Låt den tydliga kampen börja
Sanningen är i betraktarens ögon. Så är det, trots att det en enskild människa upplever som sant ofta inte är den mest rätta betraktelsen av verkligheten ur ett strikt objektivt perspektiv. Kort och gott upplever varje individ sin unika verklighet och alla jordens ”trollfabriker” lägger ner massor av tid på att utifrån sina ”narrativ”, sina subjektiva perspektiv, övertyga betraktaren om vad som är rätt eller fel. Dog Wagnerchefen i en olycka? Blev han dödad av Putin? Blev han dödad av CIA? Blev han dödad av kineserna? Tog de kollektivt självmord…. Sanningen är alltid i betraktarens ögon. Det lär man sig till exempel i Disneys ”Lejonkungen”. I takt med att vi blir äldre och erfarna blir också de flesta klokare. Verkligheten blir tydligare och närmare sanningen i takt med att vi blir äldre och erfarnare. Det är därför som äldre runt om i världen oftast är i ledande ställningar i samhällsbyggarperspektivet. I det vi kallar det offentliga i Sverige. Det är en klok ordning. Den ordningen behövs för att vända Sveriges nedgång.
Det är dags för kampen mellan partierna att förtydligas om vad som ska prioriteras, omvänt vad som inte ska prioriteras. Eller som många partier föredrar att höja skatten för att slippa välja bort. När ett land sköts dåligt faller det fort eller sakta sönder. Det är dags att reformera Sverige så att vi åter kan känna stolthet över att vara svenskar i världen. Så är det inte nu. Tryggheten måste återskapas. Skolan måste leverera konkurrenskraftiga elever. Sjukvården måste snabbt och effektivt lösa sina vårduppdrag. Äldreomsorgen måste värdigt och kärleksfullt stötta dem som gått före oss och byggt mycket av det som fortfarande är bra. Och Regionerna som separata politiska enheter måste läggas ner. Ju förr desto bättre! Region Uppsala förstår inte ens att de är ansvariga för kollektivtrafiken. De har i huvudsak två uppdrag. Sjukvård och kollektivtrafik. Båda sköts på ett sätt som får betyget F!
Daniel Åkerman, GP, är helt rätt ute i nedan artikel. Jag delar hans uppmaning till finansministern. Min betraktelse är att sjukvården inte lider av penningbrist, de lider av ledarskapsbrist. Bland annat ledare som tvingas prioritera. Och som vågar stå för de prioriteringarna. Att de kommande åren välja högre skatter mot medelklassen kommer tveklöst att krascha landet Sveriges ekonomi.
”Det behövs stora satsningar på bland annat försvar, rättsväsende, energiproduktion och infrastruktur. På samma sätt som statsbudgetarna har hållits strama måste även regionpolitiker göra svåra prioriteringar. Tyvärr verkar många inte ha velat inse det. I SR-inslaget intervjuas exempelvis Jörgen Bragner, tillförordnad regiondirektör i den regionen med störst underskott: Södermanland. Han förklarar att regionen ”har haft en ansträngd och tung ekonomi under flera år”, men att ”coronapandemin gjorde att ekonomin räddades av de statsbidrag som kom”.”
”Politikerna verkar ha tagit de tillfälliga stöden som en ursäkt för att inte se över inkomster och utgifter. Naturligtvis svider det att behöva höja skatter och avgifter eller att dra ned på bidrag eller kommunal service. Men det är krisens verklighet – vi har blivit fattigare. Det går inte att komma runt.
”Det finns dock några saker regeringen kan göra. En åtgärd vore att omvandla de riktade statsbidragen till generella. Det skulle ge regioner och kommuner betydligt större frihet att anpassa sin budget efter lokala förutsättningar. Samma sak gjordes med framgång under 90-talskrisen. Regeringen bör också säkra långsiktigt ansvarstagande i kommuner och regioner. Nationalekonomen Stefan Fölster påpekar på SvD:s debattsida (16/8) att det fortfarande inte finns någon oberoende effektivitetsrevision av kommuners verksamhet. En granskningsmyndighet liknande Riksrevisionen skulle kunna öppna för minskade utgifter i framtiden. Oavsett måste regionerna visa eget ansvar innan de kan få mer statliga pengar.”
https://www.gp.se/ledare/ös-inte-mer-pengar-över-regionerna-svantesson-1.107502117
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar