Dags att värdera äldre betydligt högre
Vissa beteendevetare hävdar att allt vi gör bottnar i egoism. Beroende av hur vi definierar egoism är det sannolikt filosofiskt sant. Få fria människor med valmöjligheter gör något, eller tycker något, som de inte vill. Att jag allt mer engagerar mig i att äldre måste ses som tillgångar istället för belastningar kan säkerligen vissa se som egoism, eftersom jag är över 40 år gammal. Och i Sverige ses löjligt nog ofta +40 åringar som förbrukade. Säkerligen av bland annat skälet att vi efter många års livserfarenhet kan grunda våra åsikter i praktiska erfarenheter. För att Sverige ska bryta den negativa trenden och utvecklas positivt igen behöver vi ett skifte i synen på ålderdom. Vi måste börja se våra åldersrikedom som en rikedom som vi kan få ut ett ännu bättre gemensamt värde ifrån. Istället för att se våra mest åldersrikedom som ett problem. Tro mig, skillnaden i synsätt gör enorm skillnad. Och jag vet att det finns många pensionärer som gärna gör mer för vårt gemensamt bästa. Våra äldsta invånare representerar en fantastisk utvecklingsmöjlighet för vårt samhälle.
Med all rätt är vi många som är upprörda över hur illa skyddet av våra äldsta och sköraste som drabbats av Coronaviruset. Det innebär INTE att alla kritiska önskat en total nedstängning av samhället. Jag har till exempel ansett att beslutet att hålla skolor öppna, förespråka distansarbete och reglera folksamlingar har varit helt rätt. Det som skötts dåligt, och som helt är regeringens operativa ansvar, är att säkerställa att smittan praktiskt hålls ifrån de mest sårbara. Mest förbannad är jag över det dåliga skyddet inom hemtjänsten. Bland våra invånare med hemtjänst som har många värdefulla år kvar i livet. På särskilda boenden bor mycket sköra människor med mycket få månader kvar i livet. Det innebär ändå inte att det är ok att de ska behöva dö en smärtsam död på grund av klantigt skyddsarbete. Lite förbannad blir jag allt av SCBs krassa konstaterande om att typ ”de skulle ändå dö inom kort”.
https://www.gp.se/nyheter/dödstalen-i-sverige-minskar-men-fler-har-dött-tidigare-än-normalt-1.32432541
Jöran Rubensson har skrivit en mycket läsvärd debattartikel i Aftonbladet. På många sätt har han rätt. Om han också hade kunnat få med att de som inte är dementa, och som får en plats på ett särskilt boende för äldre, är väldigt svaga och ofta multisjuka. De som kvalificerar in sig till ett särskilt boende har i genomsnitt mycket kort tid kvar att leva. Det är också ett exempel på hur dålig vår äldreomsorg är. Som sagt, att våra äldre på särskilda boenden som får Covid-19 dör är inte så konstigt eftersom de redan från början är väldigt sköra.
"Det krävdes drygt 5 700 liv för att också bristerna i äldreomsorgen skulle uppmärksammas. De som bor på landets cirka 2 200 äldreboenden utgör knappt 0,8 procent av befolkningen men står för nästan 50 procent av dödsfallen."
"Äldreomsorgen har ju i decennier varit kommunernas budgetregulator, personalen underdimensionerad och med usla arbetsvillkor. Så sent som förra året sparade sex av tio kommuner in på äldreomsorgen. För att vända utvecklingen måste regeringen ta ett samlat grepp och formulera en handlingsplan för äldreomsorgen på motsvarande sätt som en gång skedde med barnomsorgen. Alla barn mellan ett och fem år ska erbjudas barnomsorg enligt skollagen. Och för att leva upp till samhällets ambitiösa mål med barnverksamheten, ställs höga krav på personalens formella utbildning. Med barnomsorgens professionalisering som förebild står det klart att frånvaron av en tydlig lagstiftning som styrinstrument är en av de viktigaste orsakerna till de brister som nu blottläggs inom äldreomsorgen."
""I motsats till barnomsorgen är äldreomsorg och hemtjänst behovsprövade förmåner enligt socialtjänstlagen. Ett luddigt regelverk och en olycklig uppdelning mellan regioner och kommuner beträffande ansvaret för hälso- och sjukvård respektive omsorg ger kommunerna betydande möjligheter att vara restriktiva och subjektiva i sina bedömningar. Och trots att vårdyrket är kvalificerat, både kunskaps- och känslomässigt, krävs inga nationellt stipulerade förkunskaper för anställning vilket försämrar både yrkets status och personalens arbetsvillkor."
"I Danmark styrs både barn- och äldreomsorg av en i huvudsak gemensam rättighets-lagstiftning, serviceloven. Den bygger på skyldighetsprincipen vilken innebär att alla välfärdstjänster som nämns i lagen är att betrakta som individuella rättigheter för boende i Danmark. Där finns en omsorgsgaranti inom äldreomsorgen som inte ger utrymme för våra restriktiva behovsprövningar. Det råder också god balans mellan tillgång och efterfrågan på motsvarigheten till våra undersköterskor."
"I arbetslivet har de dessutom betydligt bättre villkor än kollegorna i Sverige. Jämförelsen med Danmark, men även övriga nordiska länder, tyder alltså på att det finns lösningar inom räckhåll."
"På tio år ska Sverige bli världens bästa land att åldras i, utlovade Göran Persson redan 2005. Samma positiva syn på framtiden hade äldreberedningen i slutbetänkandet ”Senior 2005”: ”I vår framtidsbild finns det 80-åriga studerande, 75-åriga statsråd, 25-åriga kommunfullmäktigeordförande och 30-åringar som arbetar tillsammans med 60-åriga mentorer.” Har vi under dessa femton år närmat oss detta goda samhälle för alla åldrar? Tveksamt. Sverige är fortfarande ett av de mest åldersfixerade länderna i världen där äldre underskattas till förmån för det unga och släta. Vår föråldrade syn på äldre människor har snarare förstärkts och bidragit till de många försummelserna inom äldreomsorgen. Om vi ska nå upp till platsen som världens bästa land att åldras i krävs det att äldreomsorgen inte bara prioriteras i högtidstalen, utan även i handling."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar