Visar inlägg med etikett hur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hur. Visa alla inlägg

måndag 13 november 2023

Lära av misstag

Ideologisk dumhet

De flesta partier underbygger sin politik med det som kallas ideologier. Det vill säga idéer om hur det bästa möjliga samhället ska skapas. Inget fel med det då det hjälper politiska organisationer med ett kompass alla gånger de måste ta ställning i sakfrågor som partiets medlemmar inte hunnit ta ställning till men som kräver snabba ställningstaganden. Det är dock korkat av partier att återkommande av ideologiska skäl göra om dyra misstag. Och om ett parti tror att det går bättre att genomföra en tidigare misslyckad förändring måste man säkerställa att implementationen av det nya försöket blir bättre. Det vill säga engagera sig i det som politiken inte anses ska lägga sig i, HUR något ska göras för att bli bra. I den broilifierade politikervärlden ska HUR överlåtas till välavlönade tjänstemän att ansvara för. Huret har dock alltid praktisk betydelse och livserfarna politiker fattar det. Livs- och arbetserfarna politiker förstår att man måste ha bra koll på ett tänkt hur innan en önskad reform kan bli ett lyckat slutresultat.

Expressens ledare lyfter fram ett exempel på ovan dumhet i nedan artikel. Reinfeldt tillhör gruppen av politiker som haft eller har ledande uppdrag men som saknar relevant riktig arbetslivserfarenhet. Det har i praktiken stor betydelse även för människor som ska företräda oss invånare.

"Regeringen kan inte bekämpa brottsligheten med ena handen och göda den med den andra." 

”Ekobrottsmyndigheten delar oron över den digitala tjänsten. Sara Persson, brottsförebyggande specialist, säger till Altinget att det stora fokus som ligger på enkelhet och personlig integritet i utvecklingsarbetet kan leda till att man ”inte bygger in tillräckliga möjligheter att förebygga felaktiga utbetalningar och kontrollmöjligheter”.

Regeringen har varit medveten om riskerna. I uppdraget till myndigheterna har man krävt åtgärder som ”minimerar” möjligheterna till ekonomisk brottslighet. Men det är lättare sagt än gjort. Dessutom kostar kontroller och försiktighetsåtgärder krångel, tid och pengar. Därför ringer varningsklockor när regeringen vill ha ”kostnadseffektivitet” i samma andetag som den efterlyser ett minimerande av brottsmöjligheter.” Samma sak när den efterlyser ”effektiva kontrollfunktioner”. 

I verkligheten finns ju en motsättning mellan effektivitet och kontroller. Ett skäl till att brottsnätverk så länge har mjölkat svenska staten så framgångsrikt är att effektivitet och god service har prioriterats högre än kontroller. Integritetsvurmen, med sekretess som följd, har också hjälpt de kriminella.”

Men mäktar regeringen med att sätta kontroller först, när det krockar med andra mål? Har de borgerliga alls lärt sig något av regeringen Reinfeldts ovana att sjösätta reformer som i valfrihetens namn gödde kriminella? Etableringslotsar, anyone? Om inte, bör fritidskortsreformen kasseras. Regeringen kan inte slå ner på den organiserade brottsligheten och samtidigt ge den en hjälpande hand.”

https://www.expressen.se/ledare/larde-ni-er-inget-av--reinfeldts-fiasko/

Konflikterna runt tillämpningen av Lagen om Valfrihet, LOV, är ett annat intressant exempel. Bifogad akademisk analys av LOVen är mycket läsvärd. "Studiens problem analyseras genom teoretiska ramverk kopplade till NPM och som grund ligger teorin om ”demokratins svarta hål” vilken berör förskjutningen av ansvarsutkrävande från den politiska nivån till de utförande tjänstemännen."

"Resultaten visar att de mest märkbara skillnaderna ligger i synen på valfrihet rent generellt. Medan det mer kommunalt inriktade Umeå kommun fokuserar på värden som jämlikhet, trygghet och stabilitet har det mer privat orienterade Stockholms stad ett större fokus på individualism, flexibilitet och mångfald. Det förefaller sig även som att den upplevda valfriheten är viktigare än den reella valfriheten som verktyg för demokratiskt inflytande över välfärden."

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1292075/FULLTEXT02

Vårdföretagarnas rapport om LOV är läsvärd för den som bryr sig. Enligt Utvecklingspartiet demokraterna är det möjligt, och rimligt, att kommunen som finansiär av aktuella tjänster ställer krav på möjlig överlåtelse av hyresavtal om en privat leverantör vill stänga ner samt att nya byggen av särskilda boenden ska lyftas i en gemensam och öppen beredningsgrupp. LOV är i grunden mycket bra för de som behöver ett särskilt boende och för dem som bor där med möjligheten att flytta. LOV gör det också möjligt för en kommun att inte hela tiden behöva finansiera alla boendebyggen själv. Problemet är inte LOV, problemet är tillämpningen. Det vill säga HUR systemet tillämpas så att det både blir bra för den berörde samt skattebetalarna. 

"Vad som nu gällde förklarade Konkurrensverket i rapporten Lag om valfrihetssystem – en introduktion från 2011: För att ett valfrihetssystem ska kunna sjösättas krävs ett förfrågningsunderlag som ställs samman av beställaren, alltså den offentliga aktören. I förfrågningsunderlaget ska framgå de krav som ställs för att en leverantör - ett företag, en stiftelse, ett kooperativ eller en förening - ska godkännas att få utföra tjänsten inom valfrihetssystemet."

https://www.almega.se/app/uploads/sites/3/2019/06/lov-rapport-slutversion-i-mall-190527.pdf

De individer, och grupper av individer, som lär av sina misstag utvecklas mycket bättre än de som inte gör det. Är det svårt att förstå? 



tisdag 7 december 2021

Konsekvenstänkande

Rösta på politiker och partier med svar på Vad, varför, hur och när!

När politiker pratar ska vi alltid fråga oss ”vad” de föreslår och ”varför” kopplat till exempelvis skolan, sjukvården och omsorgen. Låt oss alltid förvänta oss ett intelligent svar. Vi ska också fråga ”hur” de tänkt sig lösa allvarliga problem. Och ”när” de anser att problemen kan vara lösta. ”Hur” sägs ofta vara tjänstemännens uppgift. Det duger inte! I det politiska tänkandet, särskilt i kommuner och regioners praktiska verklighet, måste man kunna svara på vad?, varför?, hur? och när? eftersom alla lite erfarna väljare vet att inget parti helt får bestämma själv. Då är det viktigt att bl a veta vilka ingångsvärden ett parti går in med om de försöker ingå i en lokal eller nationell regering. Tillsammans svarar ”varför” och ”hur” på frågor kopplade till konsekvenser av ”vad”. 

Migrationspolitiken har länge varit oansvarig. Konsekvensen av det har blivit kraftigare segregation, mycket mer utanförskapsproblematik och en oförmåga att på allvar driva en vettig integrationspolitik. En tydlig negativ konsekvens av denna misslyckade migrationspolitik är dagens omfattning av hederskultur och dess negativa konsekvenser. Negativa både för de enskilda individerna men också för samhället kollektivt som drabbas av höga sociala kostnader. SVT beskriver i nedan bifogade reportage hur omfattande den synliga hedersproblematiken är i dagens Sverige.

https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/15-procent-av-lvu-barnen-hedersutsatta

Den frispråkige samhällsdebattören Jan-Emanuel Johansson skriver en läsvärd krönika om behovet av konsekvenstänkande inom politiken i GP, bifogas nedan.

Men inte desto mindre måste vi tillbaka till ett läge där man får prata om konsekvenser. Samhällets långsiktighet, där medborgaren ställs i centrum måste prioriteras före ideologisk aktivism, dogmatism och risken att kränka någon. Oavsett vilket kön personen upplever sig ha.”

https://www.gp.se/ledare/social-ingenjörskonst-är-bättre-än-känslor-i-samhällsbygget-1.60733779

I Uppsala finns ett lysande stort exempel på bristande konsekvenstänkande inom politiken. Byggplaner i södra Uppsala stad och drömmar om spårväg saknar rimliga konsekvensbedömningar. Några partiers syn på hur man bygger klimatsmart och bygger efter önskemål om bostad styr. Jag utgår ifrån att tjänstemännen bara lydigt följer en majoritets färd i fel riktning. Utvecklingspartiet demokraterna erbjuder erfarna kandidater i kommun- och regionvalen 2022. Nedan en kort UP-video om hur korkat ett ärende om extrem bebyggelse i Uppsala stads södra delar är. Gör om! Gör rätt! Konsekvenstänkandet lyser tydligt kopplat till dessa planer med sin frånvaro.

https://m.youtube.com/watch?v=UhHHyOQJXU4

Värst av allt har varit, och är, hur skolan tillåtits haverera för väldigt många elever. Återigen ett tragiskt exempel på bristande konsekvenstänkande. Skolor ska inte ha religiösa huvudmän. Skolor ska inte ha ägandeformer som bygger på principer om att berika aktieägare. Det går att skapa en mångfald av huvudmän ändå genom till exempel stiftelser. Alla skolor ska ha full offentlig insyn. Självklart måste skolor både vägras starta och kunna stängas fortare om kvalitetsproblemen är för stora. Enskilda människor och samhället i stort är förlorare på hur korkat skolan tilläts bli en marknadsplats istället för en läroplats med olika specialinriktningar. Ingen borde rösta på partier som inte fattat att skolan inte kan vara en marknadsplats som nu. För Utvecklingspartiet demokraterna är det en självklarhet. Vi måste få stopp på dessa dumheter som slår stenhårt mot många människor tidigt i deras liv. Nedan två färska ledare från Expressen som belyser allvarliga konsekvenser av hur skolan gjordes till en dåligt fungerande marknadsplats. 

Friskolan Kunskapsljuset i Norrköping har fått sitt tillstånd indraget. Det sker efter åtta år av återkommande, allvarlig kritik från Skolinspektionen. Redan 2013 fick Kunskapsljuset kritik inom vitala områden som: undervisning och lärande, trygghet och studiero, bedömning och betygssättning, pedagogiskt ledarskap och utveckling samt uppföljning av elevernas närvaro.”

Det borde vara en självklarhet att skolledningar står bakom sina lärare när föräldrar försöker fula upp betygen. Oavsett om mamma och pappa minsann ”känner tjänstemän på skolförvaltningen” eller är höjdare i näringslivet. Betygssättning är myndighetsutövning, det ska inte gå att utpressa sig till ett A och en inträdesbiljett till drömutbildningen på någon flitigares bekostnad. Men i stället vittnar lärare om att rektorerna tar föräldrarnas parti, och säger saker som att läraren borde tänka på ”att det snart är lönesamtal” om ett F inte förvandlas till ett godkänt.”

”Att underkänna elever är nämligen en otroligt dålig affär. Eftersom alla elever har rätt att klara kunskapskraven och annars få särskilt stöd, enligt skollagen, betyder ett F massor av merarbete för läraren som måste erbjuda omprov och tilläggsuppgifter. Ännu värre – ur en snöd ägares perspektiv – är att underkända betyg dels försämrar skolans statistik, som man använder i marknadsföringen för att locka nya elever, och dels kan leda till att föräldrarna flyttar sitt barn till en annan skola och tar skolpengen med sig.”

”Kundskolan har urholkat lärares auktoritet och gjort kravmaskiner av vårdnadshavare. Det är en mardröm.”

https://www.expressen.se/ledare/annu-en-skandalskola-har--stangts-pa-tok-for-sent-/

https://www.expressen.se/ledare/linda-jerneck/det-ar-foraldrarna-som-ar-fucking-javla-5-aringar/



lördag 31 december 2016

Ansvarsutkrävande


Vad och hur
Vem bestämmer vad inom den offentliga världen? Som vanligt "beror det på". I en kommun kan en "starke hen" både bestämma vad som ska göras och hur. Oavsett om det är lämpligt eller ej. Den makten kan ett kommunalråd ta sig. Det kan inte en minister göra, då kallas det ministerstyre. Statens operativa delar är myndigheter med generaldirektör som chef. Regeringen/ministrar styr sina myndigheter genom regleringsbrev, VAD. HUR ska förhoppningsvis dugliga tjänstemän lösa. I grunden en lämplig uppdelning då politiker sällan är experter inom de områden de styr. Som i övriga samhället får VAD-cheferna byta ut HUR-cheferna om de inte lyckas med sina uppdrag. VAD-människorna står till svars mot folket. HUR-människorna står till svars inför VAD-människorna. Vilken ordning skulle vara bättre?
Ansvarsfördelning och ansvarsutkrävande
Hur bra är kopplingen mellan olika myndigheters kompetenser, erfarenheter samt förslag och de politiska partierna? Vilar partiernas förmåga till rimliga förbättringsförslag enbart på olika representanter i utskott och nämnder? Till stor del är det så. Riksdagsledamöter har också RUT, Riksdagens utredningstjänst, till sitt förfogande. Och kvaliteten på Statens offentliga utredningar, SOU, har vi nu fått lära oss i Repalus bristfälliga utredning "Ordning och reda i välfärden". Är ansvarsutkrävandet för lamt i Sverige? Trots att till exempel Björklund varit ledare för ett parti, Liberalerna, som ständigt backat i väljarstöd får han vara kvar. Trots att Anna Ekström var generaldirektör under många år för Skolverket och skolresultaten sjönk, sjönk och sjönk så fick hon vara kvar. Kan det vara så att så länge som trovärdig meritokrati inte gäller inom politikens och tjänstemannaorganisationernas topp då får vi heller inget bra ansvarsutkrävande?
Operationell förmåga
Är ett av problemen för alla kvalitetsbrister vi har idag att skarpa och tuffa budskap är sällsynta? Kan det vara så? Om vi saknar högt i tak och tydliga uppdrag på många arbetsplatser, hur kan man vara förvånad över alla kvalitetsbrister? I det militära är befälsordningen mycket tydlig och ordergivningen kan av många upplevas som övertydlig. Är det möjligen "övertydlighet" som krävs för att säkra bättre operationell förmåga inom till exempel äldreomsorg, sjukvård, kriminalvård och stadsbyggnadsförvaltning? Och vad händer om politiken inte tydligt vågar prioritera bland begränsade resurser? Alla resurser är begränsade och Sverige står inför stora utmaningar att klara av samhällskontraktet mot oss invånare i ett land med världens högsta skattetryck!
 
Operationell förmåga, ledarförmåga, lär man sig främst genom träning, träning och åter träning. Precis som med alla andra färdigheter med andra ord. Är avsaknad av ledarskapsträning i olika roller skälen till politikens och det offentligas mindre bra förmåga att lösa uppdrag och att prioritera bland begränsade resurser? Om vi jämför med näringslivet så har alla högre chefer tränats i olika tidigare chefsroller innan de får en chans till toppjobbet. Tror du att det gör dem bättre lämpade för att klara ett svårt och hårt konkurrensutsatt ledaruppdrag? Det tror jag. Visst vill vi ha bra tränade ledare även för Uppsala och Sverige, eller? Uppenbarligen är regeringens företrädare odugliga på att operationellt få fram reformer till riksdagen som kan genomföras. Urdåligt! Är det demokratiska huvudproblemet att vi idag saknar operativ förmåga både inom de politiska och tjänstemannaleden? Vad krävs för att ändra på det i så fall?