Barnen centrala för lyckad integration
Barnens bästa pratas det mycket om i Sverige. Det är bra om vi alla i vårt unika samhälle känner ett särskilt gemensamt ansvar för alla våra omyndiga barn och unga. Det ansvaret innebär både att vara tydliga med rimliga krav på dem parallellt med att stå upp för deras rättigheter. Att ställa krav och höga förväntningar på varandra är kärleksfullt. Tänk att det inte är självklart för alla vuxna. Hur vettiga blir barn som vuxna om de inte tydligt inom lagens ramar får lära sig rätt mot fel? Hur vettiga blir barn som inte fostras att respektera andra människor och deras rätt att behandlas respektfullt?
Att fostra barn i dagens samhälle är svårt eftersom det svenska samhället förutsätter att både män och kvinnor arbetar för att försörja sig själva och sina barn. Att ha många barn är helt ok om man också försörjer dem själv och om man tydligt klarar av att fostra dem till laglydiga samhällsinvånare. Samtidigt är det tveklöst intressant att debattera om de som inte själva kan försörja sina barn, och ofta misslyckas att fostra dem väl, ska få bidrag för fler än två eller tre barn. Problemen med att till exempel outbildade kvinnor från mycket avvikande kulturer, som officiellt lever ensamstående i utanförskapsområden, har många barn är många. PK svenskar som inte vågar prata om till exempel denna verklighet har för länge fått skada vårt svenska samhälle. Vi måste tala respektfullt om alla problem i vårt samhälle. Oavsett om det av vissa påstås stigmatisera hela grupper. Debatten om rimligheten med massor av bidrag om man har många barn inkluderar självklart även ”svensksvenskar”. Vi vet att invandrares barn är viktigast för att integrationen i Sverige ska bli bra. Ett lysande exempel på hur misslyckad svensk integrationspolitik är är att mycket av det grova våld som nu sker i Sverige utförs av barn till invandrare som är födda i Sverige. När man inte känner sig som en del av det svenska samhället är det lätt att välja en kriminell bana som till exempel bjuder på rikedom kopplad till knarkaffärer.
Anna Dahlberg, Expressen, skriver läsvärt om hur barnkullar påverkar våra möjligheter att integrera framgångsrikt.
"Resultatet visar i korthet att allt hänger ihop: ju fler barn och ju mer utsatta livsvillkoren är på en viss plats, desto större problem finns det med kriminella grupperingar och öppen narkotikahandel."
"Jag ringer upp Helena Holmberg, som är enhetschef vid socialtjänstens ungdomsenhet i Rinkeby-Kista. Hon berättar att budgeten inte är problemet i stadsdelen. Tvärtom finns det sedan några år tillbaka gott om pengar för sociala insatser såsom LVU-placeringar och olika behandlingar. Utmaningen ligger på ett djupare plan. Området toppar alla negativa ligor när det gäller alltifrån bidragsberoende till dåliga skolresultat och trångboddhet. Det kan bo två till tre familjer i en och samma lägenhet, eftersom många försöker hjälpa vänner och bekanta.
– Det är inte ovanligt att det är fyra till åtta barn per familj i Rinkeby och Husby. De äldre barnen har svårt att få enskildhet i hemmet, vilket kan leda till att de i stället hänger mycket ute. Där dras de lätt in i gängen. Det börjar med småuppdrag i 12-13-årsåldern eller ännu tidigare."
"En annan utmaning är de frånvarande papporna. Till de möten som socialtjänsten kallar till dyker det oftast bara upp en ensam mamma.
– Av de ungdomar som vi arbetar med är fäderna oftast frånvarande. Många av våra pappor har flera barn med andra kvinnor. Andra har flyttat tillbaka till hemlandet, exempelvis Somalia, eller reser fram och tillbaka, säger Helena Holmberg. Kvinnorna däremot är ofta bundna till hemmet på grund av de stora barnkullarna. Det innebär i sin tur att färre barn går i förskolan jämfört med andra områden, vilket försvårar skolstarten.
– Det är ett gigantiskt dilemma. Många kvinnor lär sig aldrig svenska, utan kan ha bott här i tio år och ändå behöva tolk."
"I genomsnitt har en inrikesfödd kvinna i 45-årsåldern 1,93 barn i Sverige. Motsvarande siffra för kvinnor födda i Somalia är 4,62 barn, enligt SCB:s siffror."
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/kan-stora-barnkullar-forklara-gangvaldet/
I Sveriges Radio kan vi ta del av ett reportage om hur mycket unga barn används för kriminella aktiviteter av organiserad brottslighet. Det är en bedrövlig verklighet och utveckling med allt fler unga som dras in i grov kriminalitet. En utveckling som måste brytas. Bidragssystemet kan säkerligen användas för att aktivt börja bryta denna utveckling.
- "Problematiken med unga som begår brott för kriminella nätverk kopplas enligt underrättelsecheferna i landets polisregioner främst till de områden i landets storstäder som klassas som utsatta."
- "Det framgår när Ekot intervjuat underrättelsecheferna i landets sju polisregioner."
- "I Stockholm bedömer man till exempel att det finns 33 lokala kriminella nätverk som främst kopplas till utsatta områden, och där de flera uppges utnyttja barn under 16 år."
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7622229
Och i det Sverige som inte naivisterna vill se lever vanliga svenskar, inklusive laglydiga invandrare, i skräck, förnedring och ständigt utsatta för brottsliga övergrepp. Helt sjukt att inte det svenska rättssamhället kraftfullt kan straffa dessa unga kriminella. Det är nödvändigt för att få stopp på dessa vansinniga övergrepp. De skiter i det svenska rättssystemet. De skrattar åt samhällets mesighet. Det är hög tid att fatta att det är de skötsamma och laglydiga barnen och ungdomarna som ska skyddas från dessa missanpassade människor. Expressens ledare lyfter återigen hur illa Sverige sköts. Regeringen uppvisar fullständig impotens i förmågan att skapa ett tryggt samhälle. Särskilt allvarligt när det drabbar våra barn och unga! Förnedringsrån handlar också om maktutövning som stenhårt måste bekämpas! Den har inget i Sverige att göra.
”Det har gått långt när två journalister från SVT skriver en debattartikel om förnedringsrån i Expressen. Men Anna Alandh och Madeleine Adaktusson, från SVT:s barnredaktion, vill väl ropa från hustaken – och det behövs. Regeringen står handfallen inför rånen mot barn.
Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) känner killar mellan 16 och 19 år allt större oro för att rånas; en välgrundad oro eftersom rånen ökar. ”Men”, skriver Alandh och Adaktusson, ”våra intervjuer visar att det gäller unga betydligt yngre än så. Barn som varje dag gör riskbedömningar i vardagen.””
https://www.expressen.se/ledare/hur-vill-regeringen-skydda-unga-pojkar-som-ranas/
Bra att Uppsala kommun, om än senfärdigt, börjar växla upp ”motelden” mot den ökande allvarliga ungdomsbrottsligheten. Socialtjänsten i fält är särskilt viktig. Länge har jag påpekat behovet av att förbättra arbetet mot ungdomsbrottslighet. Inte minst i SR där jag för flera år sedan mötte Kommunalrådet Burwick som inte tyckte problemen var så allvarliga. Så sent som på det senaste kommunfullmäktige lyfte jag fram hur viktigt det är att nu använda varje tillgänglig budgeterad krona inom Socialförvaltningen. Inte som Socialdemokraterna drivit att avsätta pengar till en social investeringsfond.
”I och med förändringen kommer både den utredande och beslutande delen vara med Ungdomsjouren och polisen ute på fält.
– Det här är en pusselbit som vi har saknat. Vi kommer kunna jobba betydligt mer effektivt som socialtjänst, direkt ute på plats, säger Hilde Wiberg, chef för Uppsala Ungdomsjour.
Amela Jadadic är en av tio socialsekreterare på den nya enheten.
– Det är en viktig förändring och det känns bra att komma närmare ungdomarna, säger hon.”
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/ny-metod-ska-stoppa-kriminella-ungdomar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar