Vänsterstyre

Språket viktigt för att förstå verkligheten

Språken runt om på jorden har varit alla tiders viktigaste uppfinning för oss människor. Viktigare än hjulet. Till och med viktigare än mobiltelefoni och Internet…. (Jag är lite ironisk). Det är inte svårt att föreställa sig hur svårt det hade varit att utvecklas snabbt utan effektiv kommunikationsförmåga. Du som varit i situationer där de språk du talar inte talas av dem du träffat vet att det är mycket frustrerande att försöka förstå varandra hur mycket man än flaxar med händerna. Ett gemensamt språk är av avgörande betydelse för om ett samhälle utvecklas bättre eller sämre. Och hur vi använder språkets möjligheter har stor betydelse för vilka signaler vi skickar med våra ordval och vilken ton vi slår an. 

I Uppsala har jag under hela den här mandatperioden (2018-2022) kallat det lokala styret för vad de gemensamt är, ett vänsterstyre. S, MP och L i Uppsala är i sig själva väldigt vänsterorienterade. På toppen av det köpte S, MP och L budgetlojalitet av Vänsterpartiet. Tillsammans tveklöst ett vänsterstyre och ska då tydligt varudeklareras för vad de är. De är ett vänsterstyre. Tyvärr har jag varit ensam om att regelbundet kalla dem Vänsterstyret och inte det de själva kallar sig, ”mittenstyret”. Annie Lööfs förlovade mitten skulle alltså finnas i Uppsala 😂Att inte M, C, SD och KD förstått värdet av att konsekvent kalla dem för det de är har förbryllat mig. Att Eva Edwardsson, den liberala ordföranden för kommunfullmäktige, tycker att ”vi ska respektera varandra och kalla varandra för det vi vill kallas” är ingen ursäkt för att tillåta falsk etikettering. Det är klart att Liberalerna vill det för att det ska bli svårare för invånarna att förstå att de gått kraftigt vänsterut. Edwardsson är ju liberal. Ordvalen har stor betydelse. I Uppsala har vi ett vänsterstyre och Liberalerna är en del av det styret. 

Anna Dahlberg, Expressen, skriver läsvärt om hur partisterna i riksdagen just i ordvalen om varandra är klokare än i Uppsala. Den kloke Dahlberg underskattar dock väljarnas allt större misstro mot broilerpolitiker som politiska ledare. Ett av skälen till Magdalena Anderssons höga förtroende är att hon både är välutbildad och arbetserfaren. Hon har faktiskt varit både statssekreterare, överdirektör på Skattemyndigheten och finansminister. Även om näringslivserfarenheten saknas är hennes meriter på en egen nivå jämfört med Kristersson, Åkesson, Busch och Pehrson. Det är ett beklagligt faktum att det inte finns ordentligt arbetserfarna inom oppositionen. Att vara förtroendevald är inget arbete! Det är ett förtroendeuppdrag. Innan någon blir heltidspolitiker borde det krävas ordentlig arbetslivserfarenhet. 

”En tredje utmaning för borgerligheten är upplevelsen av att den politiska mitten tillhör de rödgröna. Det börjar faktiskt med språket. Av motståndarna kallas M/KD/L/SD ömsom för det ”högerkonservativa blocket”, ömsom det ”blåbruna blocket”.”

”Partierna har delvis sig själva att skylla eftersom de inte har skapat något eget namn åt sitt regeringsalternativ. De har inte heller lyckats namnge sina politiska motståndare på ett sätt som väcker genklang hos väljarna, exempelvis ”vänsteralliansen”.”

”Man behöver inte vara ett strategiskt geni för att inse att borgerligheten behöver attrahera fler mittenväljare om den ska vinna valet i höst. Den måste bli ett lockande alternativ för storstadsväljare i allmänhet och för kvinnliga dito i synnerhet.”

”Sakfrågorna har de redan vunnit. Nu måste de övertyga mittenväljarna om att borgerligheten också har ledarskapet och det politiska omdömet att leda Sverige.”

httpsas://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/m-kd-och-l-maste-sluta-jaga-sd-roster/

Jag ogillar skarpt att politiker säljer galenskaper för att vinna val. Jag ogillar inte minst att dessa galenskaper ofta bygger på kalkylerade antaganden om att många väljare inte förstår bättre än att gå på vallöften som kan låta bra men som i praktiken förstör för oss invånare. Broilerna Morgan Johansson och Ardalan Shekarabi är ”bäst i klassen” i detta destruktiva politiska maktspel. Varför ska de bry sig om att samhället faller sönder, de klarar sig alltid själva. De kanske till och med kalkylerar med att bli mer populära när samhället faller sönder. Expressens ledare skriver klokt om detta vansinne nedan. 

”I förra veckan presenterade socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi direktiv till inte mindre än tre utredningar om sjukförsäkringen. ”Detta är ett led i arbetet med att ta tillbaka kontrollen över sjukförsäkringen”, sade ministern. Jaså, minsann. Men sjukförsäkringsreglerna beslutas ju politiskt, och S har regerat sedan 2014 – så vem har snott kontrollen från Ardalan Shekarabi? Ingen, förstås. S går som vanligt i opposition mot sig själv. Men om de tre utredningsidéerna blir verklighet lär politiken förlora kontrollen – över sjukskrivningskostnaderna.”

”Shekarabis utredningsoffensiv framstår inte som seriös alls, och intrycket förstärks av att direktiven släpps veckan före midsommar. Dessutom har inga utredare utsetts. Frågan inställer sig om utspelet helt enkelt är ett led i Socialdemokraternas valrörelse. Turerna kring ”nooshitillägget”, och Ardalan Shekarabis ofta osakliga och känslosamma twittrande om pensionärer, visar att S är redo för ren välfärdspopulism. I det läget är det förstås finfint att i valrörelsedebatter kunna peka på alla utredningar som partiet har i pipelinen för att göra socialförsäkringarna mer generösa. Men bortom röstfisket måste ju Socialdemokraterna inse att ohälsotalen och statens kostnader skulle skena om idéerna bakom utredningarna blev verklighet. Och skenat har de gjort förr. 2006 medverkade det till att Göran Persson förlorade valet.”

https://www.expressen.se/ledare/regeringens-storste-populist-slar-till-igen/