Visar inlägg med etikett storlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett storlek. Visa alla inlägg

fredag 12 maj 2023

Omöjligt uppdrag

Kommuner med för litet befolkningsunderlag

Jonatan Unge är inte bara duktig på att svara på "På spåret" i SVT. Han har också insett att det är en ohållbar ordning att vara kommunalråd i en för liten kommun. Att det ens finns kommuner med färre än 5.000 invånare är sjukt. Nationella regeringar som inte kan reformera kommun-Sverige nu verkar inte för svenskarnas bästa. Läs några av Unges kommentarer om kommuner nedan.

Det finns 290 stycken och de kommer i alla möjliga former och storlekar. En del ligger vid kusten, en del gör det inte, vissa är större till ytan, andra mindre. Stockholms kommun är störst med en befolkning på 978 800 och Bjurholm är minst med endast 2 400 invånare. Men kust eller ej, glesbefolkade eller fullsmockade, så har de enligt lag samma ansvarsområden.”

En kommun ska stå för allt från socialtjänst till vattenförsörjning och avlopp. Vård och omsorg, skola, räddningstjänst, avfallshantering, kultur, näringsliv och flyktingmottagning. Ja, allt detta ska kommunen ombesörja. Hur är det möjligt? Så himla imponerande!”

Om jag hade varit kommunalråd i låt oss säga Malå och någon kommit och sett orolig ut över vad kineserna hade i kikaren så hade jag bara sagt: Ähh, skit i det!”

Men jag visste faktiskt, precis som de i Västerås, att ibland är det inte gas, mjältbrand eller kineser utan bara en lite hispig och inte helt kompetent kollega.”

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/wAVlB1/jonatan-unge-himla-tur-att-jag-inte-ar-kommunalrad

Nu ger jag Kristersson och Dahlberg några viktiga råd om de vill göra viktig historisk nytta för oss svenskar;

- Reformera kommunerna så att det inte finns någon kommun med färre än 50.000 invånare.

- Lägg ner den särskilda politiska organisationen Regioner (tidigare Landsting). Gör upp med kloka sossar och gör det som av många skäl är rätt.

- Lägg specialistsjukvården kopplat till riksdagen och statens indelning i län. 

- Decentralisera primärvården och stadstrafiken kopplad till kollektivtrafiken till kommunerna.

- Inför i kommunallagen en skyldighet att regelbundet genomföra rådgivande folkomröstningar kopplat till större förändringsförslag där det tydligt ska gå att dra  demografiska statistiska resultat. 

- Låt dagens +6000 regionpolitiker konkurrera om uppdrag i kommuner, riksdagen eller Europaparlamentet och höj därigenom sannolikt kvalitén på dem som företräder sina invånare.

Unge har rätt, det går inte att tillräckligt bra organisera kommuner under 50.000 invånare! Att allt för många politiker ska få sina arvoden får inte vara skäl för att göra det rätta. Lägg ner runt 190 av Sveriges kommuner och låt alla riksdagsledamöter göra mer rätt för sina arvoden! När fixar ni detta Kristersson och Dahlberg? Förutom att det är rätt blir ni historiska då också ; ). Sossarna har ju fått den första kvinnliga stadsministern. Ta chansen att göra invånarnytta på riktigt! Nu!

En viss tröghet är bra när samhällskroppen ställer om. För mycket tröghet är samtidigt dåligt och förstör för kommande generationer. Det är hög tid för dagens riksdagspartier att företräda oss invånare bättre! Eller för oss invånare att rösta fram nya politiska krafter som gör det förändrings och förbättringspolitik som krävs för en ljus framtid för oss som lever i landet Sverige. En snabb förbättringsåtgärd är att lägga ner regionerna och lägga ner kommuner som inte har minst 50.000 invånare. Det är nu också hög tid att återinföra tjänstemannaansvaret i Sverige. Det är inte rimligt att högt betalda tjänstemän kan gömma sig bakom politiker. Politiker som själva beslutar om sin ansvarsfrihet.

Bara de nya kraven på kommunerna kopplade till civilförsvarsförmåga skriker: ”Inga kommuner under 50.000 invånare!”. Knivsta och Märsta kan väl gå ihop? Om inte Knivsta åter vill vara en del av Uppsala.






lördag 7 september 2019

Spretig politik

Hållbar helhetspolitik
Det är inte lätt för partier med omfattande partiprogram, fastställda i partistämmor, att hålla tungan rätt i mun. En del av programmet kan enkelt vara i konflikt med en annan del av programmet. I mitt fall argumenterade jag inom Centerpartiet för att programmets delar kopplade till social hållbarhet i Sverige var betydligt viktigare än nyliberal migrationspolitik. Jag förlorade. Att formulera heltäckande politik som logiskt hänger ihop är väldigt svårt. Som vanligt får man då prioritera och välja det en majoritet anser vara viktigast. Då väger partiledningar på tok för tungt när beslut ska fattas. Partiernas traditionella sätt att processa förslag och fatta beslut är i stor utsträckning riggat för att bli som partiledningen önskar. Och inte förvånande tar sig partiledningar gång efter gång rätten att köra över stämmobeslut i enskilda sakfrågor. Utan att de utesluts....

