Ansvarsutkrävande

Vad och hur

Vem bestämmer vad inom den offentliga världen? Som vanligt "beror det på". I en kommun kan en "starke hen" både bestämma vad som ska göras och hur. Oavsett om det är lämpligt eller ej. Den makten kan ett kommunalråd ta sig. Det kan inte en minister göra, då kallas det ministerstyre. Statens operativa delar är myndigheter med generaldirektör som chef. Regeringen/ministrar styr sina myndigheter genom regleringsbrev, VAD. HUR ska förhoppningsvis dugliga tjänstemän lösa. I grunden en lämplig uppdelning då politiker sällan är experter inom de områden de styr. Som i övriga samhället får VAD-cheferna byta ut HUR-cheferna om de inte lyckas med sina uppdrag. VAD-människorna står till svars mot folket. HUR-människorna står till svars inför VAD-människorna. Vilken ordning skulle vara bättre?

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/utredning-fran-riksdagsforvaltningen/uppfoljning-av-riksrevisionsreformen_GWA5URF1/html

http://www.snsb.se/Global/Om%20Rymdstyrelsen/årrredovisningar/ÅRR2000MRA-Slutversion.pdf

Ansvarsfördelning och ansvarsutkrävande

Hur bra är kopplingen mellan olika myndigheters kompetenser, erfarenheter samt förslag och de politiska partierna? Vilar partiernas förmåga till rimliga förbättringsförslag enbart på olika representanter i utskott och nämnder? Till stor del är det så. Riksdagsledamöter har också RUT, Riksdagens utredningstjänst, till sitt förfogande. Och kvaliteten på Statens offentliga utredningar, SOU, har vi nu fått lära oss i Repalus bristfälliga utredning "Ordning och reda i välfärden". Är ansvarsutkrävandet för lamt i Sverige? Trots att till exempel Björklund varit ledare för ett parti, Liberalerna, som ständigt backat i väljarstöd får han vara kvar. Trots att Anna Ekström var generaldirektör under många år för Skolverket och skolresultaten sjönk, sjönk och sjönk så fick hon vara kvar. Kan det vara så att så länge som trovärdig meritokrati inte gäller inom politikens och tjänstemannaorganisationernas topp då får vi heller inget bra ansvarsutkrävande?

http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2016/11/sou-201678/

Operationell förmåga

Är ett av problemen för alla kvalitetsbrister vi har idag att skarpa och tuffa budskap är sällsynta? Kan det vara så? Om vi saknar högt i tak och tydliga uppdrag på många arbetsplatser, hur kan man vara förvånad över alla kvalitetsbrister? I det militära är befälsordningen mycket tydlig och ordergivningen kan av många upplevas som övertydlig. Är det möjligen "övertydlighet" som krävs för att säkra bättre operationell förmåga inom till exempel äldreomsorg, sjukvård, kriminalvård och stadsbyggnadsförvaltning? Och vad händer om politiken inte tydligt vågar prioritera bland begränsade resurser? Alla resurser är begränsade och Sverige står inför stora utmaningar att klara av samhällskontraktet mot oss invånare i ett land med världens högsta skattetryck!

http://www.synonymer.se/?query=order

http://www.synonymer.se/?query=kvalitet

https://sv.m.wiktionary.org/wiki/kvalitet

 

Operationell förmåga, ledarförmåga, lär man sig främst genom träning, träning och åter träning. Precis som med alla andra färdigheter med andra ord. Är avsaknad av ledarskapsträning i olika roller skälen till politikens och det offentligas mindre bra förmåga att lösa uppdrag och att prioritera bland begränsade resurser? Om vi jämför med näringslivet så har alla högre chefer tränats i olika tidigare chefsroller innan de får en chans till toppjobbet. Tror du att det gör dem bättre lämpade för att klara ett svårt och hårt konkurrensutsatt ledaruppdrag? Det tror jag. Visst vill vi ha bra tränade ledare även för Uppsala och Sverige, eller? Uppenbarligen är regeringens företrädare odugliga på att operationellt få fram reformer till riksdagen som kan genomföras. Urdåligt! Är det demokratiska huvudproblemet att vi idag saknar operativ förmåga både inom de politiska och tjänstemannaleden? Vad krävs för att ändra på det i så fall?

