Barnafödandet

Kris eller möjlighet

Det föds historiskt få barn i landet Sverige. Geopolitisk oro, ekonomisk oro, klimatoro och faktumet att både kvinnor och män vill förverkliga sig inom sina karriärval skapar situationen. Faktumet att allt fler väntar allt längre innan de börjar försöka få barn bidrar till förändringen. Detta faktum kräver nytänkande kopplat till hur våra unika samhällen i Sverige ska kunna utvecklas ekonomiskt fördelaktigt. 

Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om förändringen och hoppas att svenska politiker inte gör som vanligt, ”låtsas som det regnar” tills omställningstiden till något hållbart blivit hopplöst kort. 

”Föds det färre barn i Sverige? Ökar andelen barnlösa? Står vi inför en demografisk utmaning? Det borde vara enkla frågor att svara på i ett land med kanske världens bästa tillgång till statistik. Men i kulturkrigets tidevarv finns inga oskyldiga fakta. Vi är ett antal debattörer som problematiserat det faktum att barnafödandet i Sverige nått rekordlåga nivåer. Det föds färre barn per kvinna än på över ett halvsekel. Dagens siffror ligger i linje med 1930-talets omtalade befolkningskris.”

”Man vet inte riktigt varför, men sedan 2010 har det så kallade fruktsamhetstalet gått ned kraftigt. Det gäller inte bara i Sverige utan i många västländer, inklusive länder med utvecklad barnomsorg och föräldrastöd. De vanliga ekonomiska förklaringsmodellerna ger inget svar. En möjlig förklaring som diskuterats är förändrade attityder, att självförverkligande sätts högre än familjebildning.”

”Det är bara det att det här sättet att tolka statistiken inte håller för närmare granskning. Det stämmer att andelen barnlösa kvinnor bland dagens 45-åringar är marginellt lägre än den var för 45-åriga kvinnor vid millennieskiftet, det vill säga hos dagens 65-plussare. Men debatten handlar ju inte om hur 70-talistgenerationen står sig i relation till 50-talisterna. Den handlar om de tydliga förändringar som kan ses i barnafödande hos dem som är födda efter 1985.”

”De flesta kan nog intyga att föräldraskap i dag har blivit ett betydligt större åtagande än det var för bara en generation sedan. Det fodrar enorma resurser i form av tid, kunskap och pengar och präglas av medelklassens konkurrens-, strategi- och statustänkande på ett helt annat sätt än tidigare. Kanske har vi helt enkelt ställt upp så orimliga krav på föräldraskap att fler väljer bort det av den anledningen? Även kraven på att hitta en ”perfekt” partner försvårar familjebildandet för många. Att avfärda problemet som ett uttryck för rationell planering och fria val är att göra det väldigt enkelt för sig.”

”Det här är frågor som är så centrala för det svenska nationsbygget att vi måste kunna föra en fri och öppen debatt om dem utan att dras ned i något importerat kulturkrig från USA.”

https://www.gp.se/ledare/snacka-inte-bort-det-allt-lagre-svenska-barnafodandet.0ff51e96-c0b3-4352-a366-8293cf92f475

Även Sveriges Radio bjuder på ett i sammanhanget viktigt reportage om att omtag och nytänkande krävs kopplat till nuvarande samhällsbyggnadsplaner. Det borde klassas som kriminellt att inte tänka om och kraftigt förändra nuvarande planer.

”Svenska kvinnor föder historiskt få barn. Och tillsammans med lägre invandring ritar det om befolkningskartan. En ny prognos från SCB tvingar kommuner och myndigheter att räkna om; långsiktiga planer för förskolor, skolor och bostäder blir inaktuella.”

https://sverigesradio.se/avsnitt/nya-bebisprognosen-som-tvingar-sverige-att-rakna-om

Sverige måste på allvar lära av andra samhällen hur man bra klarar av att säkra högt välstånd i ett land där befolkningen blir allt äldre. Svenska politiker måste också förstå två saker om man vill få igång barnafödandet igen. Då måste:

*) Framtidstro ingjutas bland befolkningen

 1) Regelverken runt bostadsbyggandet måste kraftigt minskad så att ”vanliga” löntagare har råd med ett boende som även rymmer barn. 

2) Bilen måste få plats när vi utvecklar vår infrastruktur. Utan bilar i moderna former får många barnfamiljer inte ihop sina livspussel. 

Omöjligt uppdrag

Kommuner med för litet befolkningsunderlag

Jonatan Unge är inte bara duktig på att svara på "På spåret" i SVT. Han har också insett att det är en ohållbar ordning att vara kommunalråd i en för liten kommun. Att det ens finns kommuner med färre än 5.000 invånare är sjukt. Nationella regeringar som inte kan reformera kommun-Sverige nu verkar inte för svenskarnas bästa. Läs några av Unges kommentarer om kommuner nedan.

”Det finns 290 stycken och de kommer i alla möjliga former och storlekar. En del ligger vid kusten, en del gör det inte, vissa är större till ytan, andra mindre. Stockholms kommun är störst med en befolkning på 978 800 och Bjurholm är minst med endast 2 400 invånare. Men kust eller ej, glesbefolkade eller fullsmockade, så har de enligt lag samma ansvarsområden.”

”En kommun ska stå för allt från socialtjänst till vattenförsörjning och avlopp. Vård och omsorg, skola, räddningstjänst, avfallshantering, kultur, näringsliv och flyktingmottagning. Ja, allt detta ska kommunen ombesörja. Hur är det möjligt? Så himla imponerande!”

”Om jag hade varit kommunalråd i låt oss säga Malå och någon kommit och sett orolig ut över vad kineserna hade i kikaren så hade jag bara sagt: Ähh, skit i det!”

”Men jag visste faktiskt, precis som de i Västerås, att ibland är det inte gas, mjältbrand eller kineser utan bara en lite hispig och inte helt kompetent kollega.”

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/wAVlB1/jonatan-unge-himla-tur-att-jag-inte-ar-kommunalrad

Nu ger jag Kristersson och Dahlberg några viktiga råd om de vill göra viktig historisk nytta för oss svenskar;

- Reformera kommunerna så att det inte finns någon kommun med färre än 50.000 invånare.

- Lägg ner den särskilda politiska organisationen Regioner (tidigare Landsting). Gör upp med kloka sossar och gör det som av många skäl är rätt.

- Lägg specialistsjukvården kopplat till riksdagen och statens indelning i län. 

- Decentralisera primärvården och stadstrafiken kopplad till kollektivtrafiken till kommunerna.

- Inför i kommunallagen en skyldighet att regelbundet genomföra rådgivande folkomröstningar kopplat till större förändringsförslag där det tydligt ska gå att dra  demografiska statistiska resultat. 

- Låt dagens +6000 regionpolitiker konkurrera om uppdrag i kommuner, riksdagen eller Europaparlamentet och höj därigenom sannolikt kvalitén på dem som företräder sina invånare.

Unge har rätt, det går inte att tillräckligt bra organisera kommuner under 50.000 invånare! Att allt för många politiker ska få sina arvoden får inte vara skäl för att göra det rätta. Lägg ner runt 190 av Sveriges kommuner och låt alla riksdagsledamöter göra mer rätt för sina arvoden! När fixar ni detta Kristersson och Dahlberg? Förutom att det är rätt blir ni historiska då också ; ). Sossarna har ju fått den första kvinnliga stadsministern. Ta chansen att göra invånarnytta på riktigt! Nu!

En viss tröghet är bra när samhällskroppen ställer om. För mycket tröghet är samtidigt dåligt och förstör för kommande generationer. Det är hög tid för dagens riksdagspartier att företräda oss invånare bättre! Eller för oss invånare att rösta fram nya politiska krafter som gör det förändrings och förbättringspolitik som krävs för en ljus framtid för oss som lever i landet Sverige. En snabb förbättringsåtgärd är att lägga ner regionerna och lägga ner kommuner som inte har minst 50.000 invånare. Det är nu också hög tid att återinföra tjänstemannaansvaret i Sverige. Det är inte rimligt att högt betalda tjänstemän kan gömma sig bakom politiker. Politiker som själva beslutar om sin ansvarsfrihet.

Bara de nya kraven på kommunerna kopplade till civilförsvarsförmåga skriker: ”Inga kommuner under 50.000 invånare!”. Knivsta och Märsta kan väl gå ihop? Om inte Knivsta åter vill vara en del av Uppsala.

Säkra intäktssidan

Vad skapar högt välstånd i ett samhälle?

Svaren på frågan är enkla. Ett starkt och välmående näringsliv, en väl fungerande skola, en infrastruktur av hög kvalitet för till exempel transporter och väldigt få vuxna som inte är självförsörjande. Tyvärr fokuserar väldigt många politiskt aktiva mest på kostnadssidan av den offentliga verksamheten eller enbart på höjda skatter för att lösa problem som anses bero på brist på pengar. I ett samhälle där näringslivet utvecklas starkt och näringslivsklimatet är på topp samt där självförsörjningsgraden är mycket hög blir skatteintäkterna högre och samhällsproblemen lägre. Tänk att inte det är självklart! Och glöm inte att Sverige redan har bland de högsta skattetrycken i världen.

Nu har en ny ranking av företagsklimatet i Sveriges 290 kommuner presenterats av Svenskt Näringsliv. När man äntligen trodde att Uppsala inte kunde bli sämre blev kommunen det. 212 av 290 kommuner talar sitt eget språk och borde leda till att det vänsterorienterade kommunala styret borde avgå. Det är inte förvånande att ett vänsterstyre presterar så uselt. Vänstertänk är på många sätt näringslivsfientligt och dess företrädare prioriterar aldrig den tid som aktivt krävs för att politiken ska göra positiv skillnad. Det är mycket allvarligt för Uppsalaborna att detta viktiga nyckeltal ligger på så usla nivåer. Ett väl fungerande näringsliv och en skola som utbildar konkurrenskraftiga människor har avgörande betydelse för ett samhälles välståndsutveckling. När näringslivet så tydligt uttrycker sitt missnöje menar jag allvar med att den politiska ledningen borde ta sitt ansvar och avgå. Uppsala har en enorm outnyttjad potential som garanterat kommer till sin rätt om näringslivsklimatet kraftigt förbättras. Det skulle inte bara gynna lokal- och regionalbefolkningen mycket utan hela Sverige. Därför är denna centrala välståndsfråga också högt prioriterad inom det Uppsalafokuserade partiet Utvecklingspartiet demokraterna.

https://www.foretagsklimat.se/uppsala

Johan Rudström, UNT, skriver om misslyckandet i nedan ledare. Precis som han skriver är näringslivet med på "ett hörn" och det arbetas inte i närheten så professionellt som en kommun måste göra med att stötta det lokala näringslivet. Huvudproblemet är att de ansvariga politikerna varken väljer att prioritera den tid som krävs samt saknar förmågan att stötta det så avgörande för vårt generella välstånd, näringslivet. Om Uppsalaborna röstar fram Utvecklingspartiet demokraterna till stora valframgångar 2022 kan jag garantera att kommunens invånare snabbt kommer att få uppleva en fantastisk förbättring. Den förbättringen leder till förbättringar inom alla andra verksamheter, så enkelt är det. Men tyvärr ändå så svårt när man inte prioriterar arbetet tillräckligt mycket.

”Det brukar heta att det är svårt att jämföra kommuner då det är många faktorer som samverkar. Stark tillväxt kan å ena sidan betyda en positiv anda och bra kompetensförsörjning, å andra sidan köer och långa handläggningstider för sådant som räknas som bra service, exempelvis bygglov och olika tillstånd. De ansvariga politikerna i Uppsala ska alltså inte gräva ned sig på grund av förra årets 212:e plats, av 290 kommuner.”

”Men i så fall borde det vara ytterst oroande att en kommun har en nedåtgående tendens under en följd av år, att företagens förtroende bara minskar.”

” Anna-Lena Holmström, regionchef för Svenskt Näringsliv, kommenterar undersökningen med att de kommuner som får bra betyg, och ökande betyg, är de som inte lovar mer än de kan hålla, som ”har en bra balansgång mellan löften och verkstad”. Hon tycker också att det är positivt att företagen i länet pekar på parametrarna ”bättre dialog” och ”bättre förståelse för företagande” som sådant kommunerna kan satsa på att förbättra.

"Dialog och förståelse? Hur skapar man det till undersökningen nästa år? Hade det inte varit lättare med ytterligare några tjänstemän på stadsbyggnads- eller miljökontoret för att förbättra servicen? Tack, hade företagaren sagt och delat ut ett högre betyg. Men hur gör man med kommunföreträdare som har svårt att förstå villkoren för företagande? Som alltså inte vet vem man är och därför inte förstår vad man vill ha. Det låter som en överhängande risk för att man pratar förbi varandra.”

” Offentlig sektor, skola, vård och omsorg, det är kommunernas huvuduppgift och står för runt 80 procent av budgeten. Inte så konstigt då om man väljer företrädare som brinner för detta, som profilerar sig som skolpolitiker eller äldrepolitiker. Näringslivet finns med på ett hörn. Det är många fina ord, men kanske också ett grävarbete utanför dörren så att inte kunderna kommer fram. Risken för ett dåligt betyg bland företagen kommer att bestå.”

https://unt.se/nyheter/artikel/darfor-blir-inte-foretagsklimatet-battre/r533epql