Rätten att få dö

Döden gör sig påmind
Det är Halloweentider, Allhelgonatider, där vi hedrar våra döda och numera ordnar skrämselfester för små och stora. Döden har alltid varit och är en naturlig del av våra liv. Samtidigt så skrämmande för väldigt många. Personligen känner jag att jag uppskattar mycket att leva men upplever inte att döden känns skrämmande. Jag hoppas jag får leva många ytterligare år.

http://www.expressen.se/halsoliv/forskning-visar-det-finns-ett-liv-efter-doden/

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Döden

Pappa är en stjärna
För ett år sedan idag blev denna tid väldigt påtagligt förknippad med död då min pappa dog "knall och fall". Chocken och sorgen var stor. Han var en fin medmänniska och en pappa som skänkte den trygghet jag önskar alla jordens barn. Tack för det pappa! Idag är han ett positivt minne och en stjärna på vår himmel.

Livet går vidare
Idag träffades vi närmast pappa och besökte hans grav. Därefter åt vi lunch ihop. Vi kramades lite mer än vanligt. Vi mindes hans värme och egenheter. Ett år går fort och livet går vidare för dem som har förmånen att leva. Trots sorg och saknad är den mänskliga naturen så stark att de allra flesta av oss går vidare trots sorg och saknad. Vi fortsätter att fylla livet med så mycket mening och glädje som möjligt. Generationer kommer och går och i bästa fall lämnar vi något bättre efter oss till nya generationer.

Pappa, du gjorde ett bra grundarbete
Sedan du lämnade oss för ett år sedan har mycket hänt här på jorden, även inom vår familj. Mamma står stadigt på jorden och valde bland annat att behålla husen i Dalarna. Brorsan har startat en ny spännande karriär. Syrran och hennes mans bolag utvecklas fantastiskt. Fredrik, min son, har börjat sin masterutbildning på Copenhagen business school i Köpenhamn. Dottern har börjat i skolan och stormtrivs. Själv gör jag ännu mer för att säkra maktskifte så fort som möjligt och bidrar till att Uppsalas näringsliv stärks. Mitt bokprojekt går dock segt.. I Sverige blev migrationskaoset ett faktum efter din död. Redan stora integrationsutmaningar har blivit än svårare. Det i kombination med den negativa utvecklingen i övriga Europa, Ryssland, Turkiet och presidentvalet i USA skulle du haft många och negativa åsikter om. Kort och gott kan jag konstatera att i familjens mikroperspektiv mår vi toppen. I ett makroperspektiv är jorden i gungning och stora delar av jorden är sjuk. Ja, ja vi kavlar upp ärmarna och försöker säkra att vi trots nuvarande osäkerhet och oro om några år lämnar vidare något bättre.

Aktiv dödshjälp

Pappa dog som sagt "knall och fall". Han dog allt för ung och var frisk. Förutom att han dog för tidigt är det en liknande snabb död jag hoppas på när det väl är dags att gå vidare och bli en stjärna på himlen. Alla möter inte döden fort. Allt för många tvingas idag trots stort lidande dag efter dag och år efter år leva mot sin vilja. Jag tycker att det är mycket dåligt att vi inte under mycket ordnade former tillåter dödshjälp i Sverige! Enligt mig borde det vara en medmänsklig rättighet. Vad tycker du?

http://www.svd.se/fakta-och-argument-om-dodshjalp

http://www.so-rummet.se/kategorier/religion/etik-och-moral/dodshjalp-och-eutanasi

http://www.respektlivet.nu/faq/fragor_och_svar_om_eutanasi/i_vilka_lander_ar_dodshjalp_tillatet

https://sv.wikipedia.org/wiki/D%C3%B6dshj%C3%A4lp

Döden

Finns något mer jämlikt än döden? Finns det något som är mer säkert i våra liv än att vi kommer att dö? Döden är något naturligt och borde inte vara något som många av oss känner en så stor skräck inför. Ingen av oss vet när vi möter "liemannen". Vissa får korta liv och andra långa. Visst spelar gener och levnadssätt generellt stor betydelse för hur långa liv vi får. Samtidigt kan vi dö när som helst genom att vara på fel ställe vid fel tillfälle. När en tsunami slår till. När en terrorist spränger sig själv och andra i närheten. Eller när vi blir påkörda av en kraftigt drogpåverkad. Men ett liv levt där man går och oroar sig för att vara på fel plats vid fel tillfälle blir ett onödigt dåligt liv.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Döden
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Liemannen

Personligen har jag varit med många människor när de tagit sitt sista andetag. Under några år jobbade jag mycket som extravak till människor i slutskede. Oftast äldre människor. Några gånger människor som fick för korta liv. Jag minns som igår alla existentiella frågor som rusade i min hjärna när jag gav de första döende så mycket trygghet och närhet jag kunde. Det var i de sammanhangen som jag bestämde vilka meningar jag ser med livet. Att ständigt försöka utvecklas så mycket som möjligt och att föra det mänskliga livet vidare.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Livet_efter_detta

Olika kulturer har olika sätt att förhålla sig till döden. Vissa sörjer medan andra firar det liv den döda fick. I Sverige tycker jag vi har en onödig rädsla för döden och att vi anstränger oss mycket för att gömma den. Det tror jag bidrar till att så många fruktar den. Trots allt får vi generellt många längre, friskare och rikare liv idag än någonsin tidigare. För oss som gillar livet och allt som dess "smörgåsbord" bjuder på är det härligt. Om vi har glädjen att leva långa liv ökar för varje år sannolikheten att vi möter livets slut. 

På det kommande Äldrenämndsmötet ska beslut fattas om övergripande riktlinjer för hälso- och sjukvård i Uppsala kommun. Riktlinjerna inkluderar en rubrik som heter "prioriteringar". Det som slår mig är att de enda prioriteringar som kan vägleda berörd vårdpersonal är att de mest kostnadseffektiva metoder och medicinerna ska väljas. I övrigt sägs "bara" att alla ska få lika mycket hjälp men att de i "störst behov" ska få mest hjälp. Jag förstår att det är extremt känsligt att uttrycka ordentliga prioriteringsinstruktioner till berörd personal. Samtidigt har vi begränsade resurser. Är det rimligt eller orimligt att prioritera en 25-åring före till exempel min älskade snart 95 åriga morfar? Och varför tillåter inte Sverige dödshjälp under mycket strikta former? Jag tycker absolut att vi borde få dödshjälp om vi till exempel lider mycket av smärta och bara har chans till en mycket smärtsam eller helt neddrogad sista tid. Vad tycker du?
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Dödshjälp
http://www.svd.se/fakta-och-argument-om-dodshjalp

Oskyldigt drabbade
Ett sätt att dö på är att vara på fel plats vid fel tillfälle. Det finns allt fler som tydligen vill bli martyr för något de tror på. Och våldet inom den undre världen blir allt våldsammare. Även när de gör upp kan man ha oturen att vara på fel plats vid fel tillfälle. Vissa tycks tro att man kommer till "paradiset" om de spränger sig själva i luften och tar med sig en massa oskyldiga människor i döden. Ingen död man hoppas några ska behöva råka ut för. Vi vet inte än säkert vad som hände i den lägenhet som nyligen sprängdes i Göteborg. Bedrövligt med det eller de barn och oskyldiga som drabbats. Jag besökte bland annat Biskopsgården under mina studieresor i våra mest utsatta "utanförskapsområden" i våras. Tro mig, det är ett mycket segregerat område och där finns utan tvekan radikaliserade individer och organiserad brottslighet som måste hanteras smartare än hittills! Vilket Sverige vill vi ha? Jag vill i vart fall inte leva i ett land som är laglöst och där parallellsamhällen tillåts växa sig allt starkare. I vilken typ av samhälle vill du leva?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/article23385117.ab
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/polisens-kris-hotar-rikets-sakerhet/

Livet - lev det!

Här och nu
Livet är här och nu. Livet är varje dag du och jag har förmånen att leva. Om vi lyckas fylla våra liv med mer positivt än negativt är också till stor del upp till oss själva. Om man bestämmer vad man själv tycker är viktigt i det egna livet kan man bl a undvika att må dåligt av att jämföra sig med andra inom områden som man själv konstaterat har en underordnad betydelse. Om man försöker hitta vad man själv tycker är viktigast i livet, är en bra medmänniska och gör sitt bästa så tror jag att chanserna är stora att man får ett mycket positivt liv under den korta tid vi lever. Nästan oavsett hur mycket pengar du har. Kommer någon på din begravning? Kommer någon att sakna dig när du dör? Spelar det någon roll om du får en liten minnessten eller en enorm för att visa din framgång för eftervärlden?

UNT har precis avslutat en mycket bra artikelserie om cancersjuka Kajsa och hennes tankar och omgivning. Artikelserien är nu slut. Kajsa har avlidit endast 37 år gammal. Reportagen tycker jag har varit varma och viktiga. Döden har alltid haft en naturlig del av människans liv. Inför döden är vi alla jämlika. De senaste åren har den institutionaliserats bort. Döden undviks och görs till något hemskt istället för att vara det den är dvs det oundvikliga oavsett hur intelligent, rik, vältränad, snäll etc du är. Genom att inkludera döden mer i vår vardag, som något naturligt, tror jag att fler människor kan leva sina liv bättre. Njuta mer av den korta tid vi lever här på jorden. Vad tror du?
http://www.unt.se/leva/farval-kajsa-2448044.aspx

Musik, sång och dans förgyller livet
För de allra flesta fyller musiken, sång och dans en positiv roll i livsupplevelsen. För mig är den central. Att lyssna på bra musik och värdefulla texter som sjungs av fantastiska sångare bjuder på en guldkant i tillvaron. Att dessutom få dansa till dessa toner och röster lite då och då frigör endorfiner i min kropp som gör att jag mår ännu bättre. Livet är underbart! Lever du livet? Är du en bra medmänniska? Låter du bli att ständigt jämföra dig med andra? Jag tycker att det är väldigt roligt att det finns en körfestival i närheten av Uppsala som tydligen växer och växer! Ytterligare en mötesplats som ger många människor positiva och hälsosamma upplevelser och nya bekanta.
http://www.unt.se/kultur/forsommarsang-pa-vaxande-korfest-2449286.aspx