torsdag 17 september 2020

Klockan klämtar

Integrationsarbetet måste ledas politiskt 

Det finns inget kompetent politiskt integrationsarbete i Sverige. Det finns inte nationellt och det finns definitivt inte i Uppsala kommun. Miljöpartiet, Liberalerna och Socialdemokraterna fattar helt enkelt inte att det måste vara politiska ledare som tar sig "skit under naglarna" och prioriterar detta nödvändiga och viktiga arbete. Sluta med alla minimalt värdefulla uppdrag utöver huvuduppdragen och gör det ni ska kopplat till ert huvuduppdrag. Om ni vill ha lite vägledning för vad som krävs kan ni med fördel läsa min bok "En stund på jorden" som publicerades innan valet 2018. I den kan ni också läsa en del kritik om sektrörelsen i dagens Centerpartiet. Förutom min offentliga kritik av Cs oansvariga migrationspolitik, kritik av en korkad och odemokratisk hantering av SD och kritik av Decemberöverenskommelsen bjöd, som sagt, min bok också på kritik av ledarskapet inom C. Även om det var demokratiskt vidrigt hur Cs partiledning uteslöt mig var det bra för demokratiutvecklingen i Sverige. Nu är jag med i en demokratirörelse som växer sig allt starkare. Hade de inte uteslutit mig hade jag efter Januariöverenskommelsen lämnat. Det hade varit droppen för att stå ut med att mitt namn förknippas med så mycket dumhet. Att en och annan ledande Centerpartist hoppar på mig är inte förvånande. De kan fortsätta sin vansinniga migrationspolitik, stötta vänsterstyre, driva nyliberala frågor och använda sina miljarder för att hålla sig kring 8 procents stöd. Jag är tacksam över att inte förknippas med det. Nu har jag fått chansen att tjäna Uppsalaborna helt utan partipolitiska låsningar. Det gör jag efter bästa förmåga med gott om motstånd från övriga partier som fruktar valresultaten 2022. Heja Uppsala!

https://www.adlibris.com/se/bok/en-stund-pa-jorden-9789163983900

Alice Teodorescu skriver i sin gästkrönika läsvärt om hur sjukt svenska ledande rikspolitiker beter sig och hur dåligt integrationsarbetet sköts. Det är ett mycket besvärande faktum för stora delar av Sveriges befolkning. Särskilt för dem som vill bo kvar i Sverige eller som saknar möjligheter att flytta till en tryggare och framtida mer välbärgad plats. 

"Den här krönikan skulle kunna handla om den mångsidiga kappa som statsministern så ogenerat slänger på sig närhelst det passar. Den skulle också kunna handla om den oanständiga brunsmetning som vi som påtalade sambanden, innan statsministern drabbades av sin plötsliga insiktsfullhet, utsattes för. Men det skulle sannolikt upplevas som tjatigt. I stället finns det skäl att fundera på varför det som sker inträffar just här. Enligt tysk polis, som visat på förgreningar av kriminella klaner mellan tyska Essen och Göteborg, har Sverige och Tyskland valts ut eftersom det är ”lättast att plundra socialförsäkringssystemet” i respektive land (SVD 8/9). Med andra ord: kriminella klaner gör som de gör för att våra system accepterar att de gör det."

"Många, av samtliga politiska kulörer, har skäl att fundera över hur det kunde bli såhär, liksom hur man effektivast sätter stopp för utvecklingen. De 40 klanerna knackade inte på dörren till Sverige igår och det finns inget som talar för att de avser att lämna landet i morgon. Risken är tvärtom överhängande att grupperingarna kommer att attrahera än fler individer och därmed växa ytterligare om inget radikalt förändras."

"I mångt och mycket återfinns roten till problemet i den misslyckade integrationen. Dels för att målet med integrationen i sig inte tillräckligt tydligt definierats, vilket skapat osäkerhet kring majoritetssamhällets förväntningar. Dels för att den något naiva utgångspunkten varit att alla som kommer till Sverige gör det för att de inget hellre vill än att få bli, och leva som, ”svenskar”. Men tänk om det inte är så? Tänk om detta alternativ av vissa, faktiskt upplevs som sämre?"

"Oavsett om det handlar om samhällets kollektiva oförmåga att integrera, eller den enskilda individens ovilja att integreras, är segregationen en enorm källa till problem. Inte minst då en tillvaro i gränslandet knappast bidrar till en djupare känsla av lojalitet med det nya landet och majoritetsbefolkningen. Just begreppet lojalitet är centralt i sammanhanget eftersom det utgör kittet i såväl kriminella gäng som klaner."

"Lojalitet kan inte forceras fram, det är en känsla som ytterst bygger på ömsesidighet. Den relevanta frågan blir därför: Hur förmår man människor som inte tror på Sverige som gemenskap, som inte vill vara en del av en sådan gemenskap, eller som upplever att de inte får bli en del av den, att känna ansvar och plikt för Sverige? Rentav lojalitet?"

https://www.gp.se/ledare/stefan-l%C3%B6fven-och-de-40-klanerna-1.34090451



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar