Bättre sent än aldrig

En jobbig och sjukare väg framåt

Det finns gott om lobbyister i dagens konsumtionssamhälle. Många av dem verkar inom livsmedelsindustrin. Mer sålt är lika med högre omsättning och möjlighet till bättre lönsamhet. Är man kortsiktig riskkapitalist vill man kortsiktigt pressa upp både omsättning och lönsamhet för att inom några år sälja bolaget vidare. Precis som vapenlobbyn i USA ständigt lyckas stoppa försök till klokare vapenlagar i USA verkar lobbyisterna inom livsmedelsindustrin utifrån kundernas intressen. Tänk om sjukvården hade horder av lobbyister, då skulle de tveklöst arbeta för mer regelbundna fysiska aktiviteter och för sätt att minska vår konsumtion av onyttigheter vi trycker i oss. För vår skull. 

Ordspråket ”Det är svårt att lära gamla hundar att sitta” stämmer ofta. Det finns undantag. Det är mycket positivt att Boris Johnson, premiärminister i Storbritannien, nu tar övervikt och fetmaproblemen på stort allvar. Vi kan kalla det ”Coronainsikten”. Självklart attackeras han som jag gjorde för 10 år av lobbyister och människor som tycker att livsmedelsindustrin ska få härja fritt och att människor får skylla sig själv om de överkonsumerar mat och dryck. Det är inte ett förhållningssätt som vare sig vittnar om att man bryr sig om sina medmänniskor eller om våra offentliga vårdkostnader. Du tillhör väl inte dem som ser det som ett personligt angrepp på dig när någon påtalar att vi måste vända den ohälsosamma trenden med ökad övervikt och fetma? Politiker som saknar modet att sakligt ta i viktiga och känsliga frågor borde inte belasta skattekollektivet med sina arvodeskostnader. 

I Fokus skriver Johan Hakelius om Johnsons nystartade kamp för bättre folkhälsa. Jag gillar Hakelius men i denna fråga tycks han vara helt köpt av livsmedelslobbyn. 

”Vi skjuter alla upp saker — jag vet att jag har gjort det. Jag har velat gå ned i vikt i åratal och, likt många människor, kämpar jag med min vikt. Jag går upp och ned, men under hela coronaepidemin, och när jag också fick viruset, förstod jag hur viktigt det är ett inte vara överviktig.”

”Nu vill han få med sig resten av britterna, ett av Europas fetaste folk, i sin bantningsklubb:

”Att gå ned i vikt är svårt, men med några små förändringar kan vi alla känna oss mer hälsosamma och i bättre form. Om vi alla drar vårt strå till stacken kan vi minska hoten mot vår hälsa och skydda oss mot coronavirus — samtidigt som vi minskar trycket på NHS.”

”Det handlar alltså om en vidareutveckling av den nationella samling som virusbekämpningen framkallat. Men nu ska fettet bekämpas. Den tjockis som inte bantar ”drar inte sitt strå till stacken” för kollektivet och är en onödig belastning på den heliga sjukvården. I det här syftet diskuteras en hel del reformer i stort och smått, en del har redan klubbats:

• Reklamförbud för skräpmat i TV före nio på kvällen.
• Ett förbud mot reklam för skräpmat på nätet.
• Förbud mot kampanjer för skräpmat i affärerna och förbud mot att placera skräpmat på framträdande ställen i affärerna.
• Obligatorisk kalorimärkning på menyerna i alla större restauranger.
• Kalorideklarationer på all alkohol.
• Varningssymboler på förpackningar med fet mat.
• Bantning på recept.

”Det har mer än en aning av Paulus på vägen till Damaskus över sig. Det är inte så många år sedan Boris Johnson skrev en kolumn med rubriken ”Face it: it’s all your own fat fault” i The Telegraph och där argumenterade för att problemet med övervikt bara blir större om staten försöker ta över ansvaret för det. Begreppet ”nanny-state” var ett av Johnsons favorit-skällsord i flera decennier.”

Heja Boris Johnson! Det skulle vara lysande om han blir västvärldens folkhälsoriddare. Vi talar inte om förbud, vi talar om att vidta åtgärder som leder folket mot ett bättre välbefinnande och arbetskraften mot bättre prestationsförmåga. Ansvarsfullt ledarskap kallas det.

https://www.fokus.se/2020/07/mot-opatriotiska-tjockisar/