http://sv.bab.la/lexikon/svensk-engelsk/operativ-förmåga

http://www.foi.se/rapport?rNo=FOI-R--3632--SE

http://kkrva.se/hot/2013:3/sjovall_forsvarsmaktens_operativa.pdf

http://www.riksrevisionen.se/PageFiles/18998/Bilaga%208%20Regeringens%20bedömning%20av%20operativ%20förmåga.pdf

http://www.kfsh.se/page.php?catID=1&pageID=46

Det politiska uppdraget

Olika uppdrag

Platser är centrala för det politiska arbetet. Det som närmast berör oss, och som påverkar hur just vår boplats utvecklas, är våra kommuner. Där hanterar vi praktiskt barnomsorg, skola, äldreomsorg, omsorg av funktionshindrade, socialtjänst, byggplaner, parker, vägar, broar, idrottsanläggningar, stimulera näringslivsutvecklingen, kulturstöd och mycket mer.

I större kluster av kommuner har vi lagt frågor som kräver att fler invånare är med och betalar för att det ska vara ekonomiskt hållbart, dessa kommunkluster kallar vi Landsting. Landstingen ska framförallt säkra den sjukvård och den kollektivtrafik vår landstingsskatt räcker till.

Alla kommuner bildar det vi kallar Sverige. AB Sverige ägnar sig åt för mycket som med fördel skulle kunna göras av t ex regioner eller företag. Det framförallt Sverigepolitiker borde ägna sig åt är att anpassa EU lag till svensk samt att utveckla de lagar vi själva får en majoritet för.

Vad innebär ovan? I min värld innebär det att om varje kommun maximerar sin positiva utveckling blir helheten bättre. Det är som med vilket lag som helst. Ett fotbollslag kan liknas vid kommuner som tillsammans bildar laget Sverige. För att Sverige ska kunna vara bland de bästa lagen i världen måste deras olika kommuner, utifrån sina förutsättningar och styrkor, bidra till att summan av laget skapar det generella välstånd vi önskar. Varje nivås politiker får ta sitt ansvar för att de lägger ner maximal kraft på att det egna uppdraget, att förbättra för de egna invånarna, lyckas så bra som möjligt. AB Sveriges framgångar eller misslyckanden avgörs av oss människor i våra kommuner. Bara så kan helheten bli riktigt bra. Håller du med?

Vad handlar politik om?
Politik kan nog trots allt liknas med samhällsingenjörskonst. Trots att vissa politiskt aktiva absolut inte tycker att politiker ska bestämma ramarna utan det ska marknaden anarkistiskt lösa.... En väl fungerande politisk rörelse menar jag klarar av fyra faser i sitt politiska arbete;
1) ett relevant, och brett, ideutvecklingsarbete som producerar förslag på lösningar på de större samhällsutmaningarna (Produktutveckling)
2) kommunicera idéerna/förslagen med invånarna (kräver målgruppsanalyser, lämpliga budskapsbärare, aktiv närvaro i sociala medier, goda kunskaper om medialogiken och inte minst aktiva medlemmar som bidrar med budskapsspridningen - marknadsföring & PR)
3) Förmåga att lyckas få stort stöd bland väljarna för de egna idéerna och förmågan i val (sälja)
4) Förmåga att rimligt mycket kompromissa dvs vara regeringsdugliga (partnerskap)

Partierna är sannerligen olika bra på dessa fyra viktiga politiska verksamhetsgrenar. Den viktigaste verksamheten, precis som inom t ex ett företag, är idéutvecklingsarbetet. Det är det arbetet som skapar relevans och engagemang bland medlemmar. Det är runt idéerna och lösningsförslagen som all annan verksamhet kopplas. Svensk politik skulle må bra av att många fler företagare engagerar sig politiskt. De flesta företagare lever med dessa faser varje dag och kan därför coacha resten av våra engagerade partiaktiva väl. Svensk politik behöver många fler idéer som kan debatteras, inte färre. De partier som lyckas bäst att få stort folkligt stöd är operationellt bäst på 1) -->4). Så "enkelt" är det. Håller du med?