Blame game

Politikens misslyckanden

I 16 år har jag på olika sätt tjänat Uppsalaborna som kommunalråd. Snart är den samhällstjänsten avslutad. Jag har hela tiden kunnat konstatera att jag gjort mycket positiv skillnad för dem jag företräder. Mycket under den tiden jag satt i styret men mest under den nuvarande mandatperioden då Utvecklingspartiet demokraterna, UP, varit vågmästare i opposition. 

Styrsystemet i det demokratiska Sverige har blivit för inkompetent, trögrörligt och svagt. En del av svagheten beror på att många partier måste förhandla fram kompromisser som inte alltid är bra och inget parti styr över andra partier. I denna i stort tjänstemannastyrda röra blir impotensen stor och många politiker skyller på företagare istället för att titta sig själva i spegeln och konstatera att bristfällig lagstiftning och dåliga upphandlingar skapat många onödiga problem. Det är illa om Sverige får ett nationellt styre efter valet som avvecklar alla privata utförare. Privata företag, på en konkurrensutsatt marknad som upphandlas klokt, bidrar starkt till att kärnverksamheter inom kommuner och regioner kan utföras på ett bra sätt. Ibland är inte aktiebolag den lämpliga privata formen utan en stiftelse. Nedan debattartikel i Di, av Hagelqvist och Thorsell, är mycket läsvärd i sammanhanget. 

”Detta är en del av ett större mönster. I Stockholm har både regionen och staden under mandatperioden återtagit även andra verksamheter i egen regi, vilket enligt en ny rapport från Svenskt Näringsliv lett till både fördyringar och försämrad kvalitet. Marknadsekonomins grundbult är enkel: när aktörer konkurrerar om ett uppdrag pressas priserna ned, kvaliteten upp och ineffektiviteten ut. Det fungerar, om spelreglerna är rätt satta. Problemet är inte att konkurrensen har misslyckats, utan att upphandlingar alltför ofta har brustit, till följd av en i praktiken obefintlig intern dialog mellan beställare och ansvarig verksamhet.”

”Sverige har byggt sin konkurrenskraft på öppna marknader, tydliga spelregler och en offentlig sektor med hög upphandlingskompetens. Den modellen har inte spelat ut sin roll. Tvärtom har regeringen uppmärksammat de problem som finns, och presenterade tidigare i år ny lagstiftning mot osund offentlig konkurrens. I många fall där den upphandlade samhällsservicen brustit har alltså förutsättningarna för att lyckas saknats. Prata med branschen och låt oss hjälpa till att ge upphandlingarna tydliga krav och en uppföljning som faktiskt fungerar. Att skylla politiska misslyckanden på marknaden är inte bara fel. Det är också vilseledande och försvårar en saklig diskussion om hur välfärdstjänsterna faktiskt kan fungera bättre.”

https://www.di.se/debatt/marknaden-far-skulden-nar-politiken-misslyckas/

Idag är det kommunfullmäktige i Uppsala. Uppsala behöver ett nytt politiskt styre som inte är naivt och som mycket kraftfullare kan effektivisera kommunens verksamhet parallellt med att höja kvalitén inom det arbete som görs. 

Svart eller vitt

Naivt och dyrt

Nytänkande och nya praktiska sätt att lösa behov driver utvecklingen framåt. Utan nytänkande och entreprenörer som försöker omsätta idéer till praktiska väl fungerande verksamheter skapas ingen konkurrenskraftig framtid. Och utan en konkurrenskraftig framtid ingen chans till ett högt generellt välstånd. Ett samhälle som inte förstår detta blir fattigt. 

Nätsjukvårdens rådgivningar fyller viktiga funktioner. Inte minst givet befolkningsutvecklingens åldersstruktur kräver effektivare sjukvård. Tekniken i sig är inte ett problem. Formerna för hur det får tillämpas bjuder på eventuella och allt för ofta stora problem. 

Ett antal problem med nätläkarna har varit kända länge. Trots det har inte politiken snabbt kunnat lösa dessa problem. Det är ett stort och dyrt politiskt misslyckande. Nu, först efter att grävande journalistik sammanfaller med ett valår händer något. Det är ett stort underbetyg till politiken! Nedan SR reportage är exempel på bra grävande journalistik.

https://www.sverigesradio.se/play/artikel/9203060

Och som vanligt reagerar Region Uppsala sent. Region Uppsala behöver ett nytt styre! Privata alternativ i alla dess former kan göra stor nytta för att lösa offentliga uppdrag. Det måste dock upphandlas klokt så att upphandlad kvalité levereras och felaktig fakturering inte är möjlig. 

”Region Uppsala ska nu granska nätläkarföretagen hårdare. Under tiden som granskningen genomförs håller regionen inne betalningarna, som i de flesta fall slussas via Region Sörmland till Kry, Doktor.se och övriga nätläkarföretag.

– Vi får så många signaler om att det inte är kvalificerad vård som de fakturerar för att vi måste göra en noggrannare utredning, säger Mikael Köhler, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Uppsala.”

https://www.unt.se/nyheter/uppsala-lan/artikel/region-uppsala-stoppar-betalning-till-kry-natlakare/re737gyj

Håkan Boström, GP, skriver nedan läsvärt. 

”Privata nätläkare har gjort vården mer tillgänglig. Det är i grunden positivt. Men skattefinansierad vinstdriven verksamhet måste ha rätt drivkrafter. Dagens reglering håller inte.”

https://www.gp.se/ledare/varden-kan-inte-styras-som-vilken-industri-som-helst.bab7adf0-14ae-435f-9129-c1b7728a2bee

Inte ens katastrofen Trump kan tolkas helt svart eller vitt. Han tillhör verkligen inte en personlighetstyp jag gillar. Han är diplomatiskt en katastrof med sina ständiga utspel på sociala plattformar. Han älskar pengar och har säkert övertygats av Netanyahu om att han och hans närmaste blir rikare på att försöka störta den iranska regimen. Hans fåfänga och kvinnoförnedrande förhållningssätt är beklämmande. Finns något ”vitt”? Ja, han försökte få stopp på en sjukt växande administration. Nedan CNN reportage beskriver väl hur farligt Trump försatt oss!

https://edition.cnn.com/2026/04/30/economy/us-demand-destruction-iran-war

Urspårat styrsystem

En ny maktordning i Sverige

Det är hög tid att vi invånare röstar fram partier som minst kräver många års arbetslivserfarenhet utanför politikens värld. Det är i vart fall hög tid för det om man vill att vi ska företrädas mer kompetent. Riktig arbetslivserfarenhet är självklart meriterande. Att acceptera en ordning där karriärpolitiker går från ett ledande ansvarsfullt förtroendeuppdrag till nytt ett annat duger inte. Politik är en egen ”gren” men den handlar om samhällsbygge och förtroende. Det senare kan man få om man är påläst, vältalig, ”går igenom rutan” och har lite beslutsförmåga. Det första kräver enligt mig meriterande arbetslivserfarenhet. Personligen tycker jag att en politiker under flera år ska ha bidragit med skatter innan hen helt blir skattefinansierad för politiska uppgifter. Vad tycker du?

En sak som jag tydligt upplevt med politiker utan ordentlig yrkeserfarenhet är oförmågan att förstå hur man bäst ska organisera verksamheter för att nå uppsatta mål. Att tycka att det är tjänstemännens ansvar är okunnigt. Toppen av en verksamhet måste ha en egen förmåga att uppfatta organisationsbrister och bedöma förändringsförslag. Jag är helt säker på att den svenska statsförvaltningens administrativa fader, Axel Oxenstierna, "vänder sig i graven" över hur byråkratiskt och administrativt tungt det offentliga Sverige blivit. Det måste vi få ett ordentligt stopp för genom att kraftigt avveckla verksamheter och uppgifter som driver fram på tok för mycket administration i våra viktiga verksamheter som till exempel skola, vård och omsorg.

"Ingen svensk har någonsin utövat så mycket makt under så lång tid som Oxenstierna – han utnämndes till rikskansler på nyåret 1612, och avgick med döden den 28 augusti 1654."

"Om man ska översätta kanslersämbetet till dagens terminologi, så var Oxenstierna statsminister, utrikesminister, långa tider finansminister, generaldirektör för den offentliga förvaltningen (det var innan politiken och verkställigheten hade skilts åt) och dessutom ordförande i AB Statsföretag, som på den tiden dominerade hela det svenska näringslivet."

"Viktigare än så – ingen har heller utövat mak­ten så konstruktivt som Axel Oxenstierna gjorde. Maktutövning är för det mesta som skriften i sanden – tjugo år efteråt är det ingen som minns vad den ene eller andre statsministern egentligen använde den till. Med Oxenstierna är det tvärtom. Dagens strukturer påmin­ner gång på gång om honom – långt efter att vi för länge sedan glömt de historiska omständigheter som frambringade dem. Om riksstyrelsen hade haft sin sjukamp, så vore Axel Oxen­stierna lika överlägsen som Carolina Klüft. Som strateg, analytiker, förhandlare, personalledare, institutionsbyggare, skribent, talare – i få grenar har han haft sin överman, och ingen har behärskat helheten så väl som han."

https://popularhistoria.se/sveriges-historia/stormaktstiden/tema-stormaktstid-den-maktige-oxenstierna

Gunnar Wetterberg är en klok person. I Expressen skriver han en läsvärd krönika om hur rikets styre behöver förbättras. Det är inte bara i kommuner och regioner som styrsystemet spårat ur och blivit för omfattande, för krångligt och för dyrt. Utvecklingspartiet demokraterna har en stor roll att fylla i att vi kraftigt ska börja avveckla administrationstrycket på våra viktiga kärnverksamheter skola, vård och omsorg. För att kunna göra bra nytta i detta viktiga politiska städarbete krävs yrkeserfarna politiska företrädare. Broilers bär en stor skuld för att vi fått och fortsätter att få allt mer administration kopplat till offentliga verksamheter. Begränsade skatteintäkter ska gå till rätt saker, det är mer kraft till våra lärare, sjukvårdspersonalen och omsorgspersonalen. Mindre administrativ börda.

"Rapporten pekade framför allt på behovet av att samordna alla statens myndigheter. Det var nästan så att jag undrade om rådet spelade under täcket med Sveriges Radio. Samma morgon som rapporten släpptes ägnade sig Vetenskapsradion åt många länsstyrelsers kritik av Trafikverkets utbyggnadsplan på 800 miljarder fram till mitten av 2030-talet. Verket självt bedömer att utbyggnaden ska leda till att utsläppen minskar – med en procent…"

"Den samlade styrningen av statens insatser är ett problem. Problemet ligger i regeringens knä. Klimatpolitiska rådet tackar regeringen för att flera statsråd möts i ett kollegium – men jag undrar om rådets professorer och docenter vet hur det egentligen går till när regeringen styr riket. Grandiosa kollegier i all ära – men det är tjänstemännen i departementen som ska utföra det jobb som måste göras." 

"Och departementen är statsförvaltningens värsta stuprör – där tjyvhåller var och en på information för att vinna fördelar mot de andra. Formellt är Regeringskansliet en enda myndighet, men i praktiken är varje departement ett kungarike för sig. Det dagliga arbetet leds av 35-40 statssekreterare, många av dem med ganska liten erfarenhet som arbetsledare." 

"I den bästa av alla världar skulle Regeringskansliet backa till före departementsreformerna 1840 och 1965. Reformen 1840 styckade upp det gamla kansliet i olika departement. Reformen 1965 slog samman departementens stora expeditionschefsavdelningar – där det mesta av jobbet gjordes – med statssekreteraravdelningarna, som skötte den politiska sidan av arbetet. Då skulle Regeringskansliet bli en sammanhållen enhet utan konstlade departementsgränser, ledd av opolitiska tjänstemän som bryggar över mellan regeringsskiftena." 

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/regeringens-departement-misslyckas-gang-pa-gang/

Vem ska styra?

Kunskapsorganisationer 
Organisationer som är uppbyggda med experter inom olika områden är mycket svåra att ledas av någon som inte får dem som ska styras respekt. Inte så svårt att förstå. Inom nästan alla ledande konsultbolag fungerar det så. En advokatbyrå leds oftast av en advokat med det särskilda uppdraget att även vara VD. En revisionsbyrå leds oftast av en revisor. En managementkonsult leds av en managementkonsult osv. Nästan aldrig tillsätts en ledare för dessa högkvalificerade bolag utan att ledaren har stor respekt bland sina medarbetare baserat på erfarenheter och prestationer. Ett universitet är inget undantag.

Ett universitet ska stå så fritt från omvärlden som möjligt efter att dess ramar satts. För mig förefaller det dumt att ifrågasätta det kollegiala styrsystem som finns inom universiteten. Det kan faktiskt vara så att rekryteringar ibland blir fel för båda parter. Det kan faktiskt vara så att en chef inte håller måttet för den utmaning som finns. Visst kan Eva Åkesson, rektor Uppsala universitet, vara utsatt för ett "myteri" men varför skulle flera mycket ledande forskare och samhällsmedborgare gå så långt som de gör i sin misstroendeförklaring av Åkessons ledarskap om det inte representerar ett stort operationellt problem? Om någon av dem vinner kronan på detta sätt så är det kanske ett motiv men vad vinner alla andra? Jag tror det finns stora problem och det är tråkigt att de inte har kunnat lösas på ett smidigare sätt än genom denna maktkamp inför öppen ridå.
http://www.unt.se/uppsala/mote-om-rektorns-framtid-3002872.aspx

Politisk oförmåga

Nya tider kräver nya metoder
Under många år hade Sverige regeringar som endast inkluderade ett parti. Självklart fanns många slitningar inom detta då mycket breda parti men det är betydligt lättare att leda ett parti än att försöka leda olika former av regeringar som består av många partier. Särskilt i brytningstider som nu är det viktigt att kunna driva nödvändig förändring för att klara verkligheten i en ny värld där det bl à finns otidsenliga lagar. Låt mig ta några enkla exempel på problem där dagens styrsystem tycks oförmöget att fatta självklara beslut om man tänker längre än näsan räcker. Särskilt i ett land där skyddsnätet är väldigt kollektivt och där kollektiv oförmåga blir väldigt dyr. Varför har sms lånen som har ockerräntor inte stoppats? Väldigt många ungdomar har fått och får på oseriösa grunder livslånga problem med att få låna pengar. Nu har vi också en lånekarusell som kan explodera och snabbt göra Sveriges ekonomi kraftigt sämre. Alla tycks vara överens om att svenskarnas höga belåningsgrad är ett problem. Trots det är det politiska systemet oförmöget att fatta nödvändiga beslut nu! Amorteringskrav? Insatskrav? Etc Varför är det så? Vem får ta skulden när bubblan spricker den här gången? Om inga åtstramande beslut kommer inom kort måste ansvariga politiker få ta ett stort ansvar. Finansmarknaden är idag på tok för "snäll" mot privatkunder eftersom att de vet att det kollektivistiska Sverige kommer att täcka stora delar av enskildas skulder. Samtidigt är finansmarknaden sjukt restriktiv med lån till vårt nödvändiga näringsliv. Varför är det så? Kan det vara för att bankerna själva får ta smällarna med företag som går i konkurs?
http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/hushallens-lanefest-svar-att-stoppa

Politiskt ledarskap tack
Mer myndighetsmedel för att göra svenskarna mer positiva till främlingar är fel och en dyr väg framåt i kampen mot främlingsfientligheten. Det handlar om att "bygga ett samhälle där alla känner sig Ansvariga och delaktiga". Bygget av det samhället skall drivas av politik och våra folkvalda representanter och inte av byråkrater. Genom att våga se fakta och förhålla sig till fakta på andra sätt än att blunda för problem så kan bl a främlingsfientligheten bättre bekämpas.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/mer-stat-ar-inte-svaret