Barnvänligt

Början och slutet

Ett samhälle som förstår att satsa på sina barn och unga och betalar tillbaka till sina äldsta i behov av vård och omsorg blir inkluderande och rikt. Även om det klagas mycket och högljutt idag har detta varit några svenska paradgrenar för dem som inte tycker att familjerna ska lösa allt själva. Många av dagens kvalitetsproblem är kopplade till många års oansvarig invandringspolitik och en usel integrationspolitik. Och en oprofessionell avreglering av tidigare offentliga monopol. 

Det är ansvariga politiker och partier som bär stora delar av skulden för det som gått fel. Det är inte invandrares fel att de tagit en chans de fick att ta. Det är inte invandrares fel att svenskt bidragssystem inte moderniserats. Det är inte invandrares fel att arbetsmarknads- och socialpolitiken inte snabbare anpassats till en ny tid. Det är riksdagspartiernas och deras ledares fel. Med en klok lagstiftning och hårt samlat arbete kan vi lösa allt som gått allvarligt snett de senaste 20 åren. 

I ljuset av att barnafödandet i Sverige är det lägsta sedan man började mäta barnafödandet per kvinna är ett höjt barnbidrag en liten ekonomisk lindring för ekonomiskt svaga med barn. I vart fall för tre barn per familj. Genom att ta bort barnbidraget för fler än tre barn kan det också bidra till finansieringen av ett högre barnbidrag. Dessa extra kronor för medelklassen och nedåt går med stor sannolikhet till konsumtion. Det behöver svensk ekonomi.

PM Nilsson, Di, skriver klokt om att alla partier borde förstå det positiva värdet av ett höjt barnbidrag. Barnbidraget är inte vänsterpolitik, det är multiideologiskt klok politik. Särskilt i tider som nu då Sveriges framtid behöver fler välskolade unga. 

”I dag är barnbidragets ekonomiska ställning det svagaste på 50 år, eller rättare sagt, den lägsta nivån sedan Swedbank började mäta hushållens ekonomi 1974. Det har höjts måttligt sedan millennieskiftet och inte alls sedan 2018 och ligger nu på 1250 kronor per barn och månad.”

”Den ekonomiska politiken 2025 bör ha stimulerande inslag. Tillväxten är låg, arbetslösheten hög och osäkerheten i omvärlden stor. Barnbidrag är ett hyggligt träffsäkert sätt att öka konsumtionen och utan negativa marginaleffekter.”

”Om regeringen inte höjer barnbidraget nu går man i praktiken till val på att fasa ut det. Högern skulle då avbryta en många decennier lång gemensam vårdnad med vänstern om ett av Sveriges mest populära stödsystem. SD:s socialpolitiska samvete skulle bli svårt att förklara och för Moderaterna skulle skattesänkningar bli än svårare. Ett parti som rullar miljarder till försvaret, kärnkraften och de rika och snålar till barnfamiljer har det tufft i svenska val.”

https://www.di.se/ledare/hojda-barnbidrag-ar-bra-hogerpolitik/

I det barnvänligae Sverige får den nuvarande regeringen skärpa till sig! Nu försöker regeringen köpa röster för 80 miljarder. Det är hög tid att inte bara höja barnbidraget. Det är hög tid för staten att kraftigt bidra ekonomiskt till moderna vatten- och avloppssystem, bättre utbyggda energisystem, fungerande rälssystem och moderna försvarssystem. Det drar igång svensk ekonomi på allvar och skapar goda livsförutsättningar för våra barn som vill bo kvar i Sveriges samhällen. Nedan lite SCB statistik som vittnar om dålig ekonomi, en ny syn på viljan att skaffa barn och en svag framtidstro. 

https://www.scb.se/pressmeddelande/antal-fodda-barn-per-kvinna-i-sverige-nar-ny-lagstaniva/

Orimliga straff

Sjuka människor måste kriminalvårdas

I min värld är alla som begår mordförsök eller mord sjuka människor. Sjuka människor ska inte dömas som människor som klassas som icke sjuka. Även om man tycker det är det orimligt att unga människor som begår mycket allvarliga brott får så korta påföljder som i Sverige. Jag är väl medveten om att dessa människor sannolikt kommer ut bland oss andra igen. Därför är det viktigt att kriminalvården gör rätt för sitt namn, kriminalvård. För mig är det orimligt att mördare, oavsett ålder, kan få straff på under tre år. Skyndsamt hoppas jag att regeringen gör verklighet av sin ambition att skapa riktiga ungdomsfängelser där dessa grovt kriminella hålls ifrån äldre kriminella och under lång tid får "vård" och praktiska utbildningar som gör att de efter avtjänat straff kan bli skattebetalande arbetare istället för livstidskriminella. 

Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om det orimliga med dagens rättssystem för dessa grovt kriminella unga.

"Den 10 mars förra året mördades en ordningsvakt och trebarnspappa på ett gym i centrala Stockholm. Han var egentligen inte måltavlan, utan försökte stoppa gärningsmannen. För sin insats fick han betala med sitt liv. Gärningsmannen, som då var 16 år, dömdes till sluten ungdomsvård i två år och elva månader. Hade han varit vuxen hade straffet blivit 18 år. Unga kriminella sätts inte i fängelse, utan döms till vård på så kallade Sis-hem, som drivs av Statens institutionsstyrelse. Sis har hand om grovt kriminella och unga som lider av allvarliga psykiska problem."

"Det blir alltmer uppenbart att Sis-hemmen måste avvecklas. Unga som lider av allvarliga psykiska problem bör få adekvat vård – och grovt kriminella bör behandlas på särskilda ungdomsfängelser."

"Samhället måste kunna skydda sig från farliga individer, även när dessa är minderåriga. Och de som arbetar med kriminellt belastade ungdomar ska inte behöva gå till jobbet och var rädda för att riskera sitt liv."

https://www.gp.se/ledare/i-sverige-behandlar-vi-unga-m%C3%B6rdare-som-om-de-snattat-godis-1.97238311

Även nedan exempel på orimligt straff är mannen/chauffören som bara fick betala 4000 kr för det liv han släckte. Rättsystemet måste även upplevas rimligt av oss invånare.

”Straffet blir villkorlig dom och 80 dagsböter. Eftersom mannen uppger att han blivit arbetslös under våren är dagsboten den lägsta möjliga – 50 kronor. Totalt ska han betala 4 000 kronor i böter. Det verkar vara i linje med rättspraxis. Men det är ett groteskt lågt straff för att ha orsakat en annan människas död. Vad kostar ett liv? undrar Maria Ahlsdotter på Facebook. Det är lätt att förstå hennes ilska. Rättsväsendet har lagt ner hundratals, kanske tusentals, timmar på detta fall genom att intervjua vittnen, undersöka lastbilen, sammanställa en förundersökning och sedan väcka åtal. Sedan döms mannen att betala samma belopp som om han hade kört 146 kilometer i timmen på en motorväg.”

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/priset-for-betsys-liv-blev-4-000-kronor/

Är Sverige världens mesigaste land? Om det finns något annat land som är mesigare, vilket är det?

En sak är säker, även väldigt förmögna personer kan kraftigt spåra ur. bifogat reportage om "Stockholms syndromet" är intressant. De tycker att det kanske fanns redan tidigare. De tycks inte kunna tro att en extremt priviligierad person kan välja att bli grovt kriminell. Titta gärna på nedan BBC-reportage.

https://www.bbc.com/reel/playlist/mind-control?vpid=p0fbc3fs

Den kontrollerade mediets död

Blocka annonser
När vi läser en gammeltidning, som allt färre gör, möter vi oundvikligt annonser. Annonser är det som finansierat och finansierar mediers verksamheter, oavsett om de är TV-kanaler, websajter eller tryckta tidningar. Utan annonsintäkter inga medieföretag som har egna reportrar och egna ledarredaktioner för att försöka attrahera besökare/prenumeranter som gör att annonsplatserna kan vara intressanta. Gammelmedia är fortsatt i djup kris. Det är bra att de försöker modernisera sig genom att satsa allt mer på filminnehåll, men är det för sent? Det finns ju redan youtubekanaler som attraherar allt fler av våra yngre medborgare. Bland våra yngre har nästan inga tidningsprenumerationer. Och Google samt Facebook fortsätter att ta stora delar av tillgängliga annonsintäkter. Gör det något om gammelmedia går i graven? Om de inte är relevanta så är det väl ok? Och hur går det för dessa gamla mediebolag nu när det också blir allt lättare att blockera bort annonser på våra mobiltelefoner? Är det inte så att de flesta av oss ogillar alla annonser som "slängs på oss" men att det kan vara ok när man t ex googlar på sängar att det direkt kommer förslag på försäljare av sängar på skärmen?
http://www.nytimes.com/2015/09/19/technology/apple-ios-9s-enabling-of-ad-blocking-prompts-backlash.html?hpw&rref=technology&action=click&pgtype=Homepage&module=well-region&region=bottom-well&WT.nav=bottom-well&_r=0



Yttrandefrihet eller ej
Ska någon bestämma vad som är ok att skriva eller inte? Var går yttrandefrihetens gränser? Vad klassas som hets mot folkgrupp? Vad klassas som förtal? Även ställningstaganden kopplade till yttrandefrihet påverkar ett gammelmedias relevans. Om man tycker att det är ok att sprida bilder som sägs förödmjuka heliga muslimska symboler varför är man då så bestämd med att vissa saker är rätt men andra fel? Alexander Bard har sina positiva och negativa sidor som oss andra. Jag tillhör inte en av hans supporters men bifogat utbrott är väl relevant?
http://unt.se/uppland/uppsala/bard-rasar-mot-unt-3888968.aspx



Det tråkiga med dagens stora förändringar inom mediavärlden är att många människor tenderar att bli allt mer inskränkta. Istället för att ta del av breda nyhetsflöden och ett brett spektrum av åsikter väljer allt fler att bara besöka informationskällor som förstärker den egna övertygelsen. Hur bra är det? Inte alls om du frågar mig. Och även om många journalister är vänsterorienterade och naivister så är deras roll i samhället väldigt viktig. Och ledarskribenter som Alice Teodorescu, Anna Dahlberg, Tove Lifvendahl och Hanne Kjöller gör stor nytta i arbetet att driva vårt svenska samhälle mer rätt än fel. Hoppas gammelmedia kommer på en fungerande affärsmodell.

En börda

Generationsfråga?
Min kära morfar är över 90 år gammal. Han är nästan född på 1800-talet. Livet startar i totalt beroende av andra. Steg för steg blir de allra flesta av oss mer och mer självständiga. Ju äldre vi blir ökar ofta åter beroendet av andra. Är jag fel ute om jag påstår att den äldre generationen är mer självständig än t ex dagens yngre? Många av våra yngre har kanske curlats sönder av sina föräldrar?

Häromdagen trillade min morfar sent på kvällen, han bor ensam i sitt hus och utan personlarm, och blev liggande på golvet i flera timmar innan han lyckades få kontakt med min mor som kunde komma till hans räddning. Inte ringde morfar till larmtjänst inte. Man vill ju inte vara till besvär eller en samhällsbelastning.... Läget var allvarligt. Akutvård, intensivvård och nu förhoppningsvis stabilt. Jag hoppas att han snart är i för sin ålder full kraft igen. Är han representativ bland våra äldre att inte vilja vara en samhällsbelastning? Vad innebär det för ett samhälle om det har gått från en självklar inställning att man ska kämpa och göra rätt för sig till en inställning där man bara ställer krav och hävdar rättigheter?

Min morfar, Arne, är en stor personlighet. Han är en fantastisk och varm medmänniska. Han har alltid funnits som ett ankare i mitt liv. Han har alltid lyssnat när jag önskat så. Han har aldrig talat om för mig vad jag ska tycka eller göra utan i samtal själv fått mig att reflektera och värdera olika vägval. Det är ledarskap när det utövas som bäst. Det är att inse att alla människor är olika och att det inte finns en väg som passar alla. Det är att inse att det som är rätt för mig sannolikt inte är helt rätt för andra. Jag älskar min morfar och är tacksam och glad över att han har varit och är en mycket värdefull del av mitt liv.

När morfar fyllde 90 skänkte jag pengar till behövande barn i hans namn. För att ge honom ännu mer motivation att leva har jag garanterat att ge ett ännu mer generöst bidrag i hans namn när han fyller 100 år. Jag hoppas att jag får ge honom den av honom mycket uppskattade presenten.