När den osynliga faran sprids
Även om Covid-19 och alla dess varianter inte plågat oss klart än börjar det bli dags att på allvar stärka det svenska smittskyddet. Inte minst i ljuset av att både handelsresande och många privatpersoner snabbt rör sig jord och rike runt och då också kan bära på farliga sjukdomar som sprider sig snabbt. Varför inte bygga upp smittskyddsberedskapen utifrån några scenarier. Scenario 1 något liknande Ebola. Scenario 2 något liknande Covid-19. Scenario 3 en allvarlig influensa. Och varför inte minst årligen ha allmän beredskapsträning för framförallt scenario 1 och scenario 2. I Sverige ”tränar” vi i bästa fall krisläge några gånger per år genom att ”hesa Fredrik” ljuder. Har du någonsin tränats i vad du förväntas göra om det är ett krislarm på riktigt? Och om det skulle vara ett flyglarm för inkommande bombplan vet du var du ska söka skydd? Om det ens finns skyddsrum i dagens Sverige... I Japan tränar de jordbävningskatastrof en gång per månad och de tar den träningen på största allvar.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/ebola/faq-ebola/
Nedan beskrivning av ”hesa Fredrik” i Expressen är läsvärd:
”Hörde alarmsignalen klockan 15 första måndagen i månaden och undrade: Varför kallas den för ”Hesa Fredrik”?
Britta NyströmSVAR: I forntiden användes eld och röksignaler för att larma om fara. Med kristendomen blev klämtning i kyrkklockor det vanligaste sättet att varna för eldsvådor eller fientliga anfall. Men efter första världskriget växte insikten om att Sverige behövde ett mer etablerat larmsystem. Och 1931 testades första gången den larmsignal som fortfarande varnar för akuta hotsituationer som krig, bränder eller gasutsläpp.
– Från början testades larmet varje månad. Nu är det bara fyra gånger per år, första helgfria måndagen i mars, juni, september och december, berättar Bo Björklund på länsstyrelsens enhet för Skydd och Säkerhet.
I dag använder allt färre kommuner larmsignalen.”
Tillbaka till smittspridningskriser. Kajsa Dovstad skriver läsvärt om hur viktigt det är att Sverige nu på allvar skapar ett bättre smittskyddssystem än nu i Expressen.
”Men i de allmänna utrymmena möttes de, trots att en nysning från den ena var livsfarlig för den andra. Varför erbjöds inte influensapatienten munskydd? undrade jag. Det fanns flera svar på frågan. Sannolikheten att bli sjuk bara av att gå förbi någon är liten, även för en ganska smittsam infektion som influensa. Några garantier finns emellertid aldrig. Men ett viktigt argument var också att personer som drabbats av infektionssjukdom inte ska stigmatiseras. Som om munskydd signalerar att människan bakom är paria.” Tankesättet går igen. Smittskyddslagen från 2004 betonar integritet och den enskilde individens eget ansvar. Inställningen är inte konstig för tiden. På 80- och 90-talet hände det att HIV-sjuka tvångsvårdades, ibland i flera år, på smittskyddsmässigt lösa grunder. Samtidigt var många farliga infektionssjukdomar, som tuberkulos, i det närmaste utrotade. Senaste pandemin i Sverige var Hong Kong-influensan 1968.”
”Mycket har hänt sedan 2004. Inte minst visar coronaviruset, och dess mutationer, att globala pandemier fortsatt är ett stort hot. Men även bortsett från Covid-19 dör allt fler svenskar i infektionssjukdomar.”
”På flera plan står det klart att samhället är mer sårbart mot smittor. Resande och migration har ökat. Det finns många fler infektionskänsliga, bland annat på grund av mer immunhämmande läkemedel. Antibiotikaresistensen tilltar. Ett tjugo år gammalt förhållningssätt till smittskydd duger helt enkelt inte längre. Det finns mycket att ta itu med, exempelvis:
- Stoppa dementa från att sprida smitta på boenden, vilket Expressens ledarsida skrivit om tidigare. I dagens lagstiftning beskrivs karantän som ”en extraordinär åtgärd”, till och med för personer som inte kan ta eget ansvar.
- Tvångsåtgärder, både för individ och arbetsgivare, vid sjukdomar som inte är samhällsfarliga likt corona, men kan drabba en avgränsad grupp hårt, som influensa eller magsjuka på äldreboende.
- Möjlighet till besöksförbud på vårdinrättningar. JO konstaterade i veckan att lagstöd i dag saknas, vilket är dumt.
- Restriktioner för fri inresa, utan hälsokontroll, från vissa länder måste utredas.”
https://www.expressen.se/ledare/kajsa-dovstad/corona-har-lart-oss-att-smittskyddet-ar-for-svagt/
Nu talas det om en fjärde våg. Vi får se. I Uppsala kämpar de nu med att få yngre att vaccinera sig. Och återigen sprids Covid-19 på våra äldreboenden. Jag är inte imponerad. Kan det vara dålig introduktionsutbildning av sommarpersonalen som spökar? Eller ”bara” usla kvalitetsledningssystem? Förvånar mig inte om det är både och.
https://www.expressen.se/nyheter/senaste-nytt-om-coronaviruset/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar