Migrationspolitikens mittenparti
Det mesta tyder på att riksdagsvalet 2022 kommer att bli ett val om vilken migrationspolitik som Sverige ska tillämpa. För en öppen dörr är Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. I mitten är Socialdemokraterna. Lite höger om mitten är Liberalerna. Lite höger om Liberalerna är Moderaterna och Kristdemokraterna och längst till höger är Sverigedemokraterna. Att valet kommer att handla om dessa viktiga frågor borde inte förvåna någon eftersom migrations- och integrationspolitiken kraftigt påverkar alla andra politikområden i vårt land. Bortsett ifrån miljö- och klimatdebatten, under gårdagens partiledardebatt, var den misslyckade migrations- och integrationspolitiken tydlig i alla andra debattämnen. För svensk riksdagspolitik innebär sannolikt detta att Socialdemokraterna snart är ett parti runt 20 procent och inget mer. Sedan 2014 har Socialdemokraterna misslyckats att försvara en roll som ett brett parti som kan samla väljare från många olika samhällsklasser. Konsekvenserna för Sverige är, som jag skrivit om förr, att landets folk har ett allt större behov av kompetenta politiska företrädare. Länge var Socialdemokraterna det enda partiet i Sverige som kunde valla fram många skarpa företrädare, oavsett om man gillade deras politik eller ej. Dagens samling socialdemokratiska ministrar vittnar om att den tiden är över. Inte minst statsministern som inte skulle få höga retoriska poäng som domare i taltävlingar. Jag har faktiskt varit det tre gånger på världskonferenser.
Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om SDs sannolika väg framåt. Det blir onekligen intressant att se hur de utvecklas om de blir "ett parti som de andra" i riksdagen. En konsekvens är då sannolikt att Centerpartiet inte längre kommer att vara ett samarbetsparti som Moderaterna kan räkna med. Som Viktor Barth-Kron konstaterar i nedan artikel, i Expressen, har Sjöstedt trovärdighet i sin hållning i regeringsfrågan medans Lööf fullständigt saknar trovärdighet. Tänk att Lööf och hennes C kunde skriva ett avtal som exkluderade V med Sossarna men de kunde inte göra något liknande med M kopplat till SD. Jag delar Jonas Ss kommentar att i nuläget är det korkat att låtsas att det finns en majoritet bakom regeringen, det gör det inte. Och Lööfs maktspel som bjöd S regeringsmakten handlade till stor del om hennes egna ambitioner att bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Det kanske blir en SD kvinna med tanke på hur dåligt Sverige styrs.
"Sverigedemokraternas största tillgång har länge varit att inte vara ett parti som alla andra. Det kan tyckas paradoxalt. Partiets främsta motståndare har ju i åratal varnat för att ”normalisera SD”. Men de har sällan varit verkligt intresserade av att hejda partiets tillväxt. Kritiken ska, med en snäll tolkning, snarare ses som ett motstånd mot att normalisera SD:s åsikter. En hel del kritik har varit legitim. Men den har ofta drunknat i överdrifter och positionerande."
"Men där har även funnits ett annat motiv, framförallt hos socialdemokratiska strateger och ledarskribenter. SD:s isolering har legat i S intresse. Pariastämpeln på SD är anledningen till att S regerar idag, trots att en majoritet av riksdagsledamöterna gick till val på att avsätta Löfven."
"Vi kan förvänta oss att Socialdemokraterna även inför nästa valrörelse försöker utmåla SD som oberörbara. De behöver knappast övertala Annie Lööf, som framgångsrikt positionerat sig som SD:s antites. Men S har desto större problem att hålla Liberalerna kvar i fållan. Det är ingen hemlighet att L är splittrat i frågan om höger- eller vänstersamarbete."
"Det här var ett mindre problem så länge SD var etablissemangets mobboffer. Men ju mindre SD sticker ut från de övriga högerpartierna i sak desto större krav ställs på SD:s företrädare att kunna leverera genomtänkta förslag och uppträda professionellt. SD:s väljare efterfrågar inte ett mer radikalt eller extremt SD, då skulle AfS ha ett starkare stöd. Men SD-väljarna lär komma att efterfråga mer substans från sitt parti."
"Klart är emellertid att SD inte längre kan leva på att vara offer för kampanjer i kvällspressen eller från politiska motståndare. Partiets tonårstid är helt enkelt över."
https://www.gp.se/ledare/sverigedemokraternas-ton%C3%A5rstid-%C3%A4r-%C3%B6ver-1.35210669
Viktor Barth-Kron, Expressen:
”Med facit i hand var det kanske onödigt att Ulf Kristersson, Ebba Busch och Jimmie Åkesson alls begav sig till SVT på söndagskvällen. Det hade sannolikt varit bättre – både för dramaturgin och för oppositionen – att låta Stefan Löfvensspretiga regeringsunderlag (särskilt V, C och L) slita varandra i stycken hela kvällen.”
”Många tycks ha glömt det, men grunden till oredan i dagens politik är att Centerpartiet och Liberalerna krävt att Stefan Löfven ska bilda regering med stöd från Vänsterpartiet, utan att Vänsterpartiet ska få något inflytande. Och att Stefan Löfven åtagit sig den uppgiften. Jonas Sjöstedt är däremot en av få i partiledarkretsen som hela tiden haft en tydlig, begriplig och dessutom konsekvent hållning i regeringsfrågan.”
”Jonas Sjöstedt är lika bunden av januariavtalet som Stefan Löfven är av ett beslut på Kristdemokratiska seniorförbundets årsmöte.”
”Hela agerandet från Löfven och Lööf är en förolämpning. Mot Jonas Sjöstedt, mot hans väljare och faktiskt mot alla andra väljare också. Tror de verkligen att folk köper detta?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar