Rätt är rätt och inte fel
Det är fantastiskt att vi har invånare som utan egen vinning vågar stå upp för det som är rätt. De är för få! Och allt för många klarar inte av att uttrycka sitt missnöje på ett sakligt, konstruktivt och klokt respektfullt sätt. Eftersom Socialdemokraterna och Moderaterna inte ville inse, eller inte vågade ta i, kraftigt växande samhällsproblem fick SD ett allt större väljarunderlag. Till oförmågan ska tilläggas att Sveriges proportionella valsystem bidragit till att regeringsunderlag måste kompromissa på ett sätt som inte gynnar landets utveckling. Problem måste erkännas och skyndsamt lösas!
Jag delar helt Widar Anderssons inlägg nedan om en statstjänsteman som vågat stå på invånarnas sida. Och på lagens sida enligt hans bästa tolkning. Vi behöver fler som Ole Settergren. Särskilt när våra regeringars sammansättningar och ministrarnas kompetens inte klarar att göra det som krävs för samhällsframgångar.
”Ole Settergren är urtypen för hur en klassisk statlig tjänsteman bör vara: Saklig, orädd och opartisk. I våras slutade han efter 15 år sitt arbete som analyschef på Pensionsmyndigheten; efter totalt ”30 år i pensionssystemets tjänst.” Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt har ungefär lika många år i den sakliga, orädda och opartiska journalistikens tjänst. I början av juli i år satte sig Ole Settergren i Kvartals studio för att frågas ut av Jörgen Huitfeldt. Det blev ett härligt och hoppfullt möte där det bland mycket annat visade sig att Settergren också var självkritisk. ”Hade jag varit mindre feg och mer skicklig så borde jag ha sett till att Pensionsmyndighetens rapport om invandringens mycket negativa påverkan på statens kostnader för pensionssystemet hade publicerats mycket tidigare än 2016”, sa Settergren i intervjun. Mer om det längre fram i texten.”
”Ole Settergren fick sluta sitt chefsjobb på myndigheten i förtid. Han och den nya generaldirektören på Pensionsmyndigheten kom inte överens i frågan om huruvida Settergrens ”bisysslor” gick att förena med hans uppdrag i myndighetens ledning. ”Bisysslorna” i fråga var inte några extraknäck som gav honom inkomster som möjligen kunde undergräva hans förtroende och oförvitlighet som statstjänsteman. Det Ole Settergren gjorde var istället att vid ett antal tillfällen agera för en bättre statsförvaltning även på sin fritid. Vilket inte alltid uppskattades på statsförvaltningens alla kontor.”
”Pensionsmyndighetens generaldirektörer har nog då och då fått ta emot kritik och klander från chefer på andra myndigheter som varit missnöjda med hur Ole Settergren agerat. Under intervjun med Kvartal framkom det till exempel att Settergrens chef vid ett tillfälle 2021 ”togs åt sidan” av en statssekreterare som klagade på att Pensionsmyndighetens analyschef offentligt kritiserade hur den dåvarande Justitiekanslern (JK) Mari Heidenborg agerade i ett uppmärksammat skadeståndsmål. Fallet handlade om att Heidenborg beviljat ett rekordstort skadestånd på 840 000 kronor till en ung och grov våldtäktsman som suttit för länge i fängelse givet hur gammal han i efterhand ansågs vara. Ole Settergren med flera samlade in en kvarts miljon kronor för att bekosta en skadeståndsrättslig prövning av Heidenborgs agerande. Prövningen visade att JK hade fel när hon hävdade att lagen inte gett henne något handlingsalternativ.”
”När statens ämbetsmän skyller på lagen istället för att medge misstag och fel i sin hantering så skadar det förtroendet för statsförvaltningen”, sa Settergren i intervjun med Kvartal. Och så är det förstås. Med ett liknande patos för statsförvaltningens bästa agerade Ole Settergren bland annat mot regeringens beslut – som senare återkallades – om att 2017 utse den tidigare S-politikern Thomas Bodström till landshövding i Stockholm och om hur regeringen 2018 gav Ann-Marie Begler sparken från jobbet som generaldirektör på Försäkringskassan.”
”Bodström var en kompisrekrytering där regeringen valde att bortse från Bodströms styrelseuppdrag och ansvar för pensionsbolaget Allras skandalaffärer. Och Begler som mycket framgångsrikt genomfört sitt uppdrag fick sparken ett halvår före valet för att regeringen ville distansera sig från sin egen kritiserade politik”, sa Settergren i Kvartals intervju. Ole Settergren sysslar inte med personliga vendettor och han driver inte politiska kampanjer. Han vill däremot göra sitt bästa för att statsförvaltningen ska agera så självständigt och öppet och politiskt oräddhågat som det bara går. Regeringen borde ge den ”jobbige jäveln Settergren en medalj”, skrev Expressens politiska redaktör Patrik Kronqvist tidigare i år. Jag håller med.”
”Det är också lätt att hålla med om att det säkerligen kunnat haft betydelse för hur invandringspolitiken utvecklats i Sverige om Pensionsmyndighetens rapport om ”Asylinvandringens ekonomiska effekter på pensionssystemet” kommit ut flera år tidigare än 2016.”
”I Intervjun med Kvartal resonerar Settergren och Huitfeldt om den saken. Kostnaderna för staten bara när det gäller pensionssystemets grundskydd beräknades till cirka 800 000 kronor per invandrare. Oerhörda pengar som kanske hade kunnat påverka invandringspolitikens utformning på ett klokt sätt? Eller också hade det redan varit för sent.”
”För att rakt ut säga som det är så var det ju bara Sverigedemokraterna som gynnades medan alla andra partier missgynnades av sakinnehållet i rapporten”, sa Ole Settergren. Vilket ju är omständigheter som vi alla vet inte direkt har uppmuntrat öppna omprövningar av den förda politiken.”
”Som statstjänsteman är det dock självklart för Ole Settergren att vilja bortse från sådana partipolitiska hänsyn. Statsförvaltningen är inte till för att gynna/missgynna partier. Statsförvaltningen är till för att gynna medborgarnas behov av bästa tänkbara välfärdsutfall av sina inskickade skattepengar.”
I en kultur där vänskapskorruption är vanligare än många svenskar vill inse behöver vi många fler som Settergren. Jag hoppas inte Settergren bryr sig om medaljer, troligen inte, men ge honom en medalj! Och Widar Andersson har rätt, en stor majoritet av oss väljare vill ha ett regeringsparti som tydligt driver en politik som gynnar alla som sliter för att vårt unika samhälle ska bli framgångsrikt, och rimligt rättvist.
”Valet 2026 kommer att avgöras av vilken sida som är mest "Folkparti" och därmed minst testuggande i folkliga frågor.”
