Döden

Varför bry sig

En bra regel i livet är att försöka vara en bra medmänniska. Den tanken finns inom de flesta religioner och filosofier och kallas ”Den gyllene regeln”. Den är en enkel och klok vägledning om att vi ska behandla andra människor så som vi själva vill bli behandlade. Tänk att den är så svår att följa för allt för många människor. Hur hade världen nu utvecklats om Netanyahu och Trump hade levt enligt denna enkla regel? 

Fåfänga personer som Netanyahu och Trump är säkerligen måna om sitt eftermäle. Om hur de i historieböckerna kommer att beskrivas. Hur de av sina anhängare kommer att beskrivas. Som de som förstörde en längre tids framarbetad världsordning? Som de som utan att skämmas bedriver och stöttar folkmord? Som de som utan hänsyn till civila barn och kvinnor kraftfullt jagade och dödade dem de definierat som terrorister? Som kärleksfulla föräldrar som berikade sina barn?

Ja, ja… Själv försöker jag leva mitt liv så att mina barn, barnbarn, övrig familj och vänner ska uppskatta att jag kämpade för ett bättre liv för många fler än mina närmaste på vår jord. Som en människa som främjade goda och respektfulla relationer mellan jordens folk. Och att jag fanns där för dem hela tiden och mycket när de behövde det som mest. Med det sagt bryr jag mig inte. När jag är död är jag i någon annan form ett med naturen. ”Av jord är du kommen, jord ska du åter varda”.

BBC bjuder nedan på varför det kan vara bra att vilja bli ihågkommen. 

”While leaving a legacy may feel more urgent for older adults who feel the pressing nature of limited time, some scholars argue the drive to leave one can – and maybe should – begin earlier in life. And a growing body of research suggests that better understanding our innate human interest in passing something on to future generations after we die could reveal new ways to improve mental health.”

” ”The vast majority of people don't think about it," says Hunter, who is an associate professor at Bowling Green State University, Ohio, US, and an expert in legacy in the context of cancer survivorship. But legacy can manifest in different ways and even be an unconscious act. "Everyone leaves a legacy, whether you know it or not," says Hunter. It isn't just the bequeathment of wealth or property, or everlasting art such as music or writing. Instead, some researchers have split legacy into three main overlapping categories: biological legacy, which we leave through our bodies and genetics, material legacy, represented by our wealth and possessions, and the legacy of our values, such as faith, culture and heritage.”

https://www.bbc.com/future/article/20260522-why-do-we-want-to-be-remembered-after-we-die

Livets kretslopp

Länge hade ingen dött

Döden var inget främmande för mig från barnsben. Min mamma och styvfar arbetade inom sjukvården på Akademiska sjukhuset. I det militära fick jag en fantastisk sjukvårdsutbildning, både teoretiskt och praktiskt. Parallellt med universitetsstudier och företagande jobbade jag också mycket extra på Akademiska sjukhuset. Jag satt mycket extravak och var med om många av människolivets sista andetag. Oftast var det endast jag och den döende. Inte konstigt i vårt moderna samhälle där inte alla generationer längre lever tillsammans.

Först 29 år gammal knackade döden på ”min dörr” och för mig väldigt nära. Min dåvarande fru hade blivit svårt sjuk och var under några år väldigt nära att dö. Hennes kämparvilja, vår gemensamma kamp, vår son och läkarkonsten ”lurade” döden och efter ett par tuffa år hade den dödliga sjukdomen besegrats. Därefter gick klockan många år framåt innan min mormor, min styvfar och min morfar dog. Relativt sent i livet fick jag möta döden bland nära och kära. Jag var över 50 år när min älskade morfar dog. Älskad mest för att han var en coach i världsklass.

Igår, den 20 april 2024, dog min biologiska pappa. Främst skulle jag definiera hans vuxna liv som lärare, filosof och en extrem ”jorden runt resenär”. Miljöpartisters sämsta typ av ”klimatmänniska”, typ. Ja, ja, född i Jerusalem av min armeniska farmor, Rose, och kristna palestinska farfar, Michael. Den förstfödde av fyra bröder och en syster. George blev hans namn och hans studiebegåvning ledde till ett studiestipendium till Sverige. Där möttes min mamma och George. Och Stefan blev till. Mina biologiska föräldrar skildes tidigt och jag växte upp med ”min pappa” som var min styvfar. Relationerna mellan mig och George var mycket sällsynta. Mina barn hann ändå träffa honom och få en känsla av hans skarpa sinne och mycket ”globalt pålästa” personlighet. En personlighet som tydligt uttryckte vad han tyckte. Att han främst var lärare tycker jag var stort. Det finns ingen viktigare roll i vårt samhällsbygge. 

Vare sig min mormor, styvfar eller morfar var från Uppsala. Som sagt var min biologiska pappa från Jerusalem. Men de tre första är begravda i Uppsalas heliga mark. Att Jerusalem är världens kändaste plats och ett religiöst centrum för tre religioner känner de flesta till. De som sett serien ”The Vikings” har kanske förstått att även Uppsala är en andlig metropol mer inriktad på naturens krafter än någon enskild Gud.

Trots min dåliga relation med George var det både fint och förvånansvärt tungt att vara med honom när han igår 11:32 tog sitt sista andetag. Min sista koppling till Jerusalem, och min biologiska pappas släkt, är oåterkallelig historia. Min farmor och farfar är begravda i en kyrka precis utanför Jaffa-gate i Jerusalem. Min faster Diana är begravd i Jerusalem. En av mina farbröder är begravd i Chicago, USA. En farbror är begravd i Stockholm. Var ska jag begrava George? Var kan jag begrava honom? Var vill jag begrava honom? Religiös var han inte. Nya frågor att hantera. 

Ja, ja, det vi lär oss av naturens krafter är att livet går vidare. Och sorg och glädje gör de flesta av oss människor till de inkännande och kreativa djur vi är och som tagit oss till toppen av näringskedjan. Naturen och universums energi kommer långsiktigt alltid att vinna. För tillfället påverkar människan naturen på jorden för mycket. Hur vi sköter det kan vi prata länge om… Vad är bäst för den biologiska mångfalden, Vikingarnas naturlära eller Abrahams religiösa koncept judendom, kristendom och islam? Nu är både min styvpappa och biologiska pappa döda. Nu är jag den äldste mannen i min närmaste biologiska krets.

Kö mot döden

När hjälpen behövs snabbt

När vi blir allvarligt sjuka, eller allvarligt skadade, behöver vi skyndsamt få sjukvård med kvalité. Det är minst sagt illa att den svenska sjukvården inte är organiserad bättre för att snabbt kunna hjälpa människor i nöd. Att Region Uppsala tillhör de sämre på att snabbt hjälpa människor med allvarliga hälsoproblem är inte acceptabelt. Det är ett minst sagt stort misslyckande. Är det dags att helt låta ett försäkringssystem sköta hela specialistsjukvården? Det kanske är den enda räddningen eftersom år efter år med politiskt ledarskap mest driver kostnader och levererar allt längre köer. Varje dag i en kö kan innebära en allt säkrare dödsdom för allvarligt sjuka. 

UNT skriver läsvärt om vårdköeländet nedan.

”Köerna till specialistvården i Uppsala län blir allt längre. Under 2023 fick var tredje upplänning vänta på sin operation i mer än 90 dagar. Med Akademiska sjukhusets miljardunderskott väntas väntetiderna öka ytterligare.”

https://unt.se/nyheter/uppsala/artikel/vardkoerna-i-uppsala-vaxer-friskare-patienter-gar-fore/ly4e9z7l

”I tre år har han väntat på en operation som kan ge honom det aktiva livet tillbaka. Men ingen kan svara på när den blir av. Under tiden blir Lars Waldestrand allt sämre.”

https://unt.se/nyheter/uppsala/artikel/lars-har-vantat-pa-sin-operation-i-tre-ar/re64mz5l

Även Kajsa Dovstad , GP, skriver en läsvärd krönika i sammanhanget. Värt att ta på allvar. 

”Tid till en medicinsk insats kan vara livsavgörande. Inför statliga mål för tillgång till akutsjukvård.”

”Visserligen får man räkna med sämre akutvård i en mindre stad eller på landet. Bara universitetssjukhusen kan ha ett fullvärdigt utbud med neurokirurger och thoraxkirurger. Nivåstrukturering av vård är heller ingen lätt uppgift. Ibland är det bättre med en längre transportsträcka för att komma till rätt ställe, och ibland inte. Men parametrar som “tid till insats” och “good enough” måste upprioriteras. Även om det innebär att svensk sjukvård måste tänka nytt, med till exempel rotationstjänster för läkare så att man kan upprätthålla kompetens.”

https://www.gp.se/ledare/gastkolumn/hur-manga-ska-behova-do-i-vantan-pa-operation.a3fa193f-637c-4491-9b8e-50774f7f797f

För mig är det obegripligt att det politiska ledarskapet inte klarar av att inse vad som behöver göras för att sjukvården ska fungera bättre. Det kräver ”bara” riktigt ledarskap och flödestänk med patienten i centrum. Inte minst Leonardo Davinci insåg att väldigt mycket kan läras av att förstå flödesmönster. Region Uppsala prognostiserar ett miljardunderskott år 2024! Det är ett tusen miljoner kronor! Samtidigt driver de på med spårvägsprojektet 😱. Jag har sagt det förr, jag säger det igen, skrota regionerna som egna politiska lekstugor! När? Nu! När? Nu! Nu! Nu! Invånarna är inte till för politiker. Politiker är till för invånarna. Allt för många som känner sig kallade som politiker tycks inte på allvar ha förstått det. 

Mening med livet

Varför känns det bra att stiga upp ur sängen varje dag?

Allt fler av våra yngsta invånare känner hopplöshet och meningslöshet. Inte minst många unga i våra utanförskapsområden. Allt för många, men ändå få, hittar meningen i gängtillhörighet som leder dem in i en livsstil som är livsfarlig både för dem själva och för sin omgivning. Det är en tragisk svensk utveckling som vi måste bryta. I gårdagens SVT Agenda handlade hela programmet om hur Sverige nu toppar Europaligan i antal skjutningar och allt fler med dödlig utgång. De senaste åren dör även personer som inte varit måltavlor för att de varit på fel plats vid fel tillfälle. Enligt en amerikansk professor som är med i Agendan som jag bifogar en länk till nedan handlar framförallt våldet kopplat till gäng om gängkultur och enskilda människors relationskonflikter snarare än om krig om knarkterritorier. Det var intressanta perspektiv och viktiga att ta till sig i kampen mot den allvarliga våldsutveckling vi har. Om jag förstod honom rätt är det viktigt att fokusera på att bryta upp de gäng som skapat den värsta våldskulturen för att få stopp på den våldsutveckling som kan drabba ett samhälle. Han var också tydlig med att det alltid rör sig om en mycket liten andel människor av de totala invånarna. Att vi mycket bättre lyckas hitta metoder som gör att personer som har det socialt svårt och som saknar studiebegåvning att ändå känna mening utan att lockas in i kriminella gäng är ett viktigt gemensamt samhällsuppdrag. The Economists artikel nedan om skjutningarna i Sverige är ingen upplyftande läsning.

https://www.economist.com/europe/2021/07/24/sweden-is-being-shot-up?fbclid=IwAR3w6bIWz2GMKYWh3u709vFLIT2VZqrJOaUpNcZnejwciUhJaB9t_v2j2r0

Jag minns ett längre samtal med några Burmesiska munkar om meningen med livet. Samtalets slutsatser kan sammanfattas med att "Om du bryr dig om vad dina närmaste tycker om dig när du dör, vad vill du att de ska tycka? Om man kan svara på den frågan får man också en hel del vägledning om hur man bäst ska leva sitt liv. Jag minns också en middag i Bromma för många år sedan där två var strax över 50 år gamla och två av oss i 40 års åldern. Alla välutbildade och mycket hårt arbetande. Inga som gick till jobbet för att tjäna pengar utan för att skapa resultat för det uppdrag vi tagit på oss. Två av dem fick inte uppleva sin 75 års dag. Två Uppsalabor, läkare, som gjorde många mycket meningsfulla insatser under sitt liv var Hans Levander och Hans Rosling, ingen av dem fick uppleva sin 75 års dag. Både samtalet i Bromma och resonemang med Levander och Rosling gjorde stort intryck på mig och fick mig att bättre inse att det för mig blev viktigt att känna stor mening med det jag gör för att maximera glädjen av att få leva. Ingen av oss vet hur långa liv vi får men alla kan söka efter meningsfullhet och därigenom också öka den personliga tillfredställelsen av att leva. Och de som kan känna meningsfullhet i något positivt ökar också sina chanser att få en god stund på vår jord.

Saknaden efter min morfar är stor. Han fick ett rikt och på många sätt meningsfullt liv. Arne Back blev 98 år gammal och kände nyfikenhet och samhällsengagemang till sin död. Av honom lärde jag mig mycket. Framförallt lärde han mig allt mer konsten att på allvar lyssna på vad andra människor tycker och känner. Han lärde mig också att på allvar lyssna på alla, inte bara de duktiga och rika. Jag är honom evigt tacksam för det. I Agendas avsnitt om det dödliga våldet i Sverige lyfter också en mamma från Järva upp hur viktigt det är att samhället aktivt och klokt inkluderar, lyssnar på, lokalbefolkningen i arbetet att lösa de allvarliga problem som finns i våra utanförskapsområden. Att förstå värdet av bättre lokal förankring i samhällsbyggandet är också en viktig del av det nystartade lokala partiet Utvecklingspartiet demokraternas agenda. Det är tragiskt att allt fler unga dör av dödligt våld eller på grund av psykisk ohälsa. Meningslöshet måste bekämpas och framtidstro skapas bland hela vår befolking. Back, Levander och Rosling var härliga på att sprida hopp och framtidstro. 

Varje människa kan finna en positiv mening med sitt liv. Det är min absoluta övertygelse. För de allra flesta handlar det inte om att kunna leva i materiellt överflöd utan att känna tillhörighet och meningsfullhet. Jag är övertygad om att vi i Sverige kan klara av att få många av våra vilse unga att hitta och välja den vägen istället för att riskera att inte ens få fylla 25 år. Vi måste bryta den allvarliga våldsutvecklingen i Sverige och det går genom att inte spä på våra problem i utanförskapsområden och genom att aktivt hitta metoder som erbjuder bättre inkludering och mening i annat än tillhörighet till ett kriminellt gäng.

https://www.svtplay.se/video/32066703/agenda/agenda-29-aug-21-15?info=visa

Nya tider

Gilla förändringar
Personligen blir jag allt tröttare på kostsam bifrågepolitik. Istället för att ägna tid och pengar åt marginalfrågor är det hög tid i Sverige att få samhällsfundamenten att fungera. Och istället för till exempel HBTQ-certifiering och jämställdhetsintegrering behövs entydigt jämställdhetsarbete och ständig träning i att inte vara rädd för förändringar. Trots människans alla försök att besegra döden är faktumet att vi alla dör och ständiga förändringar det enda som är helt säkert. Då är det min övertygelse att det är klokt att uppskatta livet medan vi lever och ständigt träna oss att se möjligheterna i förändringar och bättre hantera rädslan för det okända. Nu har bostadspriserna mycket sannolikt toppat. Det svenska välfärdskontraktet har allt svårare att klara det vi rimligen kan förvänta oss för höga skatter. Högre räntor i sämre tider kommer att kraftigt öka kraftigt ökande långtidsarbetslöshet. Ja, ja samtidigt har vi snart flygande bilar. Det är svåra tider MEN det är en brytningtid där de som leder sitt samhälle klokt går en ny ljus framtid till mötes. Vi behöver sådana ledare! Nyval!
http://www.gp.se/ledare/kyeyune-den-svenska-jakten-på-fläsket-1.4444965
https://www.va.se/nyheter/2017/07/14/nu-har-bostadspriserna-borjat-vanda-nerat---efter-fem-galna-ar/
https://www.va.se/nyheter/2017/07/12/flygande-bilar-ar-inte-science-fiction-langre-och-kampen-om-att-bli-forst-ut-pa-marknaden-ar-hard.-har-ar-15-som-ar-redo-att-lyfta/

Människors försök att ta sig till trygghet och bättre jaktmarker kommer att fortsätta. Sveriges utmaningar att ställa om till en ny verklighet har bara börjat. Under sommaren kan du träna på din nyfikna förmåga, och din förmåga att kunna tänka nytt. Gör som mina syskons och min pappa, gå fram och prata med helt främmande människor. Bjud in dem, eller dig själv, till en gemensam middag. Övningen bär på många olustkänslor för många. Men vår pappa visade ofta att belöningen i mötet med det okända var värt besvären. Det samma gäller när man är ute och dansar. Om man inte vågar att få några "nej" kan man inte heller räkna med att få något "ja"! Och ja, även när "ja"-möten blir verklighet kan livslånga relationer skapas. Våga mer!
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-eu-s-flyktingpolitik-i-behov-av-förändring-1.4444908

Dagens kalkon
Alla som fokuserar på bifrågor istället för på bärande huvudfrågor.

Dagens stjärna
Initiativtagarna till en ny "lyckotjänst" som också uppmuntrar till mer kulturell konsumtion som stimulerar människors kreativitet. En imponerande utveckling av den "B Happy"-sajt som jag byggde upp mellan 2006-2008. Tyvärr satte finanskraschen stopp för det projektet. Mer glädje och tillgänglig kultur åt folket!
https://www.nytimes.com/2017/07/14/arts/design/sfmoma-texting-emojis-art.html

Rätten att få dö

Döden gör sig påmind
Det är Halloweentider, Allhelgonatider, där vi hedrar våra döda och numera ordnar skrämselfester för små och stora. Döden har alltid varit och är en naturlig del av våra liv. Samtidigt så skrämmande för väldigt många. Personligen känner jag att jag uppskattar mycket att leva men upplever inte att döden känns skrämmande. Jag hoppas jag får leva många ytterligare år.

http://www.expressen.se/halsoliv/forskning-visar-det-finns-ett-liv-efter-doden/

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Döden

Pappa är en stjärna
För ett år sedan idag blev denna tid väldigt påtagligt förknippad med död då min pappa dog "knall och fall". Chocken och sorgen var stor. Han var en fin medmänniska och en pappa som skänkte den trygghet jag önskar alla jordens barn. Tack för det pappa! Idag är han ett positivt minne och en stjärna på vår himmel.

