Låt oss välja

Personfokuset matchas inte mot personligt ansvar

Politik blir allt mer som showbiz. Särskilt partiledarna har blivit huvudpersoner i ”Dokussåpan” att försöka styra ett samhälle. Massiva skattepengar finansierar ständiga PR aktiviteter på sociala medier, twitter och i traditionella medier. Det är ett skådespel inför öppen ridå. 

Det är hög tid för oss väljare att få direktvälja huvudrollsinnehavaren i kommunala valen samt till landet. Det stärker det personliga mandatet och därigenom ansvaret för dessa personer och ökar enligt mig chanserna till att den bästa möjliga väljs. Fredén och Sikströms nedan bifogade debattartikel i GP är läsvärd.

”Och väljarens förtroende för partiet är kopplat till vem som leder partiet - en tendens som förstärkts under Corona. I Norden brukar partiet framhållas framför ledaren så det vi nu ser är en "amerikanisering" av politiken.”

”Analyserna visar också att väljare blir mer positivt inställda till sina ledare över tid. Bland gruppen som avsåg att rösta på oppositionspartier dominerar negativa beskrivningar som inkompetent och oerfaren före nedstängningen och efter nedstängningen beskrivs ledarna i högre grad som goda och starka. De som röstade på det ledande partiet beskrev sin ledare som stark och kompetent före nedstängningen och som förtroendegivande och handlingskraftig efter.”

https://www.gp.se/debatt/coronakrisen-har-förstärkt-personfixeringen-inom-politiken-1.30739101

Ett fungerande ledningssystem

Tydligt ledarskap med möjligheter till personligt ansvar

Tveklöst behöver styrningssystemet över Sveriges offentliga verksamheter kraftigt förbättras. Idag bidrar det inte till att ge oss invånare mesta möjliga nytta för alla skatter och avgifter vi betalar. Och det är otillfredsställande att inte enskilda politiker och tjänstemän tydligare får ta ett personligt ansvar för de beslut som fattas, eller som inte fattas. Med fördel borde Sverige lära av andra länder som i vart fall har direktval till de mäktigaste funktionerna så att vi invånare tydligt kan rösta bort enskilda personer som vi tycker har förvaltat vårt förtroende dåligt. 

Håkan Boström, GP, beskriver väl i sin artikel nedan att det är svårt att få kvalitet i styrningen av Sverige så länge som vi har ett styrsystem som idag. Jag delar helt Boströms avslutande synpunkter: "Vad som krävs för en nyordning är i många fall en annan sorts politiska ledare än vad det nuvarande systemet producerar."

"I april 2018 beslutade en riksdagsmajoritet – mot regeringens vilja – att det så kallade tjänstemannaansvaret borde återinföras. Först häromveckan tillsatte regeringen en utredning i frågan. Ämbetsmannaansvar fanns i Sverige fram till 1975 och innebar att statliga och kommunala tjänstemän kunde dömas personligen för tjänstefel i mycket högre grad än vad som är fallet idag. Det innebar att en tjänsteman som bröt mot direktiv och regelverk eller begick uppenbara försummelser kunde bli av med sitt jobb eller till och med dömas till böter och fängelse."

"Tjänstemannaaktivismen utgör ett potentiellt hot mot förtroendet för svenska myndigheter. Det har inte blivit bättre av att värdegrundssignalering allt mer blivit en integrerad del av förvaltningen, inte sällan pådrivet från chefsnivå. Politiseringen ska inte överdrivas, men trenden är oroväckande och i förlängningen riskerar den att leda till krav på att tjänstemännen, enligt amerikansk modell, blir öppet politiskt tillsatta i stället för att anlitas på saklig grund. Öppet politiserade tjänstemän som kan ersättas är trots allt att föredra framför sakkunniga som driver en politisk agenda i skymundan. Professionellt sakkunniga är dock det ideala - ett ideal med gamla anor i Sverige som inte lättvindigt bör kastas under bussen."

"Tjänstemannaansvar är inget Alexanderhugg på de problem som finns. Man bör ha klart för sig att grundproblemet handlar om styrning och förvaltningskultur. Svensk förvaltning har under ett antal decennier övergått från så kallad regelstyrning till målstyrning. Tjänstemän förväntas förverkliga politikernas visioner, inte följa detaljerade regler. Det är snarast politikerna själva som varit pådrivande för denna utveckling. Lite tillspetsat kan man säga att en minister idag ägnar mer tid åt att tala med medierna än att styra sitt departement. Det kan vara lite si och så med den styrningen på alla nivåer idag. När tjänstemännen förväntas göra det tunga jobbet är det ofrånkomligt att de också får makt. Den här utvecklingen har haft tillskyndare både bland de som velat se mer av marknadslösningar i förvaltningen – privata företag arbetar utifrån målstyrning – och de som velat ha en otydlig ansvarsfördelning med partilojala tjänstemän: en ohelig allians av marknadsliberaler och socialdemokratiska maktpolitiker har uppstått."

"Vad som krävs för en nyordning är i många fall en annan sorts politiska ledare än vad det nuvarande systemet producerar."

https://www.gp.se/ledare/s%C3%A5dana-politiker-s%C3%A5dana-tj%C3%A4nstem%C3%A4n-1.29455840

Tydligare ansvarsutkrävande

Årliga bokslut med tydliga ambitionsavvikelser
Även demokratin behöver nutidsanpassas om den ska vara relevant och hålla borta totalitära krafters fula trynen från att vinna folkets hjärtan. Demokratier med svag legitimitet, och där de små partiorganisationerna är fulla med vänskapskorruption, leder oss inte mot en ljus framtid. Vi kan mycket bättre. Vi måste kunna mycket bättre.

Amanda Sokolnicki, DN, skriver läsvärt om att kommunala politiker inte ordentligt ställs till svars när mycket dåliga beslut blir tydliga när dess konsekvenser blir kända. Som jag bloggat ofta om är kommunpolitiker som tagit på sig rollen att styra mycket mäktiga i sina lokalsamhällen. I synnerhet i tider som nu väntar. Tider då det är slut med ”tomtedräkter” och det under överskådlig tid handlar om full skyddsutrustning på för att reformera samhället till en form där vi invånare återigen kan tillhöra bland de mest välmående länderna i världen. I dagsläget går Sverige, och väldigt många av dess kommuner, inte i den riktningen. Den negativa utvecklingen går självklart att vända. Baserat på ambitioner, kunskaper, erfarenheter och företagsamhet kan många delar av Sverige i framtiden säkerställa att våra invånare har det relativt mycket bra jämfört med de flesta andra på vår jord. Min övertygelse är att det kräver att det personliga ansvaret både bland politiker och tjänstemän blir större.
https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-det-far-inte-vara-sa-svart-att-stalla-politikerna-till-svars/?fbclid=IwAR17Un8xrWurxHs7eqKvhf9FgNiRcASpSsO8h9v_wOgOlxvRToqZ8EOhT8E

Varje år behövs bättre bokslutsdebatter i Sverige där vi fokuserar på hur de viktigaste samhällsfunktionerna klarar av sina uppdrag. I en kommun är till exempel det viktigaste hur framgångsrikt våra barn bildas för livslång konkurrenskraft. Hur samhällsbyggandet stärker näringslivets konkurrensförmåga. Hur väl vi kan vårda våra sjuka. Hur väl vi kan vårda våra äldre och andra som är i behov av omsorg. Rätt enkelt kan tyckas men sanningen är att enskilda småfrågor och bifrågor tillåts ta allt för mycket tid och energi. Det är alltid viktigast att fokusera på huvudsaker istället för bisaker.

Dagens besvikelse
Ledande politiker som smiter undan det övergripande ansvaret och skyller på att ministerstyre inte är möjligt. Gunnar Wetterberg beskriver enkelt och tydligt att över Sverige bestämmer lagar och regler men det är regeringen och domstolar som sitter på den stora exekutiva makten. Även i ett land med en minoritetsregering. Myndigheter har sina särskilda ansvar och ska följa lagarna och kämpa för att uppfylla regeringens regleringsbrev och relevanta riksdagsbeslut. Sverige är tveklöst i behov av en modernare demokrati. Bland annat är det dags för oss svenskar att få direktvälja vem vi vill ha som landets statsminister. Och i kommunerna ska vi få välja vem vi vill ha som kommunstyrelsens ordförande. Med en sådan ordning blir invånarna mer engagerade och de ledande enskilda politikerna kan inte längre gömma sig bakom sina partier.

”På 1800-talet förklarade Uppsalafilosofen Christopher Jacob Boström att staten var en spegling av Gud. Det gav högsta tänkbara legitimitet åt självständigheten, som sedan användes av byråkratin för att bromsa den inbrytande parlamentarismen. Under 1900-talet utvecklades dagens rollfördelning, där myndigheterna har stor frihet att agera inom de ramar som regeringen och riksdagen fastställer.”

”Men det är regering och riksdag som har det yttersta ansvaret. De får inte ligga sig i hur en myndighet avgör ett enskilt ärende, men annars har de stora möjligheter att styra myndigheternas arbete. I själva verket är det nödvändigt – eftersom olika myndigheter har olika ansvarsområden måste någon väga samman helheten. Det är regeringens ansvar, även i en pandemi. Finessen med de självständiga ämbetsverken är dels att de ska kunna agera smidigt, dels att de ska bygga upp en opartisk sakkunskap.”

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/anders-tegnells-makt-ar-inget-arv-fran-oxenstierna-/

Dagens stjärna
Johan Hakelius. Ska debatterna om alla problem och alla möjligheter vara "döda" under Coronatiden? Hur korkat är inte det då vissa tror att Coronakrisen kan pågå i minst ett år till. Och varför ska politiker komma undan berättigad kritik i Coronatider parallellt med att politiker och höga tjänstemän generellt läxar upp oss svenskar. Är inte Sverige en rättsstat? Självklart ska vi invånare leva våra liv inom lagarnas ramar. Lika självklart borde det vara att vi står upp för de rättigheter vi har enligt lagarna. Det borde också vara självklart att det främst är vi politiker som ska granskas för hur bra eller dåligt vi sköter våra förtroendeuppdrag. Med tanke på Sveriges Coronastrategi skulle det vara mycket märkligt om det plötsligt kommer en ”rekommendation” om att svenskarna inte får lämna de platser där vi är skrivna. Hur många svenskar kommer i så fall lyda den uppmaningen och avstå från att besöka sommarstället eller långsegla? Om det inte görs till en mycket inskränkande lag saknar en sådan rekommendation lagstöd. Makten ska granskas. Vilka beslut fattas? När fattades de? Varför fattades inte beslut som borde ha fattats? Vem ska ställas till svars för till exempel misslyckandet att tillräckligt bra skydda våra äldre inom äldreomsorgen mot Corona? Invånarna ska ställas till svars om lagarna bryts. I övrigt får makten snällt vädja till invånarna om att vara ansvarsfulla. Jag tycker hittills svenskarna varit mycket ansvarsfulla inom ramarna för den ”flockskyddsstrategi” som en myndighet fattat beslut om. Finns det ett regeringsbeslut på det? Om inte, varför inte?

”Med få undantag har den offentliga retoriken, från statsministern till ledar- och kultursidor, anpassat sig till att samhället vänts upp och ned. Det talas mycket om ansvar, men ansvaret är medborgarnas. Det är medborgarna, inte politikerna, som ska synas, utvärderas och bli föremål för reprimander när de inte fattar rätt beslut i coronakrisen.”

”Coronan har helt enkelt vänt på det förväntade. Svenska politiker försöker smita undan så gott det går, snarare än ta tillfället att rulla fram sina positioner. Svenska folket bekymrar sig möjligen över sin frihet och integritet, men av allt att döma mestadels på så sätt att friheten och integriteten anses vara alldeles för stor.”
https://www.fokus.se/2020/05/aven-myter-dor-av-covid-19/?fbclid=IwAR0ZX9jVlYeBZsgIuKMpGTSA1XOCjvM8TsQR_YAl0WRcYTXmw2vjzEzRbBo

Vi måste säkra kompetent ledarskap

Vilka företrädare vill du ha?
Igår blev jag petad ifrån att ingå i kommunstyrelsens arbetsutskott samt i mark- och exploateringsutskottet till kommunstyrelsen i Uppsala kommun. Den 21/10 2019 lanserades Utvecklingspartiet Demokraterna, ett lokalt och regionalt parti, som hoppas får ett starkt folkligt stöd i kommun- och regionvalen 2022. Vi får se om Uppsalaborna gillar partiets agenda och dess företrädare. Helt klart är att jag och Utvecklingspartiet Demokraterna nu ses som ett stort hot för tappade röster av många av dagens partier representerade i Uppsala kommuns kommunstyrelse. Det nya partiet har bland annat en stark ambition att säkerställa att enbart kunniga och erfarna människor ska erbjudas som ledande representanter för Uppsalaborna. Kunniga och erfarna undersköterskor, lärare, rörmokare, socialsekreterare, målare, frisörer, företagare, forskningsledare, konsulter och så vidare. Människor med ordentlig förankring i den verkliga verkligheten och dess praktiska utmaningar. Och människor som tränats i ledarskapets svåra konster.

I förrgår träffade jag flera internationellt aktiva experter inom artificiell intelligens samt företagsledare. I ett av rundabordssamtalen kunde vi tyvärr konstatera att kommuner och Sverige kraftigt försvagas på grund av att de flesta politiska företrädare partierna idag lyfter fram saknar de kunskaper och erfarenheter som krävs för att starkt bidra till en attraktiv och konkurrenskraftig framtid för just vår del av världen. Håkan Boström, GP, är en av alla som på ett klokt sätt reflekterar över att Sverige idag leds mycket inkompetent. Det dagens ansvariga ledare misslyckas med drabbar främst kommande generationer Uppsalabor och svenskar. Du och jag har ett stort ansvar att försöka bryta denna negativa utveckling.

”I söndagens SVT Agenda förnekade statsministern helt sonika kopplingen mellan de senaste decenniernas havererade migrations- och integrationspolitik och den kraftiga ökningen av gängrelaterad brottslighet. Om de sociala klyftorna varit desamma hade det inte spelat någon roll om det bara bott infödda svenskar i de utsatta områdena, menade statsministern. Då hade vi haft samma brottsutveckling som idag.”

”Men det är ju bara det att de sociala klyftorna inte varit desamma om det bara bott infödda svenskar i de här områdena. En stor del av ojämlikheten i dagens Sverige är en direkt följd av att Sverige under 2000-talet tagit emot fler människor från fattiga länder än något annat västland, räknat som andel av befolkningen. Mellan 2004 och 2017 ökade Sveriges befolkning med en miljon människor, en ökning som fortsätter och nästan helt och hållet kan förklaras av invandring.”

”Hur absurt hans resonemang är framgår ännu tydligare om man jämför Europas länder. Sverige har högst andel dödsskjutningar bland män under 29 år i Europa, tio gånger fler än Tyskland. Men de sociala klyftorna är större i Tyskland. Sverige är faktiskt ett av Europas mest jämlika länder (Finland och Norge är marginellt mer jämlika). Flera studier har visat att kultur, normer och etniska motsättningar spelar en central roll för uppkomsten av kriminella ungdomsgäng. Utanförskapsområden utmärks av bristande tillit, bland annat för att de består av människor som talar en mängd olika språk och har olika referensramar. Det finns också en generationskonflikt. Föräldraauktoriteten undergrävs när barnen växer upp i ett annat land än sina föräldrar, och indirekt får ett övertag mot den äldre generationen. Givetvis är det också svårare att klara skolan om man inte har svenska som modersmål. Givetvis är det lätt hänt att det väcks ett agg mot det svenska samhället hos en del av dessa ungdomar.”

”Vem som helst som tänker efter förstår detta. Människor blir inte automatiskt kriminella för att de är fattiga, något mer måste till. Många socialdemokratiska kärnväljare lär uppfatta Stefan Löfvens förklaring som en förolämpning.”

