Det egna ansvaret

Kvalité inom kärnuppdragen

Att politiken i Sverige spårat ur märks tydligt i vad partiledningar verkar sysselsätta sig med. Istället för att driva en enkel och ”tråkig” politik som handlar om kvalité inom kärnverksamheterna ägnar de sig istället åt att ständigt stöka med skolan och ständigt vifta med PR-skapande och illa omtyckta riktade stadsbidrag. De riktade statsbidragen kan tydligt beskrivas som riksdagspartiernas dyra ”reklampengar” som du är med och betalar. De tillfälliga, och per kommun ofta meningslösa, statsbidragen ogillas skarpt av politiker i verkligheten. I våra allt för många kommuner. Ett statsbidrag på 300 miljoner kronor kan låta bra när en minister säger det, men utsmetad på 290 kommuner blir det mest administration! 

Kristdemokraterna kämpar nu återigen runt 4 procent spärren i Sveriges riksdag. Då måste de tydligen växla upp med väljarfläsk som de tror ska göra dem lite säkrare inför riksdagsvalet 2026…. Samtidigt som tillgängligheten och kvalitén inom sjukvården är dålig, och kostnaderna skenar, vill kristdemokraternas partiledning lägga skattepengar på skogsvandringar och gymkort. Det vittnar tydligt om att de inte är liberalt sinnade. Vilken typ av konservatism denna politik vittnar om är för mig obegriplig. Det egna ansvaret måste alltid vara starkt. Om människor inte väljer att för egna pengar prioriterar att promenera i naturen eller gå på gym så ska inte dessa aktiviteter belasta skattekollektivet. Malin Siwe, Expressen, skriver nedan klokt om hur idiotiskt det är med dessa partipolitiska utspel. Och KDs Uppsalaledare undrar varför inte UP stöttade ett svagt och rörigt politiskt alternativ som KD skulle ingå i… Beroende av ett parti som kraftigt skadar Sverige. 

”Hur vore det om Vårdsverige fokuserade på sjukvården? Alla dessa projekt där något annat än mediciner och psykologiska behandlingar är boten. Kultur på recept. Grön rehabilitering genom trädgårdsodling. Ridterapi. Och nu skogen.”

”Nu och nu förresten. SLU körde ut utbrända i skogen för över tio år sedan. Två timmar, två gånger i veckan under tre månader. Deltagarna blev varken friskare eller mindre stressade. Men Ann Dolling, som gjorde studien, hoppades ändå att läkarna i framtiden ska skriva ut ”skogsvistelse på recept” efter som de medverkande ”fick ett annat tänk”.”

”Men alla väger inte in bristande forskningsstöd i sitt beslutsfattande. Svenska regeringar har pippi på FaR, fysisk aktivitet på recept. Det ska exporteras till övriga EU. Socialminister Jakob Forssmed (KD) skryter med att öka bidraget till regionerna för FaR till 100 miljoner kronor om året, med tiden. Han, och finansminister Elisabeth Svantesson (M), borde läsa en debattartikel i Läkartidningen från två skeptiska allmänläkare som varnar för undanträngningseffekter. Alla vet att motion är bra. Men i dagens Sverige är läkarens ord inte lag. Att skriva recept på yoga, styrketräning, simning, skog eller akvarellmålning är slöseri med tid och pengar.”

https://www.expressen.se/ledare/malin-siwe/naturliv-pa-recept-ar-helt-skogstokigt/

Och de som fortfarande undrar vilka partier Utvecklingspartiet demokraterna kan tänkas stötta finns många svar på den frågan. Vi kommer aldrig stötta partier som driver en skolpolitik som inte gynnar elevernas och svensk konkurrenskrafts bästa. Naomi Abramowicz, GP, skriver klokt om ”borglighetens” urspårade skolpolitik nedan. Skolan är den viktigaste kärnverksamheten i ett framgångsrikt samhällsbygge.

”De så kallade glädjebetygen, som har blivit allt vanligare i svensk skola, förstör för alla. De förstör för eleverna som får alldeles för höga betyg och får falska förhoppningar om att de kan klara sig genom en högre utbildning trots bristfälliga kunskaper. De förstör för lärarna som tvingas kompromissa med sitt samvete för att uppfylla ledningens krav på goda betyg och därmed god PR för skolan. Och de förstör för högskolor och universitet som inte längre vet om studenterna som de antagit trängt undan andra som förtjänar platserna bättre.”

”Den entusiasm som stora delar av borgerligheten, understödd av näringslivet och lobbyister från skolkoncernerna, har visat för marknadsskolan har inte delats av det svenska folket. Tvärtom har det funnits ett betydande glapp mellan högerpartierna och opinionen, ett glapp som bara har vuxit med tiden. Under de senaste åren har högerväljare blivit alltmer skeptiska till vinster i välfärden, säger Johan Martinsson, docent och föreståndare vid SOM-institutet vid Göteborgs universitet (SvD 3/4 2022).”

https://www.gp.se/ledare/borgerligheten-ska-bry-sig-om-elevernas-framtid-inte-skolkoncernernas-1.105284115

För näringslivets konkurrenskraft behövs en väl fungerande skola. Att säkerställa det är av avgörande näringspolitiskt intresse. För näringslivets konkurrenskraft är det också viktigt att svensk kultur starkt präglas av att vi invånare har ett stort personligt ansvar för våra egna val av livsstilar. Och att vi får ta det ansvaret.

Friska aktiva liv

Människors välbefinnande

"Vad var det jag sa" är en klen tröst när inte en uppenbart negativ utveckling hade kunnat motverkas genom aktivare hälsofrämjande politik. För att må bra behöver vi människor äta, dricka och regelbundet utföra fysiska aktiviteter. I en värld där allt fler blir allt mer stillasittande parallellt med att vi i förhållande till kroppens energiförbrukning äter och dricker för mycket blir det farligt för kroppen. När vi dessutom vet att regelbundna fysiska aktiviteter har en mycket positiv effekt för hjärnans förmåga att prestera blir det ännu mer obegripligt att vi som samhälle inte bättre jobbar bättre med folkhälsofrågorna. Samhället har ett gemensamt ansvar för att förbättra situationen för allt fler personer. Det personliga ansvaret är stort men frestelserna är svåra att undvika med dagens livsstil. Allt fler samhällen runt om i världen inser det och har också börjat vidta till exempel särskilda skatter på läsk. Det minsta vi borde göra är att öka antalet timmar kopplade till skolan som handlar om fysiska aktiviteter. Inte minst har vi under pandemin kunnat följa en utveckling där allt fler barn helt slutat med fysiska aktiviteter på sin fritid.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/fysisk-aktivitet-och-matvanor/overvikt-och-fetma/

Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om att hälsoutmaningarna ökar kopplat till att många av oss äter för mycket onyttig mat parallellt med att vi rör oss för lite. Personligen lite "tragikomiskt" att Pihl bland annat hänvisar till år 2010 i nedan artikel. Det var år 2010 som jag gjorde två blogginlägg som fick mycket uppmärksamhet. Det jag skrev om var just detta som Pihl skriver om och där jag ansåg att det var hög tid att inse problemens vidd och vilka negativa effekter det får både för många enskilda människor och samhället i stort. Men, men vi kan prata om en massa småfrågor men de riktigt stora frågorna, som påverkar oss i mycket stor utsträckning, de anses uppenbarligen för känsliga för att konstruktivt ta i. 

"Tidigare kallades typ 2-diabetes för åldersdiabetes då sjukdomen uppkom efter några decennier med en ohälsosam livsstil. Den benämningen blir alltmer missvisande. Fler och fler barn drabbas av diabetes typ 2. Sjukdomen orsakas av genetiska faktorer i kombination med livsstilsfaktorer, som stress, brist på motion och ett högt intag av energirika livsmedel. De sistnämnda kan vi påverka."

"I USA har ökningen av typ 2-diabetes bland barn eskalerat under 2000-talet. Mellan 2002 och 2015 ökade andelen diagnosticerade barn och tonåringar med nästan fem procent per år, enligt den amerikanska folkhälsomyndigheten. De följdsjukdomar som drabbar barn och unga med typ 2-diabetes är ofta ännu allvarligare och utvecklas snabbare än hos vuxna. Dit hör högt blodtryck och njurproblem. Dessa barns förväntade livslängd blir förkortad. Enligt en omfattande studie från 2010 publicerad i The New England Journal of Medicine, som undersökt tusentals personer under flera decennier, har unga med högst BMI dubbelt så hög risk att dö före 55 års ålder jämfört med normalviktiga. Unga män mellan 20-29 år med allvarlig fetma kan förkorta sitt liv med drygt tio år, enligt en australiensisk studie publicerad i Nature 2018."

"Allt fler ungdomar i Sverige växer upp i en miljö som kallas obesogen, alltså en social omgivning som främjar överkonsumtion av mat och som hämmar motion och rörelse. Enligt Folkhälsomyndigheten (FHM) har förekomsten av övervikt och fetma bland skolbarn 11-15 år fördubblats i slutet på 2010-talet jämfört med början av 1990-talet. Den som är överviktig som barn får ofta svårt att gå ner i vikt som vuxen. Särskilt år 2010 sticker ut i utvecklingen. Det var då internetanvändningen per dag sköt i höjden. Det kraftigt ökade nätsurfandet, något som troligen hänger samman med de smarta telefonerna, bildar ett perfekt samband med den ökade förekomsten av fetma, enligt FHM. De naturliga tillfällena till rörelse har också minskat, exempelvis har barns resor till skolan på cykel minskat med 48 procent sedan 1990."

"Stillasittande är en faktor som skapar ohälsa. Den största anledningen till den ökade förekomsten av övervikt och fetma handlar dock om energiintag."

"Det finns en generell bild av övervikt som någon som enbart rör den enskilda människan och hennes förmåga att ”motivera” sig själv att äta sundare och träna mer. Kvällstidningar och livsstilsmagasin tjänar pengar på det. Men sett ur ett samhällsperspektiv är det allt mer uppenbart att övervikt inte bara kan betraktas som något den enskilde individen rår för eller kan förväntas lösa."

https://www.gp.se/ledare/vi-m%C3%A5ste-tala-klarspr%C3%A5k-om-barnfetman-1.46490163

Men, men i ”klan-Sverige” kan vi inte kalla ”en spade en spade”. På något idiotiskt sätt går man alltid fel ur någon ”klans” perspektiv. Har det alltid varit en så här usel samhällsdebatt? Vissa påstår det. Johan Hakelius skriver läsvärt i Fokus om denna klantid.

”Inte för att jag tror att någon lyssnar, men låt mig ändå föreslå en mer naivistisk hållning i samhällsdebatten: om något är ett problem är det ett problem av alldeles egen kraft. Vem som gynnas eller missgynnas av en uppriktig redogörelse av verkligheten är sekundärt. En sak är alldeles tydlig: klantänkandet missgynnar sanningen, ärligheten och analysen.”

https://www.fokus.se/2021/05/i-det-mediala-klansamhallet/

Nej, nu räcker det, nu går jag och köper ett halvt kilo godis och en Trocadero för att tröstäta som protest mot att så mycket dumhet får styra inom politiken och debattklimatet. Som tur är har vi fortfarande duktiga företagare och forskare som kompenserar för all dumhet från okunniga och oerfarna inom politiken. 

Hälsans väg

Måttfullhet och inre frid
Det råder i princip konsensus bland den mänskliga historiens filosofer och andliga ledare. Livets mening går inte i materiella tecken. Ständig lyx och överflöd är vare sig avundsvärt eller klokt. En efter en har de stora tänkarna konkluderat att måttfullhet är en klok livsstil och en livsstil som bäst kan leda mot inre frid. Visst är det intressant att dom kommit fram till det och valt att leva därefter. Och flera av dessa filosofer och andliga ledare, som hade tid att fundera ordentligt över livets utmaningar och dess mening, kom från väldigt förmögna familjer.

Igår var jag på bröllop i Djursholm. Där bor Sveriges rikaste personer i en mycket trevlig idyll. Segregationen är näst intill total. Bara väldigt priviligierade människor. Är dom lyckligare än andra? Knappast. Däremot bor många av de få Djursholmsborna i enorma vackra villor. På Villa Pauli, där jag övernattade och där bröllopsfesten hölls, hade de en intressant bok om några av husen och vilka som ägt dem. Bl a hade landsförädaren Stig Wennerholm bott fint i Djursholm. Många av villorna är verkligen vackra. Minst trettio personer skulle lätt kunna bo bekvämt i flera av villorna. Villorna vittnar inte om måttfullhet. Samtidigt kanske man lättare kan få inre frid om man är ett par som bor i ett hus på 1.600 kvm istället för att tränga ihop sig på 200 kvm...

Bröllopet inramades med ett fantastiskt sommarväder. Det var trevligt, kul, gott och generöst. Och det blev väldigt mycket härlig dans. Mycket latinsk dans. Ingen måttfullhet alls. Men hur kan man av princip välja bort dans på sitt bröllopskalas? Märkligt. Eller ett sätt att få uppmärksamhet. Tydligen valde Tony Irving, domare i TV4-tävlingen "Let's dance" att inte erbjuda dans på sitt bröllop igår... Tur att jag inte var på det bröllopet! Att dansa är hälsosamt! Både för kropp och själ!
http://www.dn.se/arkiv/kultur/garanterat-dansfritt-brollop

Maktens rum & fetma

Är det fel att vara bra?
Tycker du att det är fel att de bästa fotbollsspelarna spelar i de bästa klubbarna och i landslag? Tycker du att det är fel att de bästa forskarna får publicera sina upptäckter i ansedda tidskrifter medan andra inte får det? Tycker du att det är fel att de politiker som är mest relevanta och förtroendeingivande får mer respekt och stöd bland folket än dem som inte är det? Tycker du att någon annan än ägarna, oavsett om de är privata eller offentliga, ska få bestämma vilka de sätter i sina styrelser?

Inom affärslivet är kunskap och prestationsförmåga avgörande för framgång i en ofta tuff konkurrensmiljö. För att klara av att prestera bra krävs också ofta att man har ett väl utbyggt kontaktnät. Det är allmänt känt att många jobb tillsätts genom personliga kontakter och referenser. Att Handelshögskolan i Stockholm är kraftigt representerade med tidigare elever bland ledande befattningshavare är inte förvånande. Utbildningen är bland de allra bästa om man har en affärsinriktning. Därutöver är Handels i en klass för sig vad avser sin vård av en elitistisk kultur. Metodiskt jobbar skolan med ett mycket kraftfullt alumninätverk. Eftersom de som gått på Handels är mycket duktiga personer, och då de har kraftfulla kontaktnät genom sin skola, är det inte konstigt att de ofta hamnar i ledande befattningar. I takt med att allt fler kvinnor studerar på Handels, Uppsala universitet, Lunds universitet, Chalmers och KTH är jag säker på att allt fler kvinnor kommer att ta ledande positioner i vårt näringsliv. Det är dumt att förenkla skälen för varför det ser ut som det gör. Förändring tar tid i de flesta delar av världen. Att ha värdefulla nätverk är ofta avgörande för framgång även inom andra världar än näringslivet.
http://www.unt.se/ledare/samma-anders-overallt-2709807.aspx

När satsar vi mer på förebyggande arbete?
Idag är återigen en dag då vi kan läsa mycket om hur problemen med övervikt och fetma ökar. Varför görs inte mer för att förebygga denna mycket allvarliga utveckling. Den är allvarlig både för den enskilde och samhället i stort. Operationer och dyra mediciner kan inte vara samhällets huvudspår för att möta den negativa utvecklingen. Mycket mer förebyggande arbete måste vara det rätta. Höj skatten på socker kraftigt så får vi sannolikt två positiva effekter. Vi får in mycket pengar som kan användas för ett underfinansierat förebyggande hälsoarbete. Livsmedels och junk food producenterna kommer sannolikt att minska mängden socker som de ständigt ökar i sina produkter för att vi ska bli så beroende som möjligt. Vad väntar vi på?
http://www.dn.se/livsstil/halsa/stress-okar-suget-efter-socker/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/fetmakirurgi-kan-riskera-graviditet/
http://www.dn.se/livsstil/halsa/lagkolhydratkost-effektivt-for-feta/

Du är hur du mår

Vår hälsa avgörande
Vad är viktigast i ditt liv? Att du regelbundet får tillräckligt med mat, dryck, sömn, skydd mot kyla, skydd mot värme och någon form av känsloreaktion är grundläggande för att överleva. Känslorna är i bästa fall uppskattning men de kan också vara negativa. Det tillstånd de flesta av oss inte klarar av är en tillvaro som är likgiltig. Utöver det grundläggande, det livsnödvändiga, är hälsan det viktigaste för oss människor. Håller du med? Om du håller med, vad drar du för slutsatser av det?

Hörde precis ett intressant radioprogram på P1. Det handlade om hur framtidens äldreomsorg ska finansieras. Utredning efter utredning drar slutsatsen att kostnaderna kommer att skena och under överskådlig tid kulminerar år 2030. Hur ska det finansieras? Politikerna anses ducka för det stora problemet. Det är som vanligt svåra frågor där det är lätt för människor som inte är insatta i frågornas alla perspektiv att enbart tycka och man ska få göra som man vill eller att det ska få kosta vad det kostar. Den som tycker något annat får inga röster. Kortsiktigt kan det fungera att undvika problemen för att få röster men år 2030 är vi i stormens öga enligt bl a Borgkomissionen. Då kan man inte blunda. Då borde man ha vidtagit åtgärder redan idag. Men lönar det sig för politiker och partier att idag vara ansvarsfulla?

Borg (Socialdemokrat) ansåg att den enda vägen är att definiera bastjänster som alla har lika rätt till. Därutöver får man köpa mer för egna pengar. En kvinnlig professor i Sthlm (minns inte namnet), som sannolikt var kommunist, ansåg att skatten skulle höjas nu och stegvis höjas för att klara utmaningen och garantera att alla får lika.

En chef för ett äldre vårdboende kunde inte förstå varför det ska vara fel med en rimlig basservice och att vi därutöver får betala mer för t ex en ständig assistent etc. Det jämfördes med att vi åker i olika bilar, jobbar olika mycket, handlar olika dyra matvaror, väljer olika dyra semestrar. Varför ska då inte vissa kunna få bättre omsorg om de väljer att t ex köpa en extra försäkring för mer än bastjänster om man hamnar i den behovssituationen?

Personligen tror jag politiker som vågar ta i hälsofrågorna både gör stor nytta och kommer att belönas. Jag tror på människor. Om vi människor ges bättre förusättningar att välja en hälsosammare livsstil och möjlighet att tydligt välja att investera i framtida omsorgsbehov, utöver basrätten, då får fler ett bättre liv och en överväldigande majoritet accepterar att några kan få mer då de gjorde valet att försaka kortsiktiga intressen mot en framtida rättighet. Vad tycker du? Om man väljer skattevägen och allt annat är lika som idag talar vi om skattehöjningar på mellan 15 till 20 kronor per hundralapp. I min värld är det en omöjlig väg.