Mening med livet

Varför känns det bra att stiga upp ur sängen varje dag?

Allt fler av våra yngsta invånare känner hopplöshet och meningslöshet. Inte minst många unga i våra utanförskapsområden. Allt för många, men ändå få, hittar meningen i gängtillhörighet som leder dem in i en livsstil som är livsfarlig både för dem själva och för sin omgivning. Det är en tragisk svensk utveckling som vi måste bryta. I gårdagens SVT Agenda handlade hela programmet om hur Sverige nu toppar Europaligan i antal skjutningar och allt fler med dödlig utgång. De senaste åren dör även personer som inte varit måltavlor för att de varit på fel plats vid fel tillfälle. Enligt en amerikansk professor som är med i Agendan som jag bifogar en länk till nedan handlar framförallt våldet kopplat till gäng om gängkultur och enskilda människors relationskonflikter snarare än om krig om knarkterritorier. Det var intressanta perspektiv och viktiga att ta till sig i kampen mot den allvarliga våldsutveckling vi har. Om jag förstod honom rätt är det viktigt att fokusera på att bryta upp de gäng som skapat den värsta våldskulturen för att få stopp på den våldsutveckling som kan drabba ett samhälle. Han var också tydlig med att det alltid rör sig om en mycket liten andel människor av de totala invånarna. Att vi mycket bättre lyckas hitta metoder som gör att personer som har det socialt svårt och som saknar studiebegåvning att ändå känna mening utan att lockas in i kriminella gäng är ett viktigt gemensamt samhällsuppdrag. The Economists artikel nedan om skjutningarna i Sverige är ingen upplyftande läsning.

https://www.economist.com/europe/2021/07/24/sweden-is-being-shot-up?fbclid=IwAR3w6bIWz2GMKYWh3u709vFLIT2VZqrJOaUpNcZnejwciUhJaB9t_v2j2r0

Jag minns ett längre samtal med några Burmesiska munkar om meningen med livet. Samtalets slutsatser kan sammanfattas med att "Om du bryr dig om vad dina närmaste tycker om dig när du dör, vad vill du att de ska tycka? Om man kan svara på den frågan får man också en hel del vägledning om hur man bäst ska leva sitt liv. Jag minns också en middag i Bromma för många år sedan där två var strax över 50 år gamla och två av oss i 40 års åldern. Alla välutbildade och mycket hårt arbetande. Inga som gick till jobbet för att tjäna pengar utan för att skapa resultat för det uppdrag vi tagit på oss. Två av dem fick inte uppleva sin 75 års dag. Två Uppsalabor, läkare, som gjorde många mycket meningsfulla insatser under sitt liv var Hans Levander och Hans Rosling, ingen av dem fick uppleva sin 75 års dag. Både samtalet i Bromma och resonemang med Levander och Rosling gjorde stort intryck på mig och fick mig att bättre inse att det för mig blev viktigt att känna stor mening med det jag gör för att maximera glädjen av att få leva. Ingen av oss vet hur långa liv vi får men alla kan söka efter meningsfullhet och därigenom också öka den personliga tillfredställelsen av att leva. Och de som kan känna meningsfullhet i något positivt ökar också sina chanser att få en god stund på vår jord.

Saknaden efter min morfar är stor. Han fick ett rikt och på många sätt meningsfullt liv. Arne Back blev 98 år gammal och kände nyfikenhet och samhällsengagemang till sin död. Av honom lärde jag mig mycket. Framförallt lärde han mig allt mer konsten att på allvar lyssna på vad andra människor tycker och känner. Han lärde mig också att på allvar lyssna på alla, inte bara de duktiga och rika. Jag är honom evigt tacksam för det. I Agendas avsnitt om det dödliga våldet i Sverige lyfter också en mamma från Järva upp hur viktigt det är att samhället aktivt och klokt inkluderar, lyssnar på, lokalbefolkningen i arbetet att lösa de allvarliga problem som finns i våra utanförskapsområden. Att förstå värdet av bättre lokal förankring i samhällsbyggandet är också en viktig del av det nystartade lokala partiet Utvecklingspartiet demokraternas agenda. Det är tragiskt att allt fler unga dör av dödligt våld eller på grund av psykisk ohälsa. Meningslöshet måste bekämpas och framtidstro skapas bland hela vår befolking. Back, Levander och Rosling var härliga på att sprida hopp och framtidstro. 

Varje människa kan finna en positiv mening med sitt liv. Det är min absoluta övertygelse. För de allra flesta handlar det inte om att kunna leva i materiellt överflöd utan att känna tillhörighet och meningsfullhet. Jag är övertygad om att vi i Sverige kan klara av att få många av våra vilse unga att hitta och välja den vägen istället för att riskera att inte ens få fylla 25 år. Vi måste bryta den allvarliga våldsutvecklingen i Sverige och det går genom att inte spä på våra problem i utanförskapsområden och genom att aktivt hitta metoder som erbjuder bättre inkludering och mening i annat än tillhörighet till ett kriminellt gäng.

https://www.svtplay.se/video/32066703/agenda/agenda-29-aug-21-15?info=visa

Relationer och Saknad

Konsten att även njuta idag
I torsdags och fredags besökte jag Malmö för att lära mig mer om vilka utmaningar vi har och står inför kopplat till socialt utanförskap och att många är arbetslösa lång tid. Jag lärde mig massor och inser mer än tidigare vilken stor och svår utmaning Sveriges olika delar har. Självklart har vi också möjligheter men då krävs politisk samling runt många nödvändiga reformer och en mycket tydligare kommunikation runt att med rättigheter följer också skyldigheter.

Under torsdagskvällen hände något intressant, jag började sakna pappa väldigt mycket. Livet rullar på trots att vi alla då och då drabbas av att relationer vi värdesatt spricker eller att nära människor dör. Saknaden slog över mig och trots att jag var långt ifrån ensam kände jag mig ensam i min saknad efter intressanta samtal med honom och hans alltid så härliga bamsekramar. Igår bestämde mamma och min syster vilken plats på kyrkogården som pappas kvarlevor ska gravsättas på. Igen kom den starka saknaden och mycket känslor. Inte minst tankarna att mamma också valt den plats där hennes kvarlevor också ska vila en tid. Livet är kort.

Livet är fullt av intressanta möten som representerar stora möjligheter. Möten där vi kan välja att bli berörda av en annan person eller inte. Om vi vågar att beröras utelämnar vi oss också för sorg och saknad när en nära relation spricker eller en kär dör. I huvudsak har jag varit lyckligt lottad och hittills bara förlorat min pappa och mormor av familjemedlemmar som stått mig nära. Samtidigt har jag förlorat några starka nära relationer genom livet som varit och stundtals är jobbiga att acceptera. "It takes two to tango" som man säger och ibland försämras en relation så mycket att man inte längre klarar att vårda det nära och kära som funnits. Ofta på grund av att man inte respektfullt kommunicerar tydligt med varandra eller/och för att man ser olika framtidsbilder som en målsättning av en relation. Saknaden efter en tidigare vän eller partner kan också kännas ibland. Det är självklart för de flesta om man under flera år haft en relation som sedan brutits.

Idag är en så kallad relationsdag i Uppsala. Det är också U! Clubs After-Work för mars månad 2016. Mycket mingel blir det. Många möjligheter att bjuda in till nya relationer som kan leda till "månen". Trots risken att bli väldigt besviken tycker jag man måste våga riskera att bli känslomässigt sårad. Stunderna av positiva känslor är mer positiva än de negativa för de flesta av oss om vi gör så. Och även om vi har mål och ambitioner i livet är det viktigt att också leva här och nu! Glöm inte det! Plötsligt är livet slut. På ett eller annat sätt. "Fånga dagen, i morgon är vi alla mat åt maskarna" som vi så vackert fick höra i den underbara filmen "Döda poeters sällskap". Fånga dagen! Gör du det?

Sorg och saknad

Upp och ner
De flesta människor har bra och dåliga dagar. Några av oss har fler bra dagar än dåliga och oftast hör det intimt ihop med vilken livsinställning man har. Den som ser halvfulla glas har fler positiva dagar än den som ser halvtomma. Dom senaste dagarna har jag haft lite energitapp och igår tappade jag mycket energi när den nuvarande vänstermajoriteten i Uppsala la en flumbudget som inte pressar på nödvändiga effektiviseringar och istället går ut med en kraftig skattehöjning. Alla arbetande Uppsalabor drabbas av minskad köpkraft samtidigt som vi inte kommer att få mer kommunalt finansierade tjänster. Visst är det politiskt deppigt både lokalt, regionalt och nationellt men den riktigt tunga delen av mitt energitapp har varit kopplat till avsaknaden av människor.


Under livets vandring träffar man många människor. Särskilt om man är en social person som engagerar sig i mycket. Jag har haft förmånen att träffa många och har haft och har förmånen att ha mycket nära och positiva relationer. Det är tråkigt att inte ha sonen närmare. Jag har en emotionell, intellektuell, rolig och utmanande relation med min son. Jag saknar många av mina tidigare närma medarbetare. Hög arbetskapacitet under press, intellektuellt skärpta, samhällsintresserade, affärsdrivande och ofta roliga. Visst är det uppdrag jag har viktigt och meningsfullt men det var något helt annat att jobba i ett större lag som med gemensam kraft presterade stordåd. Ingen har väl undgått att den politiska verkligheten är mer fragmenterad och svagare än på länge. Och det i en mycket svår och orolig tid... Och jag saknar tiden med en kär som alltid handlade om möjligheter och väldigt mycket skratt. Kan det vara bra att ibland känna sorg och saknad? Jag vet inte. Jag hoppas jag får tillbaka min fulla energikapacitet snart igen... Samtidigt är det viktigt att påminna sig om att utan dalar kan man heller inte uppleva toppar.
https://www.sorg.se/fakta-om-sorg/
http://www.synonymer.se/?query=saknad

 

En oskuldsfull ängel

Vem är representativ?
Har vi representativa politiker? Om svaret är ja, hur vet du det? Om svaret är nej, hur vet du det? Att vara folklig d v s som människor i allmänhet sägs av vissa vara bra. Är våra kommunala och våra rikspolitiker folkliga? Och vad innebär det att vara "som människor i allmänhet"? Jag antar att det inte bara är jag som surfar på nätet, lämnar på dagis, jobbar hårt, hämtar på dagis, lagar mat, städar, tittar på film genom Netflix, lyssnar på musik genom Spottify, gärna umgås med familj och vänner, gillar att träna och dansa. Och jag vet att det är många fler än jag som både pluggat på gymnasiet och universitet. Och jag vet att det är många fler än jag som gjort militärtjänst, jobbat inom sjukvården, drivit egna företag, arbetat som anställd inom näringslivet, varit och är föreningsaktiva, stöttar t ex fattiga barn i fattiga länder och som engagerar sig i barnens skolgång samt bryr sig om hur familjens äldre har det. Men "människor i allmänhet" kör väl aldrig för fort? Och felparkerar aldrig. Och cyklar alltid enligt reglerna. Och har aldrig betalat någon för en tjänst som inte redovisats till skattemyndigheten. O s v.

Igår hörde jag om en process kopplad till rekrytering av ministrar som jag tycker är sanslös. Av vilket skäl ska kraven på en ministerkandidat vara att de i princip ska vara "perfekta" människor? Hur representativt är det? Och av vilket skäl skulle t ex en fortkörningsböter för tolv år sedan vara ett problem? Eller ens i nutid. Dumt är det i allra högsta grad eftersom olycksrisken ökar och böterna är dryga. Men varför skulle det vara ett argument för att dissa någon från att bli minister? Fattar inte alla "vanliga" människor dumma beslut ibland? Fler människor med ordentlig arbetslivserfarenhet och med breda erfarenheter som politiska ledare tack! Då kommer Sverige att utvecklas bättre! Det är jag helt övertygad om. Vad tycker du?
http://www.di.se/artiklar/2015/1/25/s-tappar-i-ny-matning/
http://www.expressen.se/nyheter/val2014/har-ar-felstegen-som-de-helst-vill-glomma/

Vila i frid
Det är alltid tråkigt när människor råkar ut för olyckor. Och ibland så allvarliga att de dör. Fick nyligen höra att en person som jag lärt känna genom Miljövårdsrådet, som jag lett många år, gått igenom isen och drunknat. Sannolikt en fasansfull och ångestfylld död. Tragiskt och hemskt. Väldigt, väldigt tråkigt! Han kommer att vara saknad. En Uppsalabo som gjorde mycket bra för att Uppsala ska utvecklas hållbart har tyvärr lämnat oss. Per, vila i frid!
http://www.unt.se/uppland/uppsala/69-aringen-hittad-i-vattnet-3566573.aspx

Livet - lev det!

Här och nu
Livet är här och nu. Livet är varje dag du och jag har förmånen att leva. Om vi lyckas fylla våra liv med mer positivt än negativt är också till stor del upp till oss själva. Om man bestämmer vad man själv tycker är viktigt i det egna livet kan man bl a undvika att må dåligt av att jämföra sig med andra inom områden som man själv konstaterat har en underordnad betydelse. Om man försöker hitta vad man själv tycker är viktigast i livet, är en bra medmänniska och gör sitt bästa så tror jag att chanserna är stora att man får ett mycket positivt liv under den korta tid vi lever. Nästan oavsett hur mycket pengar du har. Kommer någon på din begravning? Kommer någon att sakna dig när du dör? Spelar det någon roll om du får en liten minnessten eller en enorm för att visa din framgång för eftervärlden?

UNT har precis avslutat en mycket bra artikelserie om cancersjuka Kajsa och hennes tankar och omgivning. Artikelserien är nu slut. Kajsa har avlidit endast 37 år gammal. Reportagen tycker jag har varit varma och viktiga. Döden har alltid haft en naturlig del av människans liv. Inför döden är vi alla jämlika. De senaste åren har den institutionaliserats bort. Döden undviks och görs till något hemskt istället för att vara det den är dvs det oundvikliga oavsett hur intelligent, rik, vältränad, snäll etc du är. Genom att inkludera döden mer i vår vardag, som något naturligt, tror jag att fler människor kan leva sina liv bättre. Njuta mer av den korta tid vi lever här på jorden. Vad tror du?
http://www.unt.se/leva/farval-kajsa-2448044.aspx

Musik, sång och dans förgyller livet
För de allra flesta fyller musiken, sång och dans en positiv roll i livsupplevelsen. För mig är den central. Att lyssna på bra musik och värdefulla texter som sjungs av fantastiska sångare bjuder på en guldkant i tillvaron. Att dessutom få dansa till dessa toner och röster lite då och då frigör endorfiner i min kropp som gör att jag mår ännu bättre. Livet är underbart! Lever du livet? Är du en bra medmänniska? Låter du bli att ständigt jämföra dig med andra? Jag tycker att det är väldigt roligt att det finns en körfestival i närheten av Uppsala som tydligen växer och växer! Ytterligare en mötesplats som ger många människor positiva och hälsosamma upplevelser och nya bekanta.
http://www.unt.se/kultur/forsommarsang-pa-vaxande-korfest-2449286.aspx