Skillnader
Det är minst sagt irriterande att inte svensk migrations- och integrationsdebatt kan vara mer nyanserad. Det är en enorm skillnad mellan människor som flytt från krig och förföljelse i förhållande till människor som flytt från fattigdom. En stor del av Migrationsverkets omfattande och tidskrävande bedömningar om asylskäl eller ej handlar om att styrka vilken kategori en individ representerar. Jag avundas inte de hårt pressade handläggarna på Migrationsverket som ska försöka göra dessa bedömningar på ett korrekt sätt. Särskilt då de flesta anger att de har de skäl som kan ge rätt till asyl, även om det inte är en korrekt beskrivning av deras bakgrund. Det är inte ett syniskt påstående utan beteendevetenskapligt naturligt. Du tror väl inte en människa tar sig en lång väg från fattigdom till något förhoppningsvis bättre och låter bli att pröva alla möjliga sätt för att lyckas med sin vilja att få en ny och bättre chans i livet?
Det skulle vara intressant att veta hur många människor som Migrationsverket bedömer som sannolikt "enbart" flytt från fattigdom som ändå fått asyl, då det varit svårt att bevisa att det som sagts inte stämt. För att hantera migrations- och integrationsfrågorna betydligt bättre än hittills måste vi nyansera invandringsdebatten. Det är stor skillnad mellan en människa som flytt från krig eller förföljelse, en som flyr från fattigdom, en som invandrar till en partner, en som invandrar för att studera eller en som invandrar till ett arbete. Det är långt ifrån homogena "grupper".
https://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Att-ansoka-om-asyl/Asylregler.html
http://www.farr.se/sv/vad-vill-farr/asylratten-i-Sverige
https://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Flytta-till-nagon-i-Sverige.html
https://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Arbeta-i-Sverige.html
https://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Studera-i-Sverige.html
Misstroendeförklaring
Inte minst den misslyckade integrationspolitiken i Sverige har bidragit till att svenska folket starkt misstror rikspolitiken och de flesta av dess företrädare. Annie Lööf är det enda undantaget. Det är en mycket bekymmersam utveckling. De som har lågt förtroende har också låg legitimitet att företräda. Läs gärna bifogad ledare, den är viktig, men också dyster.
https://www.sydsvenskan.se/2017-08-04/david-ahlin-dodlaget-i-politiken-urholkar-valjarnas-fortroende
Tydligt icke vänsteralternativ
Bland Allianspartierna har väljarkåren sakpolitiska alternativ till den destruktiva vänsterpolitik som förs, och som om de hade haft majoritet hade blivit värre. Det är partier som tror på människans egna kraft, som tror på marknadsekonomi och som är tillväxtorienterade som kan utveckla svenskt välstånd. De partierna finner du inom Alliansen. Att Alliansens partier har en del olika sakpolitiska inriktningar är bra, då finns fler alternativ för icke vänsterväljare eller allmänt missnöjda. Alternativ som gör att väljarna inom samarbetet kan välja vilka de för tillfället tycker borde ha mest inflytande inom samarbetet. Självklart vill jag att du röstar för den inriktning jag nämner ovan. Självklart arbetar jag för att Centerpartiet i Uppsalas idéer ska få så starkt stöd som möjligt när politiska partier samarbetar.
http://www.gp.se/ledare/sätt-politiken-före-partisterna-1.4504917
Dagens kalkon
Alla våldtäktsmän.
http://www.expressen.se/ledare/karin-pihl/vem-som-helst-ar-inte-valdtaktsman-/
Dagens stjärna
De människor som efter en anställningsprocess väljer att arbetskraftinvandra till Sverige. Deras alternativ är sannolikt många och vi ska vara tacksamma om arbetsvilliga och yrkesskickliga människor vill flytta till vårt relativt sett kalla, tuffa och ofta mörka klimat.
Visar inlägg med etikett förföljelse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förföljelse. Visa alla inlägg
måndag 7 augusti 2017
fredag 25 december 2015
Mest förföljda
Inte sekulära
Sverige är än så länge ett sekulärt samhälle. Det gillar jag. Jag tror att ett samhälle som är uppbyggt fritt från religionsuppfattning är den bästa vägen framåt. Kan man tycka annat om man har som utgångspunkt att respektera enskilda människors egna trosval så länge man inte med våld och förtal försöker förtrycka oliktänkande? Kina har valt att inte acceptera några religiösa rörelser. Det kinesiska ledarskapet har valt att inte acceptera religionsfrihet. Visst kan jag förstå deras rädsla för troskonflikter mellan sitt folk. Världshistorien är ju tyvärr full av maktkamper mellan trosgrupperingar. Tänk dig Syrienkonflikten i Kina så skulle nog även du bli "lite" orolig och religionsfientlig. Den kinesiska regimen har under lång tid och konsekvent slagit ner försök till subkulturer. Ramarna i landet ska gälla alla. "Mittens rike - Ett land -ett system". En av världens genom tiderna mäktigaste kulturer och folk har landat i slutsatsen att det är bäst väg framåt för "husfriden". Med snart 1,4 miljarder invånare kan man förstå att det lätt kan uppstå blodiga intressekonflikter trots att 92% av kineserna tillhör befolkningsgruppen haner. Även kristna möter självklart motstånd i detta allt mäktigare rike. Kristendomen är världens största religion. Men kan den ses som "ett system"? Knappast. Varianterna av kristna trossamfund är många och konflikterna mellan kristna grupper har historiskt varit många. Jag väljer dock att fortsatt tro på ett sekulärt samhälle med trosfrihet. Vi kommer att lära oss allt mer om hur väl det fungerar framöver.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lista_över_trosuppfattningar_efter_antalet_bekännare
Mest förföljda
Gång efter gång upprepas människors maktmisstag. Mina farföräldrar tillhör de kristna som flytt från massmördande och förtryck. Min farmor var armeniska och hon, hennes föräldrar och syskon flydde till Jerusalem undan slakten av armenier under det Osmanska ledarskapet. Farfar var kopt med en liknande flyktingbakgrund som farmor. Båda, och deras egen familj, fick sedan uppleva krig och förtryck även i Jerusalem. Av de som anser sig troende är de kristna flest. Därför är det kanske inte så konstigt att de kristna anses vara de mest förtryckta runt om i världen. Det sekulära (alla får tycka vad de vill och staten är inte kopplad till en religion) samhället är sett ur mänsklighetens historia en ung företeelse. Kineserna har kommit fram till hur dom tror konflikter kan minimeras. Vi får hoppas att svensk tro på ett sekulärt samhälle fortsätter att bjuda på lokal fred även i en framtid då blandningen av religiösa grupperingar kraftigt ökar. Det är inte givet utan den respekt för olikhet som det sekulära samhället bygger på måste säkras genom ett klokt och tydligt ledarskap!
https://m.svenskakyrkan.se/?di=1107333
http://www.dn.se/debatt/de-allra-flesta-som-forfoljs-for-sin-religion-ar-kristna/
http://www.svd.se/fakta-om-varldens-mest-forfoljda-religion
http://www.dn.se/nyheter/sverige/arkebiskop-antje-jackelen-demokrati-ar-en-farskvara/
https://www.washingtonpost.com/world/a-christmas-of-despair-for-syrian-christian-refugees-in-lebanon/2015/12/24/d035f3a2-9d07-11e5-9ad2-568d814bbf3b_story.html?hpid=hp_hp-top-table-main_syrianchristians-1025pm%3Ahomepage%2Fstory
http://humanistbloggen.blogspot.se/2011/12/sekularism.html
Tungan rätt i mun
Jag gillar den nuvarande påven. Han har civilkurage och vågar säga filosofiska sanningar som inte kortsiktigt inriktade egoister gillar att höra. Min respekt för honom minskar inte av att han trots risken för sitt eget liv försöker rensa ut kopplingarna mellan hans kyrka och organiserad brottslighet samt allt sexuellt utnyttjande av barn utförda av katolska präster. Precis som alla stora filosofer genom tiderna har påve Francis insett att måttfullhet av många skäl är den bästa livsvägen både för en enskild människa och för samhället i stort. Francis uttrycker tydligt sin avsky för överflödssamhället och egoism. Trots alla miljarder människor som kallar sig religiösa styrs världen av värderingar som saknar eller har litet religiöst stöd. Är inte det lite intressant? Och vänstermediet Aftonbladets ledare ondgör sig över ojämlikhet i hälsa och barnfattigdom. Ena dagen vill dom att Sverige ska hjälpa alla världens fattiga ännu mer i Sverige. Samtidigt ondgör de sig över den negativa svenska utvecklingen.... Självklart ökar ojämlikheten i hälsa och rikedom när Sverige per capita i Europa hjälper flest folkvandrare på egen mark. Som en konsekvens av det öppna samhället kan inte Sveriges regeringar längre kraftigt slå mot de bäst betalda och förmögna (samtidigt har de högst betalda fortfarande världens högsta skatter). Även det leder självklart mot att skillnaderna mellan de som tjänar mest och de som får lägst bidrag ökar, och det från världens tidigare minsta skillnader! Det är tröttsamt med så naiva och konsekvensoförstående ledare!
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article21994830.ab
Kompromissfiske
Bra! Jag har länge efterfrågat bredare enighet runt reformförslag som kraftigt förbättrar den svenska integrationsförmågan. Ju fler partier som kan enas desto bättre. Det parlamentariska läget är sådant, och kommer att vara sådant även efter nästa val, att gammal blockpolitik är gammeltänk. Självklart ska partier med liknande grundvärderingar och en tro på det fria näringslivets överlägsenhet att bidra till välståndsskapandet samarbeta, men det räcker inte. Det är bra att delar av Cs riksledning indikerar stor kompromissvilja inom migrationspolitiken för att ha en chans att ingå i någon form av framtida regering. Verklighetens kamp för en bättre integrationspolitik kräver dock bredare överenskommelser än mellan M, C, L och KD. För att snabbt ge framtiden en positiv chans krävs minst att S är med på en uppgörelse som måste vara långsiktig för att ha någon chans. Framförallt måste kortsiktigt M och S låsa in sig och enas om några förändringar som förbättrar integrationen. Därefter kan de övriga få hjälpa till och fila på formuleringarna. Det brådskar! Vi vill väl att Sverige ska klara av att fortsätta erbjuda våra svagaste en ok lägsta levnadsstandard?
http://www.aftonbladet.se/debatt/article21979994.ab
Sverige är än så länge ett sekulärt samhälle. Det gillar jag. Jag tror att ett samhälle som är uppbyggt fritt från religionsuppfattning är den bästa vägen framåt. Kan man tycka annat om man har som utgångspunkt att respektera enskilda människors egna trosval så länge man inte med våld och förtal försöker förtrycka oliktänkande? Kina har valt att inte acceptera några religiösa rörelser. Det kinesiska ledarskapet har valt att inte acceptera religionsfrihet. Visst kan jag förstå deras rädsla för troskonflikter mellan sitt folk. Världshistorien är ju tyvärr full av maktkamper mellan trosgrupperingar. Tänk dig Syrienkonflikten i Kina så skulle nog även du bli "lite" orolig och religionsfientlig. Den kinesiska regimen har under lång tid och konsekvent slagit ner försök till subkulturer. Ramarna i landet ska gälla alla. "Mittens rike - Ett land -ett system". En av världens genom tiderna mäktigaste kulturer och folk har landat i slutsatsen att det är bäst väg framåt för "husfriden". Med snart 1,4 miljarder invånare kan man förstå att det lätt kan uppstå blodiga intressekonflikter trots att 92% av kineserna tillhör befolkningsgruppen haner. Även kristna möter självklart motstånd i detta allt mäktigare rike. Kristendomen är världens största religion. Men kan den ses som "ett system"? Knappast. Varianterna av kristna trossamfund är många och konflikterna mellan kristna grupper har historiskt varit många. Jag väljer dock att fortsatt tro på ett sekulärt samhälle med trosfrihet. Vi kommer att lära oss allt mer om hur väl det fungerar framöver.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lista_över_trosuppfattningar_efter_antalet_bekännare
Mest förföljda
Gång efter gång upprepas människors maktmisstag. Mina farföräldrar tillhör de kristna som flytt från massmördande och förtryck. Min farmor var armeniska och hon, hennes föräldrar och syskon flydde till Jerusalem undan slakten av armenier under det Osmanska ledarskapet. Farfar var kopt med en liknande flyktingbakgrund som farmor. Båda, och deras egen familj, fick sedan uppleva krig och förtryck även i Jerusalem. Av de som anser sig troende är de kristna flest. Därför är det kanske inte så konstigt att de kristna anses vara de mest förtryckta runt om i världen. Det sekulära (alla får tycka vad de vill och staten är inte kopplad till en religion) samhället är sett ur mänsklighetens historia en ung företeelse. Kineserna har kommit fram till hur dom tror konflikter kan minimeras. Vi får hoppas att svensk tro på ett sekulärt samhälle fortsätter att bjuda på lokal fred även i en framtid då blandningen av religiösa grupperingar kraftigt ökar. Det är inte givet utan den respekt för olikhet som det sekulära samhället bygger på måste säkras genom ett klokt och tydligt ledarskap!
https://m.svenskakyrkan.se/?di=1107333
http://www.dn.se/debatt/de-allra-flesta-som-forfoljs-for-sin-religion-ar-kristna/
http://www.svd.se/fakta-om-varldens-mest-forfoljda-religion
http://www.dn.se/nyheter/sverige/arkebiskop-antje-jackelen-demokrati-ar-en-farskvara/
https://www.washingtonpost.com/world/a-christmas-of-despair-for-syrian-christian-refugees-in-lebanon/2015/12/24/d035f3a2-9d07-11e5-9ad2-568d814bbf3b_story.html?hpid=hp_hp-top-table-main_syrianchristians-1025pm%3Ahomepage%2Fstory
http://humanistbloggen.blogspot.se/2011/12/sekularism.html
Tungan rätt i mun
Jag gillar den nuvarande påven. Han har civilkurage och vågar säga filosofiska sanningar som inte kortsiktigt inriktade egoister gillar att höra. Min respekt för honom minskar inte av att han trots risken för sitt eget liv försöker rensa ut kopplingarna mellan hans kyrka och organiserad brottslighet samt allt sexuellt utnyttjande av barn utförda av katolska präster. Precis som alla stora filosofer genom tiderna har påve Francis insett att måttfullhet av många skäl är den bästa livsvägen både för en enskild människa och för samhället i stort. Francis uttrycker tydligt sin avsky för överflödssamhället och egoism. Trots alla miljarder människor som kallar sig religiösa styrs världen av värderingar som saknar eller har litet religiöst stöd. Är inte det lite intressant? Och vänstermediet Aftonbladets ledare ondgör sig över ojämlikhet i hälsa och barnfattigdom. Ena dagen vill dom att Sverige ska hjälpa alla världens fattiga ännu mer i Sverige. Samtidigt ondgör de sig över den negativa svenska utvecklingen.... Självklart ökar ojämlikheten i hälsa och rikedom när Sverige per capita i Europa hjälper flest folkvandrare på egen mark. Som en konsekvens av det öppna samhället kan inte Sveriges regeringar längre kraftigt slå mot de bäst betalda och förmögna (samtidigt har de högst betalda fortfarande världens högsta skatter). Även det leder självklart mot att skillnaderna mellan de som tjänar mest och de som får lägst bidrag ökar, och det från världens tidigare minsta skillnader! Det är tröttsamt med så naiva och konsekvensoförstående ledare!
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article21994830.ab
Kompromissfiske
Bra! Jag har länge efterfrågat bredare enighet runt reformförslag som kraftigt förbättrar den svenska integrationsförmågan. Ju fler partier som kan enas desto bättre. Det parlamentariska läget är sådant, och kommer att vara sådant även efter nästa val, att gammal blockpolitik är gammeltänk. Självklart ska partier med liknande grundvärderingar och en tro på det fria näringslivets överlägsenhet att bidra till välståndsskapandet samarbeta, men det räcker inte. Det är bra att delar av Cs riksledning indikerar stor kompromissvilja inom migrationspolitiken för att ha en chans att ingå i någon form av framtida regering. Verklighetens kamp för en bättre integrationspolitik kräver dock bredare överenskommelser än mellan M, C, L och KD. För att snabbt ge framtiden en positiv chans krävs minst att S är med på en uppgörelse som måste vara långsiktig för att ha någon chans. Framförallt måste kortsiktigt M och S låsa in sig och enas om några förändringar som förbättrar integrationen. Därefter kan de övriga få hjälpa till och fila på formuleringarna. Det brådskar! Vi vill väl att Sverige ska klara av att fortsätta erbjuda våra svagaste en ok lägsta levnadsstandard?
http://www.aftonbladet.se/debatt/article21979994.ab
Etiketter:
fattigdom,
förföljelse,
integration,
kompromisser,
konflikter,
konsumtion,
ledare,
Maktkamp,
påven,
religioner,
sekulär,
välstånd
lördag 24 december 2011
Press etik
Tiden läker alla sår
Det sägs att tiden läker alla sår. Så är det nog om de som har haft en konflikt lägger den bakom sig och går vidare mot en positivare framtid. Ofta, allt för ofta, i Palestina/Israel konflikten tycks oförrätter från tusentals år tillbaks användas som argument för oförrätter idag. Det känns inte så konstruktivt och är definitivt ett exempel på konflikt där tiden inte tycks läka såren. Julen, som jag minns budskapen i min ungdom, handlade om kärlek och förlåtelse. Betänkansvärda ord, kärlek och förlåtelse. Tänk om vi var och en kunde ta till oss mer av de djupa och starka betydelser som de två orden bär på.
Förföljelse och maktmissbruk
I dagens DN kan vi läsa att EU närmar sig lagstiftning som skall stärka den personliga integriteten, framförallt kopplat till Internet. Det är inte en dag försent. I en tid där det är så enkelt att snabbt sprida förtal, förvränga information för att skada och där var och en med tillgång till Internet kan göra detta krävs ett stärkt skydd för den personliga integriteten och en strängare lagstiftning mot dem som bryter mot integritetslagar och som förtalar utan rätt. Detta gäller i synnerhet medierna som fortsätter att ha en stor makt. Vi får aldrig glömma det som avslöjades kopplat till News corps avlyssningar av enskilda individer under 2011!
I dagens UNT kan man läsa hur deras nya chef skriver vackra ord om att yttrandefriheten är hotad och att den, precis som demokratin, måste försvaras varje dag. Jag delar hennes åsikter. Det är dock viktigt att de som skyddar sig bakom yttrandefriheten också fullt lever som man lär. I samma nummer av UNT, julaftonens, kan man också läsa om tio personer som UNT väljer att lyfta upp kopplat till händelser under 2010. En av dessa personer är jag. Du som följer min blogg vet att jag använder min rätt till yttrandefrihet för att reflektera över små och stora frågor som berör oss alla. Trots det fortsätter UNT att fara med osanning när de skriver att jag föreslog högre skatt på överviktiga. Dom skriver också på ett sätt som gör att man kan misstänkliggöra förfarandet kopplat till den förtroendeomröstning som genomfördes mot mig relaterad till det mediadrev som UNT startade för snart ett år sedan. UNT fortsätter med sitt förtal. Jag har aldrig föreslagit en skatt på överviktiga! Ingen av de två "lägren" inom Centerpartiet fuskade. Jag förde ett resonemang om att vi måste välja olika finansieringsvägar kopplat till att vi blir allt mer överviktiga och feta. Som ordförande i Folkhälsorådet är jag väl medveten om att det är en stor utmaning och den måste man ta på allvar oavsett om den är känslig eller ej. Ingen kan väl ha missat att under 2011 har flera västländer valt att höja skatterna på socker och osunda fetter. Till Centerpartiets stämma ansträngde sig båda "lägren" för att motivera medlemmar att närvara på stämman. Inget konstigt med det, så gör alla partier, hela tiden. Om UNTs nya chef står för det hon säger måste hon se till så att hennes tidning blir mer saklig och håller sig till sanningen. Hon heter Hanna, så det förpliktigar. Om det råder tveksamhet om vad någon säger hör det till självklarheten att man låter den personen tala om vad man vill säga innan ett företag med medias distributionsmakt bestämmer sin tolkning. Det UNT har gett uttryck för, kopplat till mina blogginlägg, är bristande press etik och ett starkt lokalt medias förföljelse av en enskild politiker på osakliga grunder. Som tur är har Uppsalas medborgare inte gått på den förtalskampanj som tidningen ägnat sig åt. Jag är fortfarande nyfiken på att veta vad det är som gör att man valt att göra så. Vad tror du?
http://www.unt.se/ledare/varna-yttrandefriheten-1603056.aspx
Förlåtelse
Jag väljer denna dag, kärlekens och förlåtelsens dag, att förlåta UNT. I synnerhet nu när de anställt en ny chef, en Hanna, som har chansen att återupprätta förtroendet för tidningens saklighet. Jag tycker att även du skall förlåta någon eller några som gjort dig orätt. Jag tror allas korta liv blir en mer positiv upplevelse om man klarar av att förlåta och gå vidare istället för att fyllas av allt mer bitterhet i takt med att livets år flyter framåt. Jag tror att det är få av oss som inte tycker att vi utsätts för oförrätter lite då och då.
Jag önskar dig och dina nära samt kära en kärleksfull och trevlig jul!
Det sägs att tiden läker alla sår. Så är det nog om de som har haft en konflikt lägger den bakom sig och går vidare mot en positivare framtid. Ofta, allt för ofta, i Palestina/Israel konflikten tycks oförrätter från tusentals år tillbaks användas som argument för oförrätter idag. Det känns inte så konstruktivt och är definitivt ett exempel på konflikt där tiden inte tycks läka såren. Julen, som jag minns budskapen i min ungdom, handlade om kärlek och förlåtelse. Betänkansvärda ord, kärlek och förlåtelse. Tänk om vi var och en kunde ta till oss mer av de djupa och starka betydelser som de två orden bär på.
Förföljelse och maktmissbruk
I dagens DN kan vi läsa att EU närmar sig lagstiftning som skall stärka den personliga integriteten, framförallt kopplat till Internet. Det är inte en dag försent. I en tid där det är så enkelt att snabbt sprida förtal, förvränga information för att skada och där var och en med tillgång till Internet kan göra detta krävs ett stärkt skydd för den personliga integriteten och en strängare lagstiftning mot dem som bryter mot integritetslagar och som förtalar utan rätt. Detta gäller i synnerhet medierna som fortsätter att ha en stor makt. Vi får aldrig glömma det som avslöjades kopplat till News corps avlyssningar av enskilda individer under 2011!
I dagens UNT kan man läsa hur deras nya chef skriver vackra ord om att yttrandefriheten är hotad och att den, precis som demokratin, måste försvaras varje dag. Jag delar hennes åsikter. Det är dock viktigt att de som skyddar sig bakom yttrandefriheten också fullt lever som man lär. I samma nummer av UNT, julaftonens, kan man också läsa om tio personer som UNT väljer att lyfta upp kopplat till händelser under 2010. En av dessa personer är jag. Du som följer min blogg vet att jag använder min rätt till yttrandefrihet för att reflektera över små och stora frågor som berör oss alla. Trots det fortsätter UNT att fara med osanning när de skriver att jag föreslog högre skatt på överviktiga. Dom skriver också på ett sätt som gör att man kan misstänkliggöra förfarandet kopplat till den förtroendeomröstning som genomfördes mot mig relaterad till det mediadrev som UNT startade för snart ett år sedan. UNT fortsätter med sitt förtal. Jag har aldrig föreslagit en skatt på överviktiga! Ingen av de två "lägren" inom Centerpartiet fuskade. Jag förde ett resonemang om att vi måste välja olika finansieringsvägar kopplat till att vi blir allt mer överviktiga och feta. Som ordförande i Folkhälsorådet är jag väl medveten om att det är en stor utmaning och den måste man ta på allvar oavsett om den är känslig eller ej. Ingen kan väl ha missat att under 2011 har flera västländer valt att höja skatterna på socker och osunda fetter. Till Centerpartiets stämma ansträngde sig båda "lägren" för att motivera medlemmar att närvara på stämman. Inget konstigt med det, så gör alla partier, hela tiden. Om UNTs nya chef står för det hon säger måste hon se till så att hennes tidning blir mer saklig och håller sig till sanningen. Hon heter Hanna, så det förpliktigar. Om det råder tveksamhet om vad någon säger hör det till självklarheten att man låter den personen tala om vad man vill säga innan ett företag med medias distributionsmakt bestämmer sin tolkning. Det UNT har gett uttryck för, kopplat till mina blogginlägg, är bristande press etik och ett starkt lokalt medias förföljelse av en enskild politiker på osakliga grunder. Som tur är har Uppsalas medborgare inte gått på den förtalskampanj som tidningen ägnat sig åt. Jag är fortfarande nyfiken på att veta vad det är som gör att man valt att göra så. Vad tror du?
http://www.unt.se/ledare/varna-yttrandefriheten-1603056.aspx
Förlåtelse
Jag väljer denna dag, kärlekens och förlåtelsens dag, att förlåta UNT. I synnerhet nu när de anställt en ny chef, en Hanna, som har chansen att återupprätta förtroendet för tidningens saklighet. Jag tycker att även du skall förlåta någon eller några som gjort dig orätt. Jag tror allas korta liv blir en mer positiv upplevelse om man klarar av att förlåta och gå vidare istället för att fyllas av allt mer bitterhet i takt med att livets år flyter framåt. Jag tror att det är få av oss som inte tycker att vi utsätts för oförrätter lite då och då.
Jag önskar dig och dina nära samt kära en kärleksfull och trevlig jul!
Etiketter:
förföljelse,
förlåtelse,
integritet,
osaklighet,
Press etik,
yttrandefrihet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
