Lyssna och argumentera

I hörnen ingen bra match

Har du varit på en boxningsmatch någon gång? Har du varit på en match i sumobrottning någon gång? Det har jag. Om de som tävlar skulle stå kvar på var sin sida och bara skrika på varandra skulle det bli en värdelös kamp och ingen skulle vinna över den andra. Det är när de går i närkamp och stöter och blöter sin teknik mot varandra som någon kommer att gå segrande ur striden, och den andre som förlorare. Inom politiken ska kampen vara argumentationen utifrån den politik man företräder. Logiken är den samma även om man inte med våld slår sönder och samman varandra. Politiska motståndare försöker med ord slå sönder varandras argumentation. Nya politiska krafter försöker de tiga ihjäl eller förlöjliga för att slippa mer konkurrens om rösterna. Det är i intelligenta debatter, och genom att lyssna på vad motståndaren säger, som vinsten kan skapas. Inga andra sätt är hållbara. Tyvärr är dagens debattklimat långt ifrån intelligent och ansvarsfullt. Politik har gjorts mer till show än det ansvarsfulla förtroendeuppdrag för invånarnas bästa det ska vara. Tyvärr har de sociala medierna kraftigt bidragit till denna stora kvalitetssänkning av politiken. Och trenderna i Sverige följer ofta trenderna i USA. En inte ointressant skillnad är att USA med 330 miljoner invånare i princip endast har två partier. Så är det i stor utsträckning även i Storbritannien. I kampen mot Kinas enpartistat skiljer med andra ord enbart ett parti....

På Agenda, SVT i söndags, tycker jag att den svensktalande gästen från Harvard University gav kloka inspel om hur dåligt dagens debattklimatet i USA är. Tyvärr kunde han inte se något ljus i mörkret. Det är mycket illavarslande för utvecklingen i västvärlden. Om västvärlden ska fortsätta att försvara demokratiska ideal måste västs samhällen erbjuda mycket mer generellt välstånd och trygghet än välskötta totalitära stater. Är det svårt att förstå? Lyssna gärna på professor Steve Kelman från Harvard i nedan Agendaavsnitt.

https://www.svtplay.se/video/33903134/agenda/agenda-29-maj-21-15?info=visa

Tyvärr är det inte bara debatterna mellan folkvalda som blivit allt värdelösare. De ungdomsförbundsinspirerade riksdagspartierna (de som inte längre är kvar i ungdomsförbundet) blir allt mer aktivistiska och allt mindre pragmatiska. Det är riktigt illa för oss invånare i landet Sverige. Riksrevisionens senaste rapport är en skrämmande läsning! Den bekräftar idiotin som vi väljare tillåter. Våra politiska företrädare saknar ofta gedigen arbetslivserfarenhet, relevanta meriter och skiter i att lyssna på vad experter och intressegrupper tycker om aktivistiska förslag. Det är ett politiskt agerande som leder ett samhälle mot ordentlig dekis. Nedan hittar du Riksrevisionens senaste rapport, det är en sorglig berättelse om hur politiskt misskött Sverige är. Vi kan ändra på det. Vi måste ändra på det. Rösta klokt i dina tre val 2022.

https://www.riksrevisionen.se/rapporter/granskningsrapporter/2022/pa-skakig-grund----beslutsunderlag-infor-stora-reformer.html

Folkomröstningar

Gemensamt ansvar

Att vara förtroendevald innebär inte att man ska idiotförklara resten av invånarna mellan valen inom det geografiska område man är satt att kämpa för. En förtroendevald ska vara företrädare för de invånare som ingår i det parlamentariska område de representerar, inget annat. I en värld uppdelad i en massa olika samhällen inom ett land och mellan länder innebär det givetvis ett ansvar att också verka för goda relationer med omvärlden. När politiska företrädare förstår detta enkla perspektiv på sitt uppdrag gör de stor positiv nytta för dem de ska tjäna. När också invånarna i ett samhälle betydligt bättre än nu inkluderas i besluten som leder samhället framåt blir den positiva utvecklingskraften mycket starkare. Kraftfullt engagemang skapas genom att man på allvar involveras i processen framåt.

Schweiz är ett lysande exempel på ett samhälle som utvecklats kraftfullt och där folkdemokrati råder. Inte minst var det intressant att på RIX-FM höra att i samband med medborgaransökningar i Schweiz kan man nekas medborgarskap om man anses typ "jobbig och allmänt odräglig". Tveklöst kan man ha synpunkter på denna godtycklighet som tydligen skulle vara upp till grannar att avgöra MEN det signalerar tydligt hur extremt långt därifrån Sverige är. Personligen tror jag att en bättre fungerande demokrati där graden av medbestämmande ordentligt ökar skapar förutsättningar för en ljusare framtid. Regelbundna rådgivande och beslutande folkomröstningar skulle bland annat innebära att politiska företrädare mycket mer, och löpande, skulle behöva möta invånarna och argumentera för de vägval de tror är bäst för samhällsutvecklingen. Idag är de mötena väldigt få och många heltidspolitiker är fullt upptagna med internt arbete i alla dess former. 

Personligen anser jag att modellen med representativ demokrati fortsatt är väldigt viktig. Många frågor som ligger på politikernas bord är komplexa och det är viktigt att de som förväntas fatta besluten är ordentligt pålästa. Samtidigt finns viktiga frågor som starkt berör ett samhälles invånare som med fördel kan erbjudas som rådgivande folkomröstningar. I den digitala tid vi lever i, där informationsteknologin blir allt mer användarvänlig, är det också enkelt att tillämpa en sådan ordning. Vi är inte långt ifrån en tid där talstyrning även kan hjälpa till exempel människor som har svårt att hantera dagens digitala plattformar som smarta mobiltelefoner, datorplattor och övriga datorer. Vad gäller förmågan att hantera komplexitet är det sannolikt ett av skälen till att politiken presterar dåligt idag, förmågan hos många att hantera väldigt komplexa samband är för liten. Förmågor som man bara kan tränas till genom praktiskt arbete. Förmågor som oftast särskiljer dem som når högsta uppdragen inom näringslivet från resten av medarbetarna. Vilka förmågor brukar göra personer attraktiva inom politiken? Talets gåva och "att man går igenom rutan".... 

Expressens ledare tycker jag går snett i sin huvudsakliga diss av folkomröstningar. Tänk om Uppsalaborna fått rösta om det lokala energibolaget skulle säljas eller ej. Det hade i vart fall sannolikt gjort att prislappen hade blivit mycket högre, nu såldes Uppsala energi till ett mycket lågt pris. Och än en gång argumenterar jag för att det stora värdet med rådgivande folkomröstningar i relativt enkla frågor tvingar politiker att mycket aktivare möta sina invånare och argumentera för varför de vill göra som de önskar. Förankringsarbetet bland invånarna måste förbättras och rådgivande omröstningar är en mycket bra metod för det. I Schweiz fungerar det utmärkt med beslutande folkomröstningar i stor omfattning. Det kan det göra även i Sverige även om jag i huvudsak förordar rådgivande folkomröstningar och inte en direktdemokrati eftersom valda företrädare förväntas vara ordentligt insatta i berörda sakfrågor.

"Tanken med folkomröstningarna är vacker, att engagerade medborgare ska kunna påverka lokala frågor. Om en rörelse samlar in namn från minst en tiondel av de röstberättigade måste kommunfullmäktige ta ställning till om en folkomröstning ska hållas. Och folkomröstningen ska bli av även om endast en tredjedel av fullmäktige ställer sig bakom kravet."

"Lokala folkomröstningar har sin plats i demokratin. Ett gott exempel var när helsingborgarna i fjol röt nej till att sälja kommunens energibolag. Över hälften röstade och 96 procent gick emot säljplanen. Men de flesta folkomröstningarna späder bara på det politikerförakt som redan finns. Det bör oppositionspartier betänka."

https://www.expressen.se/ledare/lokala-folkomrostningar-ar-ofta-rena-dumheterna/ 

Under gårdagens kommunfullmäktigemöte i Uppsala blev det en hel del diskussioner om hur demokratin i Uppsala fungerar. Det är tveklöst så att den har stor förbättringspotential. Inte minst i ljuset av, som också togs upp, att urvalet av vilka önskemål om debatter som önskas tydligt beror på vilka som kommer med önskemålen är illa. Självklart argumenterades för att det inte är så men det är mycket svårt att tolka urvalshanteringen på annat sätt. Vår demokrati behöver stärkas! min övertygelse är att det är ett sätt att åter börja bygga vårt land konkurrenskraftigt. När invånarna som grupp får tycka till om sakfrågor är de mycket klokare än vad många politiker förstår. Framtiden berör alla invånare. Det är därför mycket rimligt att invånarna löpande involveras i de stora beslutsprocesserna, inte bara ges chansen att rösta en gång vart fjärde år. 

Folkviljan och mängdlära

Det är i närsamhället det ska hända
Varför är decentralisering så viktigt? Det vill säga att makten ligger så nära oss enskilda människor som möjligt. Bland annat för att det motiverar människor väldigt mycket att bidra till förbättringar. Det är tydligt i stor utsträckning ett eget ansvar. Det är också i lokalsamhällen runt om i världens som till exempel integrationen måste klaras av om en plats fylls med många nya invånare.

Utvecklingspartiet Demokraterna, UP, anser generellt att vi invånare löpande ska få göra vår röst hörd. Vi är övertygade om att de tvingar de så kallade förtroendevalda att bättre förhålla sig till vad de människor de ska företräda tycker. Innebär det nödvändigtvis att fatta beslut som en majoritet i en opinionsmätning tycker? Absolut inte. Men det innebär att de som vill vara riktiga företrädare för människorna inom ett geografiskt område ständigt har "örat vid marken" och om man inte gillar det man hör får man lägga mycket energi på att "folkbilda" sina grannar om att det finns klokare vägval. Om man misslyckas med det får man antingen göra som en majoritet önskar eller lämna sitt förtroendeuppdrag. Så enkelt kan man tycka att det ska vara. Så enkelt är det tyvärr inte när politik har blivit ett yrken för allt för många.

Nedan bifogar jag en länk till en beskrivning av mängdlära från det tekniska universitetet Chalmers. På Chalmers har bland andra den mycket framgångsrika företagsledaren Leif Östling studerat.
Nedan bifogar jag också en ledarartikel i GP skriven av Adam Cwejman.
Adam Cwejman bjuder nedan alla svenskar som fortfarande inte lärt sig mängdlära på läsvärda ord:

”Våra regeringar, såväl socialdemokratiska som moderatledda, har fyllt på redan trånga förorter med människor samtidigt som tidigare olösta problem med språkinlärning, socialisering in i det svenska samhället och etablering på arbetsmarknaden halkat efter. Nu verkar främst Moderaterna, men även i viss mån Socialdemokraterna (även om den processen lär ta lång tid) inse att den förda politiken inte var helt klok.”

”Sverige kan inte fortsätta lappa och laga ett i grunden dysfunktionellt system som varje år ger våra kommuner oförutsägbara och i många fall svårhanterliga mängder människor att ta emot. Det är uppenbart att det behövs en större förutsägbarhet och möjlighet från statens håll att planera mottagandet. Det vill säga, en politiskt överenskommen kvot, justerad från år till år som motsvaras av mottagandekapaciteten. Den kan vara högre vissa år, lägre andra.”

”Så fort andelen utrikesfödda går över dessa procenttal så börjar först och främst de infödda flytta från området. Därefter de utrikesfödda som redan har etablerat sig hyggligt. Om områdena då fylls på med ytterligare personer med svag koppling till det nya landet så händer två saker: Den naturliga assimilationen hämmas och de sociala problemen börjar hopa sig. Detta är inget mysterium.”

”Den naturliga kapaciteten att assimilera nya medborgare kan aldrig ersättas av jobbcoacher, integrationsprojekt eller välvilliga kommunala handläggare. Dessa politikens integrationsredskap kan bara utgöra ett komplement, aldrig ett fundament, för en fungerande integration. Detta har länge varit svensk politiks akilleshäll: Man har utgått från att politiska system, vare sig det är arbetsmarknadens utformning eller omfattningen på välfärden, avgör vilka resultat vi får. Men det är i själva verket de knappt synliga sociala processerna i vardagen som utgör den absoluta lejonparten av det som är integration i praktiken. Och dessa bestäms inte av integrationsministrar utan av de krassa statistiska verkligheterna: Vilka är proportionerna mellan infödda och nyanlända ute i landet? Det är denna förutsättning som behöver en långsiktigt hållbar politik, inte om fem år utan helst nu. Moderaterna har nyktrat till från Reinfeldtårens verklighetsfrånvända idealism. Men nu räcker det inte med att kritisera Socialdemokraterna.”

https://www.gp.se/ledare/väljarna-förtjänar-att-få-ta-ställning-i-migrationspolitiken-1.19573111
http://www.math.chalmers.se/Math/Grundutb/CTH/tma220/1314/main.pdf

Dagens besvikelse
De som ständigt vill leva i en konstgjord verklighet och gärna undviker att seriöst, och på djupet, debattera med människor som har andra uppfattningar. Och bara för att vissa människor ibland uttrycker sig mer eller mindre klumpigt är det korkat att utan faktagranskning kritisera en politisk motståndare. Är till exempel Leif Östlings erfarenheter sanna, det går att verifiera. Det måste idag också vara väldigt få i Sverige som anser att det samhällskontrakt vi förväntar oss för höga skatter tål fler stora volymer av invandring som inte direkt är eftertraktad arbetskraft. Det finns tveklöst rasister men det mycket stora flertalet svenskar är inte rasister. Det är inte Östling heller. Men han vågar dela med sig av sina erfarenheter och sina kunskaper inom mängdlära. Volymer har betydelse.

Och SwebbTV är kanske ordentligt ”högerorienterade”, det vet inte jag. Bara en politiskt inriktad mediekanal har en tydlig politisk inriktning på hur de ställer frågor är det en del av en tolerant demokrati. Är det i så fall ett problem i den svenska demokratin? Det kanske är så att de som ligger bakom SwebbTV har som affärsidé att lyfta fram mer perspektiv från människor som andra medier aldrig släpper fram? För oss som gärna försöker förstå hur, för mig vilsna, AFA-, IS-, NMR- och AfS-själar tänker är det demokratiskt värdefullt att lyssna även på deras åsikter. Anhängare till AFA, IS, NMR och liknande organisationsmedlemmar har en perverterad syn på människor som inte ”är som dem”. Det bästa sättet att motverka liknande tyckare är att låta dem prata och sakligt bevisa hur korkade idéer de företräder. Alla medier borde låta många röster höras. De ”sjukaste” rösterna får bara ökat stöd om de tillåts bli ”martyrer”. SwebbTV tycker jag verkar synliggöra alternativa röster än de som för stunden anses politiskt korrekta av typ +90% av övriga medier i Sverige. Mer grävande journalistik tack. Mer variationer i åsikter när verkligheter beskrivs tack.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/leif-ostling-stallde-upp-i-intervju-pa-sajt-med-kopplingar-till-vit-makt-miljon?fbclid=IwAR16bEUEzi7UFfJvNntwWGG-OPkOoLKQdrwikYVYrjpwXkswgqc1jsWUWQA

Dagens stjärna
Expressens ledarredaktion. Ja, det ska vara mer krävande att kvala in som svensk medborgare. Det är en självdestruktiv ordning att inte använda inträdet som medborgare som en tydlig check-lista på att man uppfyller några viktiga kriterier. Som till exempel minst en svensk fyraårings genomsnittliga kunskaper i svenska. Frågar du mig anser jag även att man ska acceptera ”klubbreglerna” som religiöst sekulärt, jämlikhet och ambitionen att vara självförsörjande för att vi som kan ska hjälpas åt att bära upp dem som verkligen inte kan vara självförsörjande i vårt unika samhälle.

”Att det har krävts två decennier för att komma till skott säger mycket om hur känsligt ämnet har varit. Det har ansetts stötande och ”exkluderande” att ställa krav på den som vill bli svensk medborgare. Precis som Sverige har varit extremt generöst med att dela ut permanenta uppehållstillstånd sticker vi ut internationellt med lågt ställda krav för medborgarskap. Följden har blivit att medborgarskapet har låg status i Sverige, vilket statsvetaren Andreas Johansson Heinö har påtalat.”

”Incitamenten. Genom att ställa krav för medborgarskap stärker man drivkrafterna hos nyanlända att snabbt komma in i det svenska samhället. Det gäller förstås ett språk- och kunskapsprov, som skulle ge SFI-studierna ett nytt skimmer. Men även andra krav kring försörjning och skötsamhet har samma effekt.”

”I Danmark krävs exempelvis att personen i fråga har varit bosatt i landet nio år, i Norge minst 7 år och i Finland 4-7 år. I Sverige räcker det med en hemvisttid på 5 år som huvudregel och 4 år för flyktingar och statslösa. I Danmark krävs vidare att den sökande har försörjt sig själv under de senaste fem åren före beslutet. I Sverige finns inga sådana krav. Listan kan göras mycket längre, exempelvis kring möjligheten att återkalla medborgarskap.”
https://www.expressen.se/ledare/stall-hogre-krav-for-att-bli-svensk-medborgare/