Liberalerna är irrelevanta i vår nutid

Det är alltid klokt att ha verklighetsförankring

Trots att jag är övertygad om att över 60 procent av Sveriges invånare är någon form av liberaler har de partier som kallar sig liberala kraschat. Hur är det möjligt? Enkelt, få av dessa runt 60 procent svenskar definierar sig som liberaler. Och de är realistiska liberaler och inte ideologiskt liberala. Ideologier kan både ses som en tankekompass men det kan också ses som fanatism om man väljer att bli en bokstavstrogen ideolog till någon av alla varianter av liberalism som finns. Få av ovan 60 procent som jag uppskattar vara liberaler anser att Liberalerna och Centerpartiet för en klok sakpolitik. Det är helt enkelt ett stort glapp mellan dessa partiers ideologiska fanatism och invånarnas pragmatiska syn på att vara liberalt orienterad. Nedan ledare i GP, av Susanna Birgersson, är i sammanhanget läsvärd. 

”Det Per Svensson och hans DN-liberala meningsfränder inte tycks kunna se, är att deras egen vägran att kompromissa med verkligheten är en viktig orsak till de samhällsproblem som populismen blivit en reaktion på.”

”Jag läser en sorgesång i den lilla tidskriften ”Liberal debatt”. Det är en liberal sorgesång, en liberals sorgesång. Per Svensson, Sveriges liberalaste liberal, ser tillbaka på de tio år som gått sedan han skrev sin bok ”Därför hatar alla liberalismen och därför har alla fel” (Liberal debatt 2014).”

”Skriften är en hyllning till de liberala idéer som format Europa, de som ligger till grund för den liberala demokratin, tankegodset som står emot både konservatism och populism och socialism. Det är förnuftet och friheten och individen, mot kollektivismen och förtrycket och inskränktheten.”

”Men nu, tio år senare, bryr sig ingen längre om liberalerna, skriver Per Svensson. Höger såväl som vänster är fullt upptagna med att anpassa sig efter tidsandan, och med tidsandan avses högerpopulismen. Allt vi tidigare värderade så högt, urgröps nu med förfärande hastighet. Fri rörlighet, enskildas rättssäkerhet och integritet, kulturell mångfald, regelbaserad världsordning.”

”I Sverige har tre borgerliga partier" låtit sig tas som gisslan av SD". Dessa trodde att de skulle kunna tämja populisterna, men i stället för att spänna åsnan för vagnen har de själva blivit åsnor, och Jimmie Åkesson kusk. Det är en tankefigur som bittra mittenliberaler återkommer till. ”Kristersson sitter i knät på Åkesson” är den lite mindre zoologiska metafor DN:s ledarredaktion föredrar.”

”Det Svensson och hans meningsfränder inte tycks vilja erkänna, är att orsaken till ”de viktiga samhällsproblemen” delvis ligger hos den form av liberalism som Svensson beskriver och bekänner sig till. Idén om att kulturell mångfald är något gott och i grunden oproblematiskt, vilka kulturer vi än talar om, har gett oss en förfärande segregation, en hedersproblematik som inga lagskärpningar tycks kunna komma åt, grogrund för terrorism och extremism, och en brottslighet som kunnat breda ut sig i ett ständigt växande parallellsamhälle.”

”Rättssäkerheten och den personliga integriteten står på spel, menar han vidare. I själva verket har dessa slagord länge använts för att förhindra att polis och rättsväsende fått nödvändiga verktyg mot den hänsynslösa kriminaliteten. Människor vaknar av att entrén sprängs. Mördare springer fria på våra gator efter några år inom Kriminalvården – eller några månader på något SIS-hem. Våldtäktsmän släpps ut och fortsätter våldta. Ursäkta, men vems personliga integritet är det Per Svensson bekymrar sig för? Inte är det pensionärerna som rånas, överfalls och våldtas i sina hem i alla fall.”

”VI befinner oss i en situation där de flesta västeuropeiska länder har stora invandrargrupper som varken kan eller vill integreras. Och som det senaste året har lagt i öppen dager, är en av följderna en antisemitism som gör att judar inte vågar visa sin identitet öppet, och judiska institutioner måste bevakas av polis och säkerhetsvakter.”

”Måhända inser de rentav att det finns en befogad vrede från en femtedel av befolkningen över hur de liberala idealen, så som de formulerats kring millennieskiftet, har skapat vår prekära situation.”

