Att klara motgångar

Fallskärm när du faller

Hur stärker du ditt psykologiska immunförsvar? Ett viktigt sätt är att vara del av minst en grupp som har en värdegrund som du gillar och som står för något meningsfullt. Som till exempel ett 100% lokalt och regionalt parti som på demokratisk grund stärker ditt närsamhälle socialt, ekologiskt och ekonomiskt. 

I nedan SR/P1 samtal mellan två lite mesiga psykologer bjuds vi trots mesigheten på kloka råd om hur du bättre klarar av livskriser och stärker ditt psykologiska immunförsvar. Även om din mix av hormoner gör dig särskilt känslig för kriser finns kognitiva beteenden som kan hantera dina rädslor. Det kallas KBT och hjälper många människor som har svårt med olika former av rädslor. 

I det extremt individualistiska samhället är det, som de säger i SR/P1 samtalet, viktigt att inse att människan är ett flockdjur. Det kan vissa religiösa ha svårt att acceptera eftersom många religiösa inte betraktar människan som ett djur trots naturvetenskapens fakta. 

”Varför är vi som vi är och mår som vi mår? Följ med psykologen och forskaren Malin Bergström och psykologen Stina Hindström i ett vindlade samtal om psykologi.”

https://www.sverigesradio.se/psykologerna-ur

Om du är intresserad av KBT, eller tror den metoden kan hjälpa dig att bättre hantera ditt psykiska välmående förklaras KBT nedan. KBT kan vara dina fallskärmar när du faller. 

”KBT är en mycket vanlig terapiform. Behandlingen utgår från att en persons tankar, beteenden och känslor hänger samman och går att påverka och förändra. I KBT lär du dig om hur tankar och beteenden fungerar och hur du kan förändra dem.”

https://www.1177.se/Uppsala-lan/undersokning-behandling/behandlingar-vid-psykiska-sjukdomar-och-besvar/kognitiv-beteendeterapi-kbt/

SR/P1 är en mycket bra och allmänbildande radiokanal. Public service har sina guldkorn. Tyvärr blir det kommersiellt gångbara i media ofta ytligt skit.

Krisledning utan ursäkter

Att våga vara ansvarig

Det vi vet av vår mänskliga historia och nutid är att det alltid finns människor som gärna vill leda. Oavsett om de är lämpliga för det eller ej. Demokratier har sin egen logik om hur olika falanger skapas för att försöka nå makten och allmänna val kan mer eller mindre förändra maktstrukturer. I diktaturer är det betydligt lättare att göra sig av med möjligt populära maktmotståndare, det är bara att fängsla dem eller varför inte som ofta döda dem. Ja, ja maktspel kommer alltid vara en del av människans tillvaro. Personligen är jag mycket tacksam för att jag hade turen att födas i ett land med demokratiska system och demokratiska ambitioner, även om vår demokrati verkligen behöver stärkas. Ett systemfel med dagens demokratiska system tycker jag är att ansvarsfrågan är för luddig. Det måste bli lättare att hålla enskilda politiker mer personligen ansvariga för vad de gör, eller inte gör. Det är ett av skälen till varför jag gillar många andra demokratiers icke socialistiska upplägg med allt för kollektivistiskt ansvar. Självklart ska ett parti tydligt få stå för det positiva eller dumma de kollektivt gör. Ur ett ansvarsperspektiv blir dock detta partiupphängda perspektiv för avancerat för de flesta människor att förstå. 

För att få ett mycket bättre personligt ansvarsutkrävande måste vi lära en del av Frankrike, Storbritannien och USA. Jag säger inte att deras demokratier är perfekta! Jag säger bara att en konsekvens av att stärka det personliga ansvaret som folkets företrädare sannolikt leder till att vi fattar att vi måste rösta på erfarna och meriterade personer i mycket större utsträckning än på partier. Jag anser att det är viktigt att vi väljare får välja vem vi vill ha som borgmästare/kommunstyrelsens ordförande och statsminister. Det går att förena med att vi röstar på partier. Vi vet att det går, det är bara att studera hur det fungerar i till exempel Frankrike, Storbritannien och USA.

Bo Pällnäs skriver en läsvärd ledare i UNT om att Magdalena Andersson tar tillbaka ansvaret för krisledning till regeringskansliet. Jag antar att Pellnäs redan är angripen för att han skriver "hans" när det könsneutralt i sista stycket kan skrivas "hen".... Krisledningsförmåga är viktigt. Kriser kommer med jämna mellanrum. Tyvärr används de också för politisk propaganda där de styrande försöker ge sken av att de "gör något". Krisledning ska hållas fritt från politik och helt fokusera på att sakligt lösa krisen. Jag gillade det enkla man fick lära sig i det militära när man fick och tog befälet, man sa "jag tar befälet". Magdalena Andersson signalerar med denna förändring att hon tänker ta ansvar i krislägen, så ska det självklart vara.

"Ett av de första beslut Magdalena Andersson fattade som nybliven statsminister var att flytta regeringens krisledningsenhet tillbaka till regeringskansliet, underställd henne själv. Det var ett bra beslut och betyder två saker. Dels att hon har sett hur den svenska ansvarsmodellen med sina ”stuprörsbegränsade” befogenheter fördröjer insatser i början av en kris, det vill säga när de kan avgöra resultatet. Dels att hon säkert har förstått att statsministerns roll blir tydligare och är beredd att axla detta ansvar."

"Det vore naturligt om Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ges rollen som nationell räddningsledare med vidsträckta befogenheter. Men MSB är enbart en planerande och rådgivande myndighet. Varken valet av dess chefer eller verksamhet har syftat till att skapa kraften att leda insatser över stora områden. Överbefälhavaren (ÖB) däremot, disponerar personella och materiella resurser med hög beredskap. Men ÖB bör inte föra befäl över civila resurser, knappast ens om vi angrips av en yttre fiende."

"Regeringen borde därför utse en nationell räddningsledare, som vid behov ges direktivrätt gentemot MSB och ÖB samt till de kommuner, regioner och myndigheter som en effektiv krisledning kan påkalla. Denna nationella räddningsledare bör lyda direkt under statsministern och knytas till regeringens krisledningsenhet. En mindre stab bör stå till dennes förfogande inom ett dygn och vid behov kunna verka från skyddade platser med både samband och transportmedel. MSB bör ansvara för dess organisation och beredskap."

"Fördelen är dock klar. En nationell räddningsledare blir en stark pådrivare, om hans uppdrag tillåter, och en inkarnation av vår krisberedskap. Den som annars, vilket vi vet, alltid misshandlas i myndigheternas budgetar och planering."

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/sverige-behover-en-raddningsledare/r59xw7wl

I Uppsala fortsätter kommunstyrelsens ordförande, Erik Pelling, att vara med i alla möjliga sammanhang. Är det han själv, hans parti eller alla kommunens kommunikatörer som driver på denna ständiga synlighet i alla möjliga frågor. När Pelling ger sig på att distributionen av paket inte fungerar i av Polisen dåligt klassade områden, på grund av hot, lägger sig Pelling i. Självklart är det en oacceptabel ordning men det är inte Pellings ansvar. Om han ska klaga på någon och kräva förbättringar är det den Socialdemokratiska regeringen som är ansvarig för att rättssamhället inte upprätthålls i tillräckligt god ordning. Ansvaret för att kriminaliteten tillåtits växa sig extremt stark i Sverige vilar helt på Sveriges riksdag och de senaste årens regeringar. Vilka partier bär det ansvaret? Syns det i opinionsmätningar att folket utkräver det ansvaret? Förvånansvärt lite. Varför är det så?

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/efter-pellings-krav-krismote-mellan-postnord-och-kommunen-i-gar

Ledarlöst i kristider

Från svagt ledarskap till ledarlöst

Den rödgröna röran fortsätter. S, MP, C och V imponerar inte i sina försök att leda Sverige. Nu mer än på länge blir Carl Bildts ord "den rödgröna röran" tydliga för alla som inte av något skäl är helt låst vid något av dessa partier. Sju år av svagt ledarskap med Löfven har bytts mot ett helt ledarlöst i rike, Sverige. Det ledarlösa bidrog säkert till att Socialdemokraterna år efter år trots det politiskt svaga läget överlevt vid makten. En makt som inte har något annat syfte än makten själv, eftersom det inte längre finns en politisk agenda. Denna röra är ytterligare ett skäl till varför Lööfs "mitten" kan slängas på skräphögen, den finns inte i svensk politik. Det finns olika riksdagspartier som gillar varandra mer eller mindre. Vi väljare måste inom rikspolitiken kräva att vi får ta del av politiska alternativ med en gemensam agenda. En gemensam agenda kräver att partierna erbjuder ett regeringsalternativ. Lööf och company måste välja om de ingår i ett regeringsalternativ med V, S och MP eller med L, M, KD och SD. Vi svenskar borde gå ut och kräva svar på vilken agenda möjliga regeringsalternativ ska driva. För de allra flesta av oss väljare är det faktiskt sakpolitiken som är det viktigaste. 

Viktor Kroon-Barth, Expressen, skriver klokt och reflekterar nedan på den senaste politiska röran. Återigen visar miljöpartister att de ska hållas långt ifrån maktens verkliga korridorer.

"Det är en sak att vara sur på Centern, det finns det många som är, men man behöver ju inte göra landet till åtlöje för det."

"Den 24 november 2021 hände det till slut. Skälet var dock inget principiellt ställningstagande angående brunkol, motorvägar eller ensamkommande barn – i stället blev det ett dramatiskt uttåg ur en regering som inte ens hunnit tillträda, efter en förlorad budgetvotering."

"I politiken talar man ofta om bildsättning: Det är en sak vad man gör, men det spelar också roll hur det uppfattas av den breda publiken – hur det ser ut.

Vad blev egentligen bildsättningen här? Knappast att Miljöpartiet tog modigt avstånd från högerextremismen. Snarare att man hals över huvud övergav Sveriges första kvinnliga statsminister, i ett läge när alla andra redan gjorde sitt bästa för att ställa till det för henne. Om vi ser mer sakligt på haveriet i fråga blir det inte så väldigt mycket vackrare heller."

Expressen har en annan ledarartikel i ämnet som är läsvärd. Precis som jag konstaterade nyligen kan detta bli bingo för S. Jag har länge tyckt att de borde kasta ut MP från regeringen för att driva en mer ansvarsfull politik. Nu kan de göra det tack vare att budgeten marginellt påverkats av M, KD och SD.

"Den politiska cirkusen runt Magdalena Anderssons triumf i riksdagen och entledigande inom loppet av sju timmar blev snabbt en världsnyhet. Det är lite ironiskt med tanke på hur denna regering har månat om Sverigebilden. Efter Donald Trumps famösa ”Last night in Sweden”-tal i Florida 2017 har den ena ministern efter den andra ryckt ut för att bemöta Sverige-kritik. Vi har minsann inga stora problem med brottsligheten, migrationen eller pandemihanteringen. I Sverige råder det ordning och reda. Jojo."

"Det ska bli intressant att se hur nästa opinionsmätning ser ut. Rimligen måste väljarna ge uttryck för sitt missnöje med hur de rödgröna partierna hanterar sina inre konflikter. Men för både S och MP finns det samtidigt fördelar med uppbrottet. MP kan renodla sin gröna profil när man slipper kompromissa med S. För Magdalena Andersson, som med största sannolikhet kommer att bli återvald till statsminister, kommer det att vara en befrielse att inte längre behöva ta hänsyn till MP i kriminal- och migrationspolitiken. De gröna är trots allt ett av de partier som väljarna ogillar allra mest. Därtill kommer hon att regera på en budget som är betydligt bättre än den egna med stora tillskott till rättsväsendets olika delar. Dagens mardröm kan vara morgondagens möjlighet."

Expressens ledare har inte helt rätt. De skriver nedan "så här kan inte Sverige ledas", tyvärr vet vi att landet kan styras så här dåligt men så här inkompetent får inte Sverige ledas!

https://www.expressen.se/ledare/sa-har-kan-inte-sverige-styras/

Nu har vi dessutom, i ledarlöst läge, en återigen tilltagande Covid-kris. Jag upprepar, vi behöver partier och politiska företrädare som förstår att deras uppdrag är att se till relevanta invånares bästa, inget annat. Rikspolitikerna måste sluta leva utifrån ungdomsförbundens logik! Expressens ledare skriver läsvärt om att vi länge saknat ledarskap i Sverige. Inte minst Coronakommissionerna har vittnat om ett dåligt krisledarskap i landet Sverige. 

"Coronan är gästen från helvetet. Den nästlade sig in oinbjuden, har gått bärsärkagång och vägrar att gå hem. Pandemins grepp har hårdnat i Europa, nedstängningar rullas ut igen och även i Sverige ökar smittspridningen."

"Vaccinationstakten i Sverige måste öka. Vintern är i antågande och vaccinets effekt klingar av – mest hos de äldre, olyckligt nog, eftersom de fick sina två första doser först."

"Det krävs kraftsamling och nytänkande i den ansatta sjukvården, än en gång. Det är dags att ringa de heroiska pensionerade sjuksköterskorna igen, om man inte redan gjort det. Dessutom kan självklart undersköterskor vaccinera."

"Problemet med de dåraktiga vuxna som inte vill vaccinera sig, kvarstår. De är en fara både för sig själva och för andra. Regeringen och Folkhälsomyndigheten bör se vaccinpasset som ett verktyg, inte bara för att hålla smittan i schack utan också för att öka vaccinationsviljan."

"Ett problem med den svenska strategin har ju hittills varit att den varit för reaktiv."  

https://www.expressen.se/ledare/sverige-maste-agera-mot-nya-coronahotet/

Personligen skulle jag vilja att de partier som ser sig som gemensamma regeringsunderlag som en del av sin agenda ska redogöra för hur de vill leda kampen mot Covid-19 och dess ständiga mutationer. Är de för vaccinationspass och kraftiga restriktioner för dem som inte har dessa pass? Ska skolorna hållas öppna eller inte? Vill de säkerställa att landets invånare får rimligt likvärdig behandling i smittskyddsbekämpningen eller är mycket upp till det regionala självstyret att avgöra? Vad ska prioriteras, människors hälsa eller att inte vår ekonomi försämras ännu mer? Finns regeringsalternativ som kan enas om dessa frågor? I nuläget undrar många av oss var regeringschefen Stefan Löfven är. Var är regeringschefen? Han är trots sin svaga ledarförmåga fortfarande regeringschef tills en ny är vald.

Pandemibekämpning

Ledarskap kräver träning 

Flera av våra grannar i Norden har gjort en första utvärdering av pandemin och inkluderar Sveriges beteende i sina analyser. Kritiken mot svensk senfärdighet har bland annat varit med i deras analyser. Nu kommer även WHO med kritik av bland annat Sveriges taffliga hantering. Tänk så firad vissa personer har varit under lång tid. Tänk hur snabbt det kan ändras. 

Nu verkar det som om vi närmar oss en ny frihetstid när Covid-19s grepp om oss släpper. Till sist lärde sig också den usla regeringen av Storbritannien och presenterade äntligen en ”öppningsplan”. Även om nu britterna på grund av den indiska mutationen, och säkerligen många vaccinationsvägrare, måste skjuta fram planerna är planer mentalt viktiga. I Sverige är det politiska ledarskapet alltid sent och alltid svagt. Inte minst kopplat till förhållningssättet till dem av oss som väljer att inte vaccinera sig. Det vill säga de som utsätter oss alla för större fara för att farliga mutationer kan starta om pandemieländet. Det är inget positivt med att alltid vara sen och alltid agera svagt.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lattade-restriktioner-men-vad-far-vi-gora-fran-forsta-juni

Frågar du mig anser jag att de som inte vaccinerar sig inte ska få nyttja kollektivtrafik, inte flyga, inte gå på restaurang eller större arrangemang. Fel? Nej. Rättigheter måste alltid matchas med rimliga skyldigheter. Om man vill slippa dessa restriktioner finns enkla lösningar, vaccinera dig! Jag har tagit min första dos. 

Nedan bifogat TV4 inslag är lärorikt. Sverige, och Uppsala kommun, var verkligen inte snabba med att komma igång med testning och karantänsbestämmelser. Inte heller har insatserna för att stoppa smittan varit tillräckligt logisk när vi i vissa sammanhang har kunnat trängas men inte i andra. Särskilt irriterande har det varit att det inte under lång tid varit ett krav på munskydd i samband med kollektivtrafikresande.

"Flertalet länder och även WHO kunde gjort åtgärder för att motverka den spridning av Covid-19 som tagit över en miljon människors liv. Detta visar en rapport framställd av WHO:s expertpanel.

- Det handlar inte om att vilka länder som var snabbast på att stänga ner samhällena utan de länder som var tidiga på att testa och stoppa smittan på olika sätt, säger Anders Nordström, sekreterare på WHOs expertpanel."

https://www.tv4.se/artikel/39KYB8mHmJVpCwLuzoVRr/en-mer-aggressiv-hantering-hade-behoevts

Trump var irriterande på många sätt. Allt som sades och gjordes under hans ledarskap var dock inte dåligt för det folk han skulle tjäna. Han uttryckte bland annat att det fanns stora anledningar att tro att Covid-19 dragit igång ifrån ett lab i Wohan. Självklart inte av mening men kanske ändå. Intressant att den funderingen är stark bland ledande forskare. Om jag förstår forskarnas syfte är det inte att smutskasta någon utan att påtala hur viktigt det är att ha mycket säkra miljöer när forskare jobbar med projekt som har stor smittspridningsrisk. Undrar om vi någonsin får svar på frågan om hur denna pandemi startade. Vad jag har förstått har den Kinesiska regeringen vidtagit kraftfulla bestämmelser för att äntligen minska riskerna på djurmarknader.

https://www.tv4.se/klipp/va/13341986/nya-uppgifter-covid-kan-ha-startat-i-wuhan-labb

Vi behöver lära av vad som var bra under demokratins framväxt. Mycket har blivit mycket bättre än i början av 1900-talet. Hur vi representeras måste dock förbättras. Även om urvalet var klent då representerades svenskarna nästan uteslutande av människor som hade andra huvuduppdrag än politik på alla politiska nivåer. Vi behöver reformera bort broilifieringen och skapa ett modernt demokratiskt system där vi företräds av arbetserfarna och rimligt livserfarna. Då kommer också kvaliteten i det politiska ledarskapet kraftigt förbättras. Praktisk arbetslivserfarenhet och ålderserfarenhet är sjukt undervärderat i dagens överpolitiserade Sverige. 

Det går att dra många slutsatser när man förstår vilka som särskilt drabbats av Covid-19. En slutsats är att det är hög tid att mycket bättre än nu motverka hög sockerkonsumtion. En annan är att införa en hållbar migrationspolitik som innebär att inte redan stora utanförskaps och fattigdomsproblem späs på i Sverige. Att kalla detta diskriminering är galet. Det ska kallas för vad det är, vansinnig migrationspolitik.

https://www.expressen.se/tv/nyheter/coronaviruset/utrikesfodda-loper-mycket-hogre-risk-att-do-med-covid-19/

Många fler livserfarna som politiska företrädare

Äntligen går vi mot bättring

Vill du företrädas av kompetenta och erfarna eller av personer som bara gjort karriär inom ett politiskt parti? Vill du företrädas av människor som förstår att de ska företräda dem som tillhör det geografiska område där invånarna röstat på de partier som de tror bäst kan företräda deras intressen? Det vill jag. Jag vill inte företrädas av människor som aldrig har bidragit ordentligt till vårt värdeskapande utanför politiken. Allt fler tycks börja resonera som jag. Det inger hopp! Inom Utvecklingspartiet demokraterna har vi många arbets- och livserfarna som är beredda att ställa upp för att väl representera Uppsalabornas intressen. Alla erfarna partimedlemmar jag pratat med brinner för att både förbättra våra barn och ungas chanser att få positiva liv. Alla erfarna partimedlemmar jag talat med brinner för att bidra till att våra barn och unga har en spännande och välavlönad arbetsmarknad att ta del av. De brinner också för att bidra till att vi får betydligt mer än nu inom omsorg och vård för alla våra skattepengar.

Glöm aldrig att inte minst Sveriges välstånd byggdes upp under en tid då det var livserfarna personer som också hade viktiga samhällsfunktioner som parallellt engagerade sig i hur det gemensamma skulle handla. 

Barbro Westerholm uttrycker sin frustration över åldersdiskrimineringen inom de svenska partisystemen. Hon har dock fått chansen att företräda svenskarna under många år i Sveriges riksdag. Bäst för oss invånare är om vi får många fler att företräda oss som har ordentliga arbets- och livserfarenheter men att ingen får sitta på samma uppdrag mer än maximalt tre mandatperioder, helst inte fler än två mandatperioder. 

"20 procent av svenskarna är över 65 år, men bara 5,1 procent av riksdagsledamöterna. Det är katastrof för samhället, menar Barbro Westerholm (L) som sitter på längst livserfarenhet av de 349 ledamöterna.

– Äldre personer behandlas idag lika diskriminerande som kvinnor behandlats tidigare, säger hon."

"– Men det är få över 70 år. Tyvärr. När Maria Leissner nyligen intervjuades sa hon att hon hade blivit partiledare för tidigt, vid 39, och att hon hade behövt mer livserfarenhet. Ska du täcka hela det politiska fältet och kunna ta kloka beslut när det blir stora konflikter, då behöver du livserfarenhet."

"– Det fanns ingen svensk forskning, för det första, och den som fanns, framför allt från USA, England och sydliga länder, visade att årsrika är bättre än yngre på att fatta beslut i svåra frågor och konflikter. Hon önskar att Sverige kunde ta efter andra länders syn på seniorer i politiken.

– Det räcker att titta på bilder. Man har en helt annan syn på erfarenhet i utlandet. Där är det en självklarhet att livserfarenhet betyder någonting.

Varför tror du att det har blivit så här i politiken?

– Man tycks ha fört över synen från näringslivet, att unga människor med aktuell utbildning måste in, men politik handlar inte om prylar utan om skeenden, en massa olika värden och frågor. Det är en katastrof för samhället. Äldreforskaren Fredrik Snellman menar att ålderismen gradvis nöter ner människors självkänsla och riksdagsledamoten håller med.

– Jag vet inte hur många jag mött som sagt ”Jag är bara pensionär!” Bara? Man ska i stället tala om vad man gör och vad man är stolt över."

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/86ddg1/barbro-westerholm-en-katastrof-for-samhallet 

Att Sverige avviker från många andra demokratier med allt för många oerfarna på ledande politiska uppdrag är inte förvånande, det märks av hur dåligt mycket av det offentliga leds i vårt land.

Även nedan artikel om hur illa det är att vi inte bättre tar till vara våra erfarna invånares kompetens och erfarenheter är läsvärd.

"När gerontologiprofessorn Lars Andersson vid Linköpings universitet 2008 skrev boken ”Ålderism” var det för att visa att även äldre behandlas diskriminerande och med stereotypa föreställningar. Förutom fler äldre i valbara församlingar efterlyste han åtgärder för att även äldre med fysiskt och psykiskt tunga jobb skulle kunna arbeta längre, liksom i Tyskland där man infört lönesubventioner och Finland som har ett eget system för deltidspensioner. Även Socialstyrelsen har varnat för kompetens- och resursbrister inom äldrevård och äldreforskning i Sverige. 13 år senare representeras en femtedel av landets befolkning ändå av endast 5,1 procent 65-plussare i riksdagen."

"Men de behandlas ofta som en skröplig grupp. – Många har upplevt och upplever många gånger vid högre ålder att de diskrimineras på grund av ålder och att många arbetsgivare inte ser ålder som något positivt. Internationellt avviker Sverige mycket med så få politiker på ledande poster som är äldre."

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/6zG2le/pros-ordforande-sverige-avviker

Även Aftonbladets Lena Melin verkar börja få nog av att vi inte tillvaratar erfarenhet, kompetens, visdom och engagemang bland våra äldsta invånare mycket bättre än nu. Du som följer min blogg vet att jag lyft upp exempel efter exempel på hur andra länder gör. Det är inte ointressant då det är med dessa mer erfarna företrädare för andra folk som våra politiska företrädare ska kämpa för våra intressen i världen.

​"I USA är presidenten 78 år. Representanthusets Nancy Pelosi har fyllt 81. Och republikanernas gruppledare i senaten Mitch McConnell är 79. Det finns länder som ser annorlunda på ålder och makt än Sverige."

"Det kan också vara så att vi mentalt lever i en svunnen tid på andra sätt. Att vi helt enkelt underskattar antalet 65-plussare. Ungdomsrevolutionsåret 1968 var andelen av den svenska befolkningen som fyllt 65 år 13,4 procent. I år beräknas den vara, som jag redan skrivit, 20,3 procent, en femtedel av befolkningen. 1,6 miljoner har fyllt 70 om man ska flytta upp åldersribban ett par år. Så många människor kan man givetvis inte bara vifta bort.

"Idén om reprepresentation är levande bland de politiska partierna – på nästan alla andra punkter. Man vill att personer som kandiderar till exempelvis riksdagen ska bestå av ungefär lika många kvinnor som män, med ursprung både i och utanför landet och från hela Sverige. Men när det gäller ålder har det inte slagit igenom. Min gissning är att det snart kommer att vara historia. Inte för att vi apar efter USA utan för att de många, och stridbara, 40-talisterna spränger 80-årsgränsen i rask takt."

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/860gQ2/joe-biden-hade-aldrig-blivit-statsminister--han-ar-for-gammal

Mayday, Mayday

Tiden går fort
Det är inte länge sedan, bara 20 år sedan, som Estonia sjönk och väldigt många människor förlorade sina liv. Mayday, mayday Estonia, Estonia! Hemska ord som spelades upp gång efter gång och en nation i sorg. Inte minst en kommun i sorg då väldigt många av dem som dog kom från Uppsala. Turerna därefter var många. Självklart fruktansvärda känslor bland alla som drabbats. Känslor som ledande Socialdemokrater inte klarade av att hantera så bra då logik inte var det människor ville höra utan man ville initialt bara höra varma budskap om att de förolyckade skulle bärgas, att skeppet skulle bärgas m.m. De ledande politikerna gjorde så gott de kunde i en extra ordinär situation minerad med känslor. Idag ska jag delta i en minnesstund på Uppsala gamla kyrkogård för alla våra invånare som miste livet i Östersjön för 20 år sedan.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/grafik-sa-gick-det-till-nar-estonia-sjonk/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/5-punkter-det-har-forandrats-efter-estonia-katastrofen/
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/det-otankbara-ar-inte-omojligt/

När stora saker inträffar som starkt berör våra känslor brukar många av oss komma ihåg vad vi gjorde just då vi hörde nyheten eller just den dagen. Så är det för mig med skottet som mördade Olof Palme (också den 28:e) och flygplanen som flög in i Twin Towers i New-York. Så även med Tsunamin i Asien som även den slog hårt mot många Uppsalabor. Men så är det inte för mig med Estoniakatastrofen. När Estoniakatastrofen inträffade kämpade jag själv med en stor familjeutmaning. Min dåvarande hustru var svårt sjuk och verkligheten hade under en längre tid svävat mellan hopp och förtvivlan. Sonen, ett och ett halvt år gammal, gav mycket glädje och energi i en mycket ansträngd tid. En tid då även den starkaste var nära att ge upp och för första gången tala om önskemål kopplade till oss efterlevande. Klart jag minns katastrofen men jag minns inte exakt vad jag gjorde den 28/9 1994 när de hemska nyheterna nådde mig. Som tur är klarar de flesta av oss människor av att gå vidare efter stora personliga negativa upplevelser. Den förmågan är garanterat genetisk och grundar sig i de allra flesta människors vilja att leva. Och att sträva mot ett behagligt liv den korta stund vi lever.
http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=806