”Och det var inte bara individer som i pressen från pandemin tappade masken. Jag vill nog påstå att också Sverige som samhälle gjorde det.Och därmed fick oss att se ett samhälle som vi inte tidigare hade sett – eller velat se.”
”Ett samhälle med en illa fungerande krisberedskap, med ett illa fungerande krisansvar, med en illa fungerande äldreomsorg. Ett samhälle som sa sig ha hittat en egen och bättre väg genom pandemin än våra nordiska grannländer, men som snart hade mångdubbelt fler döda per capita än våra nordiska grannländer sammantaget. Ja, ett av de högsta dödstalen i världen per capita.”
”Med pandemin sprack kort sagt bilden av Sverige som världens mest välordnade välfärdsland – den svenska modellen och allt det där. Inte bara i världens ögon utan också i våra egna. Och därmed, vågar jag påstå, sprack också någonting i vår självbild.”
”Få länder har som Sverige haft sin självbild så starkt knuten till föreställningar om den egna nationens rationalitet, förnuft, välfärd och sociala förmåga.”
”En hotad självbild kan få människor att vilja klamra sig fast vid den, snarare än att smärtsamt börja ompröva den. Vilket jag tror åtminstone till en del kan förklara den på sina håll närmast kultliknande uppslutningen bakom den svenska folkhälsomyndigheten, och en motsvarande benägenhet att avfärda kritiken av den svenska Coronastrategin som okunnig, opassande och skadlig för den nationella tilliten och sammanhållningen.”
Uppsala och Sverige kan vända den negativa trenden och fortsätta att erbjuda sina invånare attraktiva samhällen att utvecklas inom. Glöm inte att Sverige var ett fattigt land för de allra flesta svenskarna i början av 1900-talet. Glöm inte att vi nu är på dekis sedan många år och tappar allt mer i konkurrens med andra länder. Under många år har förfallet delvis gömts bakom en allt svagare krona. Det vill säga att svenskars köpkraft försvagats i andra länder. Vi kan vända denna mycket negativa utveckling. Det krävs ”bara” en självinsikt och att vi väljare, svenskarna, röstar fram moderna politiska alternativ som trovärdigt kan städa upp och aktivt bidra till att utveckla ett globalt konkurrenskraftigt och attraktivt Sverige. Vi kan fixa det här! Det kommer att ta minst tre mandatperioder att ordentligt vända. Det är tolv år. Det är en lång tid av städ- och utvecklingsarbete. Tycker du alternativen är bättre?
Sverige är under nuvarande ledarskap, och verklighetsförnekelse, påväg mot förfall och en stor andel fattiga invånare med stora sociala konflikter. Vill du leva i ett sådant land? Det vill inte jag. Jag vet att vi kan vända Sveriges negativa utveckling och åter bygga ett mycket attraktivt och konkurrenskraftigt samhälle. Det mesta som förändras startar i mindre skala och om det levererar positiva resultat skalas det upp. Förhoppningsvis får vi runt om i Sveriges kommuner exempel på nya politiska krafter som växer upp. Några av dessa kan förhoppningsvis erbjuda nya och bättre demokratiskt förankrade vägar mot en positiv framtid för just våra samhällen, här i Sverige. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, är ett sådant initiativ som kanske kan få förtroendet att bidra till att Uppsala och Sverige i framtiden kan erbjuda sina invånare ett mycket positivt samhälle att leva i.
Nedan bifogar jag en länk till det nybildade Uppsalapartiet, Utvecklingspartiet demokraterna (UP). Ett parti med en positiv och möjlig vision för Uppsala. Den nuvarande dekisutvecklingen kan brytas om Uppsala leds klokare. Jag bifogar också en i sammanhanget mycket läsvärd artikel av Arvid Åhlund, Expressen. Väldigt få svenskar vill leva i ett kommunistiskt styre. Många färre svenskar vill leva i ett nyliberalt samhälle. Jag har länge förundrats av att så många som väljer att lägga sina röster som de gör inte på djupet förstår vilken politisk inriktning de röstar på. Bland annat konstaterar han: ”Att utgå från heliga principer i vissa fall och krassa konsekvenser i andra är inte orimligt, alla gör det jämt. Men det är intressant att fundera på vad som styr. Min gissning är att det kokar ner till hur mycket verkligheten faktiskt tränger på.”
”Hongkong är – eller var – ungefär så nära Annie Lööfs idealsamhälle man kommer. Svindlande dynamiskt, snudd på världens högsta BNP per capita, men också skyhög ojämlikhet. En av fem lever under fattigdomsgränsen, vilket märks hela tiden och överallt. IMedelklassen har det också körigt på ett sätt som kan vara ganska svårt att föreställa sig. Anställningsskyddet är svagt (stressigt inte minst om man har familj), arbetsveckan bland världens längsta och den lagstadgade semestern sju dagar lång. Konkurrensen är benhård, särskilt bland barnen. Sex av tio under elva år sågar sina skolprestationer och de prestigefyllda privata förskolorna iq-testar ofta tvååringar. Man kan invända att detta spelar liten roll för Sverige. Samtidigt är det svårt att inte dra slutsatsen att det är dit många ”riktiga” liberaler som just nu är inne på sjätte semesterveckan faktiskt vill. Av principiella skäl om inte annat. Jag tvivlar på att de hade pallat i verkligheten.”
https://www.expressen.se/ledare/arvid-ahlund/skulle-nyliberalerna-palla-sitt-paradis-i-verkligheten/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar