Visar inlägg med etikett lyhördhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lyhördhet. Visa alla inlägg

lördag 12 februari 2022

Varför finns UP

Behövs nya partier?

Det är en viktig fråga att ställa sig. "Gudarna" ska veta att det är väldigt ansträngande att bygga upp en ny politisk kraft i form av ett parti. Allt fler ägnar sig åt detta krävande arbete och det är ett tydligt uttryck för att allt fler inte tycker att de gamla partierna klarar av att företräda invånarintresset tillräckligt bra. Våra kommuner har planmonopol. Det innebär att lokala politiker, inom lagens ramar, bestämmer hur det får byggas. Två av huvudskälen till varför Utvecklingspartiet demokraterna startats är att invånarnas röster måste tas på större allvar och att Uppsala ska byggas ut klokare än nuvarande planer. Två skäl som hänger starkt ihop. I klartext är det oacceptabelt att några få politiker och tjänstemän över huvudet på dem de väl ska tjäna fattar stora beslut som saknar stark förankring. 

Adam Cwejman skriver en läsvärd ledare i GP om demokratins kris i Göteborg. Jag tycker särskilt att avslutet är mycket läsvärt "De hävdar i stället att politiker försöker undvika den kognitiva dissonans som ”kommer av att företräda personer som har andra åsikter än de man själv förespråkar" genom att rationellt bortse från folkviljan."

"Det förlorade förtroendet för Göteborgs politiker har inte någon motsvarighet i Sverige. Så skrev ett antal statsvetare från Göteborgs universitet i studien ”Hur mår demokratin i Göteborg” från 2021. Vad handlar det om? Västlänken, såklart. Även i dag finner statsvetarna att det är ”konsekvent ett mycket lägre politiskt förtroende bland invånarna som tycker Västlänken är en dålig trafikåtgärd”."

"När förtroendet för politiker i Göteborg för första gången störtdök 2008 hade Socialdemokraterna suttit vid makten sedan 1990-talet. De hade fyllt tjänstemannaorganisationen med trotjänare och betraktade under Göran Johansson-åren Göteborg som sin av gud givna förläning. Man bör visa viss förståelse för att ett sådant styre tappade markkontakten och tog väljarnas förtroende för given. Världsfrånvänd arrogans, lathet och maktfullkomlighet är inte ovanligt bland de som länge suttit vid maktens grytor. Det är väntat."

"Demokratins kris i Göteborg, om man tittar i backspegeln, handlar inte så mycket om demokratins kris generellt utan den göteborgska borgerlighetens oförmåga att fånga upp sina egna väljares preferenser. Vilket i sin tur blev en förtroendekris för politikerna. Vänsterpartierna hade egentligen från början mindre att oroa sig för: Deras väljare, möjligen för undantag för en del S-väljare, var i regel positivt inställda till Västlänken."

"I antologin ”Folkviljans förverkligare”, också en studie från de produktiva göteborgsstatsvetarna, finns en intressant förklaring till varför politiker inte förstår sina egna väljares åsikter och preferenser. Det handlar inte primärt, skriver de, om ren okunskap. De hävdar i stället att politiker försöker undvika den kognitiva dissonans som ”kommer av att företräda personer som har andra åsikter än de man själv förespråkar" genom att rationellt bortse från folkviljan."

https://www.gp.se/ledare/demokratins-kris-i-g%C3%B6teborg-%C3%A4r-moderaternas-fel-1.65458387

För att Uppsala, övriga Sverige och våra demokratier ska utvecklas positivt krävs också en mycket klokare migrations och integrationspolitik. För Utvecklingspartiet demokraterna är det självklart att, under överskådlig tid, utöver kvotflyktingar bara acceptera självförsörjande invandring. Och icke svenska medborgare som begår grova brott, eller utgör stora säkerhetshot, ska utan undantag utvisas. De har sig själva att skylla. Per Gudmundson, Bulletin, skriver läsvärt om hur få som döms till utvisning. Alla som begår grova brott ska inte bara dömas till utvisning, de ska också utvisas! Riksdagens politiker ansvarar för att lagstiftningen tydligt möjliggör utvisning av grova brottslingar. De får sluta att mesa!

De flesta utlänningar som begår grova brott i Sverige får stanna kvar i landet. Utvisning utdöms endast vid en liten minoritet av brotten. När Brottsförebyggande rådet undersökte saken var resultaten hårresande. Brå:s kartläggning ”Utvisning på grund av brott 2000–2014” granskade samtliga tingsrättsdomar med utvisning i domen. Andelen utvisade bland brottsdömda utländska medborgare låg på strax under fem procent år 2014. I klartext betydde det att ungefär nitton av tjugo dömda utländska förbrytare ändå fick stanna i landet.”

”Även vid mycket allvarlig brottslighet var andelen utvisade förbluffande låg, särskilt gällande dem som hunnit folkbokföra sig i landet. Mer än fyra av fem dömda utländska våldtäktsmän med folkbokföringsadress i Sverige fick stanna kvar. Inte ens grov våldtäkt mot barn resulterade i utvisning oftare än så. Och vid det grövsta tänkbara brottet, mord, fick ändå mer än hälften av de dömda utländska gärningsmännen fortsätta att bo kvar i Sverige.”

”I den statliga utredningen ”Utvisning på grund av brott – ett skärpt regelverk” kompletterades Brå:s statistik med mer aktuella uppgifter. Under åren 2015–2019 har andelen sjunkit ytterligare. År 2019 var det 3,8 procent av de utländska gärningsmännen som dömdes till utvisning. Återigen i klartext: av tjugofem dömda utlänningar får i dag tjugofyra stanna i Sverige. De rödgröna regeringsåren har inneburit en försämring.”

”På fredagen presenterade inrikesminister Anders Ygeman (S) regeringens förslag för att få till stånd fler utvisningar. En lagrådsremisshar skickats ut. Ny lagstiftning kan vara på plats i juli i år. Men regeringens förslag är en besvikelse. Eller rättare sagt: regeringens förslag är inte ens en besvikelse. Förslaget är ett svek mot svenskarna och mot brottsoffren. I korthet går regeringens förslag ut på att sänka nivån för när ett mindre allvarligt brott kan leda till utvisning. Regeringen vill också ställa tydligare krav på etablering i samhället för att undantas från utvisning, samt höja vandelsprövningen för uppehållstillstånd. Allt detta är visserligen steg i rätt riktning, men långt ifrån tillräckligt.”

https://bulletin.nu/gudmundson-ygeman-later-19-av-20-utlandska-brottslingar-stanna

Ja, det behövs ett nytt seriöst parti som vill stärka invånarinflytandet över vår gemensamma utveckling. Då utvecklas vårt samhälle garanterat bättre än nu. En stor del av Uppsalas befolkning vill inte att det ska byggas så som till exempel planerna i "Uppsalapaketet" uttrycker. En mycket stor andel av invånarna vill inte att vi ska göra stora problem ännu större genom en ansvarslös migrationspolitik. En mycket stor andel av invånarna har också insett att det krävs en kraftfull integrationspolitik. Två röster på Utvecklingspartiet demokraterna ger en politik som de flesta invånare vill ha. I valet till Uppsala kommuns kommunfullmäktige och i valet till region Uppsalas regionfullmäktige. 

Vi vill inte ha Uppsalapaketet! Vi vill att Uppsala ska utvecklas klokare för oss som bor i Uppsala!

https://www.youtube.com/watch?v=4yI4DGyF8Q8&t=1s



tisdag 3 september 2019

Stort misslyckande

Örat mot rälsen
Det finns ett uttryck som heter att ”hålla örat mot rälsen”. Innebörden är att man genom att lyssna noga kan man kraftigt öka chansen att tidigt förstå vad som är påväg att hända. Då kan man kraftigt öka sannolikheten att undvika till exempel olyckor. Att ständigt och aktivt lyssna på relevanta invånare borde sensommaren 2019 vara en självklarhet för människor och partier som klokt vill företräda andra invånare. Det är det tyvärr inte. Inte ens tydliga signaler som förmedlas i seriösa opinionsundersökningar tas på allvar. Ett litet men på många sätt stort exempel är möjligheten att få aktiv dödshjälp för allvarligt sjuka människor. Självklart under mycket strikta former. Under en längre tid finns en stor majoritet bland folket i Sverige för denna rättighet. Men det stödet finns inte speglat i Sveriges riksdag. Ett annat exempel på hur usla Sveriges riksdagspartier är på att lyssna på folkets önskemål, och klokt förhålla sig till det, är hur kraftigt stödet för missnöjespartiet SD vuxit på kort.

Tyvärr är det inte bara i Sverige bland västvärldens länder som det politiska etablissemanget misslyckats att ansvarsfullt ta i problem i samhällsutvecklingen. Några tydliga exempel i Europa följer. UKIPS tidigare framgångar i Storbritannien banade vägen för den sorgliga hårda BREXIT som stundar. I Frankrike fick ett nybildat parti, La République en Marche,  på mycket kort tid ett massivt stöd av folket och brottas nu med stora problem att försöka ställa om Frankrike att bli mer konkurrenskraftigt. I Italien har missnöjespartiet Femstjärnerörelsen snabbt fått stort folkligt stöd och är idag en del av den italienska regeringen. Exemplen runt om i Europa är många. Och i Tyskland, EUs mäktigaste land växer missnöjespartiet Alternativ för Tyskland så det knakar.
https://www.dn.se/nyheter/varlden/lina-lund-darfor-jublade-partierna-trots-forlust-/
https://expo.se/tag/alternativ-för-tyskland-afd
https://www.sydsvenskan.se/2019-09-01/ytterhogern-vantas-ga-fram-i-tyska-delstatsval

Och Trumps framgångar i USA vittnar tydligt om att väldigt många människor även i det landet försöker demonstrera sitt missnöje på det sätt de kan.

2010 fick SD 5,7%, 2014 fick de 12,86% och 2018 hela 17,5%. Hur starkt stöd får de av det svenska folket 2022? Inget annat riksdagsparti är i närheten av framgångarna. Har dessa missnöjespartier kloka lösningar på alla de problem som många invånare upplever? Knappast. De strukturella och komplexa problem många västländer brottas med kräver positivt nytänkande. Det finns inga enkla lösningar på dessa problem och problemens lösningar handlar om stora reformbehov där breda politiska lösningar krävs för framgång. Går det att genomföra dessa nödvändiga reformer utan kraftiga samhällskonflikter? Ja, men bara genom positiva agendor där berörda invånare påtagligt involveras i förändringsprocessen.
Dagens besvikelse
Att tilliten till svenska politiker sjunker. Jag hävdar att den utvecklingen är helt självskapad genom att allt för många av våra heltidsbetalda politiker är karriärpolitiker. Karin Pihls artikel nedan är mycket läsvärd. I ett Sverige som är världsbäst på miljö- och klimatförbättringsarbete borde det vara självklart för alla invånare att det är bekämpning av kriminalitet som nu måste stå helt i fokus. ”Parallellt med polariseringen i väljarkåren finns nämligen en annan trend: folk har mindre till övers för politiker. Efter den förra höstens regeringskaos uppgav 70 procent att deras förtroende för politikerna har sjunkit, enligt SVT/Novus.”

”Klimathotet och kriminaliteten är verkliga problem båda två. Att de får uppmärksamhet är inget konstigt. Vad som däremot är anmärkningsvärt är att dessa två krislägen delar väljarkåren itu.”

”Tidigare i somras publicerade SOM-institutet vid Göteborgs universitet en antologi om politiska trender i Sverige. I ett kapitel skriver forskarna Johan Martinsson och Marcus Weissenbilder att polariseringen ökat i väljarkåren de senaste tio åren. Det finns frågor som alla anser är viktiga, som sjukvård och utbildning. Men när det gäller miljö respektive lag och ordning är medborgarna uppdelade i två läger.”
”Migration har förvisso redan delat väljarkåren - en majoritet har alltid varit emot ökad invandring - sedan frågan började debatteras. Men detsamma kan inte sägas om rättspolitiken och miljöfrågorna. Skillnaden mellan den väljargrupp som bryr sig mest om lag och ordning, vilket är Sverigedemokrater, och den grupp som bryr sig minst, vilket är miljöpartister, är 21 procentenheter. I klimatfrågan är skillnaden ännu större. Här är det i stället MP-väljare som bryr sig mest, och SD-sympatisörer som har lägst intresse. Skillnaden är 61 procentenheter - en siffra som på bara tio år nästan fördubblats.”
”Engagemanget för lag och ordning respektive miljö följer höger-vänsterskalan i politiken, skriver forskarna. Bland de som röstar på Vänsterpartiet eller Miljöpartiet rankas klimat viktigare än integration, medan väljare till höger inte prioriterar klimatfrågan lika högt. En ny politisk konfliktdimension växer fram. Den här lätt fanatiska böjelsen kräver två saker: att folket är relativt åsiktshomogent och att det har hög tolerans för maktens nycker och infall. Båda dessa premisser börjar nu vackla. Det innebär två stora problem för makthavarna.”
”För det första måste de vinna kampen om vilket samhällsproblem som är 2020-talets stora utmaning och därmed politiska projekt. För det andra kan de inte räkna med att de som inte håller med kommer att hålla tyst. Parallellt med polariseringen i väljarkåren finns nämligen en annan trend: folk har mindre till övers för politiker. Efter den förra höstens regeringskaos uppgav 70 procent att deras förtroende för politikerna har sjunkit, enligt SVT/Novus. Tendensen bekräftas i flera andra liknande mätningar. I och med internet har de missnöjda medborgarna helt andra möjligheter att protestera. Se bara på bensinupproret.”
Dagens stjärna
Kajsa Dovstad, Expressen. Jag gillar inte begreppet ”sätta åt”. Bortsett från det är Dovstad ur ett rättvise- och miljöansvarsskäl helt rätt ute.

”Stefan Löfven pratar ofta om de växande ekonomiska skillnaderna. I praktiken vågar han dock inte röra den där rikaste hundradelen. Många betalar ironiskt nog lägre skatt än vanliga Svenssons, eftersom deras inkomster kommer från utdelningar och fastighetsaffärer.”


”I Sverige är skatten på arbete bland västvärldens högsta, medan skatten på kapital är betydligt lägre. Särskilt en sak sticker ut: Sverige har ingen fastighetsskatt att tala om. Den avskaffades av alliansregeringen 2007 och ersattes med en fastighetsavgift. Systemet är galet skevt. Vd:n i en stor lyxvilla i Danderyd kan betala samma summa som undersköterskan i ett litet hus i Dorotea. Numera är inkomsterna från fastighetsavgiften lika höga som de tidigare var för fastighetsskatten. Men på de glassiga adresserna betalar man mindre och de i glesbygden mer. Rättvist? Knappast.”

”Att återinföra fastighetsskatten kan verka som ett politiskt kamikazeuppdrag. En stor del av de absoluta höginkomsttagarna, men också den övre medelklassen i storstädernas villaförorter, kommer att få ökade boendekostnader. Särskilt jobbigt blir det för lönearbetarna, som ju redan betalar skyhöga skatter. De behöver därför kompenseras med sänkt skatt på arbete. Frågan är om statsministern är villig att gå dem till mötes. För medan han låter bli de allra rikaste tar Löfven gärna i med hårdhandskarna mot medelklassen.”
https://www.expressen.se/ledare/kajsa-dovstad/satt-at-danderydsborna-for-lyxvillorna-i-stallet-lofven/

tisdag 26 juli 2016

Gränsöverskridande nätverksbygge

Urkraft
Kan hållbar kraft och framgång komma från något annat än eget ansvar, egna ambitioner och egna stora ansträngningar? Nej. Det gäller enskilda individer och individer i grupp. Utan kraftansträngning inga resultat. Hur tidigt i våra liv har vi den insikten? Ändå finns gott om människor som förväntar sig att någon annan ska göra kraftansträngningar åt dem så att de får det bättre. Varför ska andra göra det, om det inte bara rör sig om ett kortsiktigt stöd till en som är fullt frisk, medelbegåvad och arbetsför?
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kraft

Engagemang
Du måste själv bestämma vad du vill göra med ditt liv och anstränga dig för att försöka nå dit. Om du vill att just ditt närsamhälle ska utvecklas positivt så måste du och de runt omkring dig positivt engagera er i närområdets utveckling. En landsbygd, en stadsdel eller en kommun utvecklas inte positivt av sig själv.
http://www.synonymer.se/mobil/?query=engagemang
http://chef.se/hemligheten-bakom-engagemang-pa-jobbet/
http://pergrankvist.se/engagemang/#.V5Y0tYkazCQ

Politiskt engagemang
Ett bra och viktigt sätt att dra sitt strå till stacken är att engagera sig i kommunpolitiken. Då kan du praktiskt och formellt påverka ditt närsamhälle på riktigt. Självklart är ditt jobb och många människors fritidsaktiviteter också delar av vad som gör en plats attraktiv. Jag tycker att alla över 18 skulle ha en skyldighet att under minst ett år vara politiskt engagerad. Vår demokrati lider idag av att den formellt engagerar för få. Det går också att vara sakpolitiskt engagerad om man har svårt att hitta ett tillräckligt bra parti att låna ut sitt namn till.
http://politiskapartier.se/vad-ar-politik/
 https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lista_över_politiska_partier_i_Sverige

Föreningsengagemang för attraktiv tillväxt
Ett sätt att samla kraft för något man vill försöka åstadkomma är genom en förening. I Uppsala startade ett gäng Uppsalabor för drygt ett år sedan en förening med syftet att bli en folkrörelse för att på olika sätt bidra till en attraktivare kommun med en positivare attityd. Föreningen heter U! Club Uppsala och konceptet får gärna kopieras av andra samhällen. I huvudsak är medlemskapet för endast 200:-/år ett personligt ställningstagande om att man gillar lokalsamhället och gärna aktivt verkar som en lokal ambassadör. Medlemmar som önskar mingla för att stärka banden erbjuds en After-Work varje första onsdag i varje månad samt Uppsalafesten - Kick-off Uppsala en gång per år. I år äger den rum mitt i centrum den 10/9! Där firar vi med Uppsalas nyutnämnda "Årets Uppsalabo", "Årets marknadsförare av Uppsala" och "Årets mest kreativa Uppsalabo", lyssnar på talet till Uppsala samt dansar : ). Du är väl medlem? Redan efter bara ett år är det en härlig mångfald bland medlemmarna. Det är viktigt för att bli ett nytt och nätverksbyggande tillskott i Uppsalas positiva utveckling.
http://uclubuppsala.se
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Förening
http://forening.se