Imperiebyggen

Hur Great är Great Britain?

Jag behöver lämna Uppsala och både vila upp mig samt samla intryck för framtida insatser. Det är oroliga och röriga tider på många sätt i vår nutid. Och maktförhandlingarna i Uppsala är olustiga på många sätt. Det som kan tyckas enkelt och självklart för oinsatta betraktare är inte enkelt när man vet hur sakläget i politiken är i verkligheten. Utvecklingspartiet Demokraternas arbete går ut på att utveckla Uppsala framgångsrikt för dagens och morgondagens Uppsalabor. Storbritanniens snabba tillbakagång är ett bra exempel som man kan lära sig av för att undvika att göra samma misstag. Rysslands fruktansvärda försök att åter bli en stormaktsimperium är ett annat exempel. Ordspråket ”Den som gapar efter mycket mister oftast hela stycket” är passande. Och i Uppsala har inte UP något att förlora utan bara en unik chans att öppna upp Uppsala för bästa möjliga utveckling framåt givet det parlamentariska läget.  Det är irriterande att många personer inte anser att sakfrågorna är viktigast när ett nytt styre för Uppsala ska formas. 

Samhällens uppgång och fall finns det gott om berättelser om. Inte minst runt om i Sverige. En av dessa berättelser är berättelsen om Storbritannien. Det är en makalös berättelse. En berättelse som också inkluderar vikingarna som med sin kultur sannolikt bidrog till att Storbritannien utvecklades till en av jordens största imperier någonsin. 

Expressens ledare skriver läsvärt om hur Storbritanniens nya ledare redan spårat ur. Det är irriterande hur ideologiskt idiotiska vissa personer och partier beter sig. Oavsett vilken ideologi man förälskat sig i. Verkligheten måste alltid finns med i ekvationen. Jag skulle gärna sänka höga skatter i Uppsala kommun. Det är dock helt fel kortsiktigt då skola, vård och omsorg har stora bekymmer som måste lösas genom förändrade arbetssätt. Förändrade arbetssätt kräver omställning och nyttjande av ny teknik. Nya arbetssätt och ny förbättrande teknik kräver investeringar räknat i utbildningstimmar och pengar. Innan de nödvändiga förändringarna är genomförda är det helt fel att lansera stora skattesänkningar. Det skulle bara förvärra en redan oacceptabel kvalité.

"Liz Truss, ny premiärminister för det konservativa partiet i Storbritannien, valde att starta med pangpang. Den högst rankade opolitiske tjänstemannen i finansdepartementet, Tom Scolar, fick sparken. Han misstänktes sätta sig emot det stora skattesänkningspaket som skulle komma. Och det kom. Nye finansministern Kwasi Kwarteng presenterade ”de största skattesänkningarna på ett halvsekel” - 45 miljarder pund - den 23 september. Utan tillstymmelse till finansiering. De förslagen skulle komma först två månader senare."

"Det innebär att det inte är läge att rivstarta med skattesänkningar för Ulf Kristersson. Att stimulera efterfrågan i ett läge med historiskt hög inflation riskerar dessutom att driva upp räntorna. Det är bättre att skynda långsamt än att tvingas riva upp beslut. U-svängar leder bara till att folk frågar sig: Vem i hela världen kan man lita på?"

"Lär av Liz Truss fiasko. Keep calm."

https://www.expressen.se/ledare/uk-maste-se-upp--for-fiaskot-i-uk/

Jag drar snart på studieresa till Storbritannien. Och testar hur fattiga vi blivit när den svenska kronan är usel. 

Urflippat grönt skrytbygge

Hybris

Ett av Sveriges största feltänk är idéerna kopplade till Uppsalapaketet. Det är ett i svenska mått planerat gigantiskt byggprojekt i en liten del av Uppsala stad. Hur kunde det bli så oklokt att dessa planer vuxit sig så stora? Ett av huvudskälen är att små partier gång efter gång får mycket mer inflytande än vad deras valresultat i absoluta tal borde innebära. Proportionaliteten är satt ur spel som forskare inom statsvetenskap skulle uttrycka det. Matematiken efter val och möjliga maktpakter har avgörande betydelse för vad som är möjligt. Uppsalapaketet är i huvudsak ett Miljöpartiprojekt. Enskilda miljöpartister kan vara mycket kloka personer, i grupp har de dock visat sig vara mycket olämpliga att ha ledande roller. 

https://unt.se/nyheter/uppsala/artikel/experten-om-laget-i-uppsala-politiken-up-far-oproportionerligt-stort-inflytande/rxxmqkyr

När Uppsalapaketet formades var Miljöpartiet i Sveriges regering och Peter Eriksson var bostadsminister. I Uppsala kommun var Miljöpartiet i styret, tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Även i Region Uppsala var Miljöpartiet i styret, tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. Johan Edstav, Miljöpartiet, var regerings förhandlare för att hitta några platser i Sverige där en ny miljövänlig stad skulle byggas med lite ekonomiskt stöd från våra nationella skattepengar. Och Uppsala läns landshövding, Göran Enander, har en bakgrund som statssekreterare åt ett miljöpartistiskt statsråd. Ofta genom vår mänskliga historia händer saker av tillfälligheter, Uppsalapaketet är inget undantag. Den misslyckade bostadspolitiken, under MPs ledning, behövde några politiska vinster. Utifrån vad jag skriver ovan blev Uppsala den perfekta platsen för experimentet.

Uppsalapaketet är en miljöpartistisk våt dröm som de på grund av ovan möjligheter kunde driva fram. För mig har det varit intressant att konstatera att ingen journalist gjort någon beskrivning av hur detta gigantiska och felplacerade projekt växte fram. Varför skulle de göra det? Jo, för att Uppsalapaketet är feltänkt att bygga i en redan befintlig stad med allt vad det innebär. Om man nu så gärna vill bygga en helt ny stad ska man bygga en helt ny stad och inget annat. Och staten ska stå för mycket mer av de enorma finansieringsbehov som krävs. Bara behovet av ökad sjukvårdskapacitet på kort tid är i sig själv ett dyrt och kompetensmässigt svårt delprojekt.

Under den nyligen avslutade valrörelsen kritiserade Utvecklingspartiet demokraterna, UP, regelbundet framförallt Centerpartiet och Moderaterna för deras dubbelspel kopplat till spårvägsfrågan. Trots att UP gång efter gång upprepade att särskilt Centerpartiet och Moderaterna talade med kluven tunga vare sig svarade dessa partier seriöst på kritiken eller grävde några journalister i tillgängliga fakta. Varför talade då Moderaterna och Centerpartiet med kluven tunga? Det har jag vetat hela tiden. För att få makten i Regionen gjorde Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna ett regionalt regeringssamarbete med Miljöpartiet. För Miljöpartiet är spårvägsprojektet religiöst viktigt. Moderaterna och Centerpartiet kunde inte längre driva den linje de tidigare haft i regionen. Innan de blev beroende av Miljöpartiets stöd var de spårbart mycket skeptiska till spårvägsprojektet. Små partier som de större är beroende av, för att få ihop maktmatematiken, kan påverka mycket. Om det kan man tycka mycket. Det är dock helt fel att bygga ut Uppsala på det sätt som Uppsalapaketet innebär. Det är ett hybrisprojekt skapat av stadsvurmande miljöpartister. Nu är det dags att tänka klokt och bygga ut Uppsala smartare längs redan befintliga tågspår. Gör om! Gör rätt! Bifogar en länk som ger en ”mysig” beskrivning av vad Uppsalapaketet är. Om man synar planernas täthet och höjder är det inte lika mysigt.

https://www.youtube.com/watch?v=4yI4DGyF8Q8

Kan man gå så långt att man kan kalla Uppsalapaketet för vansinnig "green-washing"? Ja, det kan man. Miljöpartiets våta dröm är ur ett social-, ekologiskt- och ekonomiskt hållbarhetsperspektiv mycket sämre än att bygga ut Uppsala enligt Utvecklingspartiet demokraternas förslag. Det förslaget är betydligt varsammare i Uppsalas stadsdelar och betydligt mer omfattande i samhällen längs norra delen av Ostkustbanan, västerut längs Dalabanan och österut längs Länna jernväg. Det är hög tid att göra om och göra rätt.

https://ecotree.green/sv/blog/vad-aer-greenwashing-och-varfoer-aer-det-daaligt

Bra att den kommande svenska regeringen nu redan börjat fatta beslut i en klokare riktning avseende infrastruktursatsningar. Nedan SVT-reportage är mycket positivt. Det är hög tid för Uppsala att göra det samma. Två till spår ska byggas skyndsamt utifrån nationella intressen. Spårvägsprojektet ska stoppas och omförhandlas till miljövänliga bussystem där Scania och Volvo kan konkurrera. Uppsalapaketet ska sägas upp och omförhandlas så att det nya Uppsalapaketet stärker hela vår geografiskt stora kommun.

"Regeringen som Ulf Kristersson (M) vill bilda vill inte bygga den omdebatterade höghastighetsjärnvägen, rapporterar Ekot. Det står nu klart efter en gemensam följdmotion som lämnats in på måndagen."

"Bygget har varit omdebatterat sedan start och både SD och M har tidigare sagt nej till den rödgröna regeringens miljardsatsning. Enligt Ekot beräknas projektet kosta uppemot 400 miljarder kronor. Arbetet med banorna pågår, även om de inte väntas stå klara än på många år. Sträckorna som är på tal är Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö."

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/besked-fran-m-kd-l-och-sd-ingen-hoghastighetsjarnvag

Nutidsanpassa vår demokrati

Stoppa naivitetens idioti

Kommer en ny regering ge oss nödvändiga reformer? Vi får se. Vi borde kunna förvänta oss det nu när Sverigedemokraterna fått inflytande på riktigt. De har under flera år indirekt påverkat Sveriges regeringar, mer eller mindre. I de förhandlingar jag har med olika partiföreträdare är det uppenbart att Utvecklingspartiet demokraterna starkt påverkat Uppsalapolitiken redan innan vi blev invalda i Uppsala kommunfullmäktige. Som jag ofta lyfter är en bra opposition nästan viktigare än styret i en väl fungerande demokrati. 

Det tycks mycket om alla partier, även om Utvecklingspartiet demokraterna. Det tycks också mycket om vissa politiker, trots att få vet vilka dom är finns starka åsikter om dem. Det har de senaste tolv åren tyckts särskilt mycket om Sverigedemokraterna. Och enskilda Sverigedemokrater. En sak är dock helt klart, kopplat till invandringsfrågorna vågar de säga vad de tycker utan att bli rädda för politiska påhopp. Det är också det som tjänat dem väl då det gett dem mycket medial uppmärksamhet parallellt med att nästan alla invånare i Sverige, och i andra länder, med förskräckelse följt Sveriges negativa utveckling. "Sveeeeerige" som USAs förra president uttryckte det. Vad hände?

Det nyliberala i en häxblandning med vänsterintressen, i kombinationen med ett allt för generöst generellt välfärdssystem, säkrade inte ett rimligt regelverk runt migration och misslyckades helt att implementera en integrationspolitik som skapade gemensamma värden och förutsättningar för stark sammanhållning. Naivitet eller idiotiskt feltänkt? ”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större”.

Oavsett vad man tycker om friskolor eller ej så var den allmänna skolan och allmän värnplikt arenor för att bygga just gemensamma värden och en starkare sammanhållning. Gjort är gjort men vad gör vi då nu för att försöka återskapa en ny svensk "vi-känsla"? Vi kommer ifrån ett starkt kollektivistiskt perspektiv och har nu ett starkt individuellt perspektiv. På många sätt är det en bra utveckling att individer i stor utsträckning får vara som man vill. Samtidigt är det väldigt oklokt att inte förstå värdet av att fostra en stark vikänsla mellan oss Uppsalabor och svenskar. Den vikänslan uppstår bara om den byggs. Anna Dahlberg, Expressen, beskriver väl i nedan artikel hur illa det blir om vi tillåter vikänslan i parallellsamhällen att växa sig starkare. Vi som är medlemmar i Utvecklingspartiet demokraterna lever inte i ett parallellsamhälle. Vi har full öppenhet i vår verksamhet och försöker förändra till det bättre inom lagarnas ramar. Det är mycket som står på spel i Uppsala och övriga Sverige nu. Tyvärr ser jag ingen politisk ledare i förarsätet som kan skapa den gemensamma vikänsla vi nu måste lyckas bygga. Trots att den allmänna skolan och värnplikten är ett minne blott. Mer inslag av direktdemokrati anser jag vara viktigt för att bygga mer av den gemensamma ”vikänslan”. Det är också, i kombination med digital teknik, en metod för att stoppa kidnappningar av partier. 

”Efter 32 år med S-styre tar M, L och KD över makten i Södertälje med stöd av SD och det lokala Realistpartiet. Det borde vara en sak att fira. Men Södertälje är inte vilken stad som helst. Det finns besvärande frågetecken kring flera av partierna i det nya högersamarbetet. I kulisserna figurerar exempelvis en person som i en hemlig polisrapport pekas ut som nära knuten till kriminella nätverk i Södertälje.”

”Inför denna text har jag talat med flera källor med god insyn i Södertäljes inre liv. Alla utom en önskar vara anonyma på grund av ämnets känslighet. Gemensamt för dem alla är att de känner en stor oro över vad som nu kommer att hända med kampen mot den organiserade brottsligheten i staden.”

