Förebyggande arbete mot våld
Det är minst sagt upprörande när vänsterkvinnor och naivister vräker ur sig att pojkar i Sverige uppfostras att bete sig illa mot flickor/kvinnor. Det är ett helt felaktigt och en vidrig verklighetsbeskrivning. Nästan alla pojkar och män i Sverige agerar mycket respektfullt och jämlikt mot flickor och kvinnor. Om något har många män av absurt jämställdhetskampanjande snarare blivit mesiga. Även vi män måste få säga ifrån när vi tycker vi blir fel behandlade. Självklart inte med våld som metod för att säga ifrån.
Kvinnor och barn är särskilt utsatta för våld inom relationer eller kopplat till tidigare relationer. Jag hade nyligen, planerat långt innan rikspolitikerna började göra en PR grej av mäns våld mot kvinnor, ett möte med tre mycket kunniga personer inom området. Agneta Skoog-Svanberg, Åsa Witkowski och Karin Sandell. Dessa personer är bland annat engagerade i Nationellt centrum för kvinnofrid. Mitt huvudsyfte med mötet var att följa upp senaste verklighetsläget och bättre förstå de hälsoproblem som utsatta kvinnor drabbas av.
Mycket i Sverige ansågs ha blivit bättre om hur man arbetar med dessa viktiga frågor. Ovan experter var mycket glada över hur mycket resurser och engagemang politiken sedan ett antal år ger kvinnofridsfrågor. För mig blev det mycket tydligt i mötet att det som framförallt behövs för att lyckas bättre med en noll-vision är ett mycket bättre värderingsarbete med invandrade män som kommer från väldigt annorlunda kulturer än den svenska. Psykiskt instabila, eller sjuka, personer som begår våldshandlingar kommer sannolikt alltid finnas. Därför behövs också bättre behandlingsmöjligheter för de våldsamma männen. De behöver terapi och ofta mediciner för att motverka farliga beteenden. Det förebyggande arbetet mot våldshandlingar måste förbättras.
Expressens ledare i ämnet nedan är läsvärd.
"Det är nog nu. Efter fem kvinnomord på kort tid har mäns våld mot kvinnor hamnat högst upp på den politiska dagordningen. Jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) har kallat till partiledarsamtal och partierna tävlar om vem som kan föreslå längst åtgärdslistor mot kvinnovåldet. Det är utmärkt. Alldeles för länge har våld i nära relationer getts för lite uppmärksamhet, både polisiärt och politiskt. Samtidigt är det något som skaver när rödgröna politiker som Märta Stenevi, Linda Snecker (V), Annie Lööf (C) och Stefan Löfven (S) går längst fram i demonstrationståget. Det är ju de rödgröna som har haft makten sedan 2014 och därmed bär det politiska ansvaret för att för lite har gjorts. När Miljöpartiet går ut med en lång kravlista på hårdare tag undrar man om partiet har gått i opposition mot sig självt."
"Ideologin står i vägen även på andra sätt. I stället för att på djupet analysera vilka de våldsamma männen är – och hur de bäst kan stoppas – pratar Stenevi, Snecker, Lööf och Löfven i vaga ordalag om mansnormer, att männen måste förändras, att pojkar fostras till att slå och så vidare. Det är att trivialisera ett livsfarligt beteende. Ingen kan på allvar hävda att kvinnovåld på något sätt sanktioneras i det samtida svenska samhället. Tvärtom betraktas denna form av brottslighet som särskilt avskyvärd. Så vad utmärker förövarna till kvinnomorden? En faktor är psykisk ohälsa och depression. En annan är en överrepresentation av män som är utrikes födda."
"Bland dem som misstänks för de senaste fem kvinnomorden finns exempelvis en man från Mali, en man från Irak och en tredje från Serbien/Montenegro. Kopplingen till hur pojkar uppfostras i Sverige är inte glasklar. Om liv ska räddas måste vi våga intressera oss för denna överrepresentation. Kan det vara något i mötet mellan extremt patriarkala kulturer och det svenska frigjorda samhället som riskerar att utlösa besinningslöst våld? Kvinnan tar chansen att separera medan mannen förlorar sin tidigare status/heder. I så fall måste det förebyggande arbetet anpassas därefter: Hjälp nyanlända kvinnor ur eventuell isolering och informera dem om deras rättigheter och möjligheter att få hjälp. Samtidigt kan man tänka sig en motsvarighet till ”Sluta skjut”-projektet – ett ”Sluta slå” – där våldsamma män söks upp av polisen och erbjuds en väg ut ur sitt destruktiva beteende, men samtidigt får veta att de har ögonen på sig. Det är förstås inte hela bilden av mäns våld mot kvinnor, långt därifrån. Men vi har inte råd med ideologiska låsningar om fler kvinnoliv ska räddas."
https://www.expressen.se/ledare/er-trovardighet-haltar-stenevi-snecker-och-co/
Även Karin Pihl, GP, sågar MP och Cs utspel om mäns våld mot kvinnor. Jag upprepar, en stor anledning till att situationen för kvinnor i Sverige kraftigt försämrats är på grund av ansvarslös invandring från länder med mycket annorlunda värderingar än de generellt svenska.
I kombination med en misslyckad integrationspolitik och en växande utanförskapsproblematik uppstår tyvärr även sämre situationer för många av landets kvinnor. Att människor kommer från mycket annorlunda kulturer skapar många möjligheter men det svenska samhället måste tydligt inse skillnaderna och väldigt tydligt jobba med att förmedla vilka värdegrunder som gäller i det svenska samhället. Och i Sverige ska svenska lagar gälla oss alla jämlikt.
"Annie Lööf och Märta Stenevi företräder en perverterad manssyn. Det är obegripligt för mig att några längre kan rösta på dem. Min och alla andras döttrar behöver betydligt bättre kämpar för fortsatt konstruktivt jämlikhetsarbete mellan kvinnor och män. Det konstruktiva arbetet generaliserar inte om att alla män skulle vara skitstövlar."
”Journalisten Evin Rubars dokumentär ”Könskriget” som sändes i SVT 2005 ledde till en kris i den svenska kvinnorörelsen. Bilden som framkom var att delar av den svenska kvinnorörelsen och företrädare för kvinnojourer var mer intresserade av ideologisk kamp än att konstruktivt arbeta för att förmå män att sluta bruka våld.”
”Det är uppenbart är att arbetet mot relationsvåld i Sverige till stor del dominerats av ideologi. I stället för att undersöka verkligheten och sedan dra teoretiska slutsatser har man gjort tvärtom.”
” Men det ideologiska filtret finns kvar. Jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) säger i en intervju medDagens Samhälle att ”vi har fostrat män och pojkar att slå” och att det finns ”en destruktiv mansnorm” som förklarar våldet. C-ledaren Annie Lööf menar att en central del i arbetet mot att kvinnor mördas handlar om att arbeta med normkritik i förskola och skola (SvD 21/4).”
”I själva verket är problemet snarare normlöshet än normer. Det är inte norm i Sverige att slå sin fru. Enligt Brå har 2,2 procent av den kvinnliga befolkningen och 2 procent av männen utsatts för fysiskt våld av en närstående. Det våld kvinnor utsätts för är ofta grövre och kräver oftare sjukhusvård.”
” Precis som med all annan kriminalitet är det en liten grupp som utför partnervåld. Män som slår kvinnor är ofta dömda för andra våldsbrott, har låg socioekonomisk status, är arbetslösa och lider ofta av en psykisk sjukdom eller personlighetsstörning. Motivet är ofta svartsjuka och kontrollbehov. Utlandsfödda är överrepresenterade och ofta har offret och förövaren bakgrund från samma land, enligt en rapport från Brå.”
” Att brottsligheten skulle ha sin bakgrund i en generell samhällsnorm som ursäktar dödligt våld mot kvinnor stämmer helt enkelt inte. Om något visar de senaste dagarnas skarpa reaktioner från politiskt håll att våld inte socialt sanktioneras. Det är inte troligt att befolkningen i allmänhet har en annan uppfattning om relationsvåld än Annie Lööf och Märta Stenevi.”
