Storskaligt är farligt

Mångfald bättre än enfald

Centralisering och storskalighet är nästan alltid oklokt och extremt sårbart. Samtidigt anses stort nästan alltid som synonymt med bra. Inte minst gäller det på börsen och inom techvärlden där ”the Winner takes it all”. Men även om det är bra för dem med mycket aktier är det garanterat inte bra för helheten när några makter blir för mäktiga. Det är inte ”bara” politiska diktaturer som är av ondo. All centrerad makt i form av monopol är av många skäl av ondo. Mångfald och konkurrens inom jämställda lagars utrymme leder mot bästa möjliga framtid för flest invånare i ett enskilt samhälle. 

Varje enskilt samhälle som vill skapa stort välstånd måste löpande investera för framtiden. Med det sagt kan de som driver på för extremt framtunga investeringar med intjäningskalkyler långt in i framtiden kan betraktas som farliga. Det finns inga gratisluncher. På ett eller annat sätt måste alla investeringar betalas. De som påstår annat ljuger. Och investeringskalkyler måste ha rimliga återbetalningstider. Spårvägsprojektet i Uppsala är korkat även om det är fattat i stor partipolitisk enighet. Kloka människor kan ändra sig när tidigare antaganden kraftigt förändrats. Bättre att satsa på flexibla bussystem.

Det går inte att nå en framgångsrik framtid utan att våga investera. Och investeringar är ofta ett mer eller mindre stort risktagande. Investeringar i att minska oljeberoendet är inte bara en fråga om att minska människans negativa påverkan på jordens miljö. Det handlar också om att skapa nya nödvändiga källor till billig energi. Billig energi som är förutsättningar för våra lyxiga liv jämfört med alla tidigare generationer människor. Dessutom handlar det om ökad trygghet genom hög självförsörjning av billig energi. Det Sverige hade tidigare innan rikspolitiken sabbade det. USA dopar nu sin ekonomi med kraftiga statliga subventioner. Nedan artikel beskriver det. Om Uppsala ska investera i spårväg får staten finansiera minst 50 procent av den extremt framtunga investeringen.

https://www.fastighetsnytt.se/samhallsbyggnad/hallbarhet/amerikanska-subventioner-krossar-drommen-om-nordiskt-batteribalte/

Diktaturer, autokratier, älskar centralstyrning. Inte så konstigt eftersom den, och de, som tillhör ”den store ledarens” kompisar vet ju bäst. Dessa centralälskande människor kliver tyvärr fram allt mer runt om på vår jord. Återkommande går tillräckligt många invånare på budskap som att ett starkt centralstyre och en stark ledare bär mot en ljusare framtid för alla. Det har aldrig blivit bra för det stora flertalet invånare. Och glöm inte att vi nu lever i en extrem övervakningstid där sunda motståndskrafter aldrig haft det så svårt. Astrid Lindgrens Tengils, J.R Tolkiens Sauron och J.K Rowlings Voldemort är inga roliga killar att styras av. Och tro aldrig annat än att diktaturer alltid slår hårt och behandlar alla de ogillar orättvist. 

Nedan artikel i UNT lyfter att världens demokratier är på dekis. Artikeln handlar om ett Uppsalabo som kommit ut med en ny bok. Intressant att intervjun avslutas med ett felaktigt påstående. Det finns gott om stora män som genom historien gjort stora insatser för mänsklighetens utveckling. Demokrati är ett ungt styrsystem i människans historia. Det är viktigt att förstå. Lika viktigt är det att förstå att det är i de demokratiska delarna av världen som det stora antalet invånare fått det bra. Och att den extrema välståndsutvecklingen de senaste 100-åren i stor utsträckning är kopplad till billig energi i form av olja. 

– Det svåra är att det är så lätt för autokrater i länder som Indien, Rwanda, Ryssland och Kina att säga att klimatförändringarna inte är något problem och är de ett problem så är det någon annans fel; de som har en annan religion eller ett annat språk. Även i USA sprider sig autokratin och tänkandet att en stor man ska fixa allting. Inga stora män har någonsin fixat någonting, säger Lasse Berg. 

https://unt.se/kultur/litteratur/artikel/uppsalajournalisten-inga-stora-man-har-nansin-fixat-nagonting/l7ymknxl

Är våra barn viktiga?

Passivitet är oxå att göra något
Att våga ta ställning är inte alltid lätt. Framförallt att våga stå upp för sina åsikter om man vet eller tror att en stor majoritet i din omgivning tycker något annat. Jag uppskattar alltid människor som vågar stå för sina åsikter. Jag uppskattar dem ännu mer om de oxå accepterar att majoritetsbeslut gäller om de inte strider mot våra mänskliga rättigheter. Om man inte accepterar majoritetsbeslut i en demokrati blir den stillastående. Att inte våga ta ställning är inget jag imponeras av även om det kan anses diplomatiskt klokt. Jag gillar t ex inte att Sverige inte tycker om att allt fler EU länder vill förbjuda aborter. Allt för många politiker vågar inte tycka om de stora och känsliga frågorna eftersom de är just känsliga. Det är dock de stora frågorna som avgör våra barns positiva eller negativa tillvaro.  Som tur är valde en majoritet svenskar att vi skulle stå utanför EMU. Jag var för eftersom jag anser att ett starkt Europasamarbete är viktigt för att vi skall ha någon chans att påverka de globala och mycket viktiga frågorna som t ex miljöfrågor, mänskliga rättighetsfrågor, fredsfrågor och relaterade livsmedelsförsörjningsfrågor. Jag är glad att det inte blev som jag önskade. Det enda parti i Sverige som fortfarande tycker vi skall gå med i EMU är Folkpartiet. Samma parti tycker att Sverige skall investera i nya kärnkraftverk. Två bra exempel på stora frågor där Allianskompisarna C och FP utgör tydliga alternativ för liberala väljare. Även inom skolpolitiken och vård och omsorgspolitiken skiljer vi oss. Hur görs det tydligare? Majoriteter krävs för beslut. Därför tvingas alla till ständiga kompromisser. Det kanske är bra. Vad tycker du?

Varifrån kommer pengarna?
Bryr du dig om våra barn och barnbarn? Lätt att säga "ja" eller "självklart". Men är du beredd att göra det som krävs för att det skall bli en verklighet? Om du delar synen att vi som bor i ett land där vi redan har väldigt höga skatter inte kan höja dem mer, vad gör vi då när alla bara vill ha mer och mer samtidigt som vi inte skapar tillräckligt med värde för att finansiera det? Budgetunderskott, stora individuella skuldsättningsgrader bland stora delar av befolkningen, ett skolsystem som inte levererar, för många i ett så kallat utanförskap, för få nya framtidsföretag som skapar framtidsjobb, en allt äldre befolkning som bara demografiskt innebär mycket större efterfrågan på omsorg och dyr möjlig vård. Visst har vi det bättre just nu än många andra men våra utmaningar är stora om vi menar allvar med att ge våra barn ett välstånd minst liknande dagens. Du kanske tycker att vi har det för bra? Du kanske tycker att just vi svenskar, som lever nu, skall bli en av de första generationer som genom att blunda för de stora frågorna lämnar över problemen till våra barn? Jag tycker inte det. Det finns inte obegränsat med pengar. Sverige kan med obetydlig framgång agera som världens samvete. Det är Dax för oss att investera mer i framtiden och vara mer återhållsammare med att öka kostnaderna för allt som önskas nu! Vad tycker du? Om du tycker att våra barn är viktiga är det Dax för fler framtidsinvesteringar!