”Längst upp i brottspyramiden hittar man ”imperiebyggarna”, det vill säga äldre personer med mycket stort inflytande i både sociala, politiska och ekonomiska sammanhang. Den organiserade brottsligheten nästlar sig alltså in i samhällskroppen på många olika sätt. Inte ens den politiska nivån är fredad. Tvärtom drog man slutsatsen efter Tore 2 att de politiska partierna är särskilt oskyddade mot infiltration.”

”Under Boel Godners (S) elva år vid makten har Södertälje valt att sätta hårt mot hårt. Staden har gått till motoffensiv på bred front, och blivit en ledstjärna för andra kommuner. Det görs numera fördjupade bakgrundskontroller på alla som anställs i kommunen och samtliga medarbetare utbildas för att bli bättre på att upptäcka korruption och otillbörlig påverkan.”

”Kommunen avskaffade LOV redan år 2014 och har järnkoll på de privata utförare som man har kvar. Fusket inom försörjningsstödet har beivrats genom bättre kontroll av biståndsbesluten och fysiska hembesök. På så vis har mångmiljonbelopp sparats in.”

”I stället för att tiga om problemen har kommunen valt att lyfta dem till ytan och bygga motståndskraft. Det har varit ett imponerande arbete, som jag flera gånger har uppmärksammat genom åren. Trots denna mobilisering är kampen långt ifrån vunnen. En källa berättar om hur stor rädslan fortfarande är för att utmana de mäktiga brottssyndikaten. Många mottar subtila hot i sin myndighetsutövning. Det kan handla om medarbetare som ska kontrollera byggen, föreningsbidrag eller placeringar av barn. När de är tydliga med sitt nej blir det ofta hotfullt. I andra fall uppfattar medarbetare att det finns starka förväntningar från den egna gruppen på att man som kommunanställd ska öppna dörrar och bidra till familjens bästa. Det finns också exempel på handläggare som har tagit emot mutor.”

”Södertäljebon Andreas Henriksson, som är redaktör på nyhetsbyrån Verifiera och har ett förflutet inom S, skräder inte orden:

– Vi har varit så aningslösa. Det krävs så lite för att ta över ett av de små politiska partierna i en kommun i dag. Det kan räcka med att skriva in 30 nya medlemmar i god tid före en avgörande omröstning. Sedan kan man dyka upp på årsmötet och ta över hela partiet.

– Om de kriminella klanerna rullar tillbaka Södertälje, då kan det göras på fler ställen i Sverige.”

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/lat-inte-maffian-koppla-greppet-om-sodertalje/

Vilka är lärdomarna

Usel migrationspolitik och obefintlig integrationspolitik

Det svenska priset för en usel migrationspolitik och obefintlig integrationspolitik är högt. Det går inte en dag utan att vi får rapporter om nya skjutningar, ofta med dödlig utgång. Det går inte en dag utan att bristerna i vårt allt för generösa bidragssystem tydligt visar vilka effekter det får kopplat till bidragsberoende invånare som är arbetsföra och deras barn. Det går inte en dag utan att vi matas med svettframkallande rapporteringar om hur utanförskapsproblemen, och allt mer stärkta parallellsamhällen, splittrar oss invånare i Sverige.

Adam Cwejman, GP, skriver ”spot on” om Sveriges stora moderna misstag, migrationspolitiken och en extremt dålig integrationspolitik. Det senare i princip obefintlig. Misstag som bland annat bidragit till att Sverige har fruktansvärt mycket vapenvåld per invånare och jämfört med andra högt utvecklade samhällen. Och att Sverige fått ett nytt näst största parti. Det är ett stort misslyckande av framförallt Socialdemokraterna och Moderaterna.  

”Det är fem år sedan Sverige drabbades av ett terrordåd mitt i Stockholm. De föranledde inte någon djup självkritik från regeringens sida. Trots att det var uppenbart att den dömde gärningsmannen Rahmat Akilov hade befunnit sig illegalt i Sverige och att det skuggsamhälle i vilket han verkade var en konsekvens av hur reglerna för migrationspolitiken, och då i synnerhet arbetskraftsinvandringen, var utformade.”

”Ska man spåra huvudorsakerna till den bristande viljan till självrannsakan måste man backa bandet något. Rädslan att fatta migrationspolitiska beslut utan konsekvensanalys vägde nämligen fjäderlätt under 2010-talet jämte rädslan för att betraktas och anses vara främlingsfientlig.”

”För ungefär tio år sedan rasade debatten om Reva, eller rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete som det utläses. Den handlade om polisens inre utlänningskontroll, alltså metoder för att hitta dem som inte har rätt att vistas i landet och utvisa dessa. Många minns de hårda anklagelser som riktades mot polisen om rasism och rasprofilering. Författaren Lyra Ekström Lindbäck jämförde i Dagens Nyheter den svenska polisen med nazisten Adolf Eichmann, de gjorde sin plikt och skickade människor till döden. Författaren Jonas Hassen Khemiri skrev i samma tidning ett öppet brev riktat till dåvarande justitieministern Beatrice Ask som fick stor spridning. Kritiken, och den var massiv, satte spår i polisens arbete.”

”Men trots att polisens inre utlänningskontroll var beslutad av de styrande politikerna och utfördes enligt konstens alla regler – samtliga JO-anmälningar mot polisen gällande kontrollerna lades ned – så backade polisen. Kritiken var för tung. Kontrollerna i Stockholms tunnelbana upphörde. Det skedde en halvering av antalet inre utlänningskontroller i Sverige. Man fortsatte med bilkontroller. Men sannolikheten att papperslösa skulle fastna i dessa var förstås mindre. Den borgerliga regeringen protesterade inte. S-MP-regeringen som tillträdde 2014 gjorde inte heller det.”

”Rädsla har, kanske i högre grad än någon politisk ideologi, varit en dominerande kraft i svensk politik under hela 2010-talet. Och då mer specifikt: En social rädsla för eller ängslighet att uppfattas som rasist, främlingsfientlig och diskriminerande. Denna rädsla har haft en närmast förlamande kraft på utformningen av migrationspolitiken.”

”Detta har inneburit åtta förlorade år för politikutvecklingen inom detta område. Den tillträdande borgerliga regeringen har därför ett tungt ansvar att inte bara fortsätta lappa och lagga ett i grunden dysfunktionellt system för migration och integration som Socialdemokraterna (och tidigare Miljöpartiet 2014–2021) rådit över, utan också göra upp med Reinfeldtregeringens ödesdigra uppgörelse om arbetskraftsmigrationen från 2008. Det räcker inte att skapa ytterligare tillfälliga lösningar. I stället behövs ett helt nytt system som är betydligt mer förutsägbart, ekonomiskt hållbart och samtidigt rättssäkert.”

”Det räcker inte att skapa ytterligare tillfälliga lösningar. I stället behövs ett helt nytt system som är betydligt mer förutsägbart, ekonomiskt hållbart och samtidigt rättssäkert. Under en lång tid hade den person som för egen maskin tog sig till Sverige betydligt större chanser att få uppehållstillstånd än de personer som var fast i flyktingläger administrerade av UNHCR. Svensk arbetskraftsinvandring har blivit ett mörkt håll av utnyttjande, fuskkontrakt och slavlöner. Inget tyder på att anklagelserna kommer att vara mindre när en omvärdering av den tidigare förda politiken drar i gång på allvar. Men till skillnad från de föregående regeringarna måste Kristersson och hans kollegor inse att deras mandat att föra politik inte avgörs av deras hårdaste kritiker utan av väljarna. Och de har varit tydliga: Sverige behöver en annan migrationspolitik.”

https://www.gp.se/ledare/ett-decennium-av-rädsla-som-format-sverige-1.82224197

Det finns både imponerande och mindre imponerande företrädare inom Sveriges partier. En sak är helt säker. På kort tid har Sverige fått en ny stark politisk rörelse på grund av att övriga partier misskötte migrationspolitiken, integrationspolitiken och grundläggande demokratiska värderingar. Har det politiska Sverige lärt sig något av detta? Kanske, kanske inte.

https://www.expressen.se/nyheter/richard-jomshofs-vag-fran-sparkad-till-toppjobb/

Har de svenska partierna lärt sig något av de senaste årens stora misslyckanden? Det är tyvärr inte självklart. Flera av dem är allt för navelskådande och ägnar sig åt tunnelseende. Störst bevis på att självkritiken är liten är att de i hög utsträckning skyller många problem på andra partier. "Någonannanism" är en dålig väg att vandra om vi ska förbättra allt som gått sönder.

Farliga investeringar

Vad lämnar vi efter oss till våra barn

"I fäders spår för framtidens segrar" är visdomsord som finns vid målgången när Vasaloppet körs. Hur galet det än kan låta tror jag de flesta politiska ledarna i världen, inklusive diktaturer, inte bara ser till personliga vinningar. Arvsperspektivet finns ofta med i spelet. Det innebär självklart inte att ”fäders spår” blev något som de nya generationerna uppskattar. Personligen tror jag många generationer ryssar kommer att få lida för hur dagens styre av Ryssland agerat och agerar. Personligen tror jag många bland kommande generationer Uppsalabor kommer att vara besvikna om spårvägsprojektet inte avbryts under 2022. Det är mycket mer ansvarsfullt att bygga ut Uppsala längs redan befintliga spår som kan kompletteras med stickspår. Det leder mer sannolikt mot framtida segrar. Investeringar innebär alltid risker, mer eller mindre. Inget konstigt med det. Det är dock alltid fel att slösa med mer pengar än vad man hållbart har råd med.

Investeringar innebär alltid risker. Särskilt i en värld med fungerande världshandel ökar riskerna att några andra gör liknande investeringar och sköter dem mycket bättre och därför konkurrerar ut andra leverantörer. Konkurrens är dock enligt mig alltid positivt ur ett generellt utvecklingsperspektiv. 

Patrik Kronquist, Expressen, skriver mycket läsvärt om hur illa det ofta går när politiker tror sig veta bäst om vad som är rätt att göra på den mycket konkurrensutsatta affärsmarknaden. När politiker tar för mycket pengar av oss invånare, och lättsamt gärna slösar med dem på olika symbolprojekt, dånar varningsklockorna för invånare som bryr sig om en hållbar ekonomisk hushållning.

"När världen skrek efter produkter igen var Sverige ett av få länder vars fabriker och gruvor inte var sönderbombade. Men här tolkades inte framgångarna som en följd av tursamma omständigheter. I stället skapade den ekonomiska boomen en massiv hybris. ”Den närsynta självbelåtenheten har sannolikt varit Sveriges allra största problem under hela det senaste halvseklet”, skriver Jan Jörnmark i bokens nyckelmening. Plötsligt fanns det pengar att plöja ner i de mest vansinniga projekt. Under 1960-talet investerade bolaget Gränges exempelvis motsvarande en miljard kronor i gruvan i Stråssa i Västmanland – trots att malmen hade låg järnhalt och brytningen var kostsam. Bara 20 år senare dukade gruvan under för konkurrensen från de effektiva dagbrotten i Brasilien och Australien. Det påkostade anrikningsverket i Stråssa används numera som ett slagfält för paintball."

"Men i Sverige drogs fel slutsatser även när tiderna blev bistrare. Många företag försökte gömma sig bakom nationella tullar och valutaregleringar i stället för att rusta sig för den globala konkurrensen. Skattesystemet bidrog till att det blev viktigare för Volvo och Saab att blidka svenska politiker än att göra kunderna nöjda. Investeringarna styrdes av regionalpolitik – inte av vad som var ekonomiskt rationellt. I Malmö och Kalmar byggdes nya, lågproducerande fabriker där det tog fem gånger så lång tid att skruva ihop en bil jämfört med i Japan. Jan Jörnmark hann fota även dem innan de revs."

"Under de senaste åren har det svenska självförtroendet fått sig en rejäl törn. Numera toppar Sverige rankningar över gängskjutningar – inte över OS-medaljer. Men på åtminstone ett område är självförtroendet fortfarande skyhögt: klimatet. Och visst har svenska politiker gjort kloka val – som att bygga ut kärnkraften och se till att hushållen skrotade oljepannorna. Men de låga svenska utsläppen beror också på en rejäl dos tur. Bristen på stenkol i marken innebar att Sverige aldrig började bränna kol för att generera elektricitet. Och fjällen i väster gjorde älvarna optimala för vattenkraft. Ändå betraktar vi de kolkraftsberoende polackerna närmast som sämre vetande." 

"Den hybrisen kan bli grogrunden för framtidens felsatsningar. I Norrland pågår nu en enorm industrialisering som till stor del finansieras med offentliga medel. Northvolt ska tillverka batterier till elbilar i Skellefteå, Hybrit ska ta fram fossilfritt stål i Gällivare och H2GS vill göra samma sak i Boden. Skalan är svår att greppa. Två-tre industriprojekt kommer att behöva el motsvarande hela Finlands förbrukning. Och uppemot 100 000 människor ska på kort tid förmås att flytta norröver. Ändå debatteras satsningarna ofta som om de vore riskfria. Att metoderna ska fungera, företagen tjäna pengar och de svenska utsläppen minska betraktas närmast som en självklarhet. Men har man läst Jan Jörnmark blinkar varningssignalerna rött. Det finns en uppenbar risk att det om något decennium spelas paintball även i batterifabriken i Skellefteå."

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/miraklet-i-norrbotten-kan-bli-framtidens-kollaps/

Kollektivtrafikens misslyckande

Relevanta erfarenheter och meriter

Hur är det möjligt att misslyckas så extremt med kollektivtrafiken i Region Uppsala? Hur svårt kan det vara att sköta en verksamhet, som finns runt om i hela världen, inte minst i alla andra av Sveriges regioner? Gång efter gång får jag höra frustrerade skolelever svära över bussar som inte går i tid. Gång efter gång får jag på företagsbesök höra hur kraftigt negativt de drabbas av kvalitetsbristerna inom kollektivtrafiken. Flera företag lyfter också upp hur illa planerade nya industriområden är med busshållplatser.  För oss i Utvecklingspartiet demokraterna är en del av problembilden mycket tydlig, vi saknar politiskt ansvariga med relevanta erfarenheter och meriter. Det är faktiskt befängt att tro att den högsta ledningen kan vara lekmän och att det räcker med väl betalda tjänstemän för att praktiskt orienterade verksamheter ska fungera. Kollektivtrafiken i Uppsala är ett lysande exempel på att kompetensbristen i toppen, bland partiernas tillsatta partimedlemmar, får kraftigt negativa effekter för oss invånare. 

Läs gärna i nedan bifogad länk vad Region Uppsalas så kallade Trafik- och samhällsutvecklingsnämnd är ansvarig för. Och googla på nämndens ledamöter för att värdera om de har relevanta erfarenheter och meriter för att väl klara sitt viktiga uppdrag. Det är hög tid att vi väljare synar partiernas kandidater bättre. Och seriösa journalister, som vill göra samhällsnytta, borde göra det samma. Det är ingen tvekan om att det finns några som är väl meriterade för ett liknande viktigt uppdrag, men allt för få. Det blir mycket dyrt för berörda invånare.

https://regionuppsala.se/politik-och-paverkan/sa-fungerar-politiken/styrelser-och-namnder/

Viktor Janriks debattartikel i UNT är mycket läsvärd. Det viktigaste med väl fungerande kollektivtrafik är att man kan lita på att tidtabellerna fungerar. Då kan man komma till jobbets viktiga möten. Då kan man hinna hämta sina barn på förskolan i tid. Då kan man i tid hinna till träningstiden med fotbollslaget och så vidare. Inte minst ur ett miljö- och klimatperspektiv är den usla kollektivtrafiken ett stor misslyckande. Varför ska de som har råd välja kollektivtrafik före bil när kollektivtrafiken håller så dålig kvalité? På toppen av det vill vissa inom Uppsalapolitiken att vi ska införa spårvägar också...... 

"Det senaste året har det varit mer regel än undantag att det inte fungerar med pendlingen. Om Uppsala ska leva upp till sitt motto “Välkommen hit, välkommen hem” behöver tågtrafiken säkras och kommunalskatten sänkas. Det är i synnerhet viktigt för att hålla kvar alla unga vuxna och tidigare studenter som överväger om de ska vara de som drar, eller stannar kvar."

"För många leder förseningarna till funderingar om man ens kan bo kvar i Uppsala. Inför hösten har MTR ställt in fyra avgångar varje dag. Detta beror på personalbrist som företaget har haft lång tid att justera för. Dessa fyra inställda avgångarna är alltså de som redan nu är planerade. Ingen vet hur många avgångar som faktiskt kommer att komma fram."

"SJ:s hantering av tågkaoset har också varit alltför dålig. Framförallt är det den bristande kommunikationen som skapar irritation. Det som upplevs frustrerande är inte bara att tågen ställs in, utan hur man som betalande kund blir behandlad. Inställda avgångar meddelas med kort varsel och ursäkter med som att det saknas både tåg och personal."

"Uppsalas skatter är för höga. Vi riskerar att få en ännu högre skattesats om unga arbetare flyttar från staden. Skatten ligger över rikssnittet och varje månad betalar man nästan 750 kronor mer i skatt jämfört med någon som bor i Stockholms kommun. Ett ungt par som står i valet och kvalet mellan att pendla från Uppsala eller flytta till en förort i Stockholm, där skatterna är lägre, förlorar ekonomiskt på att bo kvar, även med de högre boendekostnaderna i Stockholm. Argumenten att stanna kvar blir försvinnande få."

"SJ och MTR behöver leverera på sina åtaganden och sluta ducka för berättigad kritik. Den frustration som finns behöver tas på allvar om vi inte ska förlora viktiga skattebetalare. För ingen av oss pendlare vill fortsätta vakna med klumpen i magen om vi kommer att komma till jobbet eller inte."

https://unt.se/debatt/artikel/uppsala-har-inte-rad-med-fortsatt-tagkaos/rgy878xr

Vet du vilka politiker, och partier, som har störst ansvar för den dåligt fungerande kollektivtrafiken? Det vet jag. Det är hög tid att stänga ner spårvägsprojektet i Uppsala. Det är hög tid att få ordning på buss- och pendeltågtrafiken i Region Uppsala! Hur svårt kan det vara? Fråga det avgående politiska styret i Region Uppsala. I Bollnäs bygger de inga spårvägar… men mycket billigare, men dyra, simbassänger…

Säg upp Uppsalaavtalet! Nu lämnar även politikern, infrastrukturminister, Eneroth inom kort politiken, så möjligheterna till omförhandlingar är vidöppna! När börja omförhandla? Nu! När? Nu! Nu! Nu! Två ytterligare spår mellan Uppsala och Stockholm är tveklöst 100 procent en nationell angelägenhet.

https://www.dn.se/sverige/s-veteranen-darfor-lamnar-jag-riksdagen/

Dags för decentralisering

Makt nära dem som ska lösa uppgifterna

Centralisering av makt, och massivt med administrativ personal, leder alltid till mycket sämre möjlig utveckling för alla grupperingar av människor. Det gäller i alla sammanhang. Beteendevetenskapen är tydlig. Människor växer sig starkare och blir generellt mer tillfredsställda när vi både får ansvar och befogenheter. Hur svårt kan det vara att förstå att mer makt till personalen att lösa sina uppdrag i skolan, äldreomsorgen, sjukvården och så vidare garanterat leder mot bättre resultat? Nu är det verkligen tid för att riva många pyramider inom offentlig sektor! Pyramider som både leder till sämre invånarnytta och dålig arbetsmiljö. Pyramidrivandets tid kommer också att stärka svensk civilförsvarsförmåga. Toppstyrda och trögrörliga organisationer är inte resilienta (motståndskraftiga). Det är dags för ”Riv pyramiderna reformer”. 

https://www.synonymer.se/sv-syn/resilient

”När tidningen Chef rankade de största händelserna i svensk ledarskapshistoria kom Riv pyramiderna! etta. När omvärldsbevakningsföretaget Kairos Future frågade 1 700 svenska chefer vem eller vad som hade betytt mest för deras karriärutveckling svarade 48 procent Jan Carlzon. Ingen annan händelse eller person fick mer än någon procents svarsfrekvens.”

https://vdtidningen.se/renassans-for-riv-pyramiderna/

För att bygga framtida positiva samhällen behövs erfarna och meriterade politiska företrädare i länder där skattetrycket är högt. Högt skattetryck innebär ofta att det offentliga styr över stora resurser. Det innebär att politiker styr över stora resurser. Det borde därför vara självklart att vi röstar fram erfarna och meriterade politiska företrädare. Hur gör vi det i bättre utsträckning än nu? Samtidigt behöver oerfarna människor med maktambitioner bättre coaching för att växa in i en roll där ansvaret är stort och komplexiteten omfattande. Det är självklart inom näringslivet. Det är tyvärr inte självklart kopplat till de offentliga högsta uppdragen, de politiska uppdragen. 

Anna Dahlberg, Expressen, ger ett bra Polis exempel på dysfunktionell organisation. Och det är viktigt att fokusera på få och de viktigaste verksamhetsmåtten. Gör om! Gör rätt!

”En central ambition med polisens omorganisation 2015 var att polisen skulle komma närmare medborgarna. Inte heller på det området har polisen lyckats. Visserligen har det börjat fyllas på med fler nyutexaminerade poliser ute i lokalpolisområdena (fattas bara med tanke på den stora utbyggnaden). Men det är långt kvar till målet om en lokalt förankrad poliskår, som känner sitt område och har vunnit invånarnas förtroende.”

”Det är fortfarande fler som arbetar på polisens HR-avdelning än som verkar som områdespoliser runtom i Sverige, enligt siffror från Polisens årsredovisning. Det är faktiskt bisarrt.”

”När Riksrevisionen granskade polisens närvaro i utsatta områden fann man att det fattades områdespoliser i var tredje lokalpolisområde. Lika mörk är bilden i en rapport från polisens egen tillsynsenhet från i fjol. Slutsatsen är att polisen inte har någon koll på hur områdespoliserna används. Hälften av dem har inte ens fått ett geografiskt tilldelat område. I stället har de kommit att användas som ett slags vikariepool. Till listan över polisen misslyckanden kan också läggas vårens passkaos och påskkravaller. För att summera: Det förväntade resultatlyftet har uteblivit trots mångmiljardsatsningarna. Tvärtom uppvisar polisens kärnverksamhet allvarliga brister.”

”Det snabbaste sättet att få till stånd en förändring är att se till att polisen presterar bättre.”

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/detta-duger-inte-byt-ut-rikspolischefen/