”Vi såg inte detta komma”, hävdade statsministern vidare. Vilka vi? Ni som blundade så hårt när andra påtalade problemen? Ni som fortsatte upprepa att ”Sverige aldrig varit tryggare” genom att blanda samman helt olika kategorier av brott?

https://www.gp.se/ledare/varför-sitter-statsministern-och-fabulerar-i-tv-1.20495717

Och SVT sammanfattar väl Löfvens bristande förmåga till ledarskap i nedan bifogat inslag. Löfven är Socialdemokraternas högsta chef och Sveriges statsminister... En stor ”sågning” är inte överdrivet sagt. Dagens usla politiska ledarskap i Uppsala och Sverige kommer att kosta oss invånare mycket i form av bland annat välståndstapp, ett växande utanförskap och en växande otrygghet. I Uppsala fungerar inte ens akutmottagning. När det våra skattepengar verkligen ska hjälpa oss med inte fungerar borde de flesta inse att vi har stora bekymmer, oavsett vilka politiska skygglappar man har.
https://www.svt.se/nyheter/statsministerns-svarta-vecka
https://www.unt.se/nyheter/uppsala/skyddsombud-stoppade-arbetet-pa-akuten-5455564.aspx

Dagens besvikelse
De som inte fattar att omfattande verklighetskompetens, inklusive några år i ett riktigt jobb, är viktigt för att väl kunna tjäna invånarna som politiker. Kompetens är på många sätt mätbart. Även inom politiken måste meritokrati tillämpas. Riktig meritokrati. Att tränas i mediahantering klarar alla av som vågar stå upp för något. Att klara av att leda kräver träning i att leda i den verkliga verkligheten. Vi behöver många fler med omfattande arbetslivserfarenhet som också är beredda att tjäna invånarnas gemensamt bästa. De med bäst kunskaper, erfarenheter och goda referenser ska självklart få de viktigaste politiska ledarrollerna om vi vill att framtiden ska bli bättre än sämre. Det fattar vem som helst. Problemet är bara att väldigt många av dagens ledande politiker, dina och mina så kallade företrädare, saknar relevanta bakgrunder för att väl kunna kämpa för en attraktiv och konkurrenskraftig framtid i just våra samhällen. De kan inte kompetent matcha en myndighetschef, en förvaltningschef eller en offentlig bolagschef. Det behövs.

Dagens stjärnor
Håkan Boström, GP. Historien kommer att redogöra för vilka som var klarsynta och ansvarsfulla, och vilka som inte har varit det i svensk politik de senaste 15 åren.

”Vi såg inte detta komma”, hävdade statsministern vidare. Vilka vi? Ni som blundade så hårt när andra påtalade problemen? Ni som fortsatte upprepa att ”Sverige aldrig varit tryggare” genom att blanda samman helt olika kategorier av brott?
https://www.gp.se/ledare/varför-sitter-statsministern-och-fabulerar-i-tv-1.20495717

Peter Kadhammar, Aftonbladet. Han är en av alla som sjunger mycket kritiskt i kören mot Stefan Löfvens duglighet som statsminister. 

”Sverige upplever en våg av våld och kriminalitet som utgår från invandrartäta utanförskapsområden. Det kräver en del nytänkande och det är bråttom. Inte bara för att stävja brottsligheten som sker här och nu utan för att förhindra att den etnifieras. Det farligaste som kan ske att kriminaliteten biter sig fast i enklaver där gangsterismen traderas från generation till generation.”

”Löfven är statsminister men det var en förlorare som talade.”
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/VbXK8p/lofvens-brakfiasko-beror-pa-sverigedemokraterna?fbclid=IwAR0QwVMOa2Xnuugb1d8nhDVFVu5NdVPhxCQomKd4M4xUgYdG7H1SEnTB9C8

Personvalsreform

Personligt ansvar
Vår demokrati är i behov av vitalisering och mer kompetenta ledare! Och det personliga ansvaret inom politiken måste stärkas. Inte minst alla turer hittills kopplade till Infogate och Löfvéns totala ledaroförmåga vittnar om ett akut behov av ledarförändringar inom svensk politik. Hur kunde Sveriges största parti vara så naket att de inte kunde hitta en mer erfaren ledare till uppdraget än Löfvén? Hur kan en person med Johanssons svaga CV få ett så viktigt och krävande ministeruppdrag? För att inte tala om Ygeman, Johansson har i vart fall lite skit under naglarna från kommunalt engagemang, det har inte inrikesministern. Ygeman har några poäng i kriminologi från universitetet och har i övrigt bara varit offentligt finansierad som politiker i olika roller. Undantagsvis kan personer med en så svag arbetslivsförankring klara ett förtroendeuppdrag bra. Sveriges situation talar för att de allra flesta inte klarar det acceptabelt. Dessutom tycks det politiska spelet idag vara viktigare än sakpolitik och reformarbete. Det är självklart en sjuk ordning.
https://www.fokus.se/2017/07/hakelius-alla-begriper-problemet-men-ingen-vill-diskutera-en-losning/

Vi måste göra demokratin mer intressant och mer engagerande. Vi måste också göra det mer personligt ansvarsfullt att vara politiker. Det ska inte vara för lätt för ledande politiker att gömma sig bakom sitt parti. Att öppna upp mer för medborgarförslag in i de demokratiska processerna tycker jag är värdefullt. Framförallt tycker jag att det är hög tid för även Sverige att ha direktval av en kommuns kommunstyrelseordförande och för en statsminister! Inte minst i ljuset av den politiska kaos vi redan har, och sannolikt får efter valen 2018. Oavsett hur många de blir.

Varför ska inte vi svenskar få välja den person vi anser, bland kandidater, som är mest lämplig att leda Sveriges regering och den person som ska leda vår kommun? Eftersom vår regering fattar kollektiva beslut måste det vara en person med förmågan att få människor att gå åt ett gemensamt håll. Det är nog lättare om man har ett personligt mandat än att hela tiden behöva förankra sina ställningstaganden särskilt i ett parti innan de presenteras. Varför ska inte vi Uppsalabor få välja vilken person vi vill ha att politiskt leda vår kommun mot en ljus framtid? Varför ska det nödvändigtvis vara en aktiv politiker? Varför ska det oftast vara någon företrädare för det parti som fått flest röster, är det synonymt med att det partiet har den mest lämplige ledaren för att vår kommun ska utvecklas bäst? Ut på gator och torg och kräv att vi ska ändra relevanta lagar så att vi får direktvälja dessa roller! Det är dags för Sverige att införa direktval till de viktigaste ledarrollerna. Precis som i andra länder kan vi låta partierna nominera sina ledarkandidater men det är folket som röstar i personval parallellt med partival. Personen bör då få en liknande makt som en president i Frankrike eller i vart fall den maktposition som en svensk statsminister har. Då kan till exempel den ledaren bland möjliga kandidater välja de mest lämpliga för uppdraget istället för att följa en matematisk formel som inte utgår ifrån bästa möjliga kompetens för att klara uppdraget. Vad väntar vi på? Vad tycker du?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Personval
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_statsminister#Enligt_regeringsformen

Dagens kalkoner
Det är en bra dag idag när Alliansen på riksnivå ändå tycks ställa vänsterregeringen mot väggen efter grov misskötsel av vårt land. Och precis nu inleder Löfvén sin presskonferens.... Har möjligen Löfvén fått en chans att pensionera sig? Blir det han och Johansson som får ta ansvaret och Uppsalabördige Andersson som blir Sveriges första kvinnliga statsminister. Kanske bra så kan det sluta att vara en dragkraft.... Dagen till ära utnämner jag tre kalkoner idag. De två första är konstanta kalkoner. Den sista finns det säkerligen vissa som tycker också är en ständig kalkon.

Henrik Schyffert som är en egenutnämnd profet som slänger omkring sig tyckande utan några faktagrunder eller förmåga att argumentera väl för sin sak. Jag är less på vänsterorienterade dubbelmoralsmänniskor som reducerar viktiga debatter till barnkammarnivå. Att han någon gång ibland gjort några komiska verk som man kan skratta gott till räcker inte för att försvara den dumhet han ofta ger uttryck för.
http://www.schyffert.se/

Kim Jong-Un som inte finner en väg framåt som frigör det Nordkoreanska folket och befriar dem från regelbunden svält och umbäranden.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kim_Jong-Un

Stefan Hanna som borde vetat bättre än att utse en misstänkt mördare till tidigare kalkon. Allt mer tyder på att det inte var pappan som mördade sina tre barn och frun. I liknande "fall" är det klokt att avvakta tills det är ställt utom rimligt tvivel vem som är skyldig. Gör nu ingen liknelse till regeringsskandalen! Det råder inget tvivel om att regeringen agerat oansvarigt och mycket skadligt. KU-förhör kommer möjligen bringa mer ljus i kronologiska händelser, och ickehändelser, men skadan kan inte göras ogjord! Och det har skett under Löfvéns förväntade vakt!

Dagens stjärna
Min körledare under gymnasieåren, och Rotaryvän, Robert Sund! Han är en fantastisk personlighet som sprider värme och glädje. Han fortsätter också att dela med sig av sin fantastiska förmåga att leda en kör.

Kompetensprofil

Individers betydelse
Tänk att det finns människor som inte förstå eller som vill acceptera att enskilda individer är avgörande för vilka resultat som presteras. Det har alltid varit enskilda individers drivkrafter, kunskaper och erfarenheter som haft avgörande betydelse för hur deras egen utveckling och de verksamheter och sammanhang de engagerat sig i utvecklats. Det är valtider i Sverige. Svenska folket ska välja Europaparlamentariker som kan påverka runt 70% av agendan i Sveriges riksdag! Svenska folket ska välja kommunala företrädare som borde ha kraften, kompetensen och erfarenheten att kunna bidra till att barnomsorg, skola, social omsorg, äldreomsorg, infrastruktur, kultur, idrotts & föreningsliv, byggande, näringslivsstöd etc kan erbjudas med kvalitet INOM givna ekonomiska ramar. Det är stora och mycket ansvarsfulla roller. Att t ex vara kommunalråd i majoritet innebär att man har stort inflytande över en geografisk ytas utveckling. Jag undrar jag om journalister i valrörelsen kommer att jämföra de olika partiernas kandidater som gruppledare? Med tanke på hur stor betydelse de rollerna har för om det kan bli bra eller dåliga resultat är det märkligt att inte de jämförelserna görs. Den jämförelsen borde göras lika självklart som jämförelser mellan partier i sakfrågor.

Head-hunter
Det finns "huvudjägare" inom de flesta branscher. Huvudjägare försörjer sig på att hjälpa andra att rekrytera den kompetens som önskas för ett visst uppdrag. Finns huvudjägare inom politiken? Det är väl möjligen olika valberedningar som får ses som sådana. Kvaliteten på valberedningar varierar självklart mycket. I vissa partier, Moderaterna och Socialdemokraterna, handplockas "starka profiler" utan krav på tidigare partitjänstgöring för att dra röster till partiet. I Europaparlamentsvalet har FP med framgång testat en liknande rekrytering genom att köpa in Marit Paulsson. Nu provar också KD om Lars Adaktusson kan göra en Paulsson för dem. Partierna borde generellt bli bättre på att huvudjaga personer som sannolikt kan göra goda insatser för folket.

Kanske borde en fristående valberedning finnas i en kommun som hade uppdraget att ta fram kravprofilen på de personer som bäst tros kunna bidra till kommunens positiva utveckling de kommande tio åren. Därefter skulle kloka partier försöka identifiera matchande ledarkandidater. Därefter skulle invånarna få välja vilken kandidat de tror bäst kan utveckla närsamhället som de önskar. I en värld där rollen som kommunstyrelsens ordförande har en stor betydelse tror jag att närsamhällen skulle utvecklas mycket bättre om den rollen väljs av folket. Jag föreslår kort och gott en ny demokratisk ordning i Sverige. Jag är övertygad om att det skulle 1) göra valen mer intressanta 2) kraftigt stärka berörda närsamhällen och därigenom hela Sverige. Vad väntar vi på? Ge mig ett argument mot mitt förslag! Du får inte använda argumentet att det största partiet självklart ska få ansvaret för den rollen.