Livet går vidare
Idag träffades vi närmast pappa och besökte hans grav. Därefter åt vi lunch ihop. Vi kramades lite mer än vanligt. Vi mindes hans värme och egenheter. Ett år går fort och livet går vidare för dem som har förmånen att leva. Trots sorg och saknad är den mänskliga naturen så stark att de allra flesta av oss går vidare trots sorg och saknad. Vi fortsätter att fylla livet med så mycket mening och glädje som möjligt. Generationer kommer och går och i bästa fall lämnar vi något bättre efter oss till nya generationer.

Pappa, du gjorde ett bra grundarbete
Sedan du lämnade oss för ett år sedan har mycket hänt här på jorden, även inom vår familj. Mamma står stadigt på jorden och valde bland annat att behålla husen i Dalarna. Brorsan har startat en ny spännande karriär. Syrran och hennes mans bolag utvecklas fantastiskt. Fredrik, min son, har börjat sin masterutbildning på Copenhagen business school i Köpenhamn. Dottern har börjat i skolan och stormtrivs. Själv gör jag ännu mer för att säkra maktskifte så fort som möjligt och bidrar till att Uppsalas näringsliv stärks. Mitt bokprojekt går dock segt.. I Sverige blev migrationskaoset ett faktum efter din död. Redan stora integrationsutmaningar har blivit än svårare. Det i kombination med den negativa utvecklingen i övriga Europa, Ryssland, Turkiet och presidentvalet i USA skulle du haft många och negativa åsikter om. Kort och gott kan jag konstatera att i familjens mikroperspektiv mår vi toppen. I ett makroperspektiv är jorden i gungning och stora delar av jorden är sjuk. Ja, ja vi kavlar upp ärmarna och försöker säkra att vi trots nuvarande osäkerhet och oro om några år lämnar vidare något bättre.

Aktiv dödshjälp

Pappa dog som sagt "knall och fall". Han dog allt för ung och var frisk. Förutom att han dog för tidigt är det en liknande snabb död jag hoppas på när det väl är dags att gå vidare och bli en stjärna på himlen. Alla möter inte döden fort. Allt för många tvingas idag trots stort lidande dag efter dag och år efter år leva mot sin vilja. Jag tycker att det är mycket dåligt att vi inte under mycket ordnade former tillåter dödshjälp i Sverige! Enligt mig borde det vara en medmänsklig rättighet. Vad tycker du?

http://www.svd.se/fakta-och-argument-om-dodshjalp

http://www.so-rummet.se/kategorier/religion/etik-och-moral/dodshjalp-och-eutanasi

http://www.respektlivet.nu/faq/fragor_och_svar_om_eutanasi/i_vilka_lander_ar_dodshjalp_tillatet

https://sv.wikipedia.org/wiki/D%C3%B6dshj%C3%A4lp

Döden

Finns något mer jämlikt än döden? Finns det något som är mer säkert i våra liv än att vi kommer att dö? Döden är något naturligt och borde inte vara något som många av oss känner en så stor skräck inför. Ingen av oss vet när vi möter "liemannen". Vissa får korta liv och andra långa. Visst spelar gener och levnadssätt generellt stor betydelse för hur långa liv vi får. Samtidigt kan vi dö när som helst genom att vara på fel ställe vid fel tillfälle. När en tsunami slår till. När en terrorist spränger sig själv och andra i närheten. Eller när vi blir påkörda av en kraftigt drogpåverkad. Men ett liv levt där man går och oroar sig för att vara på fel plats vid fel tillfälle blir ett onödigt dåligt liv.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Döden
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Liemannen

Personligen har jag varit med många människor när de tagit sitt sista andetag. Under några år jobbade jag mycket som extravak till människor i slutskede. Oftast äldre människor. Några gånger människor som fick för korta liv. Jag minns som igår alla existentiella frågor som rusade i min hjärna när jag gav de första döende så mycket trygghet och närhet jag kunde. Det var i de sammanhangen som jag bestämde vilka meningar jag ser med livet. Att ständigt försöka utvecklas så mycket som möjligt och att föra det mänskliga livet vidare.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Livet_efter_detta

Olika kulturer har olika sätt att förhålla sig till döden. Vissa sörjer medan andra firar det liv den döda fick. I Sverige tycker jag vi har en onödig rädsla för döden och att vi anstränger oss mycket för att gömma den. Det tror jag bidrar till att så många fruktar den. Trots allt får vi generellt många längre, friskare och rikare liv idag än någonsin tidigare. För oss som gillar livet och allt som dess "smörgåsbord" bjuder på är det härligt. Om vi har glädjen att leva långa liv ökar för varje år sannolikheten att vi möter livets slut. 

På det kommande Äldrenämndsmötet ska beslut fattas om övergripande riktlinjer för hälso- och sjukvård i Uppsala kommun. Riktlinjerna inkluderar en rubrik som heter "prioriteringar". Det som slår mig är att de enda prioriteringar som kan vägleda berörd vårdpersonal är att de mest kostnadseffektiva metoder och medicinerna ska väljas. I övrigt sägs "bara" att alla ska få lika mycket hjälp men att de i "störst behov" ska få mest hjälp. Jag förstår att det är extremt känsligt att uttrycka ordentliga prioriteringsinstruktioner till berörd personal. Samtidigt har vi begränsade resurser. Är det rimligt eller orimligt att prioritera en 25-åring före till exempel min älskade snart 95 åriga morfar? Och varför tillåter inte Sverige dödshjälp under mycket strikta former? Jag tycker absolut att vi borde få dödshjälp om vi till exempel lider mycket av smärta och bara har chans till en mycket smärtsam eller helt neddrogad sista tid. Vad tycker du?
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Dödshjälp
http://www.svd.se/fakta-och-argument-om-dodshjalp

Oskyldigt drabbade
Ett sätt att dö på är att vara på fel plats vid fel tillfälle. Det finns allt fler som tydligen vill bli martyr för något de tror på. Och våldet inom den undre världen blir allt våldsammare. Även när de gör upp kan man ha oturen att vara på fel plats vid fel tillfälle. Vissa tycks tro att man kommer till "paradiset" om de spränger sig själva i luften och tar med sig en massa oskyldiga människor i döden. Ingen död man hoppas några ska behöva råka ut för. Vi vet inte än säkert vad som hände i den lägenhet som nyligen sprängdes i Göteborg. Bedrövligt med det eller de barn och oskyldiga som drabbats. Jag besökte bland annat Biskopsgården under mina studieresor i våra mest utsatta "utanförskapsområden" i våras. Tro mig, det är ett mycket segregerat område och där finns utan tvekan radikaliserade individer och organiserad brottslighet som måste hanteras smartare än hittills! Vilket Sverige vill vi ha? Jag vill i vart fall inte leva i ett land som är laglöst och där parallellsamhällen tillåts växa sig allt starkare. I vilken typ av samhälle vill du leva?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/article23385117.ab
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/polisens-kris-hotar-rikets-sakerhet/

Döden

Locket på
Döden är tabu i dagens samhälle. Ända fram till runt 1960 talet vill jag hävda att döden var något självklart och naturligt som alla naturligt förhöll sig till. Många levde i familjer där sjuka och gamla släktingar dog i hemmamiljö. Sedan en tid har döden institutionaliserats och många, väldigt många dör i ensamhet på ett sjukrum. Eller i närvaro av en främmande människa som förhoppningsvis är varm och omtänksam i livets slutskede. Då jag har jobbat extra som extravak till döende patienter många gånger på Akademiska sjukhuset i Uppsala kan jag vittna om att de allra flesta dog utan nära och förhoppningsvis kära vid sin sida. Jag minns starkt de första personer jag vakade över och deras sista andning. Vi är inte odödliga och jag tror att vi skulle må bättre om vi inte gjorde så mycket för att förtränga att livet har ett slut och nya generationer tar vid.

Kristian Gidlund är död
Ett av sommarens sommarprogram på P1 var med Kristian Gidlund. Det var ett fantastiskt och mycket känslosamt program. Han var rak och tydlig med sin livssituation och signalerade en fantastisk personlig styrka trots att cancern snabbt kvävde hans liv. I programmet talade han bland annat om barnen han aldrig fick. Att han bjöd på sina känslor och upplevelser i livets slutskede var generöst och starkt. Att många upprördes av att han bloggade om den snabba och oundvikliga vägen mot döden är beklagligt. Han bjöd på sig själv och gjorde att de som lyssnade också kan se ljus och inte bara mörker i en mycket svår tid. All heder och respekt till Kristian Gidlund och mina kondoleanser till hans nära och kära. Han gick bort för tidigt.
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/kristian-gidlund-har-avlidit/

Byråkratiseringsdöd

Fokus på värdeskapande
Hur svårt kan det vara att fokusera på värdeskapande i all verksamhet? Svårt! Allt för mycket handlar om att försvara det som är istället för att tänka nytt och möjligt. I synnerhet när resurserna krymper. Idag hörde jag på radionyheterna att 200 av landets dryga 290 kommuner krymper och att de därför tvingas tänka om och bryta upp verksamhetsgränser för att klara en rimlig medborgarservice. T ex att brandsoldater kan komplettera ambulanspersonal med förstahjälpeninsatser. Är det inte sjukt att det inte är en självklarhet redan tidigare? Varför ska allt vara så uppdelat och stimulera till ständiga mål och budgetkonflikter mellan verksamheter som med fördel kan samarbeta.

På TV nyheterna kunde jag även höra om en ny landsbygdsutredning som fullständigt sågar värdet av 36 miljarder som i princip går till arealstöd till markägare. 18 miljarder tillbaka från EU och 18 egna skattemiljarder som utredaren tyckte "slängdes i sjön". Hon tyckte att det skulle vara bättre att brett jobba med näringslivsutvecklingsåtgärder, som får skattefinansiering, och inte låsa sig till ca 70.000 lantbrukare. En ort som vill överleva behöver mer än jordbruket.

Personligen tror jag nästan alltid att bidrag är fel väg att gå. Varför inte stimulera företagsamhet istället för träda? Varför inte ersätta brukande markägare för allemansrätten istället för bidrag? Varför inte etableringskapital till dem som vågar/vill prova att bygga lyckan med basen på landsbygden? Vad tycker du?

Vems ansvar?
T o m begravningar med kaffe och blommor ska andra betala även om eventuella släktingar och vänner kan sala. Varför tror du frågan kommer till ytan i Södertälje? Tycker du att vi gemensamt ska stå för t ex begravningsstenar? Själv är det ok med en liten namnbricka kopplad till någon urna. Vad är det för samhällskontrakt vi har utvecklat med alla dessa rättigheter? Tror du det är hållbart?
http://www.dn.se/ledare/signerat/doden-ar-ingen-struntsak/

Livet - lev det!

Här och nu
Livet är här och nu. Livet är varje dag du och jag har förmånen att leva. Om vi lyckas fylla våra liv med mer positivt än negativt är också till stor del upp till oss själva. Om man bestämmer vad man själv tycker är viktigt i det egna livet kan man bl a undvika att må dåligt av att jämföra sig med andra inom områden som man själv konstaterat har en underordnad betydelse. Om man försöker hitta vad man själv tycker är viktigast i livet, är en bra medmänniska och gör sitt bästa så tror jag att chanserna är stora att man får ett mycket positivt liv under den korta tid vi lever. Nästan oavsett hur mycket pengar du har. Kommer någon på din begravning? Kommer någon att sakna dig när du dör? Spelar det någon roll om du får en liten minnessten eller en enorm för att visa din framgång för eftervärlden?

UNT har precis avslutat en mycket bra artikelserie om cancersjuka Kajsa och hennes tankar och omgivning. Artikelserien är nu slut. Kajsa har avlidit endast 37 år gammal. Reportagen tycker jag har varit varma och viktiga. Döden har alltid haft en naturlig del av människans liv. Inför döden är vi alla jämlika. De senaste åren har den institutionaliserats bort. Döden undviks och görs till något hemskt istället för att vara det den är dvs det oundvikliga oavsett hur intelligent, rik, vältränad, snäll etc du är. Genom att inkludera döden mer i vår vardag, som något naturligt, tror jag att fler människor kan leva sina liv bättre. Njuta mer av den korta tid vi lever här på jorden. Vad tror du?
http://www.unt.se/leva/farval-kajsa-2448044.aspx

Musik, sång och dans förgyller livet
För de allra flesta fyller musiken, sång och dans en positiv roll i livsupplevelsen. För mig är den central. Att lyssna på bra musik och värdefulla texter som sjungs av fantastiska sångare bjuder på en guldkant i tillvaron. Att dessutom få dansa till dessa toner och röster lite då och då frigör endorfiner i min kropp som gör att jag mår ännu bättre. Livet är underbart! Lever du livet? Är du en bra medmänniska? Låter du bli att ständigt jämföra dig med andra? Jag tycker att det är väldigt roligt att det finns en körfestival i närheten av Uppsala som tydligen växer och växer! Ytterligare en mötesplats som ger många människor positiva och hälsosamma upplevelser och nya bekanta.
http://www.unt.se/kultur/forsommarsang-pa-vaxande-korfest-2449286.aspx

Kris i det lilla och stora

Grader i kriser
Det är verkligen grader i kriser. Till att börja med upplever vi människor samma situationer väldigt olika. Vissa ser problem samtidigt som andra ser möjligheter. För de allra flesta av oss är de värsta livskriserna de som berör oss själva eller våra närmaste. Inte så konstigt att det är så. Att ett förhållande spricker. Att arbetssitutionen utvecklas i en oönskad riktning eller att någon i den innersta kretsen blir allvarligt skadad eller sjuk. I dagens DN är det en fängslande berättelse om en kvinna som kämpar mot en obotlig cancer. Hon försöker göra varje dag till något positivt istället för att bara må dåligt och deppa. Hennes resonemang är starkt och logiskt och lyder "typ": "jag kommer ju trots allt att dö snart och varför då slänga bort den sista tiden?". Liknande artiklar är hälsosamma för många att läsa. Då, om inte förr, förstår man att det är viktigt att leva här och nu och inte bara i morgons tänkta värld. För henne är här och nu med sina tre barn (yngre) och mannen. Eftersom tiden för henne på jorden snart är slut.

Den Europeiska krisen fortsätter. Det tycks idag som att vi byggt ett Europa på felaktiga grunder. Oavsett hur vi skall ta oss ur detta kommer det att göra ont och leda till stora konflikter mellan stora grupper inom Europa och mellan Europeiska länder. Det kanske är dax att göra om och göra rätt? Det kanske inte är så farligt att utgå ifrån USAs modell men utveckla den med lite modernt tänkande? Varför inte? Dagens uppbyggnad av EU faller samman. Samtidigt måste vi hitta något alternativ eftersom ensam inte är stark och då mångfaldens Europa behöver en gemensam förening för att kunna matcha till exempel Kineser, Ryssar, Indier och Amerikaner.
http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarskieuron-gor-inte-konflikter-och-krig-omojliga

Jag har personliga erfarenheter av en nära anhörig som fick allvarlig cancer. Jag lärde mig massor under den tiden. En av de viktigaste lärdomarna var att uppskatta livet varje dag. Jag lärde mig också att dåliga celler måste avvecklas, man måste lösa problemet, annars tar det dåliga över och till slut dör det som är utsatt. Det samma gäller organismer som EU. Vi måste lösa problem i grunden om positiva förändringar skall bli verklighet.

Döden

Ingen kommer undan
Oavsett hur mäktig och rik man är så kommer vi alla att dö. Det är nog det enda vi alla kan vara säkra på. Varför är döden så tabubelagd och hemsk i vår tid? Under större delen av mänsklighetens historia har döden varit ett naturligt inslag i livet. Generationer tog hand om varandra och de som mötte döden gjorde det i närheten och inte sällan med en nära som höll hennes hand. Så är det inte längre. För drygt 25 år sedan jobbade jag mycket extra som extra vak och satt med och skötte om många personer när de tog sina sista andetag. Många av dem hade bara mig vid sin sida i ett sterilt och tråkigt sjukrum. Som tur är fick min mormor när hon dog i vart fall vara nära väldigt många av sina nära och kära när hon hade sin sista tid även om även hon var i en tråkig och steril miljö. Ingen kommer undan och döden borde inte upplevas som så farlig som det gör med tanke på att de flesta av oss dör när vi är gamla.

Vad är döden?
Döden är slutet av av våra liv, ett totalt slut, ett oåterkalleligt avstannande av alla våra vitala funktioner. Alla levande ting dör, förr eller senare. Döden kan inträffa på många sätt, till exempel på grund av naturliga orsaker såsom ålderdom, sjukdom, undernäring, dåligt matintag eller en olycka. Jag undrar om det klassas som en olycka om man råkar vara en av de olyckliga som råkade äta en förgiftad gurka eller tomat? Vad tror du? Den största dödsorsaken i västvärlden är åldersrelaterade sjukdomar, och på senare år, mycket pga vårt mer eller mindre osunda leverne även hjärt och kärlsjukdomar. Traditioner och föreställningar om döden är centrala delar i de allra flesta religioner. Har du thanatofobi? Det är fobi för döden? Det har inte jag. Nu skall jag gå ut och njuta av det underbara vädret och mina nära och kära. Man vet aldrig när man äter fel gurka eller möter fel bilförare på sin livsfärd. Livet är underbart.