”Avgörande är i stället om de liberala demokratierna kommer att lyckas inkorporera korrektivet som kommer från högerpopulismen. I annat fall väntar total polarisering och en allt mer hänsynslös kamp mellan politiska motståndare, där den som för tillfället innehar makten gör vad som helst för att få behålla den. Det kan gå åt båda håll: I Danmark lyckades man med hjälp av ett nationalkonservativt populistparti korrigera liberalismens avarter och skapa en ny konsensus och en ny mittpunkt, I USA pågår skenande polarisering. Vilken väg väljer Sverige? Inte Per Svenssons, hoppas jag.”

https://www.gp.se/ledare/liberaler-utan-sjalvinsikt.030592b1-dcf2-46c7-98e7-f00bccd48766

Lite kul är det att läsa nedan ledare i vänstermagazinet ETC om hur vissa partiledare helt verkar ha kastat ideologin över relingen för att njuta av makten istället. Den som älskar sig själva onyttigt mycket vill säkerligen se sig själv varje dag i media. Då måste man ingå i en regering..... Först när Sverige åter blivit ett tryggt land där skolan levererar konkurrenskraftiga invånare kan partier som viftar med liberalism få framgångar igen. Polariseringen mellan höger och vänster är dålig, pragmatism är bra. Bäst för Uppsala kommun och Region Uppsala skulle vara att rösta fram Utvecklingspartiet demokraterna till största parti. 

https://www.etc.se/ledarkolumn/taenk-om-sverige-kunde-goera-en-comeback-2025

Värdelös teater

De flesta invånare är inte dumma i huvudet

Det är på många sätt som vi kan se att det är en oklok ordning att allt för många oerfarna och dåligt meriterade får viktiga politiska ledarroller. I alla sammanhang har erfarenhet och meriter stor betydelse för hur bra resultat som uppnås. Att vara en ledande politiker kan innebära att man ska leda en nämnd eller en bolagsstyrelse i en kommun eller region. Att leda en nämnd eller en bolagsstyrelse är ingen lätt uppgift och kräver självklart rimliga erfarenheter för att det ska bli bra. Ändå ger det politiska systemet ofta uppdragen till personer som inte är erfarna och tillräckligt meriterade för att klara uppgiften. Det leder bland annat till att nödvändiga åtgärder vidtas för sent men också till att tjänstemannastyret kan bli för starkt. Det är en nämnd och en styrelse som har huvuduppgiften att se till att den operativa ledningen gör det de förväntas göra. Det kräver erfarenheter och relevanta meriter för att bli bra. Vackra ord och prat, prat och åter prat duger inte. Ledarskap handlar om mycket aktivt arbete för att säkerställa att det önskade utfallet av en verksamhet också blir verklighet. En stor del av det arbetet är att aktivt vara närvarande i den verksamhet man är satt att leda.

Margaretha Barabash, GP, skriver en läsvärd ledare nedan. Är det inte dags för Socialdemokraterna och andra riksdagspartier att bli mer förankrade i verkligheten och därigenom tidigare inse problem och tidigare vidta nödvändiga åtgärder för att lösa problemen? Det tycker jag. Tyvärr har demokratin urholkats och den folkliga förankringen kraftigt försvagats. Det är en kritisk försämring som måste åtgärdas. Ett av huvudskälen till att Utvecklingspartiet demokraterna startats är för att stärka demokratin och återskapa en starkare invånarförankring även i en tid där väldigt få invånare är medlemmar i ett parti.

”Socialdemokraternas strategi är att kontinuerligt förneka eller förminska ett samhällsproblem tills det bli omöjligt att fortsätta, för att sedan helt vända.”

” Den som finner situationen häpnadsväckande borde inte göra det. Ty i Sverige råder en ordning som vi för enkelhetens skull kan kalla Laga efter läge-doktrinen. Den går ut på att kontinuerligt förneka eller förminska ett samhällsproblem.”

”Kritiker utmålas som neurotiker och agitatorer. När problemet blir så pass allvarligt att det inte längre går att ignorera kovänds det i ljusets hastighet. Plötsligt kallas läget bekymmersamt. Slafsiga reformpaket presenteras i all hast. Därefter följer hetsig genomklubbning av lagar, trots vädjan från remissinstanserna att göra det motsatta. Slutligen slutar man prata om saken, trots att sållet läcker.”

”Hanteringen av gängkriminaliteten är ett annat exempel på Laga efter läge-doktrinen. In i det sista beskrevs de som påtalade den ohållbara situationen som främlingsfientliga alarmister. Under 2021 eskalerade emellertid det dödliga våldet, till den grad att inte ens Socialdemokraterna kunde sopa problemet under mattan. 34-punktsprogrammet upprättades. Plötsligt stod partiet bakom samma slags reformförslag som Sverigedemokraterna. Och alla uppgifter om att ansvar inte tagits blev falska.”

”De nya covidrestriktionerna följer samma mönster. Regeringen kritiserades hårt av Coronakommissionen för senfärdigheten i pandemins tidiga skede. Resultatet? Ihoprafsade åtgärder som presenteras med kort varsel och utan konkreta bevis för nödvändigheten, givet det nuvarande vaccinläget. Laga efter läge. Detta trots att medborgerliga rättigheter sätts på undandag och nöjesbranschen tvingas blöda pengar.”

”När dieselpriserna sprängde 20-kronorsvallen kvittrade Khashayar Farmanbar att detta sänder en viktig signal till producenter av biobränsle, eftersom efterfrågan nu skulle öka (SVT 6/1). Om några år står hans efterträdare med svansen mellan benen i Aktuellt och menar att vi åter varit naiva. Då blir det dags att laga efter läge igen. Vi väljare får i olust vänta på den vind som slutligen får S-kappan att vända.”

https://www.gp.se/ledare/i-sverige-råder-laga-efter-läge-doktrinen-1.63769346

Om det Nyamko Sabuni säger i slutet av nedan SVT intervju stämmer beskriver det tydligt att vi idag har ungdomspartistiskt fostrade politiska ledare som spelar politiskt spel istället för att verka för invånarnas bästa. Du som vill se en positiv förändring av hur vi demokratiskt företräds gör klokt i att rösta på partier som erbjuder erfarna och väl meriterade kandidater att företräda oss.

https://www.svtplay.se/video/34001282/30-minuter/30-minuter-sasong-3-nyamko-sabuni-l?info=visa 

När socialminister Lena Hallengren igår gick ut och valkampanjade var ett ytterligare ett tydligt exempel på dålig politiskt teater. Och många är korkade nog att gå på den. Mer pengar löser inte kortsiktigt problem med brist på kompetent personal och det hjälper inte att sätta av miljarder till arbetsmiljöförbättrande åtgärder om den politiska ledningen, och den operativa ledningen, för sjukvården är kass. Precis som inom skolan är nedan ett exempel på hur fel det blir när nationella regeringar ska partikampanja med liknande utspel istället för att ge ansvariga verksamheter långsiktigt tillräckliga ekonomiska ramar. Floskler, floskler och åter floskler.

"Den svenska hälso- och sjukvården ska stärkas med 11 miljarder kronor, enligt en överenskommelse regeringen gjort med Sveriges kommuner och regioner. – Det är helt avgörande att arbetsvillkoren och arbetsmiljön förbättras, säger socialminister Lena Hallengren (S) på en pressträff på fredagen." 

https://www.expressen.se/nyheter/ny-overenskommelse--ska-starka-varden/

Det som är helt nödvändigt framöver är att vi får politiska ledningar med ledarskapskompetens för att bland annat effektivisera all offentlig verksamhet. Annars kommer det enda svaret dagens ledande politiker har vara att höja redan globalt sett mycket höga skatter för arbetande människor. Det är en idiotisk väg att vandra när ineffektiviteten är stor kopplat till hur våra skattepengar används. Nedan exempel från Österrike är bara ett exempel på ineffektivitet i Sverige som kostar oss massor av onödiga pengar! Rösta på erfarna och kompetenta människor som kan företräda dig bättre än nu! Lyssna gärna på nedan SR-inslag.

"Sverige tvingas just nu prioritera hårt vilka personer med misstänkt covid-19 som ska få genomföra ett så kallat PCR-test. Men att det hade gått att vid det här laget ha en väl utbyggd testkapacitet visar exemplet Wien. I Österrikes huvudstad PCR-testar man mer än tio procent av stadens befolkning varje dag."

https://sverigesradio.se/artikel/osterrike-i-framkant-gallande-pcr-testning

Vilka är alternativen?

Att regera är svårt
Det är lätt att tycka saker och ge löften när man är i opposition utan risk att få löftena synade? Det kan vara ett perspektiv på ett enskilt partis förda politik. Ett annat kan vara att politik ska vara en drömfabrik som människor får rösta på och om de kollektiva drömmarna får en chans att prövas i kompromisser med andra partiers drömmar så är kompromisser och ansvarstagande pragmatiska offer. MP är ett lysande exempel på att ett parti som hållbart vill föra en politik som val efter val kan stärka partiet inte kan agera så. Visst ska man ha drömmar och tydliga ambitioner. Men om man översäljer sig som politisk kraft blir det bara kortsiktiga vinster. I en så komplex parlamentarisk situation som nu är det sannolikt klokt att ha sina "mycket begränsat förhandlingsbara" kort klara. Jag tycker vi invånare är värda den respekten. Utan "ryggrad" inom politiken kan man inte förvänta sig annat än ett ökat politikerförakt.

Nästa regering
Blir nästa regering en egen M regering? De kan sannolikt förhandla med alla förutom Fi och V. De har en liknande politik som S i några för väljarna mycket viktiga frågor. Det är inte ett osannolikt scenarie. Särskilt inte om nästa lågkonjuktur snart slår in, eller inflationen börjar rusa.

Om inte C på riksnivå mycket snart gör upp migrationspolitiken inom Alliansen så ser jag det som omöjligt att kampanja ihop. Den enda fråga Kinberg-Batra, AKB, kommer att få är vad som gäller inom migrationspolitiken om Alliansen "vinner" 2018. Om AKB skulle svara måste Lööf svara.. Hur mediatränad  man än är kommer man inte runt de frågorna. De måste alltså lösas ut mycket snart. Självklart kan C gå till val helt själva eller ihop med Alliansen. Vägvalen har dock stor betydelse för vilken politik man seriöst kan kommunicera. Att ha en egen partilinje är självklart, det har alla partier. Beroende av hur invånarna röstar fördelas inflytandet olika mellan partier som samarbetar. De med flest röster har också fått mest folkligt stöd för att just deras politik och deras företrädares röster ska få mest genomslag. Om den senaste opinionsmätningen blir verklighet 2018 är det sannolikt peggat för en mycket liten minoritetsregering som får ha en stor stab av förhandlingsstöd. Vad tror du?
http://www.expressen.se/ledare/mp-har-infort-sveriges-mest-korkade-skatt/
http://www.expressen.se/nyheter/flera-partier-nara-fyraprocentssparren/

Kraftiga försämringar
Samtidigt som politikens vardag i praktiken blivit mycket komplexare och tuffare än förr försämras villkoren för politiskt fullt engagerade kraftigt. Är det bra eller dåligt för att försöka få bra och befolkningslojala politiker? Vad är en rimlig ersättning till människor som saknar arbetstider men där de i ledarroller måste lägga många, många arbetstimmar per vecka? Och alltid vara tillgängliga för media och få acceptera personangrepp? Nyligen ändrades det mycket generösa fallskärmssystemet, "livstid", för politiker som tjänstgjort på heltid under 12 år. Från "livstid" till max två års fallskärm. Nu flaggas även för att stänga möjligheten för att bygga firma under de åren. Det gäller självklart inte nuvarande politiker... Om det blir verklighet blir det en enorm skillnad mellan politikers ersättningssystem förr och nu.

Jag tycker att det är märkligt att det inte problematiseras mer runt politikers ersättningssystem. Hur stor integritet får dessa politiker? Hur påverkas riskerna för korruption i olika former? Om medborgarna får en bättre förståelse för hur många timmar, obekväma arbetstider, hur utsatta politiker är och hur stort ansvar de har tror inte jag att de flesta anser dem överbetalda. Jag tycker att de förändringar som gjorts är bra, även de förslag på ytterligare försämringar som nu dykt upp. Samtidigt anser jag att det är fel att dessa förändringar inte balanseras med till exempel betydligt högre tydliga ersättningar. Om kraven och komplexiteten i uppdragen aldrig varit större, är det logiskt att kraftigt försämra villkoren? Är det opportunt att tala om dessa frågor? Sannolikt inte. Men tänk efter, hur klokt är det att försämra villkoren utan att hitta modernare och bättre ersättningssystem som inte nödvändigtvis måste vara kraftigt ekonomiskt sämre? Kommer dessa förändringar förbättra möjligheterna för oss att få bra demokratiska företrädare? Förutom de risker jag beskrivit ovan, riskerar det inte också att göra politiken än mer till en livstidssysselsättning där verklighetsförankringen blir allt svagare och inställsamheten allt starkare? Hur tror du vårt samhälle utvecklas då? Om vi nu ska ha nya större regioner som ersätter dagens landsting och län, då kanske antalet riksdagsledamöter kan halveras? Varför inte? Då skulle till exempel de som blir nya riksdagsledamöter kunna få 50% högre månadsarvoden än de som har tidigare villkor. Vad tycker du?

Om man nu har alternativa sysselsättningsmöjligheter, varför väljer man ändå politik i en utsatt position? För att man brinner för att kämpa för att just de man företräder ska få en bättre framtid och för att man gillar att ha en stor påverkansmöjlighet över hur framtiden blir. Politik är viktigt. Vad är bättre alternativ?
http://www.dn.se/debatt/inkomst-till-eget-bolag-ska-minska-statsradspensionen/

Förtroende

Är det viktigt för dig att du känner förtroende för de människor du umgås med? Att du känner förtroende för de politiker som du röstar på? För de allra flesta av oss är det viktigt, mycket viktigt. Förtroende skapas genom att vi förtjänar det gentemot varandra. Förtroende vinns också genom att man är tydlig med vad man vill och att man också levererar utifrån det man säger. Det tar tid att vinna människors förtroende men går snabbt att förlora det.

http://www.synonymer.se/?query=f%F6rtroende

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Förtroende

Politikens värld kallas för en förtroendebransch. Det är så det ska vara. Det är ju vi politiker som ska företräda de invånare som valt att rösta på ett parti eller i bästa fall också kryssat den person man känner mest förtroende för. Med tanke på att politiker fattar viktiga beslut, som hela tiden påverkar människors vardag, är det viktigt att ta möjligheten att kryssa de personer du tror bäst kan företräda dig på största allvar. Tro mig, det har stor praktisk betydelse vilka politiker som får ledande politiska uppdrag. Samtidigt är det viktigt att förstå att inget parti har egen majoritet i till exempel Uppsala kommun eller i Sveriges riksdag. Därför tvingas självklart partier kompromissa för att vi ska hitta vägar framåt som bedöms som acceptabla. De partier som samarbetar får ge och ta för att samarbetet ska fungera. Att kompromissa är inte att svika löften då det pragmatiskt krävs. Jag anser dock att varje parti måste ha tydliga frågor där man inte är beredd att kompromissa. Om det är frågor där man gör sig omöjlig att samarbeta med så får man ta konsekvenserna av det. Det vill säga att man aldrig i praktiken kan påverka den framtid som skapas inom många sakområden.

Det är mycket oroande att förtroendet för politiker minskar. Det är en allvarlig indikator om att många människor upplever att politiker inte klarar av att förankra sina beslut i den verklighet människor upplever. Det indikerar också att många upplever att man inte kan lita på att enskilda politiker och partier lever upp till de starka löften de givit för att försöka bli valda. Särskilt allvarligt är det när inte partier lever upp till sina hjärtefrågor. De är frågor som jag anser att man inte kompromissar om. Miljöpartiet och dess främsta företrädare är skrämmande exempel, särskilt Gustav Fridolin på att kraftiga löften inte levs upp till. MP har haft många skäl att faktiskt lämna regeringen om de levt upp till det förtroende de fått kopplat till sina hjärtefrågor.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22776960.ab

http://www.svt.se/nyheter/svtforum/dalande-fortroende-for-politiker-och-fack

http://www.dn.se/kultur-noje/stort-fortroendefall-for-politiken/

Grattis!
Idag är det 25 år sedan Internet blev tillgängligt för allmänheten! Det har inneburit stora samhällsförändringar. Mycket till det bättre. Och Åsa fyller 50 år! Hipp, hipp hurrra! Nu ska vi fira ida!

Lagpsykologi

Fotbollsmästerskap
EM i herrfotboll är över. Vinnare blev Portugal som inte imponerat under turneringen men till sist ändå fick höja EM-bucklan till skyn. Matchen startade på ett roligt sätt men bara efter tio minuter tycker jag matchen blev tråkig. Fransmännen var duktigast men vad hjälpte det om man inte klarar av att utnyttja de målchanser man får. Trots att Ronaldo den store tidigt blev skadad och gråtande fick lämna plan höll det portugisiska laget ihop och Eder förvaltade chansen när den kom och avgjorde i förlängning.
http://www.dn.se/sport/fotbolls-em/johan-esk-portugal-spelade-som-om-inget-fanns-att-forlora/
http://www.dn.se/sport/fotbolls-em/ronaldo-det-har-ar-oforglomligt/

Islands mäktiga och imponerande insats i EM gjordes igår ännu större. Islänningarna gjorde tidigare i turneringen en imponerande match mot EM mästarna! "Vulkanen", synkade applåder och vrålet O! Gjorde susen. Ett vrål som nu verkar bli lika stor som ååå å å å å å ååå å å å å å ååå å å å å å : ).
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/em2016/article23080864.ab

Portugals och Islands lag har under EM, världens bästa kontinent i herrfotboll, visat hur långt man kan komma med en tydlig målbild, väl fungerande lag och en "vi har inget att förlora" attityd! Alla tre perspektiv är viktiga för framgångssoppan. Sannolikt är den sista ingrediensen den viktigaste som gör att lagmedlemmarna inte får favoritskapets låsningar i huvudet och i musklerna. Islänningarna var redan framgångsrika genom att ha kvalat sig till EMs slutspel. Portugal imponerade inte i turneringen men lyckades ta sig till final mot värdlandet Frankrike. Det är klart de ville vinna men en förlust hade inte sett som en skam. För fransmännen var det tuffare. Bland fjärilar och malar förväntades de vinna.  Och Frankrikes president fick nu inte den opinionshjälp som han desperat söker....

EM 2016 går till historien som Portugals och Islands VM. Det mesta är möjligt. Vi får se om Sveriges nya förbundskapten om tre år kan prestera ett svenskt post Zlatalag som levererar framgångsrikt deltagande i prestigefulla turneringar.  Vi har sannolikt fullt av Zlatantyper i våra kraftigt växande utanförsstadsdelar. Fulla av vilja att ta sig därifrån och upp i livets sociala hierarki.
http://www.expressen.se/sport/fotboll/fotbolls-em/island-fick-oavgjort-mot-portugal/
http://www.mentaltraning.nu/idrottspsykologisk-radgivning/idrottspsykologens-roll-pa-faltet/
http://www.addesgolf.se/instruktionsvideor/mental-träning-15655252

Sockerskatt, i någon form
Ronaldo och grabbarna i EM de springer och springer och springer. För att orka det har de tränat massor men också ätit klokt. Bland annat klarar de betydligt mer sockerintag än människor som rör sig betydligt mindre. Högt sockerintag i kombination med låg fysisk aktivitetsnivå leder garanterat mot övervikt och fetma. Till ett allt besvärligare och sjukare liv, helt i onödan. Som vanligt är volym av avgörande betydelse! Bifogad DN deabatt är i huvudsak bra och i linje med vad jag skrev årsskiftet 2010/2011. De två läkare som är med i artikeln vet vad de talar om! Läskskatt! Läskskatt! Läskskatt! Jag hade druckit min läsk och ätit mina chips framför TV och EM final igår även om det varit 25% dyrare! Men de extra intäkterna för det offentliga skulle med fördel kunna finansiera mycket mer gymnastik i skolan, bättre kosthållningsundervisning och till exempel bättre stöd till alla som lider av diabetes. Som Alice T skriver skulle samhällsutvecklingen bli bättre om fler politiker är närvarande i verkligheten och bättre balanserar alla lobbyisters säljagendor!
http://www.dn.se/debatt/infor-en-sockerskatt-och-subventionera-gronsaker/
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-låt-dem-äta-bakelser-1.3465921

Grattis Portugal och Island! Bra och imponerande turneringsinsatser! Och tack Alice T för att du så välskrivet gång efter gång "drar ner byxorna" på dagens maktelit och visar att dagens samhällsutvecklingsarbete har stor förbättringspotential.

Kryssa mig i kommun och riksdag

Jag tror på människor. Det har jag alltid gjort. Mitt stora intresse i livet är människor och att lära av andra människors erfarenheter och kunskaper. Och att socialt ha trevligt med andra människor. Oavsett etnisk bakgrund, hudfärg, trosuppfattning, sexuell läggning etc. Mitt stora intresse har berikat mitt liv enormt. Inte minst har jag lärt mig att respektera alla mina medmänniskor som en ingång vid ett möte. Varje människa är en unik personlighet med en unik själ. Samtidigt har jag lärt mig att det går att indela oss människor i personlighetstyper. Bland dessa finns självcentrerade, manipulativa och destruktiva personligheter. Inte sällan finns dessa personlighetstyper i mäktiga ställningar (inklusive bland grovt kriminella).  Jag har också lärt mig att Darwin hade rätt, överlevnad kräver flexibilitet och anpassning till en ständigt föränderlig värd. Därför har jag inte bara svårt för översittare och lata utan även för människotyper som alltid tror de har rätt och som bara under bilan kan ändra sig. Det är okunnigt och mycket trångsynt att ha ett sådant förhållningssätt i möten med andra människor.

Mitt fokus är Uppsala kommun. Där vill jag konkret bidra för att driva nödvändiga förändringar samt försvara och utveckla vårt välstånd. Om Uppsala kan göra mycket rätt för sina invånare kan andra kommuner sedan lära av det om de vill. Samtidigt kan det i värsta fall bli så att Uppsalas positiva utveckling kraftigt bryts om kommunister, tillväxtovänliga och vänstervridna miljöpartister och vänsterdrivna sossar får chansen att styra Uppsala mot stupet. Om det mycket olyckliga scenariet blir en verklighet kan jag tänka mig att verka även för Uppsalas bästa som riksdagsledamot för länet. Därför ska du kryssa mig även i riksdagsvalet om du gillar det jag gör för vårt närsamhälle. Du har mitt löfte att jag utan tvekan kommer att prioritera kommunen före riksdagen. Samtidigt vet du att om vänsterns mörka krafter tar över Uppsala så kan du få en kraft i Riksdagen som står upp för försvaret och utvecklingen av vår välfärd i Uppsala län!

Finns skäl att kryssa mig även i riksdagsvalet? Ja, om du fått nog av "det politiskt korrekta" i att undvika att ta i våra stora samhällsutmaningar bara för att de är svåra. Ja, om du vill ha livserfarna folkrepresentanter. Ja, om du vill ha folkrepresentanter som är ute bland folket och som beskriver verkligheten som den är. Ja, om du vill ha folkrepresentanter som har idéer som kan försvara och utveckla vårt generella välstånd. Ja, om du vill ha folkrepresentanter som fokuserar och jobbar hårt med det uppdrag de har fått. Men kom ihåg, även om jag kommer in i riksdagen så kommer jag tveklöst att välja ett ledande kommunalt politiskt uppdrag i majoritet före ett riksdagsuppdrag!

Hassan, FP, är igång i media igen. Han har ju sina UNT kompisar som gör vad dom kan för att stötta deras kampanjande. Han försöker kleta ner Cs lokala förslag och önskemål med att det slår mot redan utsatta människor. Han påstås också säga att människor med försörjningsstöd helst ska studera och inte jobba med Invånartjänst. Hassan visar tydligt att vi har olika syn på hur vi bygger ett starkt och hållbart närsamhälle. Till att börja med anser även C att utbildning är det bästa och det har vi gjort tydligt. Hans sätt att resonera tyder på att han inte fattar att vi inte anser att det är något hemskt med att om man får långvarigt försörjningsstöd så har man både en rättighet och skyldighet att utföra ett samhällsarbete på t ex halvtid. Han tycks inte heller fatta att vi vill bryta många människors destruktiva isolering, särskilt kvinnors. Ytterligare en person citeras i en bifogad artikel. Finns mycket att säga om det men främst är det intressant att vissa klassar arbetsföra människor som får försörjningsstöd (mat, bostad, sjukvård, barnomsorg etc) som gratisarbetare om de gör en motprestation till samhället. Visst är det intressant! Kryssa Stefan Hanna i både det kommunala och i riksdagsvalet!
http://www.unt.se/uppland/uppsala/centerns-utspel-forsvarar-samarbete-3337362.aspx