Få arbetslösa, få i behov av försörjningsstöd, framgångsrika lärosäten och kompetenta som matchar näringslivets kompetensbehov leder mot framtida segrar.
Det fina och imponerande samhälle som Sverige var finns inte längre. På bara drygt tio år har den politiska ledningen sabbat det. Alliansen gjorde mycket bra men ett extremt misslyckande var migrationsöverenskommelsen med MP 2011 och att Sossarna tog in MP i regeringen 2014. Jag är helt övertygad om att när svensk nutidshistoria beskrivs om 100 år kommer skälen till Sveriges generella förfall sammanfattas: MP fick direkt påverkan på regeringspolitiken och SD gjorde att tidigare seriösa partier inte skyndsamt vidtog nödvändiga åtgärder, bara för att SD först problemformulerat. Tragiskt för 80 procent av svenskarna (inklusive många fantastiska invandrare som kraftigt bidrar till vårt positiva välståndsskapande) som inte privilegierat kan isolera sig i alla varianter av ”Gated communities”. Eller, återigen, som med sina utbildningar, meriter och förmögenheter är välkomna nästan överallt på jorden.
Oppositionen klagar över att inte "extratjänsterna" löser arbetsmarknadspolitikens misslyckanden". Det är både sant och inte sant. I över sju år har jag sagt att de som vill bli av med min röst inom politiken kan lyckas. ”Bara” det blir en skyldighet för arbetsföra långvarigt försörjda av försörjningsstöd att göra minst 50 procent av en heltidstjänst, i form av mätbara kunskapslyft eller arbetsinsatser, då har jag kraftigt bidragit till en bättre framtid. Det är sjukt provocerande att slita hårt för att göra rätt för sig samtidigt som systemet tillåter värdelösa prestationskrav för försörjningsstöd.
Extratjänster är inte jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Jag gillar inte ”extratjänster” som beskrivning av vad det handlar om. Det ska heta ”Inkluderingsjobb” och vara för alla bidragsberoende arbetsföra som inte efterfrågas på arbetsmarknaden. Mätbara jobb eller studieinsatser som leder mot positiva insatser för vårt gemensamt bästa. Den långsiktiga arbetslösheten ökar, allt fler i behov av dyra försörjningsstöd, lärosäten som politiken felaktigt försöker styra allt mer och brist på kompetenta som matchar näringslivets kompetensbehov är verkligheten idag. Det leder inte mot framtida segrar för vårt samhälle.
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/M3lLEM/extratjanster-loser-inte-ert-misslyckande
Malcom Kyeyune skriver som ofta klokt. Nedan artikel i Dagens Samhälle är mycket läsvärd. När fattar över 51 procent av svenska folket att man måste rösta på möjliga partier som aldrig låter växande problem bli väldigt stora? Nationellt finns få alternativ för oss stackars väljare. Lokalt finns nya seriösa alternativ som jag i allt större utsträckning tror får många väljares röster. Utvecklingspartiet demokraterna är ett sådant lokalt partiexempel. Jag älskar Kyeyunes osentimentala och tydliga sätt att ”beskriva en spade som en spade”. När vi svenskar erbjuds seriösa politiska partialternativ och inte tar chansen att rösta på dem förtjänar de flesta att leva i ett allt sämre fungerande samhälle. Ett tips, läs nedan sista stycke två gånger! Du som inte vill emigrera, eller kan emigrera (för inga andra länder är så migrationskorkade som Sverige) du måste rösta klokare i de tre val du får göra 2022!
”Filipstad kommun har dykt upp i nyheterna igen i dagarna. Både Dagens Samhälle och undertecknad har haft skäl att skriva om denna lilla kommun tidigare, då den på många sätt representerar alla de långsiktiga problem som flyktingkrisen fört med sig. Sättet vi hanterat dessa frågor har varit glättligt och optimistiskt i de stora städerna, där journalister och makthavare tenderar att bo. Ute i provinserna, däremot, har verkligheten länge varit en annan.”
”Anledningen till att Filipstad är i ropet igen är dock inte på grund av vad politiker gjort eller inte gjort – i alla fall inte direkt. Efter att det tagits ett beslut om slå ihop skolklasser från två skolor har i stället kommuninvånarna själva samlat ihop tillräckligt med namnunderskrifter för att få till stånd en folkomröstning i frågan. Mer än tusen av kommunens tiotusen invånare har skrivit under uppropet.”
”Det som gjort att situationen nått kokpunkten är att Filipstad nu har en stor andel barn som inte behärskar svenska. För politikerna är således en sammanslagning absolut nödvändig. Anders Nilsson (V), ordförande i kommunens barn- och utbildningsnämnd, uttryckte saken på detta vis: ”Vi kan inte vänta, vi ser vilka utmaningar vi har och hur vårt samhälle dras isär. Vi har haft hög invandring och vi har många barn som inte behärskar det svenska språket och det måste vi försöka göra något åt.”
”Även om de flesta svenskar skulle hålla med, i princip, om att ”något måste göras åt” hur vårt samhälle glider isär, visar det sig dock att tämligen få är intresserade av att låta sina barn agera testkaniner i ett integrationsexperiment. Och det är just ett experiment vi talar om, därför att inget annat västerländskt land i modern tid faktiskt tagit emot lika många invandrare som Sverige gjort och sedan framgångsrikt integrerat dem. Det finns således inga tidigare exempel att navigera utefter, inga som helst garantier på att försöket faktiskt kommer lyckas.”
” De mer rika och bemedlade svenskarna tycker likadant som svenskarna ute på landet; den enda skillnaden är att den förra gruppen hycklar om sina preferenser innan de röstar med plånboken, medan den senare gruppen inte kan hyckla, utan måste rösta genom exempelvis folkomröstningar. Man kan bli arg på denna brist på entusiasm inför social ingenjörskonst, men det är meningslöst. Detta beteende kommer inte att förändras, det kommer bara växa sig starkare.”
”Skrapar man på ytan upptäcker man snabbt hur kompakt detta motstånd mot att låta ”barnen bli integrationsverktyg” faktiskt är i Sverige. Men denna idé – att skolan på något magiskt sätt skulle fixa allt, att svenska elever skulle försaka sin egen skolgång för att lära bänkkamraten svenska värderingar och tala svenska – representerar våra politikers sista, bästa hopp i frågan. Försvinner det hoppet, står de helt utan alternativ, helt utan några lösningsförslag. Det enda kvarvarande alternativet – låt oss vara helt ärliga här! – är att börja låtsas som om dessa ofta stökiga invandrarelever inte utgör ett problem genom att skapa skolor som i praktiken endast är en sorts temporära förvaringsanstalter åt individer som aldrig får chansen att bli en del av Sverige.”
”Jämförelsen låter kanske dystopisk, men det är dit vi verkligen är på väg. Att bli arg på föräldrarna i Filipstad för detta är varken rättvist eller logiskt. I alla fall inte i en situation där de flesta av rösterna som höjs mot dem är skyldiga till precis samma beteende.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar