Polisen

Trygghets- och ordningsuppdraget

Det är viktigt att vi får en fungerande Polis med mycket självförtroende. Självförtroendet att de vet att de jobbar smart och framgångsrikt med sitt uppdrag. Att förebygga och bekämpa brottslighet. Självförtroendet att titta varje invånare i ögonen och säga ”vi behandlar alla jämlikt” och vi är till för att säkra att våra lagar gäller alla jämlikt utan undantag. Självförtroendet att säga att vi har systematisera för att de kommande fem åren knäcka den grova och stora organiserade brottsligheten som allt för länge har fått växa sig stor i Sverige. Där är vi inte nu. Och vad hände efter att en högre polischef dog? Varför dog hela debatten om ansvarsfrågan ut? Vad säger Leif GE Persson…

Ett otyg av många är att Polisen idag inte klarar sitt trygghetsuppdrag bättre än att allt för många kommuner känner sig tvingade att betala för ordningsvakter. Ordningsvakter är inte en kommunal uppgift, ändå bär många kommuner nu sådana kostnader. Poliser behövs i fält i större utsträckning än idag. Och utan tvekan måste Polisen ha ansvaret för trygghetsfrågorna i det offentliga rummet. Det får aldrig råda någon tvekan om var det politiska huvudansvaret för tryggheten ligger, hos Sveriges riksdag som styr över de två delar av staten som enligt lag har våldsmonopol, Polisen och Försvaret. Expressens ledare har rätt, Polisen måste åter decentraliseras! Centraliseringen av Polisen har misslyckats! Som nästan jämt är centralisering fel. 

”Polisens ständiga brandkårsuttryckningar mot gängbrottsligheten gör mer skada än nytta. Sverige måste få en mer lokalt förankrad poliskår.”

https://www.expressen.se/ledare/flygande-poliser-ar--oftast-en-idiotisk-ide/

I ett land som fyllts med människor utan laglig rätt att befinna sig här har Polisen en mycket svår situation. Särskilt i en verklighet där lagliga utanförskapssamhällen bara växt och växt parallellt med hög tillväxt kopplat till organiserad brottslighet. Naivister som är för fri invandring bryr sig uppenbarligen inte om att många av oss vill leva i ett väl fungerande generellt välfärdssamhälle. Det kräver en reglerad invandring som upprätthålls. 

Sofia Löwenmark, Expressen, skriver mycket läsvärt om ett allvarligt sakläge i Sverige. Den som inte vill fortsätta att förneka att Sverige på kort tid hamnat riktigt snett gör klokt i att uppskatta att Carola Häggkvist vågat säga sanningar. Alex Schulman är en av de personer som bär stor skuld till att Sverige spårade ur ordentligt. Att säga sanningar är inte rasistiskt. Om Sverige mycket fortare vågar ta i växande samhällsproblem kan vi inom en generation åter bli ett generellt välfärdssamhälle för dem med rätten att leva här.

”När jag ställde mig utanför byggnaden en sista gång öppnades dörren plötsligt och bakom mannen som gick ut kunde jag se långa rader av sängar. Under ett ögonblick skymtade jag det svenska skuggsamhället.”

”Falska folkbokföringar, extrem trångboddhet och de problem som följer av detta är något som boende i utsatta områden är väl medvetna om. Mängder av handskrivna namnlappar över postfacken vittnar om ett folkbokföringssystem som inte längre är tillförlitligt. 

”När jag nyligen fick tips om att 112 personer står skrivna i en mindre tvårumslägenhet blev jag därför inte förvånad. Eftersom personerna har samordningsnummer syns de inte vid sökningar i öppna adresskällor. Falsk och felaktig folkbokföring utnyttjas ofta för olika typer av bidragsbrott. En folkbokföringsadress har därmed blivit en handelsvara som folk betalar dyrt för. Det bidrar till att myndigheterna inte har en aning om hur många som faktiskt bor i Sverige.”

”En form av fusk är ”skenseparationer”. Genom att separera på papperet kan makarna bli berättigade till såväl högre bidrag som förtur i lägenhetsköer. Olovlig andrahandsuthyrning kan därmed förbättra kalkylen ytterligare. Mängder av ärenden som av olika skäl når domstolarna vittnar om att fenomenet är utbrett. För socialtjänstens handläggare av bidragsansökningar har det blivit ett detektivarbete att försöka reda ut hur par och enskilda egentligen bor. Överklaganden visar hur personer söker bidrag för hjälp med hyra för bostäder där mängder av människor står skrivna.”

”Behovet av mer kontroll är uppenbart. Men vidden av fusket avslöjar också en attitydfråga som det inte går att blunda för. I diskussionsgrupper på sociala medier är det inte ovanligt att se tips om hur systemen kan rundas för att öka möjligheterna till bidrag. Hur bidragssystemen – som till stor del bygger på tillit – ska utformas för att försvåra och motverka fusk måste politikerna också fundera över. Om Sverige vill vara ett modernt välfärdsland har vi inte råd med ett havererat folkbokföringssystem.”

https://www.expressen.se/ledare/sofie-lowenmark/nar-dorren-oppnades-sag-jag-det-svenska-skuggsamhallet/

https://www.dn.se/sverige/alex-schulman-nu-later-carola-som-jimmie-akesson/

Folkomröstningar

Gemensamt ansvar

Att vara förtroendevald innebär inte att man ska idiotförklara resten av invånarna mellan valen inom det geografiska område man är satt att kämpa för. En förtroendevald ska vara företrädare för de invånare som ingår i det parlamentariska område de representerar, inget annat. I en värld uppdelad i en massa olika samhällen inom ett land och mellan länder innebär det givetvis ett ansvar att också verka för goda relationer med omvärlden. När politiska företrädare förstår detta enkla perspektiv på sitt uppdrag gör de stor positiv nytta för dem de ska tjäna. När också invånarna i ett samhälle betydligt bättre än nu inkluderas i besluten som leder samhället framåt blir den positiva utvecklingskraften mycket starkare. Kraftfullt engagemang skapas genom att man på allvar involveras i processen framåt.

Schweiz är ett lysande exempel på ett samhälle som utvecklats kraftfullt och där folkdemokrati råder. Inte minst var det intressant att på RIX-FM höra att i samband med medborgaransökningar i Schweiz kan man nekas medborgarskap om man anses typ "jobbig och allmänt odräglig". Tveklöst kan man ha synpunkter på denna godtycklighet som tydligen skulle vara upp till grannar att avgöra MEN det signalerar tydligt hur extremt långt därifrån Sverige är. Personligen tror jag att en bättre fungerande demokrati där graden av medbestämmande ordentligt ökar skapar förutsättningar för en ljusare framtid. Regelbundna rådgivande och beslutande folkomröstningar skulle bland annat innebära att politiska företrädare mycket mer, och löpande, skulle behöva möta invånarna och argumentera för de vägval de tror är bäst för samhällsutvecklingen. Idag är de mötena väldigt få och många heltidspolitiker är fullt upptagna med internt arbete i alla dess former. 

Personligen anser jag att modellen med representativ demokrati fortsatt är väldigt viktig. Många frågor som ligger på politikernas bord är komplexa och det är viktigt att de som förväntas fatta besluten är ordentligt pålästa. Samtidigt finns viktiga frågor som starkt berör ett samhälles invånare som med fördel kan erbjudas som rådgivande folkomröstningar. I den digitala tid vi lever i, där informationsteknologin blir allt mer användarvänlig, är det också enkelt att tillämpa en sådan ordning. Vi är inte långt ifrån en tid där talstyrning även kan hjälpa till exempel människor som har svårt att hantera dagens digitala plattformar som smarta mobiltelefoner, datorplattor och övriga datorer. Vad gäller förmågan att hantera komplexitet är det sannolikt ett av skälen till att politiken presterar dåligt idag, förmågan hos många att hantera väldigt komplexa samband är för liten. Förmågor som man bara kan tränas till genom praktiskt arbete. Förmågor som oftast särskiljer dem som når högsta uppdragen inom näringslivet från resten av medarbetarna. Vilka förmågor brukar göra personer attraktiva inom politiken? Talets gåva och "att man går igenom rutan".... 

Expressens ledare tycker jag går snett i sin huvudsakliga diss av folkomröstningar. Tänk om Uppsalaborna fått rösta om det lokala energibolaget skulle säljas eller ej. Det hade i vart fall sannolikt gjort att prislappen hade blivit mycket högre, nu såldes Uppsala energi till ett mycket lågt pris. Och än en gång argumenterar jag för att det stora värdet med rådgivande folkomröstningar i relativt enkla frågor tvingar politiker att mycket aktivare möta sina invånare och argumentera för varför de vill göra som de önskar. Förankringsarbetet bland invånarna måste förbättras och rådgivande omröstningar är en mycket bra metod för det. I Schweiz fungerar det utmärkt med beslutande folkomröstningar i stor omfattning. Det kan det göra även i Sverige även om jag i huvudsak förordar rådgivande folkomröstningar och inte en direktdemokrati eftersom valda företrädare förväntas vara ordentligt insatta i berörda sakfrågor.

"Tanken med folkomröstningarna är vacker, att engagerade medborgare ska kunna påverka lokala frågor. Om en rörelse samlar in namn från minst en tiondel av de röstberättigade måste kommunfullmäktige ta ställning till om en folkomröstning ska hållas. Och folkomröstningen ska bli av även om endast en tredjedel av fullmäktige ställer sig bakom kravet."

"Lokala folkomröstningar har sin plats i demokratin. Ett gott exempel var när helsingborgarna i fjol röt nej till att sälja kommunens energibolag. Över hälften röstade och 96 procent gick emot säljplanen. Men de flesta folkomröstningarna späder bara på det politikerförakt som redan finns. Det bör oppositionspartier betänka."

https://www.expressen.se/ledare/lokala-folkomrostningar-ar-ofta-rena-dumheterna/ 

Under gårdagens kommunfullmäktigemöte i Uppsala blev det en hel del diskussioner om hur demokratin i Uppsala fungerar. Det är tveklöst så att den har stor förbättringspotential. Inte minst i ljuset av, som också togs upp, att urvalet av vilka önskemål om debatter som önskas tydligt beror på vilka som kommer med önskemålen är illa. Självklart argumenterades för att det inte är så men det är mycket svårt att tolka urvalshanteringen på annat sätt. Vår demokrati behöver stärkas! min övertygelse är att det är ett sätt att åter börja bygga vårt land konkurrenskraftigt. När invånarna som grupp får tycka till om sakfrågor är de mycket klokare än vad många politiker förstår. Framtiden berör alla invånare. Det är därför mycket rimligt att invånarna löpande involveras i de stora beslutsprocesserna, inte bara ges chansen att rösta en gång vart fjärde år. 

Nära

På riktigt
När blir ”saker” på riktigt? Kan det vara när man själv får uppleva olika saker som ”på riktigt” uppstår? För många är det mycket sannolikt så, och det inkluderas i begreppet erfarenhet. Utan att ha egna barn, hur kan man förstå den kärlek och den oro som föräldraskapet innebär? Utan att ha varit med om en anställningsintervju, hur ska man förstå hur det känns att vilja något och samtidigt vara helt utlämnad till några andras ställningstaganden? Utan att ha varit med om att starta ett företag och sakna intäkter, hur kan man ens föreställa sig den mentala pressen det representerar? Utan att ha varit med om en kraftig jordbävning tillsammans med sin familj, hur kan man förstå hur många beter sig i liknande lägen? Om man aldrig försökt hjälpa en drogberoende att bli drogfri, hur ska man kunna förstå hur extremt krävande ett sådant åtagande är? Om man inte själv bott i ett väldigt annorlunda land, hur ska man kunna föreställa sig hur det känns att inte ha några vänner, inte förstå språket och sakna kunskap om den synliga och osynliga särskilda kultur som finns överallt på vår jord.
https://www.synonymer.se/sv-syn/n%C3%A4ra


I talt med vår åldersrikedom och livsambitioner blir vi allt mer erfarna och bygger värdefulla referensbibliotek som vägleder oss. Referensbibliotek och kontaktnät som kan hemma men framförallt bidra till att stora misstag kan undvikas och att uppdrag kan lösas snabbt och med hög kvalitet.


Nära är alltid viktigast för alla människor. Nära blir för de allra flesta på riktigt. Det som upplevs i närsamhället formar oftast människors verklighetsuppfattning. Samtidigt finns allt för många människor som har en priviligierad närhet som tar sig rätten att högljutt tycka utan att veta vad de pratar om. Den rätten har de självklart i en demokrati, men dessa personer sprider ett förvirrande brus som inte bidrar till en bättre framtid. Visst inser du att om du växer upp och bor på Lidingö eller stadsdelen Söder i Stockholm, då har du en väldigt annorlunda verklighetsuppfattning än en som bor i Rinkeby eller i Borlänges. Ett samhälle styrt genom ambitioner, fakta, objektiva verklighetsbeskrivningar och människor med relevant kompetens utvecklas positivt. Ett samhälle styrt av tyckande, känslor, kändisar och just kraftigt subjektiva och begränsade verklighetsuppfattningar leder mot förfall. Sverige kan mycket bättre än nu! Uppsala och Sverige behöver ett nytt ledarskap!
https://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundsarskola/verklighetsuppfattning
https://www.gavle.se/PageFiles/10866/Verklighetsuppfattning.pdf
http://www.dagen.se/livsstil/darfor-behover-vi-fysisk-beroring-1.685296

Dagens kalkon

Rickard Malmström. Det är både pinsamt och oacceptabelt hur Miljöpartiet och Socialdemokraterna hanterar Uppsalas föreningsliv. Trots brist på träningstider för redan befintliga klubbar, trots att Uppsala Nya Studenternas till sist blir verklighet tack vare Sirius fantastiska prestationer inom herrfotbollen fortsätter Malmström och några andra att uppmuntra och lägga tid på att förhandla med ett aktiebolag som vill flytta sin elitfotbollsverksamhet till Uppsala från Borlänge. I detta sammanhang duger aktiebolag, inom omsorgen har MP och S skottpengar på AB. Pinsamt och oacceptabelt! I bifogad länk till Radio Uppland kan du scrolla dig fram till tidpunkten 15:15.

http://24uppsala.se/2017/11/14/tv-det-ar-helt-fel-mot-sirius-att-ta-in-ett-konkurrerande-lag/

http://sverigesradio.se/sida/tabla.aspx?programid=218

http://www.unt.se/sport/de-vill-stoppa-dalkurd-4816543.aspx

Dagens stjärna

Malcom Kyeyune. Så insiktsfull krönika som är bilagd. När medelklassen börjar känna av otrygghet, köer och försämrad ekonomi, då ändras spelet dramatiskt fort. Oavsett samhälle. Det är alltid medelklassen som avgör framtiden i en demokrati.

http://www.gp.se/ledare/kyeyune-v%C3%A4nta-bara-tills-medelklassen-drabbas-1.4824936

Närhetsprincipen är klok

Vem bryr sig?
Nära är viktigt och berör. Långt borta är mindre viktigt och berör om någon lyckas ta bilder, eller en film, som förmedlar starka känslor som inte kan undvikas. Konstigt? Nej, grundläggande beteendevetenskap skulle jag säga. Långt bort är abstrakt och inte så hotfullt. Nära är konkret och kan vara en uppenbar fara.

Översvämningarna i Texas, i Florida och på Bahamas har fått massor av medialt utrymme. I Asien, särskilt i Bangladesh, är många fler drabbade och döda men väldigt mycket mindre exponerat av vår svenska nyhetsbevakning. Proportionaliteten är dålig i nyhetsbevakningen. Varför blir det så? USA och dess invånare upplevs i sin tydlighet som mer nära oss än till exempel människorna i just Bangladesh. Med tanke på att Asien allt mer tar över rollen som den ledande kontinenten är det kanske klokt att börja arbeta på att göra Asien mycket närmare oss än tidigare.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/dammar-i-houston-haller-pa-att-svamma-over
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/08/30/houston-aterhamtar-sig-efter-stormen-fredagens-baseballmatch-stalls-inte-ens-in
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Översvämningar_i_Bangladesh

Närhetsprincipen borde vara en självklarhet för de flesta. Ändå tenderar människor med mer eller mindre makt att gilla centralisering i takt med att de själva sitter längre ifrån det de vill besluta om. Det är både oklokt och egoistiskt. Riktigt hållbar utveckling måste byggas utifrån en stark lokal förankring och ett starkt lokalt engagemang. För mig är det en självklarhet och därför är det också fundamentalt i mitt ledarskap att verka för så mycket makt som möjligt nära varje enskild människa. Även om denna princip ska vägleda EUs arbete utgör EU politikerna uppenbarligen inget sunt undantag från huvudregeln att många tenderar att bli centralistiska när de själva sitter högt upp i en hierarki.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Subsidiaritet#Europeiska_unionen


Dagens kalkon
De som inte fattar att vi behöver spara i "ladorna". Gunnar Wetterberg är både klok och kan ekonomi. Efter solsken kommer regn. Efter några års regn klarnar det upp igen och blir åter solsken. Att inse det är inte att vara pessimist, det innebär att man är en realist med historiska kunskaper. 2018 är valår. Det innebär att risken är överhängande att valfläsket ger en mycket falsk bild av verkligheten och att det faktiska ansvarstagandet för en sund framtid är begränsat.
http://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/politikernas-optimism-gor-mig-morkradd/

Dagens stjärna
Ulf Kristersson. Jag håller med bifogad skribent, vem vill bli partiledare? Jag skulle inte vilja bli det med tanke på vad det kräver för insatser, och den utsatthet det innebär, för att ha en rimlig chans att prestera väl. Jag har känt Ulf i många år och håller med om att han i nuläget kan bidra till att Sverige får ett nytt politiskt ledarskap. Han är välutbildad och erfaren. Tänk vad litet Sverige ändå är. Om Kristersson blir moderatledare känner jag två av Alliansens partiledare. Två som också har praktisk erfarenhet av att vara kommunalråd. Lite kul skulle det vara. "Name dropping" i min bok blir ännu roligare.... Sverige behöver ett nytt politiskt ledarskap!
http://www.gp.se/ledare/peter-hjörne-med-kristersson-kan-alliansen-vinna-valet-1.4610767

Lokaliseringsspel

Smart konkurrens
Människans historia är full av lyckade och misslyckade samarbeten mellan olika "lag" för att försöka vinna. Den som är intresserad av ledarskapsfrågor har en enorm och spännande källa att ösa exempel ifrån. Mycket är unikt i varje exempel. Den främsta unika faktorn, och oftast den mest avgörande, är personligheterna som är inblandade. Underskatta aldrig enskilda individers betydelse för framgång eller misslyckanden.


Smarta samarbeten mot vinst har som utgångspunkt att de har en samsyn om vilken eller vilka som är "fienden" och vad man vill uppnå. Om det inte råder total enighet om vilka man ska slå och vad syftet med samarbetet är blir det svårt att lyckas. Och har man kommit överens om att samarbeta för att nå framgång är det också klokt att fullfölja den tanken.


Personligen, som svensk, blir jag besviken på hur illa Stockholm, Solna, Uppsala och den svenska regeringen hanterat Sveriges möjligheter att få det Europeiska Läkemedelsverket till Sverige, EMA. Jag är besviken över att Stockholm/Solna/Sveriges regering valt att strunta i Uppsala och helt köra Hagastadsspåret. Hur kunde Uppsalas förhandlingspersoner misslyckas med att positionera hur värdefullt Sveriges förslag skulle bli med just en kombination av lokalisering? Konkurrensen är inte mellan "tre" fantastiska platser i Sverige utan mellan Sverige och sannolikt främst Milano, Italien. Kan inte de som representerat Uppsala tillräckligt mycket om Uppsala för att detta skulle vara självklart? Får Stockholmare och regeringsföreträdare oklokt tunnelseende "bara" för att de gjort vansinnigt dyra fastighetsinvesteringar i Hagastaden? En formell gemensam ansöka hade enligt mig dramatiskt ökat Sveriges möjligheter att få denna Europeiska myndighet till Sverige. Personalens boendealternativ skulle bli tydligt många. Närheten till Arlanda är bättre från Uppsala. Uppsala erbjöd kontorslokaler mitt i en riktig stad med en imponerande historik. Främst så hade en gemensam ansökan där man positionerat att djurdelarna av EMA med fördel skulle läggas till Uppsala och människodelarna till Solna blivit enormt stark. Konceptuellt och defacto hade det blivit en mycket kraftfull ansökan som hade haft mycket stora möjligheter att vinna. Med det ensidiga Stockholmsfokuset tror jag Sveriges regering gjort bort Sverige! Det var det gemensamma konceptet som verkligen hade kunnat positionerat Sverige väldigt starkt inom den Europeiska konkurrensen. Underkänt!
http://stockholm-life.se/sv/content/aktivt-arbete-för-att-få-eus-läkemedelsmyndighet-till-stockholm-uppsala
https://mitti.se/nyheter/sjukvard/regeringsuppdraget-myndighet-stan/
http://hagastaden.se
Samarbetspartners
I den globala konkurrensen gäller det att vårda gamla "kompisar" och ständigt forma nya allianser för att klara en stenhård global konkurrens. Såg på Facebook att en bekant besökt "Temple of litterature" i Hanoi, Vietnamn. Jag har också varit där. Det är en mycket intressant och värdefull upplevelse. Framförallt borde den upplevelsen göra varje västerlänning ödmjuk inför det kunskapsarv och den mänskliga historik som till exempel Kina och Vietnamn bär på. Det konfusianska arvet är starkt än idag. Redan för över tusen år sedan bar de på kunskaper och ett filosofiskt tänkande som få, om några, hade i de flesta delar av Europa och definitivt inte i USA. Sverige och svenska intressen bör satsa mycket mer på att forma starka samarbeten i Kina och Vietnamn. Där finns stora möjligheter till vinna/vinna upplägg. För att liknande samarbeten ska bli framgångsrika är det klokt att just tänka vinna/vinna då långsiktighet är högre värderat i Asien än i de Anglosaxiskt styrda delarna av världen.
 https://en.m.wikipedia.org/wiki/Temple_of_Literature,_Hanoi

Närhet för framgång

I en digital värld är det lätt att tro att det mesta kan skötas via Internet, om man har bredband... Så är det självklart inte. Personliga möten där vi kan ta varandra i hand kommer alltid vara viktiga för att vi ska utveckla våra samhällen positivt. Verkligt förtroende kan bara förtjänas genom personliga möten där vi i handling visar att vi lever upp till det vi säger.

Polis i gungning
Centraliseringsivern som allt för många idag förespråkar är en oklok väg framåt. Inte minst Polisens nya organisation verkar vara feltänkt om jag förstod rätt när jag hörde om den "nya" organisationen på P1 i förrgår. Förr fanns Poliser placerade runt om i många av våra samhällen, inklusive i våra större stadsdelar i storstäder. Nu är de centralt placerade och gör utryckningar till olika områden när problem uppstår. Hur svårt kan det vara att förstå att en Polisorganisation som i huvudsak är lokalt utspridd är betydligt effektivare att lösa sitt uppdrag än en våldsam centralisering? Ny teknik och tydliga delegationsordningar kan ändå säkerställa regional och nationell effektivitet. Som vanligt handlar det om att man försöker lösa bristande operativ ledarförmåga med organisationsförändringar. Polisen är en mycket viktig verksamhet i vårt demokratiska samhällsbygge och de måste få fokus på sina uppdrag och inget annat. Till exempel skulle gränsbevakningen och jakten på människor som illegalt befinner sig i Sverige kunna förstärkas genom upphandling av externa krafter med tydligt definierade rättigheter? Varför inte?
http://mobil.unt.se/asikt/debatt/ateruppratta-narpolisen-4312971.aspx
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/polisen-kritiserar-centralisering
http://www.svd.se/sa-blir-polisens-nya-organisation
http://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/leif-gw-persson-centraliserad-polis-ger-nya-byrakrater/
https://m.youtube.com/watch?v=JbP0rcg8sow

Kan vi lära något av kriget i Afghanistan och Irak?
Nyligen såg jag också en dokumentär där amerikanska generaler berättade om de misslyckade krigen i Afghanistan och Irak. Under allt för många år hade militären sina trupper i egna tungt beskyddade områden som de regelbundet lämnade och åkte ut ifrån för att bekämpa fienden i olika områden och återvände. Till sist förstod en ny general som fått krigsuppdraget att strategin måste ändras. För att vända krigen till framgång måste de byta 80% "matcho" och 20% intelligence mot det omvända samt att soldaterna måste vara ute i områdena för att vända den negativa utvecklingen. Att både strida mot beväpnade fiender och fientliga civila är en förlorarposition. Den nya strategin blev väldigt mycket mer framgångsrik. General David Patraeus skulle nog vara Centerpartist om han bodde i Uppsala.

Att vinna lokalbefolkningens förtroende genom lokal närvaro och genom att visa att man satsar på skolor, sjukvård etc vinner förtroende. En annan viktig lärdom för Sverige är att man måste få civilbefolkningen att tro att staten vinner när parallellsamhällen gör övertagandeförsök. Annars vågar givetvis inte lokalbefolkningen i utsatta områden samarbeta med Polis, åklagare och socialtjänst. Är det svårt att förstå...? 50% hjärna och 50% hjärta kanske är en bra väg framåt för att våldsmonopolet ska skyddas bättre och lag och ordning upprätthållas. Det är inte lätt att få ihop det komplexa globala pusslet framgångsrikt.
http://www.svt.se/dokument-utifran/krigets-hemligheter
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Irakkriget
https://m.youtube.com/watch?v=9RC1Mepk_Sw
http://www.svd.se/general-erkanner-att-usa-forlorade

P.S Om du vill förstå varför Trump garanterat blir en katastrof för minst alla oss utanför USA ska du lyssna på bifogad youtubeinslag med Wesley Clark! Han är inte "vem som helst" som berättar lite skrämmande sanningar. Faktumet att han och andra generaler delar med sig av sina berättelser är också ett av skälen till att jag tycker att det amerikanska demokratiska systemet på många sätt är fantastiskt. Om de bara kunde göra sig av med de vansinniga och korrumperande valkampanjsinsamlingarna av pengar så skulle de verkligen vara en positivare ledare av den fria världen. Michelle Obamas stödtal till Hillary Clinton, i den pågående amerikanska presidentvalskampanjen, var fantastiskt! Trist att ingen av de två stora partiernas presidentkandidater i USA har stort stöd bland det amerikanska folket.

Närhet viktigt

Så mycket beslutsmakt som möjligt nära dig!
För var dag som går blir jag allt säkrare på att det är väldigt viktigt att kämpa för decentralisering. Alla mina erfarenheter talar sitt entydliga språk, decentralisering leder till ett betydligt större engagemang bland berörda människor. Det innebär bl a att man inte skyller ifrån sig utan man tar ett eget ansvar för att det närområde man är ansvarig för mår så bra som möjligt. Om man tar sitt närområdesansvar så kommer de större helheter man ingår i må bra. Idag pekar många i västvärlden på ledande politiker och säger att de under en längre tid skött sig dåligt. Det stämmer säkert men vi får inte heller glömma att politiker i demokratier får sitt mandat från folket. I det lilla sammanhanget blir det tydligt för en grupp om de lever över sina tillgångar eller inte. I en värld med massor av myndigheter och bidragssystem tappar de allra flesta en riktig känsla för vad som är rimligt.

Det som händer i vår bakgård berör
Vi människor tenderar att inte dela maktens syn om vi befinner oss för långt ifrån den verklighet som makten fokuserar på. Vi människor känner inte lika starkt för saker som händer långt ifrån oss i förhållande till det som händer på vår bakgård. Ett exempel på det är massmorden i Norge. Massakern har ägt rum i vår närhet och i ett samhälle som liknar vårt. Det kan vi identifiera oss med. Varje vecka äger liknande mordattacker rum i t ex Irak, Afganistan och Somalia. Det engagerar inte lika mycket. Irak, Afganistan och Somalia är inte samhällen uppbyggda på vår typ av demokrati och de är definitivt inte länder med fred. Demokratin närmast oss är viktigast. Den lägger basen och trovärdigheten för hela demokratin. Jag har sagt det förr, alla nivåer ovanför närsamhället måste ifrågasättas och minimeras. Trots den övertygelsen är det viktigt att några tänker lokalt, några regionalt och några globalt. Varför fler än max fyra maktnivåer? Vad tycker du?