Svenska framgångsfaktorer
Svenskt näringsliv är fortfarande på många sätt imponerande. Det finns gott om mycket framgångsrika företag runt om i vårt land. Väldigt många av dem är också duktiga på att expandera utomlands. Uppenbarligen visar det att det finns skickligt ledarskapsmaterial inom svenskt näringsliv, det är hoppingivande för svensk framtid.
Inom Utvecklingspartiet demokraterna får enbart personer som har minst tre års yrkeserfarenhet ledande politiska uppdrag. Vi tror på en ordning att de som är bäst att företräda invånarna har en god verklighetsförankring från minst tre års riktiga jobb. I ljuset av att allt fler unga icke vänsterorienterade Centerpartister hoppar av som riksdagsledamöter är det intressant att höra att de själva anser att de behöver bättre livserfarenhet. Håll med om att det är en sjuk ordning att människor som ska företräda och leda andra helt saknar en rimlig meritförteckning för uppdraget! Sverige skulle tveklöst utvecklas mycket bättre om våra främsta politiska ledare också har en omfattande meritförteckning utanför politiken innan man kan få liknande uppdrag. Om näringslivets ledarförmåga bättre kan spridas även inom vår offentliga sektor kan vi tjäna mycket.
Emil Källström, Kristina Yngwe och Magnus Ek är tre duktiga personer som annonserar att de inte längre ställer upp som riksdagsledamöter för Centerpartiet. Det kan jag verkligen förstå eftersom jag själv hade lämnat redan när de gjorde Januariavtalet. Vare sig Yngwe, Källström eller Ek är vänsterorienterade. Självklart säger de inte att skälen till deras avhopp är Centerpartiets vänsterkramande. När Yngwe, Källström och Ek förhoppningsvis haft riktiga jobb (inte lobbyister) under några år hoppas jag att de på allvar kan företräda oss svenskar bra. Jag hoppas att de får några års ordentlig chefsträning ute i vårt kompetenta näringsliv. Den stora frågan är om de återvänder? Vad krävs för att livsmeriterade som haft svåra uppdrag ska välja politiken istället för andra möjliga uppdrag? Den ordning vi har nu att politik blivit en karriär från ungdomsförbund till minister, utan jobb utanför politiken, är mycket dålig för Sverige. Utvecklingspartiet demokraterna hoppas kunna förändra detta. Vi vill hitta sätt som motiverar erfarna att ställa upp och också företräda oss invånare dugligt.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/c-toppen-emil-kallstrom-lamnar-sina-uppdrag
Den kloke Gunnar Wetterberg skriver läsvärt om hur viktigt det är med kompetenta chefer och ledare för att verksamheter ska utvecklas positivt. Att våra ledande rikspolitiker inte fattar hur viktigt detta är förstår jag eftersom få av dem någonsin varit linjechefer som egenföretagare eller i andra organisationer. Ledarskap handlar om mycket mer än att ha talets gåva. Våra svenska samhällen skulle utvecklas mycket mer konkurrenskraftigt och bra om vi blir mycket bättre på att säkerställa mycket bättre möjligheter till ledarskapsträning för våra ambitiösa invånare. En stor konkurrensfördel är dock att de som är väl tränade för sina ledaruppdrag i Sverige inte är så hierarkiska som de är i många andra länder. Det är mycket positivt ur många perspektiv sett. Inte minst för att med framgång kunna leda våra yngre generationer som ställer nya krav på sina chefer och ledare. Särskilt viktigt blir det med god ledarskapsträning inom verksamheter där en chef har väldigt många direkt underordnade medarbetare. För att förstå alla de ledarutmaningar som chefer löpande brottas med är det också viktigt att sådana kunskaper finns även inom verksamheternas högsta ledning. Inom det offentliga är det politiker som utgör en verksamhets högsta ledning.
”Förlåt den hädiska tanken, men hade hon inte gjort större nytta där hon var? Många av dagens problem i arbetslivet handlar mycket om hur bra chefer vi har. Produktiviteten beror på arbetsorganisationen, som beror på cheferna; sjuktalen kan se mycket olika ut på arbetsplatser med lika förutsättningar, beroende på hur ledningen fungerar; och hur länge vi orkar och har lust att jobba beror på vår kontakt med chefen.”
”Det gäller i den offentliga sektorn lika väl som i den privata. Men där är organisationen ofta snål mot cheferna. I skolan och äldreomsorgen är det inte ovanligt att chefen har personalansvar för 50–60 medarbetare. Sjukvårdens hierarkier är ofta labyrintiska. De dåliga arbetsvillkoren för offentliga chefer gör det inte lättare att få verksamheterna att fungera. Och hur bra vaccinationen går kommer till stor del att bero på hur väl cheferna organiserar kedjor och mottagningar.”
”Håller vi på att utarma det svenska arbetslivet på goda chefer? Visst, det lönar sig ofta bättre att driva egen firma än att vara löneanställd chef. 3:12-reglerna har blivit mer och mer förmånliga. Om konsulten dessutom själv kan välja sin arbetstid (vilket dock inte alla konsulter kan, det är ofta mer slitsamt än att röra sig i en stor organisation), så blir frestelsen stor att lämna linjen och bli sin egen. Åt samma håll drar många andra regelverk. För företaget kan det ofta te sig bekvämare att ta in en konsult på några månader eller rentav år, snarare än att anställa honom eller henne. Den anställde chefen drar med sig ett arbetsgivaransvar och är inte så lätt att bli av med, om det inte skulle fungera. Men det innebär också en utarmning. När konsulten lämnar företaget tar hon med sig den aktiva kunskapen och går. Hon har säkert rapporterat av och gjort sitt i god ordning, men vid fikabordet bleknar minnet snabbt bort. Om hon i stället hade varit fast anställd skulle projektets erfarenheter och insikter levt kvar i organisationen långt efter att det formellt avslutats, som en del i den där svårgripbara kulturen som ofta är så värdefull.”
”Den svenska chefskulturen hör till vårt arbetslivs starkaste sidor. Överlag är svenska chefer duktiga på att leda prestigefritt och lyhört; de goda idéerna tas bättre till vara än i andra, mer hierarkiska chefskulturer. Kanske är det förklaringen till de svenska storföretagens remarkabla förmåga att förnya sig. Ericsson har gått igenom fyra-fem stora teknikskiften, som kostat många konkurrenter livet. Men hur ska vi klara av att behålla den styrkan, om våra egna system lockar duktiga människor att välja bort ansvaret och ledarskapet?”
https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/vi-maste-bli-battre-pa-att-ta-hand-om-chefen/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar