torsdag 20 augusti 2020

Galna prioriteringar

Vad och för vilka?
Varför har vi en offentlig sektor? Kan inte allt skötas genom konkurrerande företag och människor som fritt använder sina löner och förmögenheter på en marknad av allt? Många generationer av människor har kommit fram till att inte allt ska drivas privat. Rättssystem, Försvar, det sociala skyddsnätet, skolan och viss infrastruktur har länge ansetts viktigt att driva i offentlig regi. Det tycker jag också. Mycket kan, och ska, i övrigt skötas i marknadskonkurrens. Runt om på vår jord har nationer skapats som en politiskt definierad grupp människor i ett geografiskt område. Ett kollektiv som i modern tid förenats genom medborgarskap. Varje land är unikt och varje land har unikt bestämt vad och hur mycket som erbjuds i offentlig och privat regi. Alla politiker har dock uppdraget att verka för sina medborgares bästa. Och att inte använda invånarnas pengar på ett idiotiskt sätt.

Oavsett vad man tycker om att världen är uppdelad i geografiska länder är det ett faktum. Många länder, till skillnad från Sverige, jobbar aktivt med sin nationalism för att stärka eller skapa en gemensam identitet i syfte att förena folk under en flagga. Oavsett vad vi tycker om det är nationen Sverige uppdelat i 290 kommuner och 21 regioner. I bästa fall verkar de geografiska enheternas politiska ledare för sina medborgares bästa. Det offentliga Sverige är uppdelat i en stat, 21 regioner och 290 kommuner. Långt ifrån alla politiker som verkar i dessa sammanhang förstår vad medborgarnas bästa innebär. 

En sak är helt säker och det är att det offentliga Sverige fått svälla ut på ett destruktivt sätt. Idag används på tok för mycket av det värde arbetande svenskar skapar åt oacceptabla kostnader för verksamheter som absolut inte tillhör välfärdens kärnuppdrag. Medborgarnas bästa står inte i centrum. Den som vet hur organisationer fungerar förstår att det är en vansinnig ordning att ha för mycket stabspersonal. Det är vansinnigt i alla sammanhang. I Expressens artikel nedan lyfter Bawar Ismail upp ett skrämmande exempel på hur idiotiskt våra skattepengar används i Malmö. För din upplysning är det värt att veta att Malmö tillhör de kommuner som får flera miljarder från andra kommuner i statens kommunala utjämningssystem. Ett system som inte gynnar hårt arbete och sparsamhet. Och du som bor i Uppsala, tro inte att Uppsalas minoritetsstyre är så mycket bättre än ledarskapet i Malmö! Detta exempel på hur våra skattepengar används kan inte kallas för annat än maktmissbruk. Uppsalas maktmissbruk omnämns också i nedan artikel. Medborgarnas bästa står inte i centrum.

"Det våras för kommunikatörerna. Kommunernas kommunikationsavdelningar har växt rejält under senare år. När Dagens Samhälle granskade antalet kommunikatörer i landets kommuner och landsting 2015 landade siffran på strax under 4 000 tjänster, vilket är mer än en fördubbling på bara ett decennium." 


"Timbros nätmagasin Smedjan gjorde i veckan en uppföljning i ämnet. Göteborg har länge toppat listan över kommunerna med flest anställda kommunikatörer. Sveriges andra stad knep förstaplatsen även denna gång med sina 253 tjänster, följt av Stockholms med 200 stycken och Malmö med 170. Varför denna kraftiga ökning? Standardsvaret från de flesta kommuner är att man vill nå ut till kommuninvånarna. Det ska roddas med sociala medier, medborgarnas frågor ska besvaras och information om vad kommunen har för sig ska förmedlas till allmänheten. Få motsätter sig nog att kommunen försöker agera transparent, det är klart att medborgaren ska ha insyn i den kommunala verksamheten. 

Men med den explosionsartade tillväxten av kommunala kommunikatörer bör man ställa sig frågan: Hur många kommunikatörer behöver en kommun egentligen för att vara tillgänglig för allmänheten?"

"När Malmö stad tidigare i år efterlyste en fast tjänst som kreativ kommunikatör till kommunens fritidsförvaltning framkom det i jobbannonsen att denna ska ansvara för kommunikationen kring bland annat Hylliebadet, Rosengårdsbadet och Simhallsbadet. Det ska alltså tillsättas en fast tjänst för att uppmärksamma kommunala bassänger, trots att staden redan har närmare tvåhundra avlönade kommunikatörer.
Fler kommunikatörer kan också innebära sämre insyn. I vissa fall har kommunala kommunikatörer agerat grindvakter när journalister velat granska den lokala makten." 

"Expansionen av kommunikationsavdelningarna handlar alltså inte bara om att nå ut till invånarna. I Uppsala har kommunikationsdirektören uttalat att målet är att skapa en ”attraktiv bild” av kommunen. Liknande målsättning finns i Malmö som i sin kommunikationspolicy slagit fast att den positiva bilden av Malmö som stad och ”varumärke” ska stärkas. Skattefinansierade PR-uppdrag för att skönmåla det lokala samhället snarare än genuin och välvillig medborgardialog alltså. Frågan är för vems skull? De allra flesta kommuninvånare önskar nog bara att kommunen skapar trygghet och levererar god välfärd. Det får därtill gärna vara enkelt att hitta information på kommunens hemsida och att få tag på ansvariga tjänstemän vid frågor och funderingar. För det krävs inga kreativa kommunikatörer."

I dagens UNT lyfter även tidningens kloka ledarskribent Sakine Madon upp hur vansinnigt det är att kommunens vänstervridna minoritetsledning prioriterar en massa stabspersonal före kärnverksamheten. Alla Uppsalabor borde ställa de två kommunstyrelsemedlemmar som har störst formell makt till tydligt ansvar för detta. De har tillåtit denna vansinniga prioritering äga rum i många år nu. Det är Erik Pelling och Mohamad Hassan som företräder Socialdemokraterna och Liberalerna. Inom Utvecklingspartiet demokraterna anser vi att det personliga ansvaret inom politiken måste stärkas. Vi har inte råd med liknande felprioriteringar. All energi ska läggas på att leverera kvalitativa tjänster och en positiv samhällsutveckling, inte på att försöka beskriva en bild som ger sken av det. Nedan representerar inte ett politiskt ledarskap som sätter medborgarnyttan främst.

"I våras när jag frågade om antalet tjänster på Uppsalas kommunikationsstab fick jag 94 till svar, den här veckan fick jag siffran 88 tjänster, samt en projektanställd utöver det. Kommunen har under årets första halvår även köpt in kommunikationstjänster för nära 100 000 kronor. Eftersom kommunikationsavdelningen vanligtvis växer stadigt, år för år, är det ändå positivt att en inbromsning kan skymtas."

"Kommunikationsdirektören har själv uttryckt att staben har som mål att "skapa en attraktiv bild av Uppsala" 24/9 2019. Det är någonting annat än viktig samhällsinformation till kommuninvånare. Staben har tidigare har haft synpunkter på nyhetsjournalistik i UNT, som när en artikel om ungdomsbråk var aktuell. Kommunens kommunikationsavdelning menade att artikeln riskerade "skapa oro bland Uppsalaborna" och önskade därför en mer tillrättalagd bild."  

"I Göteborg har journalister larmat om att kommunala kommunikatörer försvårar granskningar. När journalister tidigare har kunnat intervjua ansvarig chef eller tjänsteperson möts man numera av en mellanhand "som försöker ge en polerad bild", för att citera Göteborgs-Tidningens grävreporter Daniel Olsson SVT, 28/3.2018.

"Man kan skratta åt kommunala poddar om sår och "business", och satsningar på "influencers". Skrattet fastnar dock snart i halsen. Prislappen för denna kommunsjuka innehåller så mycket mer än kronor och ören."


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar