Vårdslöshet

Att göra rätt

Jag vågade säga stopp! Många människor vågar inte resa sig i sin ensamhet och försöka få många andra att inse att de tänker fel. Med det inte sagt att den som ändå vågar har kloka åsikter. Många människor väljer också att fort glömma allvarliga saker. Särskilt personer som låst fast sig vid ett särskilt parti kan förlåta obegripligt mycket när deras ”lag” genomfört idiotisk politik och misslyckats med att skyndsamt korrigera allvarliga brister. 

Under några år i ett riksparti stod jag i talarstolar, skrev motioner och blev återkommande intervjuad i riksmedia om att det partiet och andra partier skyndsamt måste bygga en hållbar invandrings- och inkluderingspolitik. Jag började med den argumentationen innan det stora flyktingkaoset år 2015. Motståndet mot att ta de växande samhällsproblemen på allvar var kraftigt och SD växte, växte och växte. Sannolikheten är hög att skälet till att SD fortsätter att växa är för att många inte litar på att de andra rikspartierna kommer att föra en restriktiv invandringspolitik. Bra jobbat av övriga riksdagspartier… (jag är ironisk).

Startskottet för min kamp för en mycket bättre invandringspolitik började med att jag på egen bekostnad, innan flyktingkaoset, besökte och bodde några nätter i några av Sveriges mest utsatta utanförskapsområden. I Malmö, Göteborg, Södertälje och Stockholm. Uppsala kände jag väl till förutom att jag inte då visste att vi förgiftats av en ”räv” och en ”jordgubbe”. Jag kämpade och kämpade i full motvind mot både egna tidigare partianslutna, andra partister och journalister. Allt jag gjorde var att sakligt argumentera för att det som tilläts var galet och att en snabb och kraftig förändring var nödvändig. Parallellt med detta var jag ideellt engagerad med att hjälpa många invandrare att förstå vad Sverige är, vikten av att lära sig svenska och hjälpa de arbetsamma med användbara kontakter. 

Inom Centerpartiet var det bara jag och Staffan Danielsson som var rakryggade kopplat till invandringsfrågan. Tro mig, det innebar mobbing och trakasserier från personer som Lööf, Arthursson, Federley och Hemming. Ja, de var Centerpartiets lysande stjärnor för inte länge sedan. 

Patrik Kronqvist, Expressen, skriver läsvärt om svensk idiotisk invandringspolitik nedan. Tyvärr lyfter han inte bara tidigare idioti. Idiotin fortsätter. Det är helt fel om alla permanenta uppehållstillstånd återkallas. Jag tycker att startläget alltid ska vara tillfälliga under en prövotid men nu gjorde inte Sverige så. Då får vi kollektivt ta ansvar för det och enbart kriminella och de som inte mätbart gör sig själva arbetsföra kan omprövas och utvisas.

”Flyktingkrisen 2015 var en följd av att Sverige valde en helt egen, vårdslös väg i migrationspolitiken. Det är bra och nödvändigt att regeringen viker av från den.”

”Men det är ett typiskt svenskt särdrag att politiken kastar sig från en ytterlighet till en annan. Nu riskerar regeringen att gå för långt åt andra hållet.”

”Alla permanenta uppehållstillstånd som har beviljats åt flyktingar, skyddsbehövande och deras anhöriga ska återkallas retroaktivt, föreslog en utredning förra veckan. Bakom kravet finns en överenskommelse i Tidöavtalet. Regeringen har inte tagit ställning till det än, men Sverigedemokraterna jublar.”

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/sverige-gar-vilse-om-invandringen-igen/

Kronqvist har helt rätt! Delar av Sveriges styre, som inkluderar SD, visar sitt rätta ansikte kopplat till idéer om att dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd för alla. För mig är det, som sagt, absolut rätt att göra det för personer som begår brott. Även för människor som inte mätbart kämpar med att lära sig svenska och någon form av användbar utbildning. Att generellt dra tillbaka dessa permanenta uppehållstillstånd är inte förenligt med att vara en rättsstat. Jag vill leva i en rättsstat. 

Ingen politiker har kännbart fått ta ansvar för den tidigare idiotiska invandringspolitiken och obefintliga inkluderingspolitiken. Jag ogillar starkt att inte politiker som starkt bidragit till extremt kostsamma misstag aldrig själva ställs ekonomiskt ansvariga. Nationella politiker som kraftigt, och objektivt betraktat, bidragit till att kraftigt skada vårt samhälle borde åtminstone få halverad pension. Finns någon statlig utredning som föreslår det..... Det kollektiva ansvaret är för stort inom politiken.

Demografiskt systemtänkande

Befolkningsutveckling

Demografi är ett ord som handlar om vetenskapen om befolkningens fördelning, storlek och sammansättning. Det är en viktig kunskap för den som är engagerad i samhällsutvecklingen och dess utmaningar. Trots att det finns politiska partier som ideologiskt tycker att världens alla hörn ska vara öppna för alla människor att flytta till och ifrån är det inte en klok tanke om vi anser att till exempel demokrati är viktigt. I Sverige har till exempel människor med medborgarskap eller uppehållstillstånd en massa rättigheter som är skattefinansierade. Om en befolkning snabbt ökar med människor i behov av, och rätt till, till exempel skola, vård och omsorg så uppstår stora kvalitetsproblem. Eftersom få andra länder erbjuder alla dessa rättigheter blir utopin om en fri rörlighet i världen inget annat än en barnslig och destruktiv ideologisk utopi. 

Barnafödandet bland den egna befolkningen, utbildningen av den egna befolkningen samt migrations- och integraitonfrågor har central betydelse i många av jordens länder. Det är genom att driva en klok politik kopplat till dessa fyra perspektiv som ett land kan försöka skapa en så hållbar demografi som möjligt. Och för att säkerställa den konkurrenskraft som många länder eftersträvar. Sverige imponerar inte kopplat till hur landet arbetar med dessa viktiga frågor. Ansvaret för misslyckandet är helt politiskt.

https://www.scb.se/hitta-statistik/temaomraden/statistik-om-integration/demografi-och-integration/

Peter Santesson, Expressen, skriver klokt om att politikers utspel om mer pengar till det ena eller det andra ofta inte är lösningar på problemen. Problemen är i stor utsträckning kopplade till dålig politik kopplat till de ovan nämnda fyra politiska områdena. Misskött långsiktigt orienterad demografiskt tänkande och en mycket begränsad praktisk politik för att klokt åtgärda icke önskad utveckling har länge plågat oss. Det finns tyvärr politiker som brukar raljera över att vi har för mycket systemtänkande. Om man ägnar sig åt politik ska man enligt mig ha förmågan till demografiskt systemtänkande. Vilka långsiktiga konsekvenser får en åldrande befolkning som systemen förblir som de är? Vilka långsiktiga konsekvenser får ett lågt eller högt barnafödande? Vilka konsekvenser får det om befolkningen kraftigt ökar med vuxna människor som är lågutbildade och saknar kunskaper i svenska? Och så vidare. För mig har oförmågan att hantera viktiga demografifrågor varit tydligt. Jag har sedan 2010 regelbundet haft möten med vårdpersonal, poliser, lärare med flera. När jag tydligt märkte att de flesta inte längre hade högre lön utan anständiga arbetsvillkor som viktigaste förbättringsåtgärd förstod jag att verksamhetsproblemen blivit mycket allvarliga. Ett viktigt steg för att laga det som gått sönder är att på allvar börja tillämpa tillitsbaserad styrning och delegera mycket mer befogenheter till personalen närmast dem som ska tjänas.

"”Mer resurser” är ingen mirakellösning. Det räcker inte med pengar för att snabbt trolla fram färdiga bostäder och utbildade sjuksköterskor."  

"Som om det skulle räcka att skriva ut en tillräckligt svindlande check för att färdiga bostäder, utbildade lärare, socialsekreterare och ny kommunal infrastruktur vips skulle ploppa upp ur marken. Inga ”utmaningar” är för stora för en politisk vilja med svällande engagemang. Vift, vift med trollstaven."

"Men den bedrövliga sanningen är att på kort till medellång sikt är de flesta ramar nästan alltid givna. Man har den personal man har. Ny infrastruktur tar åratal att få på plats."

"Socialstyrelsen gör årliga analyser av personalförsörjningen inom vårdyrken. Den senaste rapporten, som kom i februari förra året, visar att det råder brist på utbildad personal inom många av legitimationsyrkena i vården. ”I viss mån” beror det på att offentlig personal har gått över till det privata, men huvudsakligen saknas tillräckligt många som är i yrket och har rätt utbildning. Bristen blir en ond cirkel. Ett redan stressigt jobb blir ännu värre och personalen börjar tänka på att byta till något annat." 

"Problemet är inte viljan att förbättra utan bristen på respekt för detaljerna." 

https://www.expressen.se/ledare/peter-santesson/trolleri-fungerar-lika-daligt-nu-som-under-asylkrisen/

Tiggeri

Senfärdighet

Vilken stad man än besöker i övriga Europa är det inte i närheten så många tiggare där som i Sveriges storstäder. Varför är det så? Är svaret så enkelt att allt för många svenskar väljer att skänka en liten slant istället för att skänka till välgörenhetsorganisationer där man bättre vet hur pengarna används? Eller har övriga städer inom EU infört krav på tillstånd eller till och med förbud? Jag vet inte. Det jag vet är att år efter år tillåta tiggeri hjälper inte de som tigger mot ett förhoppningsvis bättre liv. Särskilt viktigt tycker jag det är att göra insatser som ökar chansen för berörda barn att få en bättre framtid.

I Sverige tog vi ett kollektivt ansvar för att de av våra medborgare som tiggde istället fick socialt stöd och aktivt stöd för att byta livsstil.  Det hedrar tidigare politiska beslutsfattare som tog de besluten. Så borde även andra EU länder göra med sina invånare som av olika skäl väljer att tigga. Det borde vara enkelt för varje människa att inse att det är ohållbart att ett EU land och dess folk ska ta ett liknande ansvar för alla EU invånare. Det är ohållbart ur många perspektiv. Hur lätt är det att erbjuda bostäder i dagens Sverige? Hur bra fungerar den svenska skolan idag? Hur bra fungerar Polisens verksamhet idag? Hur starkt är Sveriges försvar? Hur effektiv är Arbetsförmedlingen? Hur lätt är det för outbildade utan svenskakunskaper att få en chans på arbetsmarknaden och så vidare...

Är möjligen det missnöje vi kan se bland många svenskar ett uttryck för att många partier och politiker inte skyndsamt tar tag i och försöker lösa problem som är uppenbara för de allra flesta invånare? Kan det vara så? Tiggeriproblematiken är en sådan påtaglig fråga. Redan i mars 2013 debatterade jag i SVT Debatt om tiggeriet. Jag var tydlig med att status Q på inget sätt representerade en förbättring för de tiggande personerna. Jag var tydlig med att det är oklokt att skänka pengar i en mugg utan uppmuntrade istället till att skänka till lämplig välgörenhetsorganisation. Jag var tydlig med att varje EU land måste ta sitt självklara ansvar för att de egna invånarna har en värdig lägsta levnadsnivå. Hur svårt kan det vara? Tydligen väldigt svårt i Sverige.....  

https://www.youtube.com/watch?v=Ae8JUatUaCs&app=desktop

 

Varför nu?

Och nu FLERA år för sent börjar tiggerifrågan tas i på allvar. Varför ska det behöva ta så lång tid att inse vad som är klokare vägar framåt än att inte göra något alls? Vad har hänt? Har flera journalister och ledarskribenter helt plötsligt insett att  frågan inte löser sig av sig själv? Som i några av artiklarna som bifogats kan vi sannolikt dra slutsatsen att bara för att SD tyckt något anses det inte rumsrent att tycka något liknande. Som jag sagt tidigare är det orimligt att vissa partier får ensamrätt på tyckande som man kan komma fram till utifrån helt olika perspektiv.

I Uppsala går nu tiggarna till och med runt på uteserveringar och i tågen mellan Uppsala-Stockholm och tigger. Det är inte tillåtet att tigga på det sättet. Ja, ja... oavsett varför det nu av allt fler anses vara rätt tid att "lösa ut" tiggerifrågan vet jag inte. Jag vet att vi avskaffade det i Sverige för att vi ansåg det ovärdigt en välfärdsstat. Förhoppningsvis närmar vi oss nu ett slut på tiggeriproblematiken i Sverige! Det minsta vi bör göra är att kräva tillstånd för all verksamhet på offentlig plats som handlar om att be om pengar. Än så länge behöver ingen svensk, eller person med uppehållstillstånd i landet, tigga för att få mat och tak över huvudet. Personligen kämpar jag för att vi i vårt samhälle ska klara av att låta alla människor få chanser att nå sina drömmar men också att den lägsta levnadsnivån ska vara anständig. Det är ingen självklarhet. För att vi ska klara av att erbjuda det skyddsnätet även i framtiden måste vi säkra vår konkurrenskraft.

http://www.expressen.se/ledare/tiggeriet-maste-upphora-lofven/

http://www.gp.se/ledare/det-organiserade-tiggeriet-%C3%A4r-ingen-r%C3%A5tta-i-pizzan-1.3847797

http://www.svt.se/ug/ivan-och-vladimir-tvingades-att-tigga-lyckades-fly

http://www.svt.se/ug/sa-avslojade-polisen-det-organiserade-tiggeriet

http://www.svt.se/ug/de-lade-beslag-pa-allt

Rött kort & mycket intressant

Oacceptabelt och chockerande kallt
Hur kan vi ha myndighetspersoner i Sverige som kan driva att en tvååring med anknytning till svenska fosterföräldrar skall utvisas till ett barnhem i Frankrike? Sedan fyra månaders ålder har den lilla flickan fått en fristad i Sverige, hos en skånsk fosterfamilj. Även om risken finns att mamman utnyttjar dottern för att senare själv få uppehållstillstånd måste barnets bästa gå först.  Det är kalla tider i Europa och det blir sannolikt kallare. Trots kylan måste vi hjälpas åt att ändå klara av att vara varma medmänniskor. Gör om, gör rätt!

Hållbara kollektivtrafiksystem
Jag har alltid varit utvecklingspositiv och starkt troende på människans förmåga att tekniskt och politiskt lösa stora utmaningar. Vi saknar idag sannerligen inte stora utmaningar. I takt med att jag lär mig mer om hur världens trafiksystem fungerar blir jag allt mer övertygad om att smartare trafiksystem kan minska trängselproblematik, miljöförstöring och bidra till fortsatt värdefulla innovationer.

Jag har precis deltagit i en spårmässa i Berlin och träffat en amerikansk delegation med fokus på hur man löser kollektivtrafikbehovet att kostnadseffektivt och kundanpassat nå inom max två hundra meter från centrala platser. Det är nödvändigt att vi skapar effektiva kollektivtrafiksystem och då krävs att vi kan komplettera flyg, tåg och busstomlinjerna med kostnadseffektiva system som kan ta mig nära dit jag vill när jag vill. I USA är denna utveckling helt nödvändig för att få amerikanerna att se kollektivtrafik som ett alternativ till bilen som finns när du vill ha den och som tar dig från dörr till dörr. Hur kan det vara svårt att förstå? Hur kan ansvarsfulla personer tveka om att ge möjligheterna en chans? Vet du att NASA och MIT (en av världens mest respekterade tekniska universitet) kommit fram till att det mest värdefulla för mänskligheten just nu är att skapa lösningar för "automatik transit networks", typ spårtaxi. Tror du att Sverige kan tjäna på att gå framåt fortare än andra runt denna möjlighet?