Hur kunde det gå så här?
Jag undrar jag hur historiker kommer att beskriva det som hände i Sverige med start från början av 90-talet till nu. Kanske konstaterar de enbart att Sverige efter några korta år med generell välfärd åter blev ett för de flesta fattigt land. Det kan knappast vara förvånande för någon att vi haft stor "glädje" av att vi inte deltagit i 1:a och 2:a världskriget. Samtidigt är det kanske faktumet att svenskarna inte varit med om krig på mycket länge som gör att vi så godtroget och naivt styr mot utmaningar som lätt kan leda oss mot stor social oro. Framförallt är det inte otänkbart eftersom vi idag också har en nationell politikerledning som ofta saknar ordentlig arbetslivserfarenhet utanför politikens värld. Och varför har inte den tidigare regeringens framtidsrapport, framarbetad av Framtidskommissionen, fått något ordentligt genomslag i media och i debatten? Där lyfts ju de stora utmaningarna och svaren på hur vi löser dem borde vara i politikens centrum. Vissa av politikerna anser att dessa frågor är det men jag hävdar att debatten runt dessa huvudutmaningar är oroande frånvarande.
http://www.fokus.se/2014/12/farligare-an-folk-forstar/
Det är inte tjänstemän och några få politiker som ska samtala och debattera om de stora utmaningarna. Det är samtal och debatter som öppet ska föras bland hela folket. Det skapar bl a den förankring för förändringar som blir nödvändig.På gårdagens kommunfullmäktige blev det flera intressanta debatter. Särskilt intressant tycker jag det är att höra människor som inte anser att det finns begränsade resurser och att vi ständigt måste prioritera mellan olika insatser. Det är självklart att om vi enbart har 100 kr och tidigare fördelat dem på ett sätt så leder en ytterligare satsning med 10 kr på X att något annat måste skära ner! Om vi inte har en ordentlig tillväxt i vår ekonomi. Just nu har vi inte en tillväxt i vår ekonomi. Då har vi ett nollsummespel. Eller i värsta fall ett spel där vi varje år blir fattigare. Läget är allvarligt och Klas Eklund, fd ledande sosse och chefsekonom på SEB, är en klok person värd att ta på största allvar. Även sossen Assar Lindbeck är värd att ta på allvar. Det kanske är som fd statsminister Göran Persson säger att S och M snart får ta ansvar för Sverige. För +20 år sedan var det som att svära i kyrkan men helt klart är att det läge Sverige hamnat i kräver extraordinära vägar framåt. Vi måste lösa ut några stora huvudfrågor och då duger det inte med det käbbel och de låsningar som nu finns inom rikspolitiken. Läs Framtidskommissionens rapport! Fokusera på rätt saker!
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article20027555.ab
Viktigare än vad jag fattade
Jag brukar säga att den enskilt viktigaste förändring jag vill bidra med under mitt politiska engagemang är att Invånartjänst blir en verklighet. Det är helt i linje med den så kallade arbetslinjen och i min värld helt nödvändigt för att förhindra social och ekonomiskt sammanbrott i Sverige. Alla som kan arbeta, och som får försörjningsstöd, ska ha rätten och skyldigheten att göra Invånartjänst. Förr var det en plikt att riskera att dö för landet. Idag kan försvaret av det generella välfärdssamhället vara värt en arbetsplikt. Invånartjänst blir också ett utmärkt verktyg för att mycket fortare inkludera invandrade in i vårt samhälle. Det finns gott om uppdrag som är värdefulla men inte tillräckligt värdefulla för att någon på den vanliga marknaden ska ha råd att betala för dem. Och Arbetsförmedlingens prognoser om arbetskraftsbrist kanske är grova överskattningar. Det kanske kan vara så att den ineffektivitet som konkurrensutsättningen inte än tryckt ut ur offentliga tjänster nu kan effektiviseras bort när alla 40-talister pensionerar sig? Med tanke på de senaste årens enorma tekniska utveckling så är det väl inte otänkbart att väldigt många färre människor idag kan göra det jobb som tidigare krävde många flers insatser. Så jag delar inte synen att 30 personer som går i pension med nödvändighet kommer att ersättas av 30 nya personer. Fokus på huvudfrågorna!
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article19993478.ab
Visar inlägg med etikett sammanbrott. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sammanbrott. Visa alla inlägg
tisdag 16 december 2014
fredag 30 maj 2014
Vakna!
Mot en ny tid av fattigdom?
Många människor jag träffar är förbannade över att tillämpningen av socialförsäkringen upplevs för hård eller trubbig. Många människor är förbannade över att inte skolan kan ge våra barn den utbildning de behöver för att både de och vi äldre ska klara sig bra framöver. Många människor är nervösa över vad vi ska leva på när Volvo, Ericsson, Astra etc ständigt minskar sina medarbetare i Sverige och dessutom köps upp av icke svenskvurmande krafter. Massvis av människor i Uppsalatrakten är förbannade över att tågsystemet ständigt har problem. Många människor är inte rasister men ser bekymmersamt på att vår integrationspolitik är misslyckad och att det skapar en social oro som är onödig. Många är förbannade över att skattepengar går till höga vinster hos redan rika istället till våra barn och sjuka. Hur mycket än den nationella regeringen än försöker tala om för invånarna att Sverige leds mycket bättre än övriga länder i Europa så biter inte det. Det är för avlägset och abstrakt. Jag ser och känner vad jag ser och känner här hemma och det är inte tillräckligt imponerande. Därför överväger allt för många att slänga ut dagens ledning för att de hoppas att något nytt blir bättre. Men vilka är alternativen?
Vad händer om vänstern tar över Sverige?
Om vänstern tar över Sverige så kommer de åter att stärka bidragssystemen. Det innebär att de fortsatt mest generösa bidragssystemen i världen blir ännu generösare och vår statsskuld börjar skena. De höjer skatterna för alla men mest för dem som redan betalar väldigt mycket mer än de flesta på sina intjänade pengar efter brytpunkt för statlig skatt och värnskatt. Det innebär bl a att det blir ännu svårare för alla som måste börja minska sina skuldberg genom att spara/amortera. De får det betydligt svårare att klara det utan kraftigt förändrat leverne. Möjligen ökas också statsskulden kraftigt för att förbättra spårsystemen i Sverige. Framförallt kanske en massa belånade spårvagnssystem byggs som saknar drifts och underhållsfinansiering (precis som det befintliga systemet redan idag). JAS skrotas men inga alternativa industriella försvarssysteinvesteringar görs eftersom delar av den nya majoriteten tror att man kan möta aggressivitet från främmande makt med blommor. JAS pengarna behövs till spårvagnsinvesteringar som saknar medel för drift och underhåll. Eftersom både MP och V också tycker att en redan internationellt sett kort arbetsvecka ska kortas ytterligare införs någon variant av sextimmarsvecka. Svensk industri lämnar helt Sverige och den offentliga sektorns kostnader har skenat när sex timmars arbetsdag i kombination med rätten till heltid fullständigt gjort svensk offentlig sektor konkursmässig. Sverige är åter i en tid som i början av 90-talet. Problemet är bara att den här gången är en valutareglering ingen räddning eftersom all tidigare svensk industri som kunnat har lämnat landet. Ja! Vi har många utmaningar i dagens Sverige som behöver lösas bättre men den alternativa ledningen för Sverige är utan tvekan sämre! Kommer framförallt Ms marknadsföringsmaskineri klara av att kommunicera det? Vilka är i så fall trovärdiga bärare av de budskapen? Å glöm inte! Hjärna OCH hjärta!
http://www.unt.se/asikt/ledare/sa-sanker-vi-sverige-3176596.aspx
Många människor jag träffar är förbannade över att tillämpningen av socialförsäkringen upplevs för hård eller trubbig. Många människor är förbannade över att inte skolan kan ge våra barn den utbildning de behöver för att både de och vi äldre ska klara sig bra framöver. Många människor är nervösa över vad vi ska leva på när Volvo, Ericsson, Astra etc ständigt minskar sina medarbetare i Sverige och dessutom köps upp av icke svenskvurmande krafter. Massvis av människor i Uppsalatrakten är förbannade över att tågsystemet ständigt har problem. Många människor är inte rasister men ser bekymmersamt på att vår integrationspolitik är misslyckad och att det skapar en social oro som är onödig. Många är förbannade över att skattepengar går till höga vinster hos redan rika istället till våra barn och sjuka. Hur mycket än den nationella regeringen än försöker tala om för invånarna att Sverige leds mycket bättre än övriga länder i Europa så biter inte det. Det är för avlägset och abstrakt. Jag ser och känner vad jag ser och känner här hemma och det är inte tillräckligt imponerande. Därför överväger allt för många att slänga ut dagens ledning för att de hoppas att något nytt blir bättre. Men vilka är alternativen?
Vad händer om vänstern tar över Sverige?
Om vänstern tar över Sverige så kommer de åter att stärka bidragssystemen. Det innebär att de fortsatt mest generösa bidragssystemen i världen blir ännu generösare och vår statsskuld börjar skena. De höjer skatterna för alla men mest för dem som redan betalar väldigt mycket mer än de flesta på sina intjänade pengar efter brytpunkt för statlig skatt och värnskatt. Det innebär bl a att det blir ännu svårare för alla som måste börja minska sina skuldberg genom att spara/amortera. De får det betydligt svårare att klara det utan kraftigt förändrat leverne. Möjligen ökas också statsskulden kraftigt för att förbättra spårsystemen i Sverige. Framförallt kanske en massa belånade spårvagnssystem byggs som saknar drifts och underhållsfinansiering (precis som det befintliga systemet redan idag). JAS skrotas men inga alternativa industriella försvarssysteinvesteringar görs eftersom delar av den nya majoriteten tror att man kan möta aggressivitet från främmande makt med blommor. JAS pengarna behövs till spårvagnsinvesteringar som saknar medel för drift och underhåll. Eftersom både MP och V också tycker att en redan internationellt sett kort arbetsvecka ska kortas ytterligare införs någon variant av sextimmarsvecka. Svensk industri lämnar helt Sverige och den offentliga sektorns kostnader har skenat när sex timmars arbetsdag i kombination med rätten till heltid fullständigt gjort svensk offentlig sektor konkursmässig. Sverige är åter i en tid som i början av 90-talet. Problemet är bara att den här gången är en valutareglering ingen räddning eftersom all tidigare svensk industri som kunnat har lämnat landet. Ja! Vi har många utmaningar i dagens Sverige som behöver lösas bättre men den alternativa ledningen för Sverige är utan tvekan sämre! Kommer framförallt Ms marknadsföringsmaskineri klara av att kommunicera det? Vilka är i så fall trovärdiga bärare av de budskapen? Å glöm inte! Hjärna OCH hjärta!
http://www.unt.se/asikt/ledare/sa-sanker-vi-sverige-3176596.aspx
Etiketter:
alternativ,
bidragssystem,
populism,
referensramar,
regeringsduglighet,
sammanbrott,
utopier,
välstånd
fredag 6 september 2013
Ny tid kräver nya spelregler
Den anpassningsbara och föränderlige överlever
Charles Darwin lärde oss att det inte är den starka eller den mest intelligente som överlever. Den som överlever är den som är bäst på att anpassa sig till de ständiga förändringarna. Vissa av oss har sett gott om exempel på att hans slutsatser håller. Vi lever i en ny tid. Vi lever i en informations och tjänstesamhällets tid. Vi lever i en tid där jordens stora mänskliga befolkning tär hårt på jordens resurser.
Samtidigt som det finns gott om hot är möjligheterna många. Motståndet från dem som vill bevara det gamla är stort. Särskilt bland det så kallade etablissemanget som historiskt alltid försökt bevara status Q tills systemet kollapsar. Ofta faller systemet samman på grund av överkonsumption eller tillräcklig revolt från en stor del av invånarna. Krafter som SD får ett allt större missnöjesstöd och till sist tvingas etablissemanget inse att den gamla vägen inte längre är möjlig. Varför är det så svårt att förstå Darwins enkla slutsatser? Varför lyckas inte världssamfundet begränsa finansmarknaderna och dess individers enormt samhällsfientliga kortsiktiga girighet? Varför inser inte vissa att även invandrings och integrationspolitiken måste bygga på hållbarhetsresonemang. Vi måste tydligen gå in i stort mörker innan vi åter kan påbörja en tuff vandring mot ljus.
I en demokrati faller självklart äran eller skulden för om utvecklingen går bra eller dåligt på de invånare som röstat fram bra eller dåliga företrädare och partier. Tyvärr är även många av oss vanliga invånare också väldigt kortsiktiga. Många vill maximera möjligheterna nu och tar sen senare. De äter hellre grodden istället för att plantera den, vårda den och sedan bättre njuta av den. Det är väl därför som en majoritet ständigt driver samhällen mot sönderfall innan något nytt åter kan byggas upp. Vad säger du om mitt resonemang? Vem vinner på att även många svenskar är överbelånade? Vad tror du händer den dagen den nominella räntan ökar? Vem och vilka förlorar? Har vi sett något liknande förr?
http://www.di.se/artiklar/2013/9/5/imf-varnar-for-svensk-bostadsbubbla/
http://www.di.se/artiklar/2013/9/3/varning-for-borgs-baksmalla/
http://www.di.se/artiklar/2013/9/5/lasarna-pressade-stefan-ingves/
Charles Darwin lärde oss att det inte är den starka eller den mest intelligente som överlever. Den som överlever är den som är bäst på att anpassa sig till de ständiga förändringarna. Vissa av oss har sett gott om exempel på att hans slutsatser håller. Vi lever i en ny tid. Vi lever i en informations och tjänstesamhällets tid. Vi lever i en tid där jordens stora mänskliga befolkning tär hårt på jordens resurser.
Samtidigt som det finns gott om hot är möjligheterna många. Motståndet från dem som vill bevara det gamla är stort. Särskilt bland det så kallade etablissemanget som historiskt alltid försökt bevara status Q tills systemet kollapsar. Ofta faller systemet samman på grund av överkonsumption eller tillräcklig revolt från en stor del av invånarna. Krafter som SD får ett allt större missnöjesstöd och till sist tvingas etablissemanget inse att den gamla vägen inte längre är möjlig. Varför är det så svårt att förstå Darwins enkla slutsatser? Varför lyckas inte världssamfundet begränsa finansmarknaderna och dess individers enormt samhällsfientliga kortsiktiga girighet? Varför inser inte vissa att även invandrings och integrationspolitiken måste bygga på hållbarhetsresonemang. Vi måste tydligen gå in i stort mörker innan vi åter kan påbörja en tuff vandring mot ljus.
I en demokrati faller självklart äran eller skulden för om utvecklingen går bra eller dåligt på de invånare som röstat fram bra eller dåliga företrädare och partier. Tyvärr är även många av oss vanliga invånare också väldigt kortsiktiga. Många vill maximera möjligheterna nu och tar sen senare. De äter hellre grodden istället för att plantera den, vårda den och sedan bättre njuta av den. Det är väl därför som en majoritet ständigt driver samhällen mot sönderfall innan något nytt åter kan byggas upp. Vad säger du om mitt resonemang? Vem vinner på att även många svenskar är överbelånade? Vad tror du händer den dagen den nominella räntan ökar? Vem och vilka förlorar? Har vi sett något liknande förr?
http://www.di.se/artiklar/2013/9/5/imf-varnar-for-svensk-bostadsbubbla/
http://www.di.se/artiklar/2013/9/3/varning-for-borgs-baksmalla/
http://www.di.se/artiklar/2013/9/5/lasarna-pressade-stefan-ingves/
Etiketter:
belåning,
Darwin,
demokrati,
girighet,
hållbarhet,
jorden,
samhällssystem,
sammanbrott,
SD,
överbelåning,
överlevnad
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
