Nollsummespel

Marknaden om röster

Demokratin kan ses som en del av västvärldens marknadsekonomi. Alla politiska partier och dess representanter kämpar om demokratiska maktandelar genom väljarnas röster. Tyvärr får vi bara göra vår enskilda röst hörd en gång vart fjärde år. Det tycker jag inte är en tillräckligt bra ordning när man använder begreppet ”all makt kommer från folket”. Oavsett vårt valsystem vill alla partier få så många röster som möjligt. Enkel logik. I ljuset av det är aldrig nya uppstickarpartier populära bland etablerade partier och dess lojalister som finns lite här och där i våra samhällen. Allt de kan göra för att smutskasta och misstolka kommer de att aktivera. Nya partier bygger helt på ideellt arbete och givmilda invånare, gamla partier får ett överflöd av partibidrag från våra skattepengar. Nya partier får inte hjälp att trycka och distribuera valsedlar som gamla partier får för skattepengar. Precis som på alla marknader är motståndet mot konkurrens stort. 

Bara för att politik är ett nollsummespel, om ett givet antal röster, innebär det inte att alla marknader är nollsummespel. De allra flesta marknader, i en värld där antalet människor som räknas som medelklass kraftigt ökat, är inte nollsummespel. Att ledande politiker som aldrig haft ett arbete i ett konkurrensutsatt företag kan tro att alla marknader är nollsummespel är därför inte så förvånande. Inte minst i den digitala ekonomins logik kan alla få det bättre utan att någon får det sämre. Hur värdet av allt som skapas ska fördelas, det är något annat. Det är föremål för fördelningspolitik för politiker som vill säkerställa samhällen fyllda av ett generellt högt välstånd.

https://www.affarsvarlden.se/kronika/fangarna-i-nollsummespelet-6959459 

Johan Rudström, UNT, skriver läsvärt om några av de problem som dagens demokrati brottas med. Vår demokrati kan kraftigt förbättras. För att det ska ske har min övertygelse blivit att det måste ske underifrån genom att vi väljare röstar fram nya partier som står för förslag om bättre fungerande invånarförankring och att vi lättare kan kräva individuellt ansvarsutkrävande från politiker som självmant axlat ledande uppdrag. Uppdrag som ska handla om att tjäna sina invånares bästa och inget annat. Det är inte så konstigt att politiker lämnar över makt till politiska sekreterare och lobbyister om inte det personliga ansvaret är större än vad det är idag. Och en konsekvens av all politisk överbyggnad är att det i sig genererar en massa arbetsuppgifter utöver välfärdens kärnuppdrag. Jag hoppas verkligen att Uppsalaborna i kommun- och regionvalet 2022 lägger sina röster på partier som inte representerar det politiska system som spårat ur att sköta sitt invånaruppdrag på ett ansvarsfullt sätt.

"Tidningen Dagens Samhälle (29/2020) har gått igenom samtliga 20 regioner och 290 kommuner och funnit drygt 800 politiska sekreterare anställda. År 2011 var antalet 500. De politiska sekreterarna anställs för att avlasta de alltmer pressade kommun- och regionråden. ”I en växande kommun … blir det politiska arbetet alltmer komplext och svåröverskådligt”, säger Kenneth Handberg (S), kommunstyrelsens ordförande i Örebro, till Dagens Samhälle. Hans kommun sysselsätter 24 politiska sekreterare, varav hans eget parti har tillgång till fyra." 

"Uppsala kommun klarar sig enligt hemsidan med 13 politiska sekreterare, Region Uppsala med nio, och därmed ligger man ungefär på genomsnittet i landet. Anmärkningsvärt är ändå att tre regioner och 240 kommuner (av 290) klarar sig helt utan dessa politiska hjälparbetare. Större kommuner och regioner kan dock ha liknande funktioner men under annat namn, som ”politiska samordnare”." 

"De 800 sekreterarna ser till sina partiers bästa. Sedan finns mångdubbelt fler som arbetar för sin kommuns eller regions bästa. Antalet kommunikatörer blir 800 bara genom att lägga ihop de fem eller sex största kommunerna. Göteborg har flest med 253 medan Uppsalas kommunikationsstab består av 89 personer. Skattebetalarnas förening räknade i fjol ut att antalet kommunala kommunikatörer hade ökat med 27 procent sedan 2016." 

"”För varje ny tjänst till kommunikationsstaben, för varje marknadsföringsprojekt, bör beslutsfattare fundera över om det inte finns bättre sätt att använda pengarna på” skrev Sakine Madon på UNT:s ledarsida för ett år sedan (18/9 2019). Staben hade då vuxit med tio personer det senaste halvåret. Målet för kommunens kommunikatörer är bland annat att ge en ”attraktiv bild” av Uppsala. Fem har anställts för att jobba med de nya stadsdelarna i sydöstra staden och spårvägen. En stad som växer så det knakar kan aldrig göra det utan svåra avvägningar och konflikter när ny mark ska tas i anspråk. Den demokratiska granskningen av projektet kommer att försvåras. Kommunen har också lagt hinder i vägen för tillgängligheten för politiker och tjänstemän, genom att rikta kommunikationen genom vissa kanaler." 

"Politiska sekreterare kan inte avsättas i val. Liksom pr-konsulter, sakkunniga och kommunikatörer har de ändå allt större inflytande över politiken. Statsvetaren Bo Rothstein använde samlingsbegreppet policyprofessionella i sin bok Makt utan mandat (2015). ”Systemet med policyprofessionella utgör inte ett hot mot den svenska demokratin, men det är en ganska oskön företeelse”, säger han till DS." 

"Finns det någon avvikande uppfattning om utvecklingen i kommunen eller regionen, om hur skattepengarna ska användas? I så fall kanske väljarna om två år kan kommunicera ett inte alltför polerat budskap till den sittande majoriteten."

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/politiker-lamnar-ifran-sig-alltmer-av-makten/5re7e10j

P.S Det som inte är ett nollsummespel är kapitalmarknaden och bostadsmarknaden. Där finns massor av möjligheter och fallgropar. Varför väljer en del att bo i hyresrätt om man har råd att bo i bostadsrätt eller hus? En sak är helt klart och det är att det har varit ett dåligt ekonomiskt beslut de senaste cirka 30 åren att hyra sitt boende om man haft råd att köpa. Varför tokstiger nu villapriser och BRF priser i attraktiva områden runt om i Sverige? Främst beror det på att bankerna efter Riksbankens agerande från och med juni i år åter är frikostiga med lån, att kapitalkostnaderna är låga och att det är brist på större hyresrätter. Vet du till exempel vad det kostar att hyra en 3:a på 73,4 kvadrat på Galeonsvägen 2G? 9.137 kronor per månad. Vet du vad det kostar per månad om du köper en villa  i Enköping på 160,4 kvadrat för 6 miljoner? Vi säger att värme, vatten, avfall, el och bredband kostar 2.300 kronor per månad. Vi säger att räntekostnaderna i genomsnitt kostar 1,7 procent. Vi säger att den som ska köpa kan lägga in 500.000 egna pengar. Då blir månadskostnaderna för dina 87 fler kvadratmeter 5.454 kronor. Glöm inte ränteavdraget när du kontrollräknar. Det blir med andra ord 3.683 kronor billigare per månad att bo i ett eget boende istället för att hyra boendet i ovan exempel. Vilken är risken? Räntekostnaderna. Kortsiktigt verkar den obefintlig....   Hur tokigt det än kan visa sig bli översvämmas kapitalmarknaden av billiga pengar i nuläget. På den politiska nollsummespelsmarknaden är den största faran med detta att ansvarslösa politiker lånar upp en massa pengar för konsumtion. Billiga pengar ska inte användas för konsumtion! De ska användas för kloka investeringar. "Billig" konsumtion kan du lära dig av Klarna och SMS långivare blir väldigt dyra om du inte klarar av att betala tillbaka i tid.