Demografiskt systemtänkande

Befolkningsutveckling

Demografi är ett ord som handlar om vetenskapen om befolkningens fördelning, storlek och sammansättning. Det är en viktig kunskap för den som är engagerad i samhällsutvecklingen och dess utmaningar. Trots att det finns politiska partier som ideologiskt tycker att världens alla hörn ska vara öppna för alla människor att flytta till och ifrån är det inte en klok tanke om vi anser att till exempel demokrati är viktigt. I Sverige har till exempel människor med medborgarskap eller uppehållstillstånd en massa rättigheter som är skattefinansierade. Om en befolkning snabbt ökar med människor i behov av, och rätt till, till exempel skola, vård och omsorg så uppstår stora kvalitetsproblem. Eftersom få andra länder erbjuder alla dessa rättigheter blir utopin om en fri rörlighet i världen inget annat än en barnslig och destruktiv ideologisk utopi. 

Barnafödandet bland den egna befolkningen, utbildningen av den egna befolkningen samt migrations- och integraitonfrågor har central betydelse i många av jordens länder. Det är genom att driva en klok politik kopplat till dessa fyra perspektiv som ett land kan försöka skapa en så hållbar demografi som möjligt. Och för att säkerställa den konkurrenskraft som många länder eftersträvar. Sverige imponerar inte kopplat till hur landet arbetar med dessa viktiga frågor. Ansvaret för misslyckandet är helt politiskt.

https://www.scb.se/hitta-statistik/temaomraden/statistik-om-integration/demografi-och-integration/

Peter Santesson, Expressen, skriver klokt om att politikers utspel om mer pengar till det ena eller det andra ofta inte är lösningar på problemen. Problemen är i stor utsträckning kopplade till dålig politik kopplat till de ovan nämnda fyra politiska områdena. Misskött långsiktigt orienterad demografiskt tänkande och en mycket begränsad praktisk politik för att klokt åtgärda icke önskad utveckling har länge plågat oss. Det finns tyvärr politiker som brukar raljera över att vi har för mycket systemtänkande. Om man ägnar sig åt politik ska man enligt mig ha förmågan till demografiskt systemtänkande. Vilka långsiktiga konsekvenser får en åldrande befolkning som systemen förblir som de är? Vilka långsiktiga konsekvenser får ett lågt eller högt barnafödande? Vilka konsekvenser får det om befolkningen kraftigt ökar med vuxna människor som är lågutbildade och saknar kunskaper i svenska? Och så vidare. För mig har oförmågan att hantera viktiga demografifrågor varit tydligt. Jag har sedan 2010 regelbundet haft möten med vårdpersonal, poliser, lärare med flera. När jag tydligt märkte att de flesta inte längre hade högre lön utan anständiga arbetsvillkor som viktigaste förbättringsåtgärd förstod jag att verksamhetsproblemen blivit mycket allvarliga. Ett viktigt steg för att laga det som gått sönder är att på allvar börja tillämpa tillitsbaserad styrning och delegera mycket mer befogenheter till personalen närmast dem som ska tjänas.

"”Mer resurser” är ingen mirakellösning. Det räcker inte med pengar för att snabbt trolla fram färdiga bostäder och utbildade sjuksköterskor."  

"Som om det skulle räcka att skriva ut en tillräckligt svindlande check för att färdiga bostäder, utbildade lärare, socialsekreterare och ny kommunal infrastruktur vips skulle ploppa upp ur marken. Inga ”utmaningar” är för stora för en politisk vilja med svällande engagemang. Vift, vift med trollstaven."

"Men den bedrövliga sanningen är att på kort till medellång sikt är de flesta ramar nästan alltid givna. Man har den personal man har. Ny infrastruktur tar åratal att få på plats."

"Socialstyrelsen gör årliga analyser av personalförsörjningen inom vårdyrken. Den senaste rapporten, som kom i februari förra året, visar att det råder brist på utbildad personal inom många av legitimationsyrkena i vården. ”I viss mån” beror det på att offentlig personal har gått över till det privata, men huvudsakligen saknas tillräckligt många som är i yrket och har rätt utbildning. Bristen blir en ond cirkel. Ett redan stressigt jobb blir ännu värre och personalen börjar tänka på att byta till något annat." 

"Problemet är inte viljan att förbättra utan bristen på respekt för detaljerna." 

https://www.expressen.se/ledare/peter-santesson/trolleri-fungerar-lika-daligt-nu-som-under-asylkrisen/

Vems verklighet?

Vem vet bäst?
Naturkunskap är oftast väldigt tacksam eftersom den styrs av naturlagar och med hjälp av matematiken kan olika forskares idéer styrkas eller förkastas. Naturkunskapen har m a o absoluta "rätt" och "fel" och när någon eller några forskare lyckas bevisa något accepteras det nästan alltid av andra kunniga forskare. Uppsala har förmånen att ha många mycket duktiga forskare inom naturkunskap. Några Uppsalakopplade upptäckter under 2013 är "Upsalite" som har en unik förmåga att absorbera vatten, fisken Entrelognathus som redan för 419 miljoner år sedan bevisats ha prototypen till ett människoansikte (vårt tidiga ursprung?), att kvastfeningen inte är en del av vårt ursprung, att högintensiv träning ökar risken för hjärtrytmsrubbningar, att grupptryck snarare än kvalitet styr mängden applåder som en publik ger o s v.

Samällskunskap är inte lika "enkelt" som naturkunskap. Till skillnad från naturkunskapens naturlagar är samhällskunskapen helt skapad av oss människor och styrs helt av politiska ambitioner och mänskliga beteenden. Ambitioner och beteenden som kraftigt påverkas av olika särintressen genom lobbying och reklam. Att t ex Nobelpristagare i ekonomi ifrågasätts är inte så konstigt. Visst kan olika idéer bekräftas eller förkastas genom emperi men samtidigt är grundbultarna i ekonomisk teori utopiska. Ceteris paribus dvs att allt annat förblir som det är stämmer självklart inte. Vår självskapade värld förändras ständigt. Och människor är sällan rationella. Eftersom ekonomins teorier bygger på att människor är rationella och på Ceteris paribus kan forskares slutsatser alltid ifrågasättas. Samtidigt kan givetvis den som studerar avkastningsresultatet mellan en indexfond eller en fond med aktiv placering under tio år dra absoluta slutsatser. Om de slutsatserna är att finansvärlden lurar de allra flesta sparare med omotiverade avgifter vad tror du händer då? Självklart går de som tjänar löjliga pengar på marknadsbudskapet att de är värda dessa orimliga ersättningar på anfall.
http://www.dn.se/debatt/naiv-kritik-av-ekonomipris-missgynnar-saklig-debatt/

Ekonomi är vad vi vill att den ska vara. Ekonomisk historia går att beskriva i absoluta termer. Vår ekonomiska framtid är  helt i våra egna händer. Vår mänskliga framtid styrs av politisk ambition och enskilda människors ambitioner. Det vi empiriskt vet är att samhällen som utvecklas rikt är företagsamma och ambitiösa.

Kontroll & ekonomisk hållbarhet

Organiserad brottslighet
Samhället måste starkt bekämpa organiserad brottslighet och människor som fuskar med våra sociala stödsystem. Dagens ledare i DN tycks dela mina synpunkter i gårdagens blogginlägg. Kontrollen av utförare av skattefinansierade tjänster och dess kvalitet måste förbättras. Annars är alternativet att liknande tjänster som assistansstöd och hemtjänst endast får levereras av offentliga verksamheter. Den utvecklingen skulle vara mycket olycklig. Även om kostnaderna för kvalitetsuppföljning måste öka är jag säker på att samhällsvinsten med mångfald och konkurrens är stor. För mindre kommuner kanske den enda vägen för att klara av uppföljningen på ett rimligt sätt innebär avtal som bygger på nolltolerans mot fusk. Helt enkelt att den som ertappas med fusk direkt mister sin rätt att bedriva verksamheten och att den direkt går över i kommunens regi.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/nu-vill-fler-lan-hjalpa-de-kriminella-att-hoppa-av/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/fem-ars-fangelse-for-assistansfusk/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/nya-regler-ska-stoppa-assistansfusk/
http://www.dn.se/ledare/kontrollen-vager-tyngre/

Social och ekonomisk hållbarhet
Lena Andersson skriver vackra tankar om fri rörlighet för människor i dagens DN. Tanken är god och som vision delas den av Centerpartiet. Praktiskt är det resonemanget dock ohållbart om man inte samtidigt väger in sociala och ekonomiska hållbarhetsperspektiv. I ett land är de flesta som bor där medborgare med formella rättigheter och skyldigheter. I en kommun är alla medlemmar med rättigheter och skyldigheter. För att ett land eller en kommun ska klara av att säkra en social och ekonomisk hållbarhet är fri invandring inte hållbart. Att som Andersson försvara sitt resonemang för fri rätt att bo var man vill skriver hon "det är lätt att föreställa sig hur bisarrt det skulle upplevas att låta exempelvis Stockholms kommuninvånare rösta om vilka av rikets medborgaresom hade rätt att flytta till och arbeta i Stockholm." Till att börja med omfattas Stockholm av Sveriges samhällskontrakt uttryckt i lag. För det andra är inte människor som flyttar på grund av att de fått en anställning på en annan plats den stora utmaningen om fri rörlighet skulle tillämpas i hela världen.

Även om en av årets nobelpristagare i ekonomi anser att människor inte är rationella är jag säker på att en fri rörlighet skulle innebära stora förflyttningar till områden där medlemmarna har bäst sociala skyddsnät. Konsekvensen skulle självklart bli att t ex Sveriges och Uppsalas generösa skyddsnät skulle urholkas. Att bortse ifrån det självklara gör hennes argumentation till endast en utopi. Om hon vågade ta i frågan om en fri rörlighets konsekvenser på vårt generella sociala skyddsnät skulle hon bättre bidra till en värdefull och viktig debatt om den fria rörlighetens utveckling. Hon har rätt i att Sverige och Uppsala kan jämföras med en klubb. För att bli med i en klubb måste man ställa sig bakom klubbens regler och följa dem annars utesluts man sannolikt. Jämfört med en klubb kan du aldrig uteslutas som svensk medborgare eller som medlem i en kommun (om du är svensk medborgare) oavsett vad du gör mot dina medmänniskor, djur, naturen eller egendom.
http://www.dn.se/ledare/kolumner/klubben-sverige-raknar/

Sent ska syndaren vakna
Nu börjar även höjdare inom NSA tycka att Snowden ska få amnesti. Trots att de som jobbar på NSA ska vara bland världens intelligentaste människor har det tagit tid att inse och acceptera Snowdens förhandlingssituation. Han har redan tydligt gjort många fler människor medvetna om orimligheten med generell massövervakning. Utan amnesti eller asyl i Europa kommer han sannolikt fortsätta att släppa fler exempel. Ge honom asyl i Sverige eller i hela EU. Jag är säker på att Snowden, precis som jag, gärna ser att all tillgänglig övervakningsförmåga används mot t ex organiserad brottslighet och enskilda människor som starkt misstänks fuska. Det är något helt annat än en generell massövervakning.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/nsa-topp-overvager-snowden-amnesti/