Urspårad dramaturgi

Talmannen som tillfällig statsminister, till år 2022....
Rörigt, och många partier som ställt sig i ordentligt snäva hörn, är det inom riksdagens arbete. Är det möjligen talmannen som ska köra Sverige de kommande åren som tillfällig statsminister? Varför inte? Han blev val av en stor majoritet och han är inte vänster. Han skulle kunna styra genom oändliga kafferep kopplade till reformförslag som på initiativ av Moderaterna läggs fram utifrån Kristerssons löften om att driva "Allianspolitik".....
https://www.expressen.se/ledare/stall-in-kafferepet-andreas-norlen/

Konflikter har i alla tider intresserat människor att läsa och prata om. Vissa människor älskar också att vara del av konflikter. Jag antar att de tycker att en annars tråkig vardag får lite energi. Vi människor är sannerligen unika samtidigt som vi tillhör samma art, homo sapiens sapiens. I demokratiskt röriga och svekfulla tider som nu är det intressant att det tycks dramaturgiskt intressant att beskriva en maktkonflikt kopplat till en person som i flera demokratiska val vunnit stort förtroende samtidigt som Liberalernas svek mycket sparsamt har beskrivits. Väljarsvek bedöms tydligen inte som dramaturgiskt intressant för att sälja lösnummer. Eller varför tror du att medier prioriterar som de gör? Medierna får gärna skriva om vad de vill men håll med om att de många gånger tycks sakna den demokratiska förmågan att skilja mellan huvudsaker och bisaker. Och mycket bättre borde granskande journalister kunna beskriva rimlighet och orimlighet med olika partiers vägval. Är det rimligt att låta ett parti svika sina väljare när alternativa vägval, som bättre levererar önskad sakpolitik, finns? Vägval som inte alls innebär att ”man säljer sin själ”.

Hur politiker och debattörer förhåller sig till huvudsaker, bisaker, ideologiska skygglappar, drömmar och egennytta får avgörande betydelse för Sveriges utveckling. På många sätt har svenska framgångar byggts utifrån pragmatiskt politiskt hantverk. Och en liberal inriktning har Sverige haft under en längre tid, även om den tiden nu börjar ifrågasättas ordentligt. Alice Teodorescu är väldigt skicklig på att knivskarpt sätta ord på samhällsfenomen som många inte lyckas se, eller undviker att se. Läs gärna hela hennes artikel som bifogas nedan.

”Kan man avgöra om någon är liberal med utgångspunkt i dennes syn på om Alliansen kan bilda regering med stöd av SD? Nej, självklart inte. Ändå framställs det så i en alltmer förvirrad inrikespolitisk debatt. När alla frågor reduceras till ett ställningstagande för eller emot SD, när storkoalitioner över blockgränserna föreslås för att utestänga dem från inflytande, hamnar oundvikligen sakfrågorna och de ideologiska avvägningarna i skymundan.”

”Liberalismen är en politisk ideologi som främst, men inte uteslutande, inbegriper perspektiv på staten, marknaden och individen och hur de relaterar till varandra. Liberalismen kan uttryckas som en ekonomiskt mer vänsterlutande socialliberalism, med större tyngdpunkt på ekonomisk jämlikhet. Men likaväl är libertarianism, eller nyliberalismen (kärt barn har många namn), ett uttryck för liberala idéer men med betydligt större tyngd lagd vid den enskildes autonomi från staten; frihet på bekostnad av jämlikhet.”

”I grunden handlar skillnaderna mellan dessa, och många andra, inriktningar av liberalismen om fokus läggs på positiv eller negativ frihet - alltså frihet till något, exempelvis offentliga transfereringar, eller frihet från statlig inblandning.”

”För socialliberaler, precis som för socialdemokrater, är tron på den omfördelande välfärdsstaten stark. Mer renodlade nyliberaler föredrar den tunnare staten. Det vill säga en minimal stat vars uppgift är begränsad till att upprätthålla fundamental säkerhet och frihet för den enskilde.”

”När denna liberala ledarsida, liksom Expressens och Dagens Industris dito bara för att nämna några, tidigt påtalade vikten av en långsiktigt hållbar migrationspolitik och en resultatinriktad integrationspolitik anklagades vi för att svika de liberala idealen. Våra skrivningar om behovet av att värna samhällskontraktet och den välfungerande staten tolkades som uttryck för en växande konservatism.”

”Att liberalismen av vissa ansetts innebära ett ställningstagande för krav- och gränslöshet samt en försvagad stat, medan sådant som trygghet och tillit mellan människor förklarats som konservativa påfund, tyder på bristande kunskap om de finare ideologiska nyanserna.”

http://www.gp.se/ledare/teodorescu-liberalismen-förutsätter-en-fungerande-stat-1.10058772

Dagens kalkon
Nättrollen och människor som hatar ute på sociala medier. Det krävs definitivt hårdare tag mot dessa destruktiva inslag i människors vardag.
https://www.expressen.se/ledare/nattroll-spricker-i-cellen-las-in-dem/

Dagens stjärna
Alice Teodorescu. Hon är en lysande och modig liberal debattör. De som säger sig vara liberalt inriktade borde självklart ta del av hennes tankegods. Det kombinerar ofta hjärna med hjärta, även om hjärtat oftast uttrycks i konsekvenserna av den politiska väg framåt hon förespråkar. Så mycket känslor öser hon inte på med och identitetspolitik gillar hon inte alls. Fler som henne i svensk debatt skulle bättre bidra till en positiv morgondag för våra barn och barnbarn. Självklart måste politiker försöka maximera resultaten av sina sakpolitiska förslag. Vissa förslag är viktigare än andra.
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-liberalismen-förutsätter-en-fungerande-stat-1.10058772

Nationell spelteori

Talmannen får utmaningen
Hur ska Sverige styras efter riksdagsvalet 2018? Det är trots att EU bestämmer väldigt mycket som påverkar dagordningen inom Sveriges riksdag. Typ 70% styrs via EU.... Och Sveriges kommuner regleras hårt av EU-regler och svensk lagstiftning samtidigt som kommunpolitiker inom de ramarna, och kopplat till det praktiska organiserandet för att lösa uppgifterna, har stort inflytande. Eftersom kommunerna måste få mer självständighet att lösa sina unika demografiska utmaningar behövs en fungerande riksdag med en regering som fattar att det är hög tid att återinföra mer av det kommunala självstyret.
http://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/demokrati/sa-bildas-regeringen/
http://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/talmannen/talmannens-uppdrag/
http://www.riksdagen.se/sv-LL/sprak/lattlast/det-har-gor-talmannen/

Lite intressant är det att Centerpartiet och SD sannolikt ser ut att bli de avgörande partierna för hur det ska gå för talmannen.

Runda 1:
- M, C och L
- Övriga i riksdagen röstar emot
- SD har jokerposition

Runda 2:
- S och MP
- Övriga förutom V röstar emot
- C och SD har jokerposition
- C och L har gett löfte om att rösta emot

Runda 3:
- S
- Övriga, förutom V och MP, röstar emot
- C och L har tydligt sagt att S regeringar ska fällas
- SD har jokerposition

Runda 4:
- M
- S, MP och V röstar emot
- C och SD har jokerposition

Runda 5:
- C och L
- V, SD och S röstar sannolikt emot

När talmannen tröttnar och tycker sig tvingad att utlysa nyval, det får vi se. Rörigt kommer det att bli och i en tid med stora reformbehov är det en olycklig situation för alla svenskar. Möjligen är det starkaste minoritetsstyre vi kan hoppas på om ett parti tar på sig den svåra rollen att med ett stort samordningskansli försöka baxa reformförslag efter reformförslag igenom riksdagen med hjälp av att inte få majoriteter emot sig.

Vem vill dansa med vem? Och vilka tål inte vissa som andra gärna dansar med? Det blir inte lätt för talmannen att få till nästa svenska minoritetsregering.

I DN kunde vi i dagarna läsa om hur optimistiska eller pessimistiska partiernas språkrör uttrycker sig. Enligt analysen har alla partier blivit mer pessimistiska, även Socialdemokraterna ”trots högkonjunktur”. Personligen tycker jag det är ett sundhetstecken att de inser allvaret i Sveriges och dess delars stora utmaningar. Att inse det och att visa att man ser och ogillar problem är inte med nödvändighet pessimism. Pessimism är att se problem och gnälla utan att komma med förbättringsförslag som leder mot en bättre framtid. Förbättringsförslagen är bärarna av optimismen. Vi måste väl ändå tro att varje parti tror att deras förslag leder mot något bättre och därför representerar optimism.

Jag har sagt det förr, och säger det igen, svensk ”högkonjunktur” är skapad genom farligt låga räntor, farligt vidlyftig utlåning, en migrationsdriven efterfrågan och en svag valuta. Parallellt med ”högkonjunkturen” har bland annat rättssystemet, skolan, vården, försvaret, integrationen och till exempel spårinfrastrukturen kraftiga problem. Att i det läget låtsas som om allt är optimistiskt är naivt. Lägg därpå till de parlamentariska utmaningar som väntar i många kommuner och i Sveriges riksdag så finns goda grunder för kortsiktig pessimism. Men lugn, du som bara vill höra positiva och glädjande besked, nästan alltid kommer en vändning till det bättre. ”Efter regn kommer solsken”. Men tro mig, en attraktiv framtid kommer inte av sig själv, den måste skapas genom kloka reformer, höga ambitioner och företagsamhet.

Jag är mycket positiv om Uppsalas och Sveriges framtid om vi inom kort kan få ett ansvarsfullt ledarskap som inte ger löften om ”guld och gröna skogar” utan om en företagsam och mödosam väg där vi glädjs över att vi åter skapar nya globalt kraftfulla företag, där rättsväsendet klarar sina uppdrag, ett försvar som avskräcker från enkla anfall, en skola som ger våra barn en individuellt konkurrenskraftig utbildning, snabb tillgång till sjukvård för dem som behöver den, en möjlighet att flytta hemifrån för alla och spårinfrastruktur som fungerar. Det går att skapa det attraktiva samhället som rimligt bra inkluderar alla svenskar! Vilka politiska krafter tror du har bäst förutsättningar att leda oss rätt? Min utgångspunkt är att en stor majoritet av svenska folket har gott om sunt förnuft. De klarar av tuffa besked om de är trovärdiga och samtidigt förpackas med ett optimistiskt framtidsscenario. Nästan alla förstår att man inte kan bli världsbäst i fotboll om man inte har duktiga spelare, en duktig förbundskapten och har tränat hårt under en längre tid. Det finns inga genvägar till hållbar framgång. Och det går inte att leva länge på gamla meriter. Särskilt inte om man vill leva gott. Lyssna gärna på dagens bifogade stjärna, Hans Jensevik, så kanske du bättre börjar inse vilket läge Sverige och dess kommuner befinner sig i.
https://www.dn.se/nyheter/politik/pessimismen-breder-ut-sig-nar-partierna-talar/

Och den som vill roa sig med lite historiska reflektioner om hur fort ett parti kan tappa kraft när de går snett i för folket viktiga frågor kan med fördel läsa Torbjörn Nilssons bifogade artikel. Partier som har allt svårare att vara förankrade bland folket tappar självklart också sin maktplattform. Svensk Socialdemokrati har dessutom en väldigt hög medelålder bland sina väljare. Bra det borde få dem att ligga sömnlösa om nätterna.

https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/joda-landets-storsta-parti-kan-bli-landets-minsta/

Dagens kalkon
De som inte självklart skyddar barn från pappor som mördat barnets mamma. Barnets bästa sägs vara det viktigaste. För mig är det helt obegripligt, utan att känna till ett särskilt individärende, hur en liknande mördare kan anses som lämplig vårdnadshavare.
”Det behövs en lag som säger att vårdnaden alltid ska prövas av domstol när en pappa har dödad sina barns mamma. Att fortsätta förlita sig på att socialtjänsten alltid utgår från barnets bästa innebär ännu ett svek mot de barn som redan är så ofattbart hårt drabbade och traumatiserade.”
https://www.expressen.se/ledare/sofie-lowenmark/att-morda-mamma-ska-inte-ge-ensam-vardnad/

Dagens stjärna
Hans Jensevik. En av Sveriges mest kompetenta nationalekonomer och dessutom en mycket praktiskt skolad person inom kommunekonomi. Jag inleder dock med en ”godisbit” av Monica Z!
https://m.youtube.com/watch?v=ZTwx3juJY3c
https://m.youtube.com/watch?v=ncf3oLU0a_U
https://m.youtube.com/watch?v=5tU5pe9iltQ

Stor Allians och kungamakare

Störst eller duglighet

Vad händer om till exempel C, M, L, KD, S och MP bildar regering? Kommer det bara gynna partier som Fi, V och SD? Eller kommer det att uppskattas av stora delar av det svenska folket?

 

Sveriges rikspolitiker kan till exempel studera Knesset i Israel om man vill lära sig lite om komplexa regeringar. Låt oss anta att ovan sex partier skulle regera ihop. Är det klokast att det största partiet får det tveksamma nöjet att tillsätta statsminister? Eller ska det vara den partiledaren som objektivt bedöms som mest meriterad för uppgiften? Eller den från det minsta partiet för att minimera riskerna för "storebrorsfasoner"? MP kan ingå i en sådan regering utan större problem eftersom de tydligt visat att de saknar "ryggrad". Men vem ska bli 2018 års "kungamakare"?

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Israels_politik

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Knesset

http://www.di.se/opinion/pm-nilsson-inte-ens-annie-loof-slipper-undan-sds-stod/

 

Talmannen får huvudrollen

Hur duglig är Urban Ahlin? Den frågan är inte ointressant. Du vet väl att uppdraget som talman rankas som det finaste politiska uppdraget i Sverige? Så är det. Det är Ahlin som får det tveksamt roliga uppdraget att sy ihop en ny regering efter nästa val. Är han "stor" nog för uppgiften? Förhoppningsvis är han det. I sitt kungamakande kan han väl konsultera Nuder som ökar chanserna att han lyckas...

https://sv.wikipedia.org/wiki/Urban_Ahlin

 

Det är min övertygelse att talmannen i det läge vi har nu har fått en starkare faktisk ställning än någonsin. Talmannens förmåga att tänka i nya maktformationer kommer att bli en avgörande start för nästa regering, om vi inte ska hamna i samma regeringslösa läge som flera Europeiska länder varit i. Eftersom sannolikheten är stor att nästa regering blir en svag minoritetsregering så kommer talmannen också sitta på "nycklarna" till hur regeringsduglig en regering kan bli. Visst kan jag ha fel men jag tror att talmannen aktivt kan verka för en nutidsanpassad beslutsprocess. Under talmannens ledarskap kan en majoritet av partierna i Sveriges riksdag enas om en beslutsordning som kan neutralisera parter som inte är stora nog att bli störst vid en omröstning. Taktik? Ledarskap och pragmatism kallar jag det. Tänk dig att regeringsfrågan ska avgöras. Den som tänker till kommer att komma på alternativa beslutsordningar som en majoritet av gruppledare och talmannen kan enas om. Visst har det blivit svårare att leda landets demokratiskt styrda verksamheter men det går. Om man vill och anstränger sig. Personligen anser jag det mycket viktigt att snabbast möjligt få stopp på den vänsterpolitik som nu tillåts.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sveriges_riksdags_talman

http://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/demokrati/sa-bildas-regeringen/

 

Etablissemangsförakt

Varför ska Anna Kinberg-Batra (AKB) säga annat än att de önskar så många röster som möjligt och att de tror sig veta att de kan leva i ett kompromissförhållande med C, L och KD? Varför ska AKB kampanja för SD genom att säga att de inte på något sätt respekterar alla missnöjesväljare som uppenbarligen ser en röst på SD som en tydlig missnöjessignal? Om hon gör så häller hon väl bara på bensin på etablissemangföraktet som starkt breder ut sig? Det kloka i regeringsfrågan är att tala vad man själv vill och sälja sin egen politik. Frågan om alternativa regeringsbildningar borde bara ställas till Urban Ahlin och SD.

http://www.unt.se/asikt/ledare/lagg-taktiken-at-sidan-4388004.aspx