Är värdefulla meriter viktiga?
Hur blev det så här i Sverige? I alla sammanhang förutom inom politiken är det en merit att vara välutbildad och erfaren från arbetslivet. Välutbildad i min värld inkluderar praktiska utbildningar, inte bara teoretiska utbildningar som ofta klassas som mycket värdefullare. I stora delar av världen är länders regeringar fulla med både välutbildade, arbetserfarna och årsrika personer. I Sverige tycks den viktigaste meriten inom politiken vara att man sedan barnsben varit politiskt skolad. Vi behöver livs- och arbetserfarna som representerar oss.
Ann-Charlotte Marteus, Expressen, skriver en mycket läsvärd artikel nedan om hur korkat det blivit i Sverige. Är vi svenskar så dumma att vi gärna företräds av människor som både är obildade och saknar ordentligt arbetslivserfarenhet? Väldigt många väljare tycks rösta på partier som erbjuder sådana personer. Det är nästan så att en idiot kan förstå att människor med skrala meritförteckningar inte kan företräda oss bra! Hur kan det vara svårt att fatta? Vem köper in en rörmokare som bara är bra på att prata? Vem vill flyga med en pilot som bara är bra på att prata om hur man ska flyga? Vem vill ha en företagsledare som inte förstår sig på kundbehoven man ska matcha, förstår sig på vad företaget producerar och hur dess produkter eller tjänster levereras?
"Det är helt klart en merit att ha en bra utbildning som amerikansk toppolitiker. I Sverige är det lite annorlunda. Visserligen har tre ministrar – Magdalena Andersson (S), Per Bolund (MP) och Ardalan Shekarabi (S) – påbörjat doktorandstudier, men ingen i regeringen är disputerad. Justitieminister Morgan Johansson (S), är inte jurist (han har en fil kand i statsvetenskap). Hans företrädare i alliansen, Beatrice Ask (M), var varken jurist eller något annat. Men det mest alarmerande tecknet på lågkonjunkturen för excellens, på senare tid, är Stefan Löfvens val av ministrar för högre utbildning och forskning. Varken Matilda Ernkrans eller hennes företrädare, Helene Hellmark Knutsson, har gjort akademisk karriär. När Ernkrans presenterades 2019 lyfte Löfven fram hennes korta sejour i riksdagens utbildningsutskott som främsta merit, skrev tidningen Universitetsläraren syrligt. Det är ganska hisnande. Spetskunskap och forskning ska ju liksom vara Sveriges grej."
"Man kan lockas att se fenomenet som ett vackert uttryck för svensk jämlikhet: I Sverige kan minsann alla bli ministrar, men för att nå Vita huset måste man vara född med silversked i mun. Fast nu lever vi ju inte på Krösa-Majas tid utan just i jämlika Sverige, där exakt alla har möjlighet att skaffa sig högre utbildning. Och även om det stämmer att man måste vara snuskigt rik för att kandidera till höga politiska poster i USA, kommer varken Bill Clinton eller Barack Obama från ”pengar”. De tog sig fram på egna meriter."
"Men det är inte bara formella meriter som värderas högt i USA – erfarenhet rankas också högt. Medelåldern hos de sju medarbetare som Joe Biden presenterade i tisdags är 61 år. Många vässade sina förmågor under Obama. Janet Yellen, 74 vårar, har varit centralbankschef. Stefan Löfven, å sin sida, var jättenöjd 2014 när han presenterade sina rekordunga ministrar, 27-åriga Aida Hadzialic och 29-årige Gabriel Wikström. Statsministern tyckte att deras brist på erfarenhet var en viktig erfarenhet i en mångfaldsvänlig regering. De blev inte långlivade, som bekant."
"Är alla välutbildade och grånade personer kapabla och omdömesgilla? Självklart inte. Kan man vara superkompetent trots att man knappt har gått gymnasiet? Naturligtvis. Men de senaste kullarna med svenska politiker har inte styrt landet på ett lysande sätt, tvärtom. Det har gått åt fanders, på många sätt, inte minst inom utbildningspolitiken. Sverige behöver en politisk kultur där excellens smäller högre än i dag."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar