Hård styrning eller meritokrati?
I den verkliga verkligheten fungerar det i de flesta fall så att en person som är dålig på något, eller som riskerar att skada sig själv eller andra, får stor övervakning. En människa som är skicklig på något, och som bevisligen är värdeskapande, får mycket fria tyglar. Alla har varit barn och de flesta av oss har fått uppleva hur föräldrarna litar allt mer på att vi klarar oss själva. Vi som är föräldrar vet hur vi steg för steg släpper våra barn allt friare i takt med att vi känner oss trygga med att de själva kommer att klara olika uppgifter.
Håkan Boström, GP, har helt rätt. Idag är det en sjuk överstyrning av offentliga verksamheter. Problemen med det är många. Dels misshandlas kompetenta medarbetare genom att tilliten till deras kompetens och deras förmåga att lösa det uppdrag de fått tydligt ifrågasätts. Dels kostar det enormt mycket onödiga skattepengar. Pengar som gör mycket bättre nytta i att jaga kriminella eller att ta hand om sjuka. Inte minst i Uppsala kommun är det vansinnigt många styrdokument, uppdrag och målbeskrivningar som belastar alla verksamheter. Det är jag tydligt och konstruktivt kritisk mot. Att det offentliga lär av näringslivet om att det är klokt att mäta det viktigaste är inte dåligt. Problemet inom det politiskt styrda är att "det viktigaste" av politiker i koalition är sjukt mycket och därför blir inget särskilt viktigt och administrationen pervers. Om man tillämpar meritokrati, att de mest kompetenta får jobben, kan massor av mätetalen inom kommuner och regioner skrotas.
"För de anställda som drivs av att göra ett så bra jobb som möjligt är all denna administration en frustrerande hämsko. NPM har drabbat alla kårer och professioner. Poliskommissariernas öde delas med lärare, läkare och forskare. Uppsjö av tid och energi sugs upp till att administrera meningslösa kontrollfunktioner. Det är inte bara kärnuppdraget som får lida utan även självbilden. Styrningen är ett indirekt misstroende mot att professionella människor självständigt kan sköta sitt jobb."
"Som så ofta är fallet var det inte onda avsikter som låg bakom denna utveckling utan yttre omständigheter kombinerat med bekvämlighet och okunskap. Svensk offentlig sektor svällde över sina breddar i slutet av 1980-talet, statsbudgeten gick runt på lånade pengar, skattetrycket hade nått sitt tak. Samtidigt fanns ett missnöje hos delar av befolkningen som ville se en mer ”service minded” byråkratkår. Äldre värderingar om att göra sin plikt, inte smita undan arbetsuppgifter, och visa respekt för sin yrkesroll hade också börjat naggas i kanten. Något behövde göras."
"Men istället för att ta de svåra konflikterna och det direkta politiska ansvaret – genom att prioritera kärnverksamheten, skära ned på onödiga utgifter, stärka moralen och göra sig av med anställda som inte skötte sig – lånade man in styrsystem från näringslivet som kunde användas för att hyvla ned verksamheten indirekt."
"Problemet var att systemen inte var anpassade för uppgifter som inte lätt låter sig mätas – och det drabbade alla, även de som skötte sitt arbete med bravur. Man kan faktiskt hävda att det minskade oberoendet slog hårdast mot de duktigaste medarbetarna – såsom Mikael Marcimains trulige kriminalkommissarie, som i serien får jobba i motvind mot både chefer och byråkrati."
"Ansvaret faller brett. Socialdemokratin har traditionellt sett utbildade och yrkeskunniga kårer som besvärliga. Men de så kallat borgerliga partierna svek också professionerna, trots att de bestod av deras kärnväljare. Konsultvärlden sålde in abstrakta föreställningar till politikerna om att NPM representerade förnyelse, marknadslösningar och effektivitet – en på det stora hela verklighetsfrämmande beskrivning. Facken prioriterade i sin tur andra frågor än individuell autonomi."
"Yrkeskunnigheten lämnades således i sticket. Utvecklingen öppnade istället upp för andra krafter. En rad värdegrundsexperter, jämställdhets- och mångfaldskonsulter såg i angreppet på professionerna en möjlighet att skaffa sig inflytande genom att dekonstruera ”gammalmodiga patriarkala strukturer”. De skulle komma att ta rygg på svällande HR- och kommunikationsavdelningar i takt med att ”ansiktet utåt” och ”samförstånd inåt” blev allt viktigare. På så sätt skapades en mäktig ohelig allians mot de professionella."
"Genom att bryta ned de professionella kårernas autonomi har man gjort dem mer följsamma mot makten. Idag gynnas den som följer spelets regler, håller sig till de rätta värdeorden och är en smart systemspelare. Den som brinner för sitt jobb kan snarare räkna med sjukskrivning runt hörnet."
"Det är en paradox att den här förändringen ofta sålts in i namn av frihet och effektivitet. Det nya utvärderings- och kontrollmaskineriet har skapat en enorm organisationsbyråkrati. Linjestyrningen har minskat det oberoende som är en förutsättning för kreativitet. Och möjligheten att få vara kreativ i sin yrkesutövning och självständigt lösa uppgifter är för många det största frihetsvärde de har tillgång till."
https://www.dn.se/debatt/coronakommissionen-visar-att-regionerna-bor-avvecklas/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar