våld i nära relationer. Det är dags för kommunerna att följa sjukvårdens modell och prioritera de interventioner som ger mest livskvalitet för pengarna."

https://www.dagenssamhalle.se/opinion/debatt/prioritera-insatser-som-ger-mest-livskvalitet-per-krona/

Ett mycket dåligt faktum över hur Sverige styrs är att partier på riksnivå, främst de som är i regeringsställning, ständigt delar ut riktade statsbidrag till kommuner- och regioner. Regeringspartier på riktigt. Oppositionspartier på låtsas. Varför görs detta trots att utredning efter utredning påvisar idiotin? Trots att Riksrevisionen många gånger påtalat idiotin? Trots att väldigt många kommunala företrädare bett riksdagsföreträdarna sluta? För att de får mediautrymme varje gång de gör det! Det är dyrt mediautrymme för oss stackars invånare runt om i landet Sverige. Expressen lyfter på ett bra sätt denna idioti nedan. Det är bland annat hög tid att separera kommunval från riksdagsval. Och vi är i desperat behov av nya seriösa partier som vinner många svenskars förtroende. De gamla partierna sitter fast i sitt ”ungdomsförbundsspel” och ”mediaberoende”. Gör om! Gör rätt!

”Alla partier har vid något tillfälle sagt att de riktade statsbidragen till kommuner och regioner bör minska kraftigt i antal. Inklusive Centerpartiet.”

”Som sagt, alla partier är emot de riktade bidragen. När Magdalena Andersson var finansminister yttrade hon också ambitionen att dra ner på eländet. Ändå händer det aldrig. Det är snarare så att om ett försvinner kommer två nya.”

”Obegripligt? Inte alls. Rikspolitiker vill visa att de ser problem och att de agerar, även om det är de lokala kollegornas ansvar. Så när Socialdemokraterna vill ha en ha pott till sociala insatser i utsatta områden har de svårt att invända principiellt när Kristdemokraterna vill ge statsbidrag till äldreomsorg som schemalägger som KD vill.”

https://www.expressen.se/ledare/skrap-for-3-785-krkg-tala-om-sopig-politik/

Ett mycket stort skäl till varför Utvecklingspartiet demokraterna, UP, är kraftigt emot ”Uppsalapaketet” är att det med hög sannolikhet förstör alla kommunens viktigaste mått på kvalité. Och då är utgångsläget redan oacceptabelt inom skola, sjukvård och omsorg. Uppsalapaketet skuldsätter kommunen ansvarslöst och den snabba önskade befolkningsutvecklingen slår kraftigt mot arbetsmiljöerna i skolan och sjukvården. Dessutom blir integrationsskulden extremt svår att hantera. Den som vill lyckas med att få upp kvalitén i kommunens och regionens kärnverksamheter gör klokt i att rösta NEJ till Uppsalapaketet. Rösta klokt i lokalvalen 2022!

Överstyrning

Hård styrning eller meritokrati?

I den verkliga verkligheten fungerar det i de flesta fall så att en person som är dålig på något, eller som riskerar att skada sig själv eller andra, får stor övervakning. En människa som är skicklig på något, och som bevisligen är värdeskapande, får mycket fria tyglar. Alla har varit barn och de flesta av oss har fått uppleva hur föräldrarna litar allt mer på att vi klarar oss själva. Vi som är föräldrar vet hur vi steg för steg släpper våra barn allt friare i takt med att vi känner oss trygga med att de själva kommer att klara olika uppgifter. 

Håkan Boström, GP, har helt rätt. Idag är det en sjuk överstyrning av offentliga verksamheter. Problemen med det är många. Dels misshandlas kompetenta medarbetare genom att tilliten till deras kompetens och deras förmåga att lösa det uppdrag de fått tydligt ifrågasätts. Dels kostar det enormt mycket onödiga skattepengar. Pengar som gör mycket bättre nytta i att jaga kriminella eller att ta hand om sjuka. Inte minst i Uppsala kommun är det vansinnigt många styrdokument, uppdrag och målbeskrivningar som belastar alla verksamheter. Det är jag tydligt och konstruktivt kritisk mot. Att det offentliga lär av näringslivet om att det är klokt att mäta det viktigaste är inte dåligt. Problemet inom det politiskt styrda är att "det viktigaste" av politiker i koalition är sjukt mycket och därför blir inget särskilt viktigt och administrationen pervers. Om man tillämpar meritokrati, att de mest kompetenta får jobben, kan massor av mätetalen inom kommuner och regioner skrotas. 

"För de anställda som drivs av att göra ett så bra jobb som möjligt är all denna administration en frustrerande hämsko. NPM har drabbat alla kårer och professioner. Poliskommissariernas öde delas med lärare, läkare och forskare. Uppsjö av tid och energi sugs upp till att administrera meningslösa kontrollfunktioner. Det är inte bara kärnuppdraget som får lida utan även självbilden. Styrningen är ett indirekt misstroende mot att professionella människor självständigt kan sköta sitt jobb."

"Som så ofta är fallet var det inte onda avsikter som låg bakom denna utveckling utan yttre omständigheter kombinerat med bekvämlighet och okunskap. Svensk offentlig sektor svällde över sina breddar i slutet av 1980-talet, statsbudgeten gick runt på lånade pengar, skattetrycket hade nått sitt tak. Samtidigt fanns ett missnöje hos delar av befolkningen som ville se en mer ”service minded” byråkratkår. Äldre värderingar om att göra sin plikt, inte smita undan arbetsuppgifter, och visa respekt för sin yrkesroll hade också börjat naggas i kanten. Något behövde göras."

"Men istället för att ta de svåra konflikterna och det direkta politiska ansvaret – genom att prioritera kärnverksamheten, skära ned på onödiga utgifter, stärka moralen och göra sig av med anställda som inte skötte sig – lånade man in styrsystem från näringslivet som kunde användas för att hyvla ned verksamheten indirekt."

"Problemet var att systemen inte var anpassade för uppgifter som inte lätt låter sig mätas – och det drabbade alla, även de som skötte sitt arbete med bravur. Man kan faktiskt hävda att det minskade oberoendet slog hårdast mot de duktigaste medarbetarna – såsom Mikael Marcimains trulige kriminalkommissarie, som i serien får jobba i motvind mot både chefer och byråkrati."

"Ansvaret faller brett. Socialdemokratin har traditionellt sett utbildade och yrkeskunniga kårer som besvärliga. Men de så kallat borgerliga partierna svek också professionerna, trots att de bestod av deras kärnväljare. Konsultvärlden sålde in abstrakta föreställningar till politikerna om att NPM representerade förnyelse, marknadslösningar och effektivitet – en på det stora hela verklighetsfrämmande beskrivning. Facken prioriterade i sin tur andra frågor än individuell autonomi."

"Yrkeskunnigheten lämnades således i sticket. Utvecklingen öppnade istället upp för andra krafter. En rad värdegrundsexperter, jämställdhets- och mångfaldskonsulter såg i angreppet på professionerna en möjlighet att skaffa sig inflytande genom att dekonstruera ”gammalmodiga patriarkala strukturer”. De skulle komma att ta rygg på svällande HR- och kommunikationsavdelningar i takt med att ”ansiktet utåt” och ”samförstånd inåt” blev allt viktigare. På så sätt skapades en mäktig ohelig allians mot de professionella."

"Genom att bryta ned de professionella kårernas autonomi har man gjort dem mer följsamma mot makten. Idag gynnas den som följer spelets regler, håller sig till de rätta värdeorden och är en smart systemspelare. Den som brinner för sitt jobb kan snarare räkna med sjukskrivning runt hörnet."

"Det är en paradox att den här förändringen ofta sålts in i namn av frihet och effektivitet. Det nya utvärderings- och kontrollmaskineriet har skapat en enorm organisationsbyråkrati. Linjestyrningen har minskat det oberoende som är en förutsättning för kreativitet. Och möjligheten att få vara kreativ i sin yrkesutövning och självständigt lösa uppgifter är för många det största frihetsvärde de har tillgång till."

https://www.gp.se/ledare/hur-npm-d%C3%B6dade-arbetsgl%C3%A4djen-samt-gjorde-oss-ofria-och-lydiga-1.39012066

Allt onödigt och kostnadsdrivande ska bort. Genom att avveckla regioner som en egen formellt politiskt styrd verksamhet vinner vi massor. De enda som förlorar på det är politiker och politiska tjänstemän som arvoderas för sina regionala uppdrag. Låt alla dessa politiker och politiska tjänstemän konkurrera med sina partikollegor i kommuner och riksdagen istället. Eftersom många av de 349 riksdagsledamöterna har för lite att göra kan de göra mer regional nytta för sina arvoden. Alla riksdagsledamöter har valts in i riksdagen utifrån ett regionalt område. Låt dem få jobba hårt med bland annat regionala sjukhusfrågor. Vad gäller praktiska lösningar i kommunerna kan de alltid formellt samarbeta genom att skapa kommunförbund. Bra att två tidigare Socialdemokratiska ministrar på DN-debatt nedan håller med. Lägg ner regionerna! Det blir inte minst bättre för personalen.

https://www.dn.se/debatt/coronakommissionen-visar-att-regionerna-bor-avvecklas/

Mätbart smartare

Stoppa flummet
Det finns många som tycker att det är fel att använda näringslivets professionella sätt att arbeta inom offentlig sektor. Hur kan man tycka det? Självklart kan man tycka det om man aldrig varit aktiv i ett konkurrensutsatt företag och förstått hur viktigt det är att hela tiden vara innovativa och effektiva för att försvara och utveckla sin kundbas. Problemet med dem som inte förstår det stora värdet av att lära av näringslivet är sannolikt att de inte ser oss invånare som "kunder" till offentliga tjänster och även myndighetsutövning. Om du läser kommunallagen tycker jag att du tydligt kan lära dig att till exempel Uppsala kommuns invånare och registrerade organisationer är de "kunder" som Uppsala kommuns politiker till 100% ska säkerställa får bästa möjliga kvalitet av det som definieras som kommunens lagliga uppdrag. Och allt som är värt att göra är möjligt att mäta. När det som är viktigast att göra mäts kan vi också tydligt hålla ansvariga politiker ansvariga för framgångar och misslyckanden. Som invånare vill jag kunna mäta ansvariga politiker på det sättet, vill inte du det?
https://sv.wikipedia.org/wiki/New_Public_Management

Stefan Fölster skrev nyligen en viktig ledarartikel i SvD. Han är en mycket kunnig nationalekonom. Personligen tycker jag att det är dumt att inte lyssna noga på vad han skriver nedan.

Självfallet ska verksamheter inte belamras med okynnesräknande och detaljstyrning. Men välriktad mätning och incitament fungerar över förväntan.

”Ett av regeringens paradnummer under förra  mandatperioden var att det skulle mätas mindre till förmån för ”tillitsbaserad” välfärd. I många små steg har det hatade NPM, New Public Management, försvagats och ersatts med, ja, NPM – No Public Management. Följderna börjar klarna nu.”

”Inom sjukvården byttes till exempel en rad resultat- baserade ersättningar liksom kömiljarden ut mot anslag. Möjlighet att jämföra kvaliteten försvagades i flera avseenden. Av en händelse har sjukvårdsköerna ökat igen sedan dess.”

”Beror inte det på demografin och ständiga nedskärningar? Var tredje kommun går ju med underskott och de flesta behöver höja skatten under kommande år. Denna litania har svalts med hull och hår av de flesta medier. Enligt siffror från SKL är emellertid boven försämrad produktivitet. Resurserna i vården har ökat betydligt snabbare än skattebasen, och det finns allt fler läkare. Samtidigt har antal vårdtillfällen i sjuk-husen och läkarbesök minskat sedan 2015.”

”Många kommuner och regioner har öst pengar över välfärden under hela 2000-talet trots tydliga varningar om den långsiktiga hållbarheten. Antal helårsarbetande läkare i den specialiserade vården har svällt med hela 20 procent sedan 2009, allt enligt SKL. Antal lärare per elev har blivit fler i både grund- och gymnasieskolan, utöver en allt större kår av lärarassistenter. Kollektivtrafiken har byggts ut kraftigt, liksom kommunernas utgifter för personlig assistans och andra LSS insatser.”

”De flesta förstår nog att välfärdens resurser inte i längden kan öka snabbare än inkomsterna. Mer obegripligt är det svala intresset för effektivisering, inte bara inom sjukvården. I skolorna har inte resultaten förbättrats trots fler lärare. I kollektivtrafiken ökar antalet resenärer måttligt i förhållande till utgiftsökningen.”

”En hädisk tanke är att det kanske inte mäts för mycket, utan för lite, eller i vart fall fel saker. Det anser i alla fall Kungliga Vetenskapsakademin som i år delat ut Nobelpriset i ekonomi till Esther Duflo och två kollegor för sina insatser att mäta bättre. Hennes metod att mäta genom experiment har lyft biståndsfinansierad välfärd i världen.”

”I Sveriges välfärd lyser sådana experiment med sin frånvaro, i vart fall sådana där man verkligen jämför med kontrollgrupper. Intresset för att ta reda på vad som åstadkoms är helt enkelt inte överväldigande. I stället ombeds vi att lita på att det blir bra.”

”Självfallet ska verksamheter inte belamras med okynnesräknande och detaljstyrning. Men välriktad mätning och incitament fungerar över förväntan. Ett exempel är försöken att betala endast för lyckade höftoperationer. Förvånansvärt många var motståndare till detta innan det infördes.”

”När Duflos föregångare Florence Nightingale började mäta överlevnad på fältsjukhuset i Skutari lyckades hon hitta enkla åtgärder som minskade dödligheten från 43 procent till 2 procent på bara ett halvår. Chefläkaren vid sjukhuset ansåg dock att det var helt onödigt att mäta. Han förordade tillitsbaserad styrning.”

https://www.svd.se/fran-npm-till-no-public-management

Dagens besvikelse
Bristen på kompetent ledarskap inom politiken. Igår deltog jag på ett "top executive forum" där globala experter kopplat till Artificiell intelligens, AI, och digital utveckling samt VDar och styrelsemedlemmar hade mycket värdefulla samtal om vad som händer och vilket ansvar ledningarna har för att klokt förhålla sig till den extremt stora förändring som sker i våra samhällen tack vare bland annat AIs utveckling. Det är mycket allvarligt för oss invånare att vi i huvudsak saknar politiska ledare i Sverige som förstår vad som händer och som också driver på så att även vi både hänger med i konkurrensen samtidigt som vi kan klara annars stora problem med  kompetensbrist. Europa är inte ens på banan i den nya världen. Det är USA och Kina som helt dominerar den nya digitala världen och dess teknologi. Och den världsledande kompetensen inom "deep learning" finns i Storbritannien, Schweiz och Kanada. Varför spårade det politiska ledarskapet ur så mycket i Europa? Vi hade tills för bara tjugo år sedan massor av möjligheter att försvara vår globala roll. Politiken både på EU nivå och i de flesta EU länder misslyckades. Inte Storbritannien, och de vill också lämna EU....

Dagens stjärna
Stefan Fölster. I så stor utsträckning som möjligt ska vi kräva mätbarhet kopplat till välfärdens kärnverksamhet.
https://www.svd.se/fran-npm-till-no-public-management