För flera år sedan föreslog jag att Centerpartiet tydligt skulle tillämpa delat ledarskap, liknande det Miljöpartiet tillämpar. Inte minst den nya verkligheten att ledande politiker numera tar föräldraledigt talar för att det kan vara en lämplig ordning. Till stor del anser jag att det är en lämplig ordning om ett parti har svårt att hantera tydligheten i sin politik. Att ena dagen sänka skattetrycket för de rikaste 10% med många tusenlappar och enbart med skärvor för de som lever i samhällen under sakta avveckling kan vara pedagogiskt svårt. I vart fall om man vill ge sken av att man verkligen vill se befolkningstillväxt i varje svenskt samhälle. Mitt tidigare förslag att Centerpartiet borde ha två ledare, uppdelade på stadsfokus och landsbygdsfokus, hade tveklöst gjort den rörelsen betydligt mer framgångsrik. Partiet klarade inte av att hålla en tydlig borgerlig linje. Partiet orkar inte arbeta fram trovärdiga visioner och praktisk politik som kanske kan befolka de platser som sakta dör från mänsklig befolkning. Att partiet fortfarande inte lyckats locka över 10% av väljarna talar sig tydliga språk. Att byta ut många av sin tidigare kärnväljare mot flyktiga stadsboväljare var ett intressant drag. Konflikten mellan det det klassiskt landsbygdsorienterade och pragmatiska mot det nyliberala är på riktigt och gör politiken väldigt spretig. Undantag efter undantag från en klar linje leder knappast mot stora framgångar. Och det är sannolikt därför som C också misslyckats med att lyfta ordentligt bland folket. Fyra år i opposition, och mest pengar i världen bland demokratiska partier, hade redan gett ett betydligt bättre väljarstöd om erbjudandet och dess företrädare var tillräckligt bra. Är jag bitter som skriver detta? Nej, jag försöker bara använda ett exempel jag väl känner till för att beskriva att många partier blivit dysfunktionella i förhållande till sitt uppdrag. Och vi talar om partier fulladdade med statliga bidrag, egna tillgångar och massor av anställda. Ett av huvudproblemen är att politik blivit ett yrke för allt för många aktiva inom partier. Det är stora skillnader mellan små befolkningsfattiga kommuner och välbefolkade stadskommuner.

”På Annie Lööf låter det som att hon har räddat landsbygden från undergång. Och visst är det bra att C-ledaren bryr sig om frågan. Det är inte bra att de ekonomiska skillnaderna mellan små och stora kommuner växer. Men skatteavdraget för dessa kommuninvånare riskerar att förvärra problemen på sikt. Att kommunerna sköter och finansierar den offentliga verksamheten är en del i det kommunala självstyret. Av det följer också att det kan uppstå skillnader mellan kommuner, både i skattesatser och i omfattningen på den offentliga servicen. Det innebär givetvis inte att det ska vara en milsvid skillnad i kvaliteten på välfärden.”
”Men sådana här enskilda avdrag som Lööf förespråkar riskerar att sätta kommunerna i en beroendeställning till staten. Med den riktade skattereduktionen kan kommuner höja kommunalskatten utan att det drabbar invånarna. Vad händer då när konjunkturen vänder och staten måste spara? Risken är att det inte blir något landsbygdspaket 2.0. Försvinner avdraget kan invånarna i dessa kommuner räkna med en rejäl skattesmäll. Då blir det hårda bud i Mellerud.”
https://www.gp.se/ledare/tyvärr-lööf-du-räddar-inte-kommunerna-1.17809838
https://www.dn.se/debatt/delat-partiledarskap-basta-losningen-for-centerpartiet/

Dagens besvikelse
De som inte fattar att politik i stor utsträckning handlar om att prioritera bland begränsade resurser. Att vara ”snäll mot alla” är inte ett hållbart alternativ i dagens Sverige. För allas bästa måste välfärdssamhällets bastjänster kvalitetssäkras. Det finns för och nackdelar med allt. Politikens huvuduppgift är att prioritera. Det är smärtsamt i sämre tider.
Widar Andersson är en klok socialdemokrat.

”Då sitter det i ryggmärgen att politik inte bara handlar om god vilja och öppna hjärtan, utan om resurser. Utan resurser, utan fungerande lösningar på praktiska problem, faller de bästa intentioner platt till marken och kan, dessvärre, rent av få negativa resultat.”
Anne-Marie Lindgren har förstås rätt. Men hur många har den där ryggmärgen kvar som hon talar om? Det är det som oroar mig.”
https://mobil.folkbladet.se/bloggar/widardirekt/filipstad-oppnar-vara-ogon-igen/?blog=2518025&entry=9984002&fbclid=IwAR0xAhaWL2gkQa6LqP8fFyOJB7Q9RhsfDsYwU5UUTqKHe0xvCWjNqwL-OuE

Dagens stjärna
Sanna Rayman. Ja, många ”konstförståsigpåare” är hycklare. ”Armslångsavstånd” är ett intressant begrepp när skattepengar och det offentliga rummet ska användas. Nej, +90% av oss invånare vill inte ha vaginor, penisar, kommunistpropaganda eller nazistpropaganda i vårt gemensamma offentliga rum.

”Armlängds avstånd. Så brukar principen om relationen mellan politik och konst benämnas. Problemet är att inget avstånd är långt nog om födkroken finns i andra änden. Och folk har en besynnerlig förmåga att helighålla principer bara så länge de inte krockar med de egna preferenserna.”

”Dessvärre kombineras det vällovliga med taffliga försök till politisk styrning av konsten. Kommunen har i en lista förklarat vad som är önskvärt och icke önskvärt. Man undanber sig gatukonst som är rebellisk, respektlös, protesterar mot det dåliga samhället, uttrycker kamp eller ilska. I stället efterfrågas konst som är mästerlig, klok, folklig, fredlig och mjuk. Pastoralt akvarellandskap i gångtunnel, antar jag.”

”Kravlistor som Nackas är allt annat än armlängds avstånd. Dessutom är det slappt. I stället för att ha koll och bjuda in de konstnärer man tycker passar i konceptet langar man ut en kravlista. Det är som när Nyköpings kommun beställde ett konstverk av välkända vaginakonstnären Carolina Falkholt – och sedan blev mycket paffa när hon målade…en vagina! Lite som att beställa gatukonst, minus rebellisk ådra.”


”Konst måste provocera” är ett slentrianuttryck som ofta hörs från kulturpolitiker. Det bör ifrågasättas. Den verkliga innebörden är oftast att vederbörande gillar konst som provocerar andra. En gillar konst som provocerar CIS-folket, en annan gillar konst som irriterar muslimer. Det är inte finare att efterfråga provokativ konst än att efterfråga fin eller folklig sådan. Men i båda fallen är man en politiker med aplånga armar.”

torsdag 29 september 2016

Stor Allians och kungamakare


Störst eller duglighet
Vad händer om till exempel C, M, L, KD, S och MP bildar regering? Kommer det bara gynna partier som Fi, V och SD? Eller kommer det att uppskattas av stora delar av det svenska folket?

 

Sveriges rikspolitiker kan till exempel studera Knesset i Israel om man vill lära sig lite om komplexa regeringar. Låt oss anta att ovan sex partier skulle regera ihop. Är det klokast att det största partiet får det tveksamma nöjet att tillsätta statsminister? Eller ska det vara den partiledaren som objektivt bedöms som mest meriterad för uppgiften? Eller den från det minsta partiet för att minimera riskerna för "storebrorsfasoner"? MP kan ingå i en sådan regering utan större problem eftersom de tydligt visat att de saknar "ryggrad". Men vem ska bli 2018 års "kungamakare"?

 

Talmannen får huvudrollen

Hur duglig är Urban Ahlin? Den frågan är inte ointressant. Du vet väl att uppdraget som talman rankas som det finaste politiska uppdraget i Sverige? Så är det. Det är Ahlin som får det tveksamt roliga uppdraget att sy ihop en ny regering efter nästa val. Är han "stor" nog för uppgiften? Förhoppningsvis är han det. I sitt kungamakande kan han väl konsultera Nuder som ökar chanserna att han lyckas...

 

Det är min övertygelse att talmannen i det läge vi har nu har fått en starkare faktisk ställning än någonsin. Talmannens förmåga att tänka i nya maktformationer kommer att bli en avgörande start för nästa regering, om vi inte ska hamna i samma regeringslösa läge som flera Europeiska länder varit i. Eftersom sannolikheten är stor att nästa regering blir en svag minoritetsregering så kommer talmannen också sitta på "nycklarna" till hur regeringsduglig en regering kan bli. Visst kan jag ha fel men jag tror att talmannen aktivt kan verka för en nutidsanpassad beslutsprocess. Under talmannens ledarskap kan en majoritet av partierna i Sveriges riksdag enas om en beslutsordning som kan neutralisera parter som inte är stora nog att bli störst vid en omröstning. Taktik? Ledarskap och pragmatism kallar jag det. Tänk dig att regeringsfrågan ska avgöras. Den som tänker till kommer att komma på alternativa beslutsordningar som en majoritet av gruppledare och talmannen kan enas om. Visst har det blivit svårare att leda landets demokratiskt styrda verksamheter men det går. Om man vill och anstränger sig. Personligen anser jag det mycket viktigt att snabbast möjligt få stopp på den vänsterpolitik som nu tillåts.

http://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/demokrati/sa-bildas-regeringen/

 

Etablissemangsförakt
Varför ska Anna Kinberg-Batra (AKB) säga annat än att de önskar så många röster som möjligt och att de tror sig veta att de kan leva i ett kompromissförhållande med C, L och KD? Varför ska AKB kampanja för SD genom att säga att de inte på något sätt respekterar alla missnöjesväljare som uppenbarligen ser en röst på SD som en tydlig missnöjessignal? Om hon gör så häller hon väl bara på bensin på etablissemangföraktet som starkt breder ut sig? Det kloka i regeringsfrågan är att tala vad man själv vill och sälja sin egen politik. Frågan om alternativa regeringsbildningar borde bara ställas till Urban Ahlin och SD.