fredag 24 juni 2022

Vår inkluderingssymbol

Flaggan central i inkluderingsarbetet

Det är Midsommarafton, Sveriges svenskaste dag, även den fylld av inspirationer från andra kulturer. Men tveklöst väldigt svensk. En dag då vår vackra flagga självklart får vara med under festligheterna. Att svenska flaggans dag inte blev Midsommarafton var dock bra. Midsommar förtjänar sin egen fest med sina egna traditioner.

Så sent som 1983 fick Sverige en ”svenska flaggans dag”, den 6/6. Även Sverige hade fått en nationaldag. Av någon ideologisk anledning hade inte Sverige någon nationaldag tidigare. Att ha en nationaldag är inte synonymt med att man är inskränkt korkad. Så sent som 1996 blev 6/6 en så kallad ”salutdag”. Ännu senare, 2005, drev samordningsminister Pär Nuder igenom att den 6/6 blev en helgdag. Det var inte en dag för sent. I bakvattnet av en obefintlig eller misslyckad svensk integrationspolitik är symbolen för det svenska samhället central, den svenska flaggan. Vår flagga måste bli, och vara, vår samlande symbol för alla som inte tillfälligt bor i Sverige. Den, inte kungahuset, är den enande symbolen. Symbolen för vårt demokratiska, rättvisa och flitiga samhälle där vi också bryr oss om våra svagaste. Heja det samhället!

Karin Pihl, GP, skriver om ”värderingsfluff”. Det finns onekligen massor av värdelöst värderingsfluff. Det är dock inte samma sak som att det är klokt att dissa värderingsstyrda verksamheter. Värderingsstyrda verksamheter presterar alltid bättre än de som saknar en stark värderingsgrund. Om det kan man tycka mycket men det är fakta. Pihl har dock rätt i att värdegrunden kopplat till exempelvis skolan måste vara mer kortfattad och prioriterad om den ska vara verkningsfull. Och skolans värdegrund ska vara Sveriges värdegrund. Jag gillar Pihls ironi över mängden dokument som ska bidra till uppbyggnaden av en stark värdegrund…

Om förslaget blir verklighet läggs det i den redan tjocka högen av befintliga värdegrundsdokument. Det finns redan en drös sådana, som jämställdhetsplan, likabehandlingsplan och plan mot kränkande behandling, som skolorna ska rätta sig efter, dokumentera och skicka in till myndigheterna. Utöver det har skolan ett demokratiuppdrag och ett uppdrag att främja mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.”

Det saknas helt enkelt inte planer och dokument som ska säkerställa att eleverna undervisas i en miljö präglad av goda värderingar. Man kan nästan påstå att det gått inflation i värdegrundspolicyer. Filosofin bakom lyder att ju fler dokument som finns, desto bättre blir värderingarna. Men så är det inte. Snarare finns det goda skäl att minska antalet värdegrundsdokument.”

Det är självklart i Sverige att skolor ska verka för jämställdhet och emot diskriminering. Men sådana värderingar upprätthålls genom att lärare och övrig personal förmedlar dessa värden konkret i mötet med eleverna, inte genom att skolan tvingas till ännu mer pappersexercis med ännu fler och överlappande värdegrundsdokument som ska skickas in till myndigheterna.”


Jag skrev i samband med skolavslutningarna att jag blev ledsen över att många studenter viftar med en massa andra flaggor än den flagga som symboliserar det samhälle som betalat för deras utbildning, gett tillgång till många prisvärda fritidssysselsättningar och alltid ger dem rätt till dyr sjukvård och aldrig avsaknad av mat och tak över huvudet. Att inte även vifta med vår gemensamma symbol är uttryck för extrem otacksamhet och enligt mig ett föräldramisslyckande. Även många föräldrar och syskon till de som tagit studenten har fått, och får, väldigt mycket av det samhälle som har den svenska flaggan som sin symbol. Nedan följer Adam Cwejman, GP, upp mitt tidigare blogginlägg på ett läsvärt sätt.

Men det var något med just det här studentflaket som jag inte kunde släppa ögonen ifrån: Flaggor från hela Mellanöstern. Men inte en enda svensk flagga. Själv är jag ingen entusiastisk flaggviftare. Men, tänkte jag, det är något skevt med den här scenen. Det här är kanske den enda dagen på året, bortsett från stora landskamper, som flaggviftande människor syns offentligt och då är det libanesiska och irakiska flaggor som syns, inte den svenska.”
Vad har Libanon och Irak att göra med att du har tagit studenten, tänkte jag. Det är inte dessa länders utbildningssystem som du har tagit dig igenom. Inte dessa länders skattebetalare som bekostat skolgången. Det är inte det samhälle du, antagligen, nu ger dig ut i som vuxen, med allt vad det innebär. Det är Sverige, det underliga landet i norr, som ju faktiskt är ditt och som du lever i.”

Vad jag främst kände var inte ilska eller irritation. Det är svårt att känna när man ser nittonåringar som är så euforiska. Det var faktiskt sorg. Att det land, vars flagga som ju är vår, inte entusiasmerar till användning. Är du inte stolt över den främsta symbolen för det samhälle du lever ditt liv i? Vad beror det här på? En ledtråd är att det svenska inte är så självklart för många, även om de är födda här. I en tråd på Quora, ett stort forum, ställdes frågan ”Vad tycker ni om svenska elever med utländsk bakgrund som viftar med hemlandets flagga på sin student istället för Sveriges?”. Ett av svaren var väldigt träffande: ”För en invandrare, att känna sig svensk känns extremt tomt och fel. Inte för det är något fel på det, men är man inte svensk så är man inte det. Det handlar om rötter, kultur, historia, etnisk tillhörighet. Man kan inte fejka sånt”.”

Att bli en del av något kräver ansträngning. Det förutsätter att föräldrar födda i utlandet förmedlar till sina barn att det är något värdefullt att bli en självklar del av det nya hemlandet. Det är inte alltid säkert att man blir bemött med öppna armar. Inte för att svenskar inte skulle vilja dela med sig av det svenska.”

I ett land, som Sverige var tidigare, där knappt någon är inflyttad är gemenskapen och de nationella symbolerna självklara. Man föds in i det och behöver inte reflektera över sakernas tillstånd, lika lite som en fisk funderar på vattnet som omger den. Men i det land som Sverige har blivit är det annorlunda. Det svenska är inte längre självklart. Det kanske framstår som harmlöst, en fråga om symbolik och inget mer. Men därunder göms den djupa spricka som uppstått mellan olika befolkningar i Sverige och inte kan avfärdas som något övergående.”

Jag önskar dig en trevlig midsommar! Varför inte vifta med vår gemensamma värderingssymbol mycket idag? Gör det! Då bidrar du till återskapandet av ett av världens mest rättvisa och framgångsrika samhällsbygge! Vi kan vända allt misslyckande och åter bli en medmänskligt stolt nation utan ständiga skjutningar, usla skolresultat, massor av långtidsarbetslösa full bidragsberoende, dödslånga vårdköer och en allt svagare krona. Rösta klokt! 💛🇸🇪💙



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar