Den som spar hen har

Hållbar hög generell välfärd
Är ett land ett generellt välfärdsland om en person som jobbat i 35 år och i genomsnitt tjänat 25.000 kronor, i dagens penningvärde, endast får en pension inklusive bostadstillägg motsvarande den summa en person som aldrig jobbat får? Just nu sprids beräkningar om att det är fallet i Sverige på sociala medier. Är det "fake news"? Sannolikt inte. Skillnaderna är mycket sannolikt väldigt små mellan två liknande personer. Är det rimligt? Är det rimligt att hurra för att vi har en hög sysselsättningsgrad om man i det räknar in många människor som är i olika former av åtgärdsprogram? Det tycks i vart fall Socialdemokraterna tycka. Är vi nu nära den perfekta ekonomiska storm som bland annat den tidigare Socialdemokratiska statsministern Göran Persson? Varför inte? Minusräntor under farligt lång tid, fastighetsmarknad som bygger på nivåer som få har råd med, en svag valuta och allt fler i långsiktigt utanförskap. Extrajobb och andra arbetsmarknadsinsatser ska inte tillåtas försköna verklighetsbilden. Och nu kanske ITALEX spåret växlar upp....

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/gor-inte-om-misstaget-fran-40-talet-politiker/

https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Temaomraden/Sveriges-ekonomi/
https://www.finansportalen.se/sverigesekonomi/
https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ekonomi/Tillvaxt/Prognoser-om-ekonomin/

Vissa påstar att vi inte får prata om att den svenska ekonomin övergripande just nu är stark. Wolodarski har fel när han säger att vi inte talar om det. Att den Sveriges ekonomi för tillfället uppvisar styrka är ur statens perspektiv korrekt. Det är dock mer intressant att tala om vad som ligger i framtidskorten med den förda politiken, utan nödvändiga reformer. Det är särskilt viktigt att tala om det eftersom bland andra SCB tydligt redogjort för att den sedan länge farligt låga räntan och all kostnadsökning kopplat till migrationspolitiken utgör huvudskälen för en kortsiktigt stark svensk ekonomi.
https://www.dn.se/ledare/kolumner/rekordsiffrorna-vi-inte-far-prata-om-i-sverige/

Ett land är en geografisk yta och människorna som är starkt kopplade till den ytan. På en välskött yta är det fred mellan människorna och välfärden är hög. Och människorna har hanterbara lånebördor utan extrem riskexponering för räntehöjningar eller att någon i familjen blir sjuk. När vi värderar Sveriges ekonomi är det viktigt att väga in det svenska folkets ekonomier och den ekonomi landets kommuner har. Tro mig, det är alltid bra att ha en riktig ekonomisk buffert. En bostad som har dolda högre värden kan vara en bra reserv, om man kan realisera värdena och hitta något billigare om det krävs.
https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ekonomi/Hushallens-ekonomi/Hushallens-skulder/
https://kommuninvest.se/om-oss/forskning/rapporter/kommunala-laneskulden-2017/

Dagens kalkon
Italien. EUs kris växer. Patienten är sjuk, mycket sjuk. Så går det när man inte är i synk med stora delar av folket. Elitistiska projekt som upplevs självgoda attraherar få.
http://flamman.se/a/historisk-regeringskoalition-i-italien-fordjupar-eus-kris

Dagens stjärna
Gunnar Wetterberg. Det ryktas om att Magdalena Andersson gärna vill ta ett nytt grepp om penning och finanspolitiken i Sverige. Det behövs. Det gäller dock att lära av vår historia och hålla tungan rätt i munnen.
https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/gor-inte-om-misstaget-fran-40-talet-politiker/

Är våra barn viktiga?

Passivitet är oxå att göra något
Att våga ta ställning är inte alltid lätt. Framförallt att våga stå upp för sina åsikter om man vet eller tror att en stor majoritet i din omgivning tycker något annat. Jag uppskattar alltid människor som vågar stå för sina åsikter. Jag uppskattar dem ännu mer om de oxå accepterar att majoritetsbeslut gäller om de inte strider mot våra mänskliga rättigheter. Om man inte accepterar majoritetsbeslut i en demokrati blir den stillastående. Att inte våga ta ställning är inget jag imponeras av även om det kan anses diplomatiskt klokt. Jag gillar t ex inte att Sverige inte tycker om att allt fler EU länder vill förbjuda aborter. Allt för många politiker vågar inte tycka om de stora och känsliga frågorna eftersom de är just känsliga. Det är dock de stora frågorna som avgör våra barns positiva eller negativa tillvaro.  Som tur är valde en majoritet svenskar att vi skulle stå utanför EMU. Jag var för eftersom jag anser att ett starkt Europasamarbete är viktigt för att vi skall ha någon chans att påverka de globala och mycket viktiga frågorna som t ex miljöfrågor, mänskliga rättighetsfrågor, fredsfrågor och relaterade livsmedelsförsörjningsfrågor. Jag är glad att det inte blev som jag önskade. Det enda parti i Sverige som fortfarande tycker vi skall gå med i EMU är Folkpartiet. Samma parti tycker att Sverige skall investera i nya kärnkraftverk. Två bra exempel på stora frågor där Allianskompisarna C och FP utgör tydliga alternativ för liberala väljare. Även inom skolpolitiken och vård och omsorgspolitiken skiljer vi oss. Hur görs det tydligare? Majoriteter krävs för beslut. Därför tvingas alla till ständiga kompromisser. Det kanske är bra. Vad tycker du?

Varifrån kommer pengarna?
Bryr du dig om våra barn och barnbarn? Lätt att säga "ja" eller "självklart". Men är du beredd att göra det som krävs för att det skall bli en verklighet? Om du delar synen att vi som bor i ett land där vi redan har väldigt höga skatter inte kan höja dem mer, vad gör vi då när alla bara vill ha mer och mer samtidigt som vi inte skapar tillräckligt med värde för att finansiera det? Budgetunderskott, stora individuella skuldsättningsgrader bland stora delar av befolkningen, ett skolsystem som inte levererar, för många i ett så kallat utanförskap, för få nya framtidsföretag som skapar framtidsjobb, en allt äldre befolkning som bara demografiskt innebär mycket större efterfrågan på omsorg och dyr möjlig vård. Visst har vi det bättre just nu än många andra men våra utmaningar är stora om vi menar allvar med att ge våra barn ett välstånd minst liknande dagens. Du kanske tycker att vi har det för bra? Du kanske tycker att just vi svenskar, som lever nu, skall bli en av de första generationer som genom att blunda för de stora frågorna lämnar över problemen till våra barn? Jag tycker inte det. Det finns inte obegränsat med pengar. Sverige kan med obetydlig framgång agera som världens samvete. Det är Dax för oss att investera mer i framtiden och vara mer återhållsammare med att öka kostnaderna för allt som önskas nu! Vad tycker du? Om du tycker att våra barn är viktiga är det Dax för fler framtidsinvesteringar!

Det egna ansvaret

Den som är fri från skuld får kasta den första stenen...
Det letas syndabockar inom Europa för den situation många länder har hamnat i och som drar ner även övriga Europeiska länder. Det sägs inte vara så enkelt att hitta syndabockarna eftersom i grunden är det våra enskilda brister på just enskilt ansvarstagande som sägs ligga bakom krisen. Kollektivt har väldigt många valt att leva betydligt högre än vad de har råd med. Det är ett intressant perspektiv som jag tycker du skall ta del av i följande länk.
http://www.dn.se/ledare/kolumner/skulden-ar-var-egen

Enskilda ansvaret
I dagens DN ledare av Wolodarski kan vi åter läsa hur illa det kan gå om man stramar åt för mycket. Men vad är "för mycket" om man under längre tid levt över sina tillgångar eller långt över det värde som man gemensamt skapar i en ekonomi (mäts fortfarande till stor del i gammelmåttet BNP). Visst har Wolodarski rätt att det är mycket riskfyllda tider och att den desperation, ängslan och rädsla som allt fler Europeer känner kan lätt övergå i enkla och destruktiva vägval. Jag gillar dock inte att han inte tycks ta det personliga ansvaret på tillräckligt stort allvar. Det enskilda ansvaret, och att man får ta ansvar för sina handlingar, är centralt i vårt samhällsbygge. Om vi människor inte får ta detta ansvar lever vi bara i en drömvärld som ändå faller sönder runt hörnet. Vi måste gå mot ett samhälle där man inte kan leva bättre än det samlade värde vi gemensamt skapar. Vi måste gå mot ett samhälle där det är en mycket tydlig koppling mellan eget handlande och det egna ansvaret för att lösa de problem som kan uppstå. Självklart finns ett fåtal som på grund av handikapp eller sjukdom behöver samhällets hjälp. Självfallet finns ett fåtal som ibland behöver kortsiktigt stöd för att reda ut en svår personlig situation. Tiden då man kunde låna obegränsat är över. Tiden med kraftiga inflationer kommer förhoppningsvis inte åter. Vad tror du händer?
http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-ett-eko-fran-1930-talets-forodande-moralism