Svart eller vitt? Rätt eller fel?
Kan vi inte vara överens om att det är oklokt att
betrakta världens alla utmaningar som tvärsäkert svarta eller vita? Vad är rätt
och vad är fel? Rätt och fel är väl även det ett relativt begrepp eftersom det
också beror på situationen och betraktarens synsätt?
Vi vet att vetenskapliga fakta ständigt uppdateras
och ibland förklaras felaktiga i takt med att vi lär nytt, men moraliskt och
etiskt kan vi sannolikt enas om att rättsbegreppet är konstant. Även den mycket
moraliskt och etiskt drivne kan säkerligen hamna i ett läge där den starka
viljan att göra det rätta i ett enskilt fall får stå tillbaka för att helheten
inte ska raseras, eller?
Jag förvånas när jag hör vissa som fortfarande
inte inser vilka påfrestningar på det generella välfärdssystemet som nuvarande
folkvandringar innebär runt om i Sverige. Nästa års prognostiserade folkvandringssiffror från
Migrationsverket är svindlande och förnekelsen av detta ohållbara hos vissa är
makalös. Självklart ska vi hjälpa folk i nöd men stora tal bör inte
underskattas! Vi har tyvärr visat att vi inte ens klarar av betydligt
mindre antal flykting och anhöriginvandrade på ett framgångsrikt sätt. Vi
har dessutom en kvarvarande stor skuld i att inte lyckas inkludera de många
människor som lever i våra utanförskapsområden, områden som nu växer befolkningsmässigt i en
rasande fart. Vi måste klara av att inkludera alla som fått rätten att
vara här och som tror att dom ska få en fin möjlighet att starta om sitt liv i
Sverige. De stora talens logik blir annars som en kärra som välter om den
lastas för tungt. Att inse det är inte att vara främlingsfientlig. Att inse det
och mana till förhållningssätt så att vi klarar av att rimligt bra integrera
dem vi hjälper i Sverige är klokt, inte inhumant.
Vi behöver ständigt kunna tala om våra utmaningar
och vrida och vända på olika vägval och dess tänkbara konsekvenser. Så fungerar
en klok demokrati och en klok demokratisk process. Att bara acceptera svart
eller vitt vid olika tidpunkter är en dum väg framåt. Så ensidigt dum är den
svenska politiska debatten alltför ofta. Låt oss sätta stopp för det!
Självklart ska den som är fuskare kallas fuskare och den som är rasist kallas
rasist men långt ifrån alla som kallas dåliga saker är det. De får etiketter av
sina politiska motståndare för att tystas eller för att motarbetas och sakliga
argument tenderar ofta att saknas. Sannolikt blir den historiska domen över de
ledande politiker som inte i tid vidtagit nödvändiga åtgärder hård. Om man är
mycket mer närvarande i människors verkligheter så kan man tidigare och bättre
vidta nödvändiga förbättringsåtgärder. Det märktes tydligt när Löfvén själv var
och besökte Trelleborg häromdagen och verkade inse situationens allvar.
Ju senare man vidtar nödvändiga åtgärder desto svårare blir problem att lösa.
Vi kan åter göra detta land till en plats där invånarna känner stor tillit
till varandra och sina folkvalda, ett land där vi hjälps åt att ge alla mycket
goda livsmöjligheter. Det går, och den positiva kraft som mångfald baserad på
en gemensam värdegrund kan skapa är enorm! Är jag tjatig? Ja, och hur vi
nu hanterar dessa migrations och integrationsfrågor påverkar hela vårt samhälle de kommande femtio åren! Därför
är det relevant att försöka bidra till en mer hållbar väg framåt!
http://www.di.se/artiklar/2015/10/25/ledare-andra-chansen/
http://www.tino.us/2015/10/winter-is-coming/
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/sa-hamnade-sverige-i-dagens-krislage/
http://www.svd.se/europa-kommer-att-borja-falla-samman/om/flyktingkrisen-i-europa
Visar inlägg med etikett Estonia. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Estonia. Visa alla inlägg
måndag 26 oktober 2015
Förnekelsen
Etiketter:
Estonia,
etik,
fel,
Fusk,
inhumant,
integration,
klokhet,
moral,
Mångfald,
rasism,
rätt,
stora tal,
svart,
utanförskapsområden,
vitt,
välfärdssystemet,
värdegrund
onsdag 17 juni 2015
Mer än sig själv
Egoismens gränser
Var går våra personliga gränser för acceptans av våld och förnedring? Var går gränsen för när var och en av oss inte längre tycker att vi ska hjälpa andra för att risken att själv falla blir för stor? Liknande gränser är självklart helt individuella men de finns där, hos alla. Om det handlar om ditt liv eller någon annans liv, vem väljer du? Om man endast kan rädda en har västerlänningar i olika undersökningar valt att rädda ett av sina barn medans asiater väljer mamma eller pappa. Återigen ett uttryck för hur dom värderar äldre mer än oss i väst. Och om du går tillbaka och lyssnar till de enskilda berättelserna i samband med Estonias förlisning får du höra överlevande berätta om hur dom valde bort chansen att rädda andra under kampen för att rädda sig själva. Det är mänskligt och naturligt att agera så. De som försöker ta hjälterollen är få.
Rotary gör positiv skillnad
Igår var det sommarfest och presidentskifte i min Rotaryklubb. Festen blev väldigt trevlig och maten var jättegod. Medlemmarna själva fyllde underhållningen med sång, musik, spex och tal. Jag blev väldigt rörd över alla fina tal jag fick som tack för mitt presidentår. Det var osvenska hyllningar till mig och övriga styrelsen. Det är inte dåligt att få höra att vi tagit klubbens glädje och engagemang till en helt ny nivå. Det har vi och vi fortsätter att bygga vidare för att stärka samhällsnyttan såväl lokalt som globalt. Särskilt framgångsrika är våra två nystartade integrationsprojekt. Rotary har bestämt att nationellt satsa kraftigt på att aktivt bidra till att den misslyckade integrationen av nyinvandrade kan bli lyckad. Det är helt nödvändigt. Utöver nätverksträffar med föredragningar i världsklass driver vi välgörenhetsprojekt och skänker pengar och saker till t ex poliobekämpningen, Burmas jordbävningsoffer, vattenprojekt i Afrika, hemlösa, ungdomsverksamheter och mycket mer. Ledord inom Rotary är "Beyond self" som säger en hel del om oss rotarianer och vad vi gör tillsammans. Men även de allra flesta av oss kommer att välja oss själva om vi måste välja mellan eget eller någon annans liv. Så naturligt fungerar vår överlevnadsinstinkt. Tack Rotarysystrar och bröder i min avgående styrelse. Vi gjorde stor positiv skillnad i Uppsala och även lite runt om på jorden.
https://www.rotary.org
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Rotary_International
EU-projektets sönderfall
Kan det vara så illa att hela EU-projektet kan haverera på grund av migrationsutmaningarna från Afrika och Mellanöstern? Det tycks UNTs ledare vara rädda för. Låt oss verkligen hoppas att det Europeiska totala sönderfallet uteblir. Om det händer kommer de flesta av Europas länder kraftigt och fort försvagas och de bruna krafterna växa ännu mer. Bruna krafter har aldrig erbjudit ett generellt välstånd. Precis som med kommunisterna representerar dom system som erbjuder allt till dem som finns runt den upplyste despoten och smulor åt folket. Vår mänskliga historia bjuder på gott av de brunas och kommunisternas misslyckanden. Lite konstigt att ledaren tycks tro att Europa idag är mäktigare än Asiens makter! Asien har redan tagit över! Och USA fokuserar allt mer på Asien efter sin inrikespolitik. Europa är på ordentlig dekis. Det är dags att inse det. Kanske tvingas vi åter in i storkrig för att sedan bygga nytt igen. Ska det behöva gå så långt? Det hoppas jag verkligen inte! Det finns gränser för vilket pris en person eller ett helt samhälle är berett att ta för att hjälpa andra. Börjar vi närma oss den gränsen med raketfart?
http://www.unt.se/asikt/ledare/cynism-styr-i-europa-3775746.aspx
Var går våra personliga gränser för acceptans av våld och förnedring? Var går gränsen för när var och en av oss inte längre tycker att vi ska hjälpa andra för att risken att själv falla blir för stor? Liknande gränser är självklart helt individuella men de finns där, hos alla. Om det handlar om ditt liv eller någon annans liv, vem väljer du? Om man endast kan rädda en har västerlänningar i olika undersökningar valt att rädda ett av sina barn medans asiater väljer mamma eller pappa. Återigen ett uttryck för hur dom värderar äldre mer än oss i väst. Och om du går tillbaka och lyssnar till de enskilda berättelserna i samband med Estonias förlisning får du höra överlevande berätta om hur dom valde bort chansen att rädda andra under kampen för att rädda sig själva. Det är mänskligt och naturligt att agera så. De som försöker ta hjälterollen är få.
Rotary gör positiv skillnad
Igår var det sommarfest och presidentskifte i min Rotaryklubb. Festen blev väldigt trevlig och maten var jättegod. Medlemmarna själva fyllde underhållningen med sång, musik, spex och tal. Jag blev väldigt rörd över alla fina tal jag fick som tack för mitt presidentår. Det var osvenska hyllningar till mig och övriga styrelsen. Det är inte dåligt att få höra att vi tagit klubbens glädje och engagemang till en helt ny nivå. Det har vi och vi fortsätter att bygga vidare för att stärka samhällsnyttan såväl lokalt som globalt. Särskilt framgångsrika är våra två nystartade integrationsprojekt. Rotary har bestämt att nationellt satsa kraftigt på att aktivt bidra till att den misslyckade integrationen av nyinvandrade kan bli lyckad. Det är helt nödvändigt. Utöver nätverksträffar med föredragningar i världsklass driver vi välgörenhetsprojekt och skänker pengar och saker till t ex poliobekämpningen, Burmas jordbävningsoffer, vattenprojekt i Afrika, hemlösa, ungdomsverksamheter och mycket mer. Ledord inom Rotary är "Beyond self" som säger en hel del om oss rotarianer och vad vi gör tillsammans. Men även de allra flesta av oss kommer att välja oss själva om vi måste välja mellan eget eller någon annans liv. Så naturligt fungerar vår överlevnadsinstinkt. Tack Rotarysystrar och bröder i min avgående styrelse. Vi gjorde stor positiv skillnad i Uppsala och även lite runt om på jorden.
https://www.rotary.org
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Rotary_International
EU-projektets sönderfall
Kan det vara så illa att hela EU-projektet kan haverera på grund av migrationsutmaningarna från Afrika och Mellanöstern? Det tycks UNTs ledare vara rädda för. Låt oss verkligen hoppas att det Europeiska totala sönderfallet uteblir. Om det händer kommer de flesta av Europas länder kraftigt och fort försvagas och de bruna krafterna växa ännu mer. Bruna krafter har aldrig erbjudit ett generellt välstånd. Precis som med kommunisterna representerar dom system som erbjuder allt till dem som finns runt den upplyste despoten och smulor åt folket. Vår mänskliga historia bjuder på gott av de brunas och kommunisternas misslyckanden. Lite konstigt att ledaren tycks tro att Europa idag är mäktigare än Asiens makter! Asien har redan tagit över! Och USA fokuserar allt mer på Asien efter sin inrikespolitik. Europa är på ordentlig dekis. Det är dags att inse det. Kanske tvingas vi åter in i storkrig för att sedan bygga nytt igen. Ska det behöva gå så långt? Det hoppas jag verkligen inte! Det finns gränser för vilket pris en person eller ett helt samhälle är berett att ta för att hjälpa andra. Börjar vi närma oss den gränsen med raketfart?
http://www.unt.se/asikt/ledare/cynism-styr-i-europa-3775746.aspx
Etiketter:
Asien,
bruna,
dekis,
egoism,
Estonia,
europa,
framgång,
historia,
integration,
kommunister,
migration,
Rotary,
överlevnadsinstinkt
söndag 28 september 2014
Mayday, Mayday
Tiden går fort
Det är inte länge sedan, bara 20 år sedan, som Estonia sjönk och väldigt många människor förlorade sina liv. Mayday, mayday Estonia, Estonia! Hemska ord som spelades upp gång efter gång och en nation i sorg. Inte minst en kommun i sorg då väldigt många av dem som dog kom från Uppsala. Turerna därefter var många. Självklart fruktansvärda känslor bland alla som drabbats. Känslor som ledande Socialdemokrater inte klarade av att hantera så bra då logik inte var det människor ville höra utan man ville initialt bara höra varma budskap om att de förolyckade skulle bärgas, att skeppet skulle bärgas m.m. De ledande politikerna gjorde så gott de kunde i en extra ordinär situation minerad med känslor. Idag ska jag delta i en minnesstund på Uppsala gamla kyrkogård för alla våra invånare som miste livet i Östersjön för 20 år sedan.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/grafik-sa-gick-det-till-nar-estonia-sjonk/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/5-punkter-det-har-forandrats-efter-estonia-katastrofen/
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/det-otankbara-ar-inte-omojligt/
När stora saker inträffar som starkt berör våra känslor brukar många av oss komma ihåg vad vi gjorde just då vi hörde nyheten eller just den dagen. Så är det för mig med skottet som mördade Olof Palme (också den 28:e) och flygplanen som flög in i Twin Towers i New-York. Så även med Tsunamin i Asien som även den slog hårt mot många Uppsalabor. Men så är det inte för mig med Estoniakatastrofen. När Estoniakatastrofen inträffade kämpade jag själv med en stor familjeutmaning. Min dåvarande hustru var svårt sjuk och verkligheten hade under en längre tid svävat mellan hopp och förtvivlan. Sonen, ett och ett halvt år gammal, gav mycket glädje och energi i en mycket ansträngd tid. En tid då även den starkaste var nära att ge upp och för första gången tala om önskemål kopplade till oss efterlevande. Klart jag minns katastrofen men jag minns inte exakt vad jag gjorde den 28/9 1994 när de hemska nyheterna nådde mig. Som tur är klarar de flesta av oss människor av att gå vidare efter stora personliga negativa upplevelser. Den förmågan är garanterat genetisk och grundar sig i de allra flesta människors vilja att leva. Och att sträva mot ett behagligt liv den korta stund vi lever.
http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=806
Det är inte länge sedan, bara 20 år sedan, som Estonia sjönk och väldigt många människor förlorade sina liv. Mayday, mayday Estonia, Estonia! Hemska ord som spelades upp gång efter gång och en nation i sorg. Inte minst en kommun i sorg då väldigt många av dem som dog kom från Uppsala. Turerna därefter var många. Självklart fruktansvärda känslor bland alla som drabbats. Känslor som ledande Socialdemokrater inte klarade av att hantera så bra då logik inte var det människor ville höra utan man ville initialt bara höra varma budskap om att de förolyckade skulle bärgas, att skeppet skulle bärgas m.m. De ledande politikerna gjorde så gott de kunde i en extra ordinär situation minerad med känslor. Idag ska jag delta i en minnesstund på Uppsala gamla kyrkogård för alla våra invånare som miste livet i Östersjön för 20 år sedan.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/grafik-sa-gick-det-till-nar-estonia-sjonk/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/5-punkter-det-har-forandrats-efter-estonia-katastrofen/
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/det-otankbara-ar-inte-omojligt/
När stora saker inträffar som starkt berör våra känslor brukar många av oss komma ihåg vad vi gjorde just då vi hörde nyheten eller just den dagen. Så är det för mig med skottet som mördade Olof Palme (också den 28:e) och flygplanen som flög in i Twin Towers i New-York. Så även med Tsunamin i Asien som även den slog hårt mot många Uppsalabor. Men så är det inte för mig med Estoniakatastrofen. När Estoniakatastrofen inträffade kämpade jag själv med en stor familjeutmaning. Min dåvarande hustru var svårt sjuk och verkligheten hade under en längre tid svävat mellan hopp och förtvivlan. Sonen, ett och ett halvt år gammal, gav mycket glädje och energi i en mycket ansträngd tid. En tid då även den starkaste var nära att ge upp och för första gången tala om önskemål kopplade till oss efterlevande. Klart jag minns katastrofen men jag minns inte exakt vad jag gjorde den 28/9 1994 när de hemska nyheterna nådde mig. Som tur är klarar de flesta av oss människor av att gå vidare efter stora personliga negativa upplevelser. Den förmågan är garanterat genetisk och grundar sig i de allra flesta människors vilja att leva. Och att sträva mot ett behagligt liv den korta stund vi lever.
http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=806
Etiketter:
Estonia,
förtvivlan,
hopp,
krishantering,
Leukemi,
minnesstund,
Olof Palme,
sorg,
tsunamin,
Twin-Towers
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

