Är du med på någon "resa" större än din egna livsresa? Har någon individ, förening eller politisk rörelse lyckats får dig att känna delaktighet i att skapa något bättre för fler än dig själv och dina närmaste? Eller för att försvara de privilegier du redan har? Jag tror bland annat att en allt större upplevd ensamhet bland svenskar vittnar om att många inte känner sig delaktiga i något större och viktigt sammanhang. Du som läst min bok "En stund på jorden" vet hur viktigt det är för oss människor att vara del av sammanhang och att de som lyckas skapa ett starkt engagemang för något vinner mycket tillbaka. Det är fantastiskt med enskilda människors enfrågeengagemang. Samtidigt behöver vi många fler som inom demokratins ramar hjälper till att hitta kloka vägval som balanserat kan uppnå social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet. Det är inte lätt i den komplexa värld vi lever. Vi behöver nya demokratiska metoder för att återskapa den folkliga förankringen. Jag hoppas att du vill vara med på att reformera demokratin och åter hitta framgångsrika vägar för oss Uppsalabor och svenskar. Vi kan vända den negativa utvecklingen. Det kommer inte ske utan kraftiga ansträngningar. Och ingen annan kommer att göra det åt oss. Jag kommer att satsa mycket tid och engagemang på att vi ska lyckas. Jag hoppas du också vill bli en del av att reformera demokratin till något mycket bättre än nu.
Regeringen (MP och S) och deras samarbetspartners C och L som driver en ansvarslös migrationspolitik parallellt med en misslyckad integrationspolitik. Uppsalas och Sveriges övriga befolkning behöver ansvarsfulla och mer folkligt förankrade politiska partier. Den typen av partier har under längre tid inte styrt Uppsala eller Sverige. Cwejman, GP, skriver mycket klokt nedan.
”Toppen i migrationen till Sverige från 2015 har sedan länge försvunnit från nyheternas framsidor. Men arbetet med mottagandet och det långvariga ansvaret som många kommuner måste ta, börjar bli kännbart. I Västsvenska Bengtsfors har kostnaderna blivit så höga att kommunstyrelsens ordförande, moderaten Stig Bertilsson, varnar för att kommunen går mot konkurs.”
”Nu kommer räkningen. Och om kommunen inte kan betala för den vidlyftiga politiken så får staten, som försatt kommunen i den här situationen göra det. Bengtsfors tillhör redan idag den tiondel av landets kommuner med högst skattetryck och har, som många andra glesbygdskommuner, problem med att skapa nya arbetstillfällen. Några stora möjligheter att ytterligare beskatta invånarna finns inte. Men ökade skatter kommer trots allt att bli konsekvensen i många kommuner på sikt.”
https://www.gp.se/ledare/kommunerna-betalar-för-statens-migrationspolitik-1.16802550
”Ett multikulturellt samhälle som det svenska möter andra utmaningar än de direkt olagliga handlingarna. Mycket av det som avgör huruvida ett sådant samhälle fungerar eller inte varken kan eller bör regleras i lag. Det är inte önskvärt att, som många demagoger önskat göra genom historien, förbjuda vissa språk att talas, kringskära religionsfriheten eller detaljstyra människors vardagliga beteende. Det Johansson Heinö inte förstår är detta: I ett land med splittring, omfattande segregation och friktion så kommer kraven från vissa håll att reglera människors beteende med hjälp av lagar vara omfattande. En avstannad integrationsprocess väcker krav på mer direkt statlig styrning. I ett sådant läge är det intressanta att besvara frågan: Hur hamnade vi i en sådan situation och vad är den viktigaste beståndsdelen i en fungerande integrationsprocess? Men i stället för att faktiskt besvara frågan om migrationens koppling till integrationen ställer Johansson Heinö i stället en ny fråga. Som han sedan inte besvarar: "Oavsett hur stram migrationspolitik vi väljer framöver har vi att hantera den segregation vi redan har skapat. Så vad göra?".”
”Heinö viftar bort frågan om migration med hänvisning till att det inte spelar någon roll om vi helt skulle strypa migrationen. Integrationens utmaningar kvarstår. Det är lite som att hävda att en djupt belånad person fortfarande har problem med återbetalningen även om inga nya lån tas. Det är sant. Det förändrar inte faktumet att det var de vidlyftiga lånen som först skapade problemet. I stället önskar Johansson Heinö att vi ser till "segregationens materiella bas". Så vad är segregationens materiella bas? Diskriminering på arbets- och bostadsmarknaden skriver han.”
”Johansson Heinö resonerar tyvärr likt en matematiker som uteslutit ekvationens viktigaste variabel. Han återupprepar noggrant ekvationens alla andra värden men glömmer den viktigaste. Så länge han med kirurgisk precision väljer att bortse från den så kommer hans ekvation aldrig gå att lösa.”https://www.gp.se/ledare/ett-halvt-svar-på-migrationens-dilemma-1.16876526
Stefan Löfven. Han är ständigt tydligt olämplig som stadsminister. Den politiska ”adeln” fortsätter att gynna egna intressen. Ylva Johansson är en före detta vänsterpartist kommunist) som gjorde politiskt karriärbyte till S. Som några års ”VD” brände hon massor av miljoner på dåliga affärer! Och hur bra har hon lyckats med att förbättra integrationen i Sverige?... Inom svensk politik råder inte längre riktig meritokrati. Det går kraftigt ut över oss som skall tjänas av de politiska företrädarna. Sverige och EU är på tydlig dekis! Hur kunde Sveriges riksdag spåra ur så fullständigt? Usch! Nu måste vi som bryr oss skapa en ny seriös politisk rörelse i Sverige. Dagens riksdagspartier bär inte på svaren.
https://www.expressen.se/nyheter/lofvens-beslut-presenterar-eu-kommissionaren-i-dag/
https://www.realtid.se/200-miljoner-back-ministerns-bolag
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/WLRzxa/ylvas-forlust-79-miljoner-kronor
Dagens stjärna
Widar Andersson. Han är en mycket klok person. Det är klok samhällspolitik att sträva efter en generellt stark köpkraft bland en hel befolkning. Extremt koncentrerad rikedom skapar inte förutsättningar för ett konkurrenskraftigt och socialt hållbart samhälle. För mig är det obegripligt att det inte är självklart för alla. Antagligen för att rikedom berusar och att girigheten tar över hos många av de få med massor av tillgångar. Min morfar och jag har genom åren ofta enats om att det ur strikt ekonomisk synpunkt är bättre att till exempel en hårt slitande sjuksköterska får 100 kronor mer i månaden än att en miljardär blir ännu rikare. Lika dålig marginalnytta som en miljon mer till en miljardär gör har ett system där levnadsstandarden för arbetsföra som inte arbetar är för hög. Att samhällsklyftor ökar är dock inget hot, det är verklighet. Ansvarslös migrations- och integrationspolitik har ställt till med det. Och den misslyckade vägen fortsätter nuvarande regeringssamarbetare MP, S, C och L med stöd av V att vandra. Dessa fem partier bär ansvaret för att Sverige fortsätter att driva en socialt och ekonomiskt ohållbar politik.
”Visst är det bra och utvecklande att kunna ha två eller flera tankar i huvudet samtidigt. Trots att det mesta går bra för de flesta så kan det självklart finnas anledning att diskutera eventuella skevheter vad till exempel gäller inkomstfördelningen.
Politiken styr över skatter och över sådant som bostads - och barnbidrag och över ersättningsnivåer i arbetslöshets - och sjukförsäkringar. På dessa och säkert fler områden finns alltid anledning att analysera och utvärdera utvecklingen för att se vad som kan göras för att hindra osunda inkomstklyftor.
Det vi däremot bör se upp med är det ensidiga stirrandet på "ekonomiska klyftor." Det tycks som om en smått identitetspolitisk ideologi har snedvridit verklighetsuppfattningen i det offentliga Sverige. Som om människor reduceras till att bara vara sin privatinkomst.
Som om den där "rikaste procenten" av befolkningen vore ett reellt samhällsproblem bara genom att ingå i den rikaste procenten?
Sverige skulle må bra av ett större fokus på samhällsklyftor; områden där politiken verkligen kan göra strukturella insatser som stärker individer och samhället. Fördelningen av kunskaper och färdigheter utgör en hotande samhällsklyfta i Sverige. Bostadsförsörjningen är en annan samhällsklyfta av stor betydelse. En tredje riskabel klyfta i samhället formeras av lågutbildades växande långtidsarbetslöshet.
Tre klassiska samhällsuppgifter således: Skola. Bostad. Arbete.
Här behövs ny, bättre genomtänkt och mer målinriktad politik för att kunna minska de hotande samhällsklyftorna.”
https://mobil.folkbladet.se/opinion/blunda-inte-for-klyftorna-om6231